Vem fan är Jonas Hartelius?

Inspirerad av den här titeln, följer nedan en liten exposé över en allvarlig brist i den svenska rättssäkerheten. Utgångspunkten är en hovrättsdom från 2008, där en påstått sakkunnig person ger en bild av ett dödsknark som varandes mindre farligt än egentligen och bland andra källor tillstyrker felaktig information.

Domen gäller innehav av Bromo-Dragonfly, en man har efter en fällande dom för narkotikabrott blivit av med narkotika och utpressas av kriminella fordringsägare till att förvara vad han tror är narkotika men han vet inte vilken substans han tvingas inneha. Hotet han utsätts för inbegriper kroppsstympning, med mera. För bedömning av den exotiska substansens straffvärde inkallas en man vid namn Jonas Hartelius som uppgiftslämnare, vilken själv anser det finnas en sannolikhet att han är jävig i mål som detta. Han har en fil. kand. och en utländsk MoS-examen, men verkar inte ha någon medicinsk eller psykiatrisk utbildning, däremot har han jobbat med Nils Bejerot under många år. Bejerots bakgrund och livsgärning var starkt präglad av legalförskrivningsförsöket som delvis behandlas här och här, han å sin sida utgick benhårt ifrån att straff och nolltolerans är det enda som biter på missbruk, sysselsättning och social trygghet förekommer överhuvudtaget inte som missbruksfaktorer i hans epidemiologiska teoribildning. Den här ståndpunkten framstår som både Bejerots och Hartelius raison d'etre på opinionsbildarscenen, där Hartelius dessutom jobbar och jobbat för en tendentiös kapitalstark organisation.

Tingsrätten och senare också hovrätten plockade alltså in en fanatisk lobbyist som proffstyckare, vilken själv ansåg att risk för jäv förelåg. I förhör säger Hartelius detta:

"Bromo-Dragonfly (BDF) syntetiserades så sent som 1998, drogen har missbrukats under 7-8 år och blev narkotikaklassad först i år. BDF tillhör samma grupp som LSD, Meskalin, Psilocybin och MDMA vilka tillhör gruppen hallucinogener. Gemensamt för dessa droger är att de framkallar hallucinationer, vanligen synhallucinationer. Han har jämställt BDF med LSD såvitt gäller farlighet. I denna bedömning bör emellertid tydligt markeras att de olika substanserna som inordnats i samma grupp kan variera oerhört i doser som leder till ett tydligt rus."

Inledningsvis inget konstigt. Sedan inleds föredragningen gällande farlighet, och då redovisas kunskapsbristen i all sin pinsamhet. LSD, meskalin och psilocybin kan praktiskt taget inte döda den som använder preparat innehållande dessa substanser. Det förekommer bara inte. MDMA har visat sig riskabelt under vissa omständigheter, då kroppstemperatur och vätskebrist är de riktiga bovarna, men som substans är den inte särskilt mycket kliniskt farlig än sertralin, den verksamma substansen i Zoloft och en del annan antidepressiv massförskriven medicin. Inför rättsväsendet sitter alltså den här karlen och ljuger ihop en historia i linje med sin egen verklighetsfrånvända politiska ideologi, som domstolarna sedan sväljer rakt av. Han lurar i dem att man missbrukstrippar på hundra mikrogram BDF, vilket är gränsvärdet för att överhuvudtaget märka av påverkan för någon som inte har tolerans mot droger som binder till serotoninets autoreceptor. Vilket för oss in på nästa sakfel, grupperingen av MDMA med psykedeliska droger. MDMA orsakar inte synhallucinationer i gängse doser. Det förekommer säkert att synupplevelser förstärks vid mycket stora doser, rapporter därom florerar här och där på Internet, men substansen gör ju det rakt motsatta på en klinisk nivå relativt de andra nämnda substanserna. De binder ju till 5HT-2a, som därmed minskar frisättning av serotonin, MDMA gör precis det motsatta och via en annan mekanism. Det här vet alla farmakologer, men inte den sakkunnige svenska rättsväsendet från tid till annan köper politiska tjänster av. Dessutom, det finns forskningsstudier kring BDF, vetenskapen känner till substansen och det är bara förstockade opinionsbildare som vägrar ta del av det materialet.

Det är mycket talande att Google Scholar inte indexerat en enda peer-review:ad artikel av Jonas Hartelius. Han har antagligen aldrig skrivit någonting vetenskapligt hållbart på området som berörs i förra stycket. Ändå har han större makt än läkemedels- och narkotikaforskare i Sverige. Detta är synnerligen pinsamt för Sverige, som anser att narkotikafrågorna hör till de viktigaste folkhälsoproblemen att lösa (trots att det finns tio gånger så många med alkoholproblem enligt Gerhard Larsson och hans missbruksutredning).

Se också Läkartidningens artikel om substansen, och något av detta. Försök hitta ett enda dokumenterat fall av att någon har dött av LSD.

Kostnaden för ett integritetsskydd som inte fungerar: 8.8 miljoner om året.

Sverige fick i samband med FRA-lagen en domstol som ska pröva ansökningar från FRA om att bedriva signalspaning, http://www.undom.se (en hemsida som varken ser seriös eller färdig ut). Den här domstolen kostar ungefär 740 000 SEK , per månad, alltså ungefär 8.8 miljoner om året.

Vad får vi för det?

Ingen vet, utom de direkt inblandade, en av vilka råkat fundera några gånger extra på sin arbetsgivares verksamhet och vänt sig till media för att nå ut med sina undringar. Lagstiftningen medger visserligen sådana läckor, men det är ändå skäl nog för att granska såväl Undom som FRA och de politiker som tagit fram författningarna som reglerar dessa organisationer.

Gudrun Schyman gör F! förtjänt av fler röster.

Sverigedemokraternas främsta hinder.

En av de viktigaste punkterna i Sverigedemokraternas partiprogram står i strid med diverse lagstadgade skydd av mänskliga fri- och rättigheter, lösningen på vilket enligt deras hemsida lyder någonting i stil med att gällande regeringsform ska förkastas för en version äldre än den nu giltiga från nittonhundrasjuttiofyra. Av hemsidan att döma tror sverigedemokraternas ideologer att det inte finns ytterligare hinder för en ursprungs- eller kulturdiskriminerande politik i asyl- och flyktingfrågor, då varken europakonventionens ratificering i början på femtiotalet eller dess inlemmelse i regeringsformen från nittonhundranittiofyra omnämns. Inte ens en implikationshänvisning, på sådant vis som "mitten av 1970-talet" refererar till regeringsformen, till detta står där att finna.

Antingen vill alltså sverigedemokraterna riva upp såväl den föreliggande grundlagspropositionen som antagligen kommer att antas efter årsskiftet som den gällande regeringsformen och medlemskapet i Europarådet (för vilket krävs stadfästelse av europakonventionen), eller så saknar partiet en verklighetsförankrad politisk vision. Motkulturens presbyt misstänker det senare mer än det förra, vilket stärkes av bristen på motförslag till den grundlagsproposition som röstades igenom i våras och alltså med stor sannolikhet lagstadgas under nästa år från sverigedemokraternas håll. De måste börja jobba om de ska lyckas vinna någon som helst politisk trovärdighet, utan sakliga realpolitiskt solida alternativ till den förvaltningsmiljö de vill rasera framstår partiet mer som en milt efterbliven rättshaverist med en pöbelmobb i ryggen än den gosegris till vänlighetshemvist det uttryckligen önskar uppfattas som.

Ett groteskt hinder ligger alltså framför sverigedemokraterna, de måste få bort gällande grundlagsstadgar, svenskt EU-medlemskap och medlemskapet i Europarådet innan deras föreslagna invandringspolitik överhuvudtaget kan börja tillämpas oavsett hur utstuderad och genomarbetad deras vision i skrift ter sig till innehåll och form. Om Sverige kliver av sina överenskommelser med andra stater om att skydda mänskliga rättigheter i diskrimineringsfrågor kommer det antagligen att slå hårt både mot utrikespolitisk ställning och import-/exportberoende ekonomi. Ingenting av detta omnämns som problem i sverigedemokraternas skuggbudget (PDF), åtgärder som vem som helst kan inse kommer att innebära en himla massa kostnader i förlorade handelsförtjänster och svårigheter med internationella relationer.

I valet om ett par veckor kommer inte sverigedemokraterna att bli till ett problem, oavsett om de kommer in i riksdagen eller ej. Det problem som föreligger och kan anses förknippat med partiet i fråga återfinns någon helt annanstans, nämligen bland de som blint föraktar och avskyr partiets väljare såväl som bland partiets väljarled. Beklämmande är att detta diskuteras i långt mindre utsträckning än TV4:s sändning av sverigedemokraternas vansinnigt löjliga valspurtsvideo, en produktion som antagligen kostat skjortan sett till den samlade partikassan och alltså bekostats av idiotins förkämpar i de sverigedemokratiska gräsrötterna.

Intet nytt på knarkfronten, del 2.

Sidorna 87-91, se referens i föregående inlägg:
"UNGDOMARS SYN PÅ NARKOTIKAN

Ungdomen av idag är vaken och narkotika är någonting som debatteras överallt där ungdomar träffas.

Vi har bett ett gäng ungdomar bland dem, som varit aktiva bl.a. som demonstranter och därför får anses som opinionsbildare och opinionsförmedlare, att ge sin syn på narkotikan.

Här kommer deras opus utan någon grov redigering:
Dan Israel, 16 år, gymnasist:
Legalisera haschischen. Det kommer att förhindra, att haschischen blir ett led mellan alkohol och vanebildande narkotika. Dels kommer det att innebära, att inte profitörerna, som nu, kan göra stora pengar på hasch.

Samtidigt skall narkomanerna behandlas som sjuka och inte som brottslingar.

Ge ordentlig hjälp till RFHL och ta pengarna från försvaret. Ge 20 till 30 procent av försvarsprutning-arna till RFHL, 70 procent till u-länderna.

Stoppa dessutom storhandlarna. Mellanhänderna säljer för att själva kunna skaffa knark.

Lägg också pengar på forskning som resulterar i icke vanebildande preparat.
Legalisera haschishen så försvinner glorian kring den och ungdomen tycker inte längre, att den är märkvärdig. Det är precis samma som med alkohol under förbuds- och motbokstider.

Leif Hidmark, 17 år:
Många av de narkotiska preparat, som nu börjar bli populära hos ungdomen, har helt andra effekter och verkningar än de äldre preparaten, heroin, opium, kokain m.fl.
LSD, för att ta ett exempel, har ingen nedbrytande effekt på kroppsfunktionerna.

Hasch kan vara ett alternativ för det stora antal latenta narkomaner, som vi har i samhället. Den kan också som njutningsmedel vara ett lämpligare alternativ till den traditionella alkoholen.

Gunnar Santesson, 17 år:
Själv kom jag i kontakt med narkotika, när jag låg på sjukhus och fick morfin. Sedan dess har jag inte prövat på det själv. Men jag har sett, hur många kamrater köper hasch och det är en hel rit bakom dessa "hemliga" kontakter.

Min åsikt är, att det inte är missbrukarna, som ska straffas, utan försäljarna. De tjänar pengar på att kasta in alltfler i fördärvet.

Narkotikans negativa sida ligger mycket på det ekonomiska planet. Narkomaner blir tjuvar för att få pengar till mer narkotika.

Eva Bjärenäs, 23 år:
Jag anser, att narkotikaproblemet är stort idag. Främst för att narkotika börjar användas allt längre ned i åldersgrupperna.

Samhället borde nog sätta in bevakning utanför skolorna, så att inte langarna så lätt som nu kan få kontakt med skolungdomar.

Det är bra att naroktika inte får annonseras, men man borde nog ge större upplysning i TV och i skolorna om narkotikans fysiska och psykiska skadeverkningar.

Barbara Hernze, 18 år:
Användandet av narkotika kommer att öka katastrofalt inom den närmsta tiden, om inte upplysning sätts in.

Många säger, att hasch som röks av så många ungdomar nu inte är vanebildande, men jag har sett annorlunda.

Hasch väcker nyfikenheten och så börjar man pröva starkare preparat, många gånger av lättja. Det börjar med hasch och så fortsätter det med Preludin eller Ritalina.

Upplysningen ska inte bygga på skrämselmetoden. Det gör den i de skolor, som börjat med upplysning. I stället ska man ge saklig information.

Många ungdomar har svårt att anpassa sig i samhället och så använder de narkotika för att kunna fungera.

Dessa ungdomar, som redan är narkomaner, bör ges legal ranson.

Användandet av narkotika ligger i tiden. Tekniken gör att man inte känner sig som en levande människa utan som en mutter i en maskin. Man tänker då med glädje på Huxleys "Du sköna nya värld".

Ge ungdomen en saklig syn på narkotikan.

Susanna Vestin, 15 år, gymnasist:
Det finns en stor mängd sjuka i Sverige, som be-traktas som brottslingar för sin sjukdoms skull, och det är läkemedelsmissbrukarna, eller narkomanerna. Javisst, de har dr Åhström att vända sig till, men dr Åhström har kanske inte alltid myndigheternas fulla stöd, för att uttrycka det milt.

Det sägs att de flesta narkomaner har sig själva att skylla genom att de börjar med haschisch, trots att denna i och för sig inte kan räknas som narkotika.

Låt oss legalisera hascisch och pat, så att det förbjud-nas lockelse försvinner och profitintresset hos storlangarna kan minskas, åtminstone en smula.

Det är dags för en ordentlig statlig insats för de verkligt sjuka i den här härvan.

Att gömma undan problemet som om man skämdes för att ett sådant förekommer i välfärdsstaten Sverige, är att stjälpa narkomanerna.

Ge pengar till forskning på området, men ge framförallt pengar till dr Åhström.

Göran Åman, 16 år:
Ett samhälle bör byggas på individuellt ansvar. Individen måste själv få avgöra om hon vill röka, dricka, använda narkotika elle begå självmord. Lagar bör baseras på individens självständighet. Allting som inte skadar en annan människa ska vara tillåtet.

Således ska det finnas trafikregler, sociala regler etc., lagar mot mord och mot reklam för tobak, sprit och narkotika. Samtidigt bör en kraftig statlig och kommunal upplysning mot dessa medel pågå. Var cigarett minskar vårt liv med 14 minuter. Alkohol är starkt nedsättande på alla organ, och är vanebildande.

Haschisch är inte vanebildande, och knappast över-huvudtaget farligt i sig självt, men det leder in bruka-ren i allt större narkotikabanor, genom kontakt med narkotikahajar. Allt detta är saker som var och en måste känna till, som ska inpumpas allt ifrån första klass i skolan. Sedan bör var och en själv ta ställning till sitt handlande. Alkohol, ofarliga narkotikaprepa-rat och LSD bör säljas i livsmedelsaffärerna, endast dödande preparat bör bara receptbelagda.

Alla massmedia måste ständigt utnyttjas för propaganda mot dessa preparat.

Erfarenheter från utlandet visar att t.ex. fri spritförsäljning är det rätta mot alkoholism. Jag var själv i bl.a. Paris och London i somras. Under hela resan såg jag fyra alkoholberusade svenskar, två narkotikaberusade svenskar och en alkoholberusad fransman. Det var dagen före nationaldagen."


Återkommande i citeringarna är förslaget om legalisering och avkriminalisering av åtminstone cannabis, i något fall utvidgat till att gälla alla ej direkt dödliga substanser. Argumentationen för detta som anförs pekar huvudsakligen på förväntade positiva narkotika- och välfärdspolitiskt ändamålsenliga följder för missbrukare och presumtiva sådana, vid sidan av allmännytta i profittransition från kriminella nätverk till det offentliga.

Till övervägande del är de hörda ungdomarna överens om att information om riskabla rusmedel bör föras ut till skolelever, särskilt verkar saklighet efterfrågas i kontrast till rädsloaffektiv form eller innehåll men i ett fall begärs, förvånande för motkulturens presbyt, brett statligt användande av massmedia som instrument för opinionsstyrning. Det vore ett mycket allvarligt grundlagsbrott om så skedde.
Cannabis och LSD omnämns i tolererande ordalag och huruvida cannabis är vanebildande verkar som en då aktuell tvistefråga, men inte enligt föreliggande material betraktad som skäl nog för kriminalisering av innehav och användning. Preludin utpekas som någonting långt farligare, så redan då verkar föreställningen om hierarkiska förhållanden mellan olika rusgivande substanser med en skiljelinje mellan ofarligt-farligt utbredd. Röka lite haschisch framstår alltså som tolerabelt, ett riskfattigare alternativ till alkohol, emedan tjacktabletter här förknippas med oönskade levnadsbetingelser och kriminellt leverne, om än uppfattat som en vårdmotiverande sjukdom snarare än ett aktivt beslut.

Legaliserings-/avkriminaliseringsopinionen har alltså funnits i snart ett halvsekel, i texten ovan citeras gymnasister vilka idag nog skulle kallas narkotikaliberala som framför argumentation mycket lik den ungdomar fortfarande försöker påverka sina omgivningar med i cannabis- och andra narkotikafrågor. Föreställningen om cannabis som ett ganska harmlöst alternativ till sprit är tydligtvis också gammal, idag finns ytterligare neurologisk och farmakologisk forskning som vid sidan av klarläggande av rusets bakomliggande verkningsmekanismer menar att cannabinoider har nervskyddande effekter, ändå föreligger samma narkotikapolitiska taktik nu som då med rättsliga påföljder som den mest akuta biverkningen av knarkkontakt in publicum.

Det är alltså en i Sverige svag strategi från legaliserings-/avkriminaliseringsförespråkarna, att tala om hur ofarligt och skojigt det är att knarka knark, sett till de senaste femtio årens svenska narkotikapolitiska historia. Kanske borde mer konkreta framställningar av sannolik samhällsnytta förbunden med avkriminaliseringen, realförankrad och med kostnads- respektive förtjänstkalkyler, användas istället för floskelutformade predikningar för lärare och skolkamrater, föräldrar, med flera. Bolagsintressen har långt större makt än vad medborgartycke och -smak kan uppamma, begripliga och sakliga framställningar av troliga kapitalförtjänster för företagare i avkriminaliseringens spår vore antagligen också verksamma för ändamålet ifråga.

Intet nytt på knarkfronten, del 1.

Excerpter ur Narkomanen, Sigvard Lindström och Gunnar Eriksson. Utgiven på TERMAC, tryckt 1966 på Vänersborgs boktryckeri.

I det här inlägget följer citering av två kulturpersonligheters dryftande av popmusik och sociala följder av de förhållningssätt till narkotika den påstås sprida. Hur facit bör tolkas och likheterna med senare argumentation mot rockmusik (Allan Rubin har bedrivit sådana dumheter sedan åttiotalet, Nils Bejerot satte krydda på debatten i samma veva som Narkomanen) överlåtes i den här textens fall till läsaren, nästa inlägg delger några dåtida ungdomars tankar om knarket och dess gryende popularitet med några kommentarer.

Sidorna 83-86:
"POP OCH KNARK

Vi träffas i TV:s lunchrum i barackerna vid A 1 och jag är medveten om att mannen på andra sidan bordet gör utmärkta TV-program. Vi pratar om knarkbruket i allmänhet, när han plötsligt säger:
- Du vet väl att Beatles använde LSD under läkarkontroll under den senaste filminspelningen?

Nej, den uppgiften var ny för mig och jag tillät mig tvivla. Sedan dess har den dock återkommit i olika sammanhang.

LSD räknas ännu inte officiellt till de narkotiska preparaten, men har blivit till ett problem i USA, där en del universitet fått LSD-grupper med bland annat självmord som följd.

I Stockholm togs nyligen en 19-årig flicka in på sjukhus efter att under ett LSD-rus ha förstört sin lägenhet.

Men att Beatles använt LSD under läkarkontroll är alltså en oberäknad uppgift, som nu sprids i popkretsar.

Känt och bekräftat också, att trummisen i ett av de övriga engelska pop-banden över huvud taget inte kan spela utan att vara "tänd". Han tänder på ett centralstimulerande preparat.

Min gode vän, TV-producenten berättar:
- Jag var i England i höst och kunde då sitta med på en rad grammofoninspelningar av pop. Man kunde direkt se vilka som knarkade i popgängen och vilka som inte gjorde det. De, som inte knarkade, drack öppet sprit i studion.

Inom svensk pop finns två avskräckande exempel på band som varit i den verkliga toppen, men som sjunkit efter knarkmissbruk.

Dit räknar vi då inte bruket av den relativt oskyldiga haschen, som man visserligen kan tillvänja sig till psykiskt, men inte fysiskt. Och här en för många chockerande uppgift:
- Många av de svenska popbanden går helt eller delvis på hasch. Sprit blir man trött av i en varm och rökig lokal, men haschen ger stimulans.

Haschen har fått sitt verkliga genombrott i Sverige i popsammanhang under hösten 1966. Pop-bandens hasch-rökande har nämligen lett till att först fansen, sedan publiken i sin helhet blivit intresserade.

Jag är ledsen att oroa Hasse Lindblom på Nalen, men såväl där som på Hit House i Stockholm säljs det hasch och ibland Preludin. Inte öppet och inte i stor omfattning, men det säljs.

Det har t.o.m. hänt att tonåringar erbjudits hasch på T-banetåg under gång.
Optimistiskt kan man säga, att hasch är oskyldigt och att det inte ger någon medicinsk tillvänjningseffekt.

Negativt kan man säga, att om hasch bereder vägen så har vi snart en våg av preludinförsäljning i pop-bandens spår. Och då blir det farligt.

Många av de 14, 15, 16, och 17-åringar, som man i dag möter i Stockholms kvartar, började med hasch, och gick sedan över till P-tabletter genom munnen för att snart lösa dessa i vatten och ta dem intravenöst.

Min vän TV-producenten har konstaterat, att en den 15-åringar, som för ett halvår sedan började just med hasch, i dag sprutar i kvartarna.

Eftersom man inte är så noga med hygienen, d.v.s. rengörandet av sprutorna, kan de tråkiga följdverkningarna bli såväl medicinska som sociala.

Gulsoten lurar.

Värst är dock, att pop-publiken i kvartarna kommer i kontakt med de kriminellt belastade pojkar och flickor, som är på rymmen från ungdomsvårdsskolor och som man så ofta träffar just i knarkarkvartarna.

Värsta synen hittills: En 19-årig pojke som hade injicerat sig så mycket, att han måste börja leta nere i foten för att hitta en åder att pumpa i och som fick gå hela vägen upp till en fingertopp i på vänster lillfinger innan han hittade något att sätta sprutan i.

Pop och knark är en farlig kombination, därför att den snabbt sprider narkotikamissbruket över hela landet.

LSD-läget i december månad 1966 är det, att Medi-cinalstyrelsen tvekar om att ställa sig ansvarig för medicinska försök, avsedda att klarlägga LSD:s verkningar.

LSD är inte svårt att framställa och om "svarta pengar" sätts in på projektet och någon samvetslös kemist ställer sig till förfogande, har vi en LSD-våg att vänta under våren 1967.

Författarna till denna bok blir inte förvånade om det blir så."

KOSKINEN mot ÅKESSON: 1 - 0

SVT sände igår Debatt från Almedalsveckan. Jimmie Åkesson fick lite kvalitetssändningstid och spenderade en ej oansenlig del av densamma med att kommentera biskop Koskinens intrång i en debatt Sverigedemokraterna tidigare under dagen stod värd för. Enligt Jimmie drogs Koskinen iväg av Polisen från SD-scenen, en upprepad utsaga avsedd som respons på Koskinens anklagelse att sverigedemokratiska gorillor föst undan honom.

Enligt TT, därav också återgivet i många nyhetskanaler, var det inte Polisen som avhjälpte störningen i SD-kalaset, utan snarare så att "flera sverigedemokrater föste iväg" herr biskop. Skojigt nog verkar det alltså som att Jimmie Åkesson i rollen som sverigedemokraternas ordförande och främste representant på ruskigt bra sändningstid i ett av de mest sedda debattprogrammen i svensk television ljög för att försköna sig själv och sitt parti.

Motkulturens presbyt ser det rimliga i att inte ta debatt med sådana populister, vilka lever av martyrskapets safter och delger dubiösa utlåtanden om sina egnas handlande. Rösta på SD? Nä. Då verkar Ohlys välfärdsfanatism mer trovärdig som visionärt alternativ i höst.

Federley.

Fredrick Federley Spyr i munnen när jag ser att Sanna Lundell i din krönika i Aftonbladet ser Israel som helvete i högerspalten. Fy fan!

Yesterday at 3:54pm via Facebook for iPhone




"Shit!! Hur sjukt är inte det?? Men after all, varför är jag förvånad - det är ju Aftonbladet vi talar om."

"Tack att du vågar tänka och tala fritt Fredrick! Politiker som törs tänka och tala fritt är en utrotningshotad art. För min del innebar en debattartikel mot politiskt våld respass ur Fp bara för att jag skrev den med en kille från SD. Kämpa på!"

Och den absolut bästa kommentaren:
"Ren antisemitism, men det är förstås inte förvånande. Så här har ab (antisemitbladet) varit länge. Finns det någon som tror att de skulle våga ha en muslimsk flagga som helvetet? Det var liknande alster som banade vägen för hitler. Bojkotta aftonbladet!"

Äntligen!

Ett open source social media projekt.

Det var kanske originalgangstrarna ändå.

Original Gangsters och Lars Läderlasse Bergquist driver en liten nyhetskanal ihop. Där påstår Original Gangsters att det visst var de som kastade dataintrånget på Smartbars skjorta, och att trots hälsningen på den kränkta hemsidan från "familjen Bergquist" har Lars Bergquist ingenting med "hacket" att göra. Kunderna i registerutdraget som det cirkulerat ett och annat utdrag ur anmodas betala facila 500 SEK för att slippa få sina namn missbrukade av Denhos kompisar.

Det finns en risk för att det här går till historien som den mest töntiga utpressningen på svensk mark genom tiderna.

Allahu akhbar!

Den obegåvade låtsaskonstnären Vilks höll något slags föredrag i dagarna. Givetvis bevistades händelsen av muslimer som betraktar det som halal att fraternisera med Vilks humorlösa provokationsdumheter, och ett milt tumult utbröt.

Att Vilks förvarar concertina i hallen på nätterna och beklagande gråter ut i media över att hans uselhet på estetikens område gör folk förbannade framstår gradvis som alltmer löjeväckande, som ett försvar av missgärningarna mot hans verksamhet och leverne.

Notera polisernas sätt att hantera upprorsmakarna.


http://www.youtube.com/watch?v=JdyKmzEdHws

Original Gangsters påstås utpressa lagligt-knark-handel.

https://www.flashback.org/t1192804

http://smartbar.wordpress.com/

En bild säger mer än tusen ord.

Drogsocialism, en lovande idé.

Daniel Berg, Carl-Michael Edenborg och Ted Goldberg framlade i somras en debattartikel på Newsmill apropå Portugals uppluckring av förbudspolitiken mot narkotika. Det är ett bra inlägg i debatten om nolltoleranslinjen Sverige följt under fler år än vad som idag kan anses helt försvarligt, och med det föreslås en socialt medveten inställning kallad drogsocialism. I debattartikeln anförs fallet Portugal som ett praktiskt exempel på det sunda i att ersätta strafföreläggande och fängelse som påföljder för innehav av narkotikaklassade preparat med terapi och vård till de vilka inte mår bra av sina drogvanor, ett slagkraftigt argument om man ska tro den rapport herrarna källhänvisar till.

Att de internationella drogsmugglande nätverken är någonting djävligt dåligt håller nog alla utan inblandning i den profiterande änden av dessa med om, därför bör lagstiftning mot knarket finnas kvar. Det är viktigt att kunna angripa människohandlande utomsociala grupperingar, sådana vilka tvingar eller bedrar redan utsatta till att tjänstgöra som langare, prostituerade, utpressare med mera. Brottslagstiftning finns bland annat för att bemyndiga samhället ingrepp i människors liv, ambitionen med att ha lagar och förordningar bör inte vara att alla som bryter mot dom ska straffas, utan att det ska gå att straffa på ett rättssäkert sätt i de fall där människor eller egendom far illa och stipulera regler för hur samhället får övervaka eller undersöka individers leverne. Det får inte bli ett självändamål att sätta dit människor för brott, någonsin.

Den föreslagna drogsocialismen nyttjar ett perspektiv på inblandade i droghandel som påminner om den marxistiska klassteorin. Både säljare och konsumenter av narkotika ingår i den grupp av socialt utslagna, eller i riskzonen för svårigheter med samhället, som snarast får det svårare av rättsligt ingripande enligt nu gällande rutiner. Som exempel kan anföras personer utan marginaler i hushållskassan för böter eller de med ett smygberoende av läkemedel eller sedan ungdomsårens testande som riskerar att förlora jobbet om detta uppdagas. Att människor med ett liv i uppförsbacke dricker och knarkar mer än människor i trygghet är varken någonting konstigt eller motiverat att bestraffa för sin egen skull och redan risken för att åka på en narkotikaräkning eller kåkvolta förvärrar upplevelsen av den egna livssituationen. Rent krasst vill Sverige idag vara ett hot hellre än en hjälp för den här gruppen, en uppenbart inhuman inställning, dessutom i dessa fall kontraproduktiv om målet är att minska narkotikans destruktiva inflytande på människor och samhällsliv.

För lite mer än ett år sedan delgav folkhälsominister Maria Larsson en varning via Newsmill för att norrmännen kan komma att börja behandla heroinberoende missbrukare med heroin. Hennes ord om den här formen för missbruksvård är ännu ett bekräftande av att hon inte har en aning om vad det innebär att leva i beroende opioider, legalt eller med ett ständigt hot om att hon och hennes stat ska dyka upp med straffpåken:

"Förskrivning av heroin ger en signal: Om du inleder ett missbruk av heroin som du inte kan ta dig ur på egen hand (och det är mycket få som klarar), så kommer samhället att förse dig med din drog livet ut."

Klassiskt okvalificerat skitsnack från någon mycket fåkunnig om det verkliga livet utanför de yrkespolitiska hierarkierna. Den signal som säger att det är okej att knarka kommer från vänner och ovänner, människor av betydelse i det egna livet som man kan ta på, lyssna till och se. Ingen ung människa går till "samhället" och frågar 'är det okej om jag dricker sprit en gång i veckan?'. Ingen ung människa uppfattar försäljningen av nikotinläkemedel för cigarettavvänjning som att "samhället" säger att det är okej att röka cigaretter. En ung människa tar en cigarett för att en kompis erbjuder den, eller en äldre närstående röker och det verkar ingå i vuxenlivet, eller för att plågoanden i plugget har cigarett mellan fingrarna och framstår som rätt häftig mitt i allt hotfullt. Unga människor lyssnar inte på samhället och fattar övervägda beslut om sin egen framtid, och det är i allmänhet inte vuxna människor som börjar missbruka narkotika och orsaka problem för sig själva, staten eller närstående. Det är ungdomar och unga vuxna.

Även i Sveriges Radio P1 har Maria Larsson framträtt med den här inte särskilt verklighetsförankrade attityden, i programserien Knarket som sändes under förra året. Den är ett intressant och nyanserat inslag i den allmänna debatten kring narkotikapolitik. Häromdagen publicerade den allmänt eminenta bloggen Ekarkivet en intervju med Edenborg i egenskap av drogsocialist vilken är klart läsvärd och länkar vidare till andra texter med liknande budskap eller med relevans för intervjuns inriktning. Läs även Abel Backlunds kritik av folkhälsoministerns avsky inför skademinskningsinställningen till narkotika och missbruksproblem.

Sverige har inte någon officiell nationalsång.

Idag har den här Facebook-gruppen vuxit ytterligare, vilket är en osmaklig utveckling.

Konstitutionsutskottets betänkande är färdigt. Motionerna från i höstas om att tillerkänna visan Du gamla du fria status som nationalhymn avslogs nyligen.

Liksom psalmsång och bön inte längre inleder morgnarna i grundskolan i Sverige, sjungs heller inte Kungssången eller Du gamla du fria i samma utsträckning som tidigare. Att populistiska krafter från nationalistiskt håll underblåser lögnspridning påskinande att det dels finns en officiell nationalsång och dels att dennas framförande förbjuds på lokal nivå runtom i Sverige i syfte att anpassa svensk skolkultur efter utomeuropeiska invandrares hemlandskulturer bör motarbetas.

Sanningen måste fram, nationell gemenskap får inte byggas på grundval av påhittad lagstiftning och innehållslösa påståenden om förbud som inte finns.

Förklarande rubrik.

http://www.youtube.com/watch?v=AjaINFZ304g

Sextontusen personer kan inte ha fel, eller?

På Facebook har någon Daniella Dani Sitek startat en grupp vid namn VI VILL HA SVERIGES NATIONALSÅNG TILLBAKA TILL SKOLORNA. Dess beskrivning, tillika programförklaring, lyder:

VARFÖR SKA VI INTE FÅ HA SVERIGES NATIONALSÅNG KVAR I SKOLORNA, TYCKER DET ÄR DÅLIGT.

Inläggen på gruppens "Wall" från henne handlar huvudsakligen om att berömma storleken på gruppen och med vilken hastighet den vuxit. I gruppens diskussionstrådar dryftas huruvida det faktiskt är förbjudet att sjunga nationalsången i skolan eller ej, där ett förekommande resultat ungefärligt innebär att någon eller några övertygas om att det finns 16:8-domar (Hets mot folkgrupp) mot personer som i skolan eller på allmän plats sjungit nationalsången, får veta att någon minsann gått på en skola där man straffades för ett sådant illdåd som stolthet över Sverige, och antagligen också får veta att detta är för att respektera utlänningar som flyttat till Sverige.

Hemska, hemska utlänningar som bäddar för den här typen av idioti. Eller bör man kanske anta att det här är något som följt av att etniska svenskar med lägre mental kapacitet och allmänbildning pratat väldigt mycket om ett fenomen som inte finns? I vilket fall handlar det om en mängd populistiska faktoider som inarbetas och sprids med den här gruppen, vilken istället för att faktiskt arbeta för någon slags skolpolitisk förändring huvudsakligen används för att sprida missaktning mot migranter och flyktingar hit, i diskussionstrådarna emellanåt uttryckt som "vissa invandrargrupper". Påståenden om att ha sett sådana här förbud införas på skolor substantieras inte i något fall av mer än påståendena själva, såsom Annica Kohkoinen gör i den mest populära tråden (hon skriver rätt ut att motiveringen löd att det var rasistiskt att sjunga nationalsången), vilket helt klart utgör en uppmaning till att maila Norsjövallens skola i Norsjö. Det är en skola för barn i förskola upp till klass fem, som motkulturens presbyt skickat en fråga om nationalsångsförbudet till på adress norsjoskolor[a]norsjo.se (tillägg: mailet har skickats och efterfrågar också hur Norsjö skolor ställer sig till att användas som referens på vis som gjorts). Hågade kan också ringa till samordnande rektor med personalansvar för Norsjövallens skola Therese Berg på nummer 0918-141 92 . Det blir intressant att se vad för respons som ges, det kan anses befogat att antaga, att skolan ifråga inte uppskattar att användas som redskap för invandrarnegativ populism.

Uppsåtet med gruppen verkar alltså rätt så oklart, särskilt med tanke på att det faktiskt inte finns någon juridisk substans i nationalsångens status som nationalsång, i oktober förra året inlämnade kristdemokratiska Eva Johnsson en motion som föreslår att nationalsången görs officiell, vilket även Lennart Sacrédeus gjorde. Konstitutionsutskottet har bordläggning av dessa ärenden i mars. För att få utrett vad för syfte gruppen har skulle en polisanmälan kunna göras, är uppsåtet att möjliggöra och understödja spridande av missaktning mot vissa invandrargrupper finns en möjlighet att Daniella Dani Sitek lär sig att tänka till först.

Självklart kan man hoppas på att gruppen vid ett medlemsantal omfattande tjugotusen Facebook-användare omvandlas till ett språkrör för någon organisation eller visar sig vara en kvalitetstroll. Men motkulturens presbyt betvivlar detta.

Eva Lundgrens påverkan på en man.

På Newsmill publicerades för ett par dagar sedan en artikel av sociologie professor Eva Lundgren, om mäns sexövergrepp. Den har skrivits på ett sådant sätt att det inte går att avgöra vem den skrivits för, eller vilka som representeras av Lundgren med den. Utöver de sedvanliga poängerna hon försöker göra utan att framföra något slags belägg för dom, manskonspirationen med dess gruppvåldtäktsceremonier och allmänt vämjande sedvänjor i det dolda, saknar den synbarligen berättigande annat än som reklam för hennes kommande bok. Förhoppningsvis kommer den att hålla högre kvalitet än artikeln ifråga och ange källor på ett vettigt sätt, något som professorn borde klara av, kan man tycka.

Upprepad recitation av artikeln försatte en person anknuten till Motkultur! i ett mycket märkligt tillstånd, som glädjande nog dokumenterades. Nedan följer den kommentaren till Eva Lundgrens artikel, en kommentar motkulturens presbyt finner mycket talande och klarsynt.

Sturmark vill inte ha motkultur.

Christer Sturmark tror att TV-programmet Det Okända är journalistik, en skojig tolkning av vad som för de flesta nog framstår som en form av underhållning och fantasikittlande dokumentation av andra människors föreställningar. Visst finns den typen av spiritister, men deras inflytande över media som annat än källa till profit av genren ifråga för produktionsbolag och distributionskanaler kan troligtvis välbefogat anses marginell.

Motkulturens presbyt skrev en kommentar på Sturmarks blogginlägg, som fortfarande inväntar moderering, vilket antagligen betyder att den inte kommer att publiceras.

Därför följer kommentartexten här.

#1 by Motkultur! on februari 11th, 2010

Quote

Your comment is awaiting moderation.

Skillnaden mellan underhållning och journalistik är faktiskt inte särskilt svår att begripa, så när du försöker göra en förment viktig poäng som tar avstamp i implicit förnekande av den skillnaden ser det för mig ut som ännu ett skämt från samfundet Humanisternas sida. Det senaste jag nästan inte vågade skratta så här mycket åt, eftersom du och din klubb kanske menar allvar, var Gud finns nog inte-kampanjen. Den begick också rätt grovt våld på basal vardagsrationalitet och allmänbildning.

Att underhållningsbranschen profiterar på människors livsstils- och livsåskådningsval är varken konstigt eller särdeles oetiskt, framförallt är det inte en kniv i ryggen på journalistik eller journalister.

Det finns också en viktig skillnad mellan vad du finner obegripligt, och vad som är obegripligt. Ett lästips som kanske klargör något om det, Stephen Ullmanns Language and Style, vilken får bjuda på ett citat som avrundning.

”Objectivity concerns the role of the observer, not the observed.” (Sid. 22, Oxford Basil Blackwell, -66)

Tillägg, Sturmark har nu publicerat kommentaren.

It's my life and I'll do what I want, it's my mind and I'll think what I want.

Det finns i Sverige en instans av The Zeitgeist Movement, som har till syfte att propagera och agera för ökning av det inflytande The Venus Project åtnjuter. Punkt sju i deras handlingsprogram syftande till skapandet av en bättre värld, för människor såväl som natur, har komisk potential.

"Berätta om oss för alla du känner och stöter på. Blogga, maila, prata diskutera! Utan en massiv spridning av Zeitgeist idéer finns det ingen chans i världen att, när det ekonomiska systemet väl kolapsar, människor ska anamma ett nytt sätt att tänka.

Ordna filmvisning, skriv ut informationsblad och dela ut, Skriv till människor och berätta, diskutera med dina barn/vänner/anhöriga/osv, skriv insändare.

Endast fantasin sätter gränser."

Se där, ytterligare en sekularism som bygger på utopisk självmarknadsföring och beskriver sig själv som en nödvändighet för fortsatt mänsklig social evolution. En intressant vändning av den marxistiska doktrinen att proletariatet kommer att genomföra en global revolution, eller kanske skulle ha gjort det för länge sedan, som påminner något om den traditionalistiska föreställningen om Kali Yuga, botten är snart nådd och de som klarar av, förtjänat det, eller annat villkor, kommer att få följa med in i nästa jordiska himmelrike.

Inte så väldigt trovärdigt. Att den här rörelsens hemsidor inte stödjer SSL stör också intrycket något, inte riktigt så mycket som första delen av den första propagandafilmen som gjordes för Zeitgesit, men tillräckligt såtillvida att det känns oseriöst. Det intrycket gör också kombinationen av doktrinen 'se inte på TV-nyheter, dom bara ljuger, lär dig från webben istället' med hemsidesinnehåll lika luddigt som Scientologikyrkans (som av något skäl inte heller stödjer SSL, utan ger ett intressant felmeddelande istället*). Avsaknaden av rättstavning och grammatisk korrekthet gör den svenska Zeitgeist-hemsidan till något som ser mer ut som humor än en politisk-etisk folkrörelse, på det området lyckas scientologerna bättre.

Till och med knuttarnas eget parti ger ett mer seriöst intryck, över Internet åtminstone. Där finns humorn istället i tankarna på skäggvästar i regering och riksdag som instiftar slentrianmässig tvångskastration av alla personer som på gängkulturernas för ändamålet upprättade hemsidor anges som sexförbrytare eller kvinnofridsbrottslingar. Men dom vill avkriminalisera knark för eget bruk, eller något sådant, och det känns klart oroande. Det skulle ju inte förvåna om rikets pufftomtar röstar på det alternativet av det skälet i höst.

Snälla, gör inte det. Rösta inte på näringsverksamheten Piratpartiet heller, det är så uppenbart att Falkvinge inte vill något annat än knyta affärskontakter. Stötta kanterna i blockbildningarna istället, och engagera er i de partiernas verksamheter, påverka inifrån istället för att hoppas på orutinerade populister. Ja just, rösta inte på Sverigedemokraterna, att Jimmie ser mer ut som Göran än Mona gör inte honom och hans partikollegor till skickliga politiker. Sverige och världen behöver skickliga politiker, inte politiker med pöbelns stöd.

* "Fatal error: Uncaught exception 'Zend_Db_Adapter_Exception' with message 'SQLSTATE[28000] [1045] Access denied for user 'magento'@'localhost' (using password: YES)' in /var/www/root/magsites/pubs/web/lib/Zend/Db/Adapter/Pdo/Abstract.php:143 Stack trace: #0 /var/www/root/magsites/pubs/web/lib/Varien/Db/Adapter/Pdo/Mysql.php(211): Zend_Db_Adapter_Pdo_Abstract->_connect() #1 /var/www/root/magsites/pubs/web/lib/Zend/Db/Adapter/Abstract.php(441): Varien_Db_Adapter_Pdo_Mysql->_connect() #2 /var/www/root/magsites/pubs/web/lib/Zend/Db/Adapter/Pdo/Abstract.php(230): Zend_Db_Adapter_Abstract->query('SET NAMES utf8', Array) #3 /var/www/root/magsites/pubs/web/lib/Varien/Db/Adapter/Pdo/Mysql.php(281): Zend_Db_Adapter_Pdo_Abstract->query('SET NAMES utf8', Array) #4 /var/www/root/magsites/pubs/web/app/code/core/Mage/Core/Model/Resource/Type/Db/Pdo/Mysql.php(45): Varien_Db_Adapter_Pdo_Mysql->query('SET NAMES utf8') #5 /var/www/root/magsites/pubs/web/app/code/core/Mage/Core/Model/Resource.php(87): Mage_Core_Model_Resource_Type_Db_Pdo_Mysq in/var/www/root/magsites/pubs/web/lib/Zend/Db/Adapter/Pdo/Abstract.php on line 143"

Pröva 'magento' och 'YES' som användarnamn respektive lösenord på alla scientologiska hemsidor, det kanske är nyckeln som dödar Xenu.

Misstänkliggörande sådd.

"Gräs gör det grönare på vår sida om staketen, och vi hytter med bongen. I sällskapslös trivsel begrundas östlig ortodoxi, men intresset har redan svalnat något, istället infinner sig spontant i sinnet korta och ofärdiga tankar om homunculi. Vissa önskar inleda livslånga relationer till sublima väsen och att äktenskap i människoform får formalisera den unionen, något som förutsätter att båda parter har tillgång till kropp och knopp. Vilket rike, det materiella eller det andliga, har störst makt över besättelse av en människokropp?

Inget, skulle vi spontant föreslå om frågan framställdes till oss. En sådan kontakt förutsätter samarbete från såväl ande som personer redan i köttet, en uppfattning bland andra vissa häxkonstnärers och vissa karibiers magisk-mystiska traditioner ger teoretiskt stöd åt. I fallet enligt ovan finns det tre parter. Häxkonstutövare, andeväsen, och kroppinnehavare, alla tre viktiga för att arbetet ska gå i lås och därför alla tre oerhört viktiga som perspektiv att betrakta arbetets planering och utförande från. Häxkonstutövare och andeväsen har båda klart för sina själv vad som önskas uppnås, och avser också tillse att så sker, oavsett kroppinnehavares medgivande eller kännedom om övriga parters motiv.

Om kroppinnehavarna skulle samtycka till dessa mål och meningen med dom, unionen som nämndes tidigare, finns inte några allvarliga problem utan projektet kan direkt inledas enligt beprövad metod, eller eventuellt för det specifika fallet konstruerad, efter övervägande och diskussion mellan de inblandade. Om de istället antas misstycka, uppstår ett intressantare scenario med andra hinder och möjligheter. I fortsatt spontanitet föreslår vi bedrägeri, att kroppinnehavarna bedras till att utföra de handlingar som medger den eftersträvade permanenta besättelsen. Det finns magisk-mystiska och esoteriskt inriktade organisationer som genom utbildningen de erbjuder utför precis detta, och på så vis skapar en sociologisk kropp av besatta, föreställ er exempelvis att varje grad innebär att leva i besättelse av en viss typ av väsen och varje övergångsrit innebär besättelseskifte med ytterligare ett klargörande av invigningarnas ändamål. Det hör alls inte till ovanligheterna, ni kan mycket väl ha kommit i kontakt med något liknande.

Hämtas en metod av det slaget från föredraget sammanhang kan också det praktiska utförandet anses något närmre. Den metoden anpassas sedan till kroppinnehavarna, en antagligen tidskrävande men inte särdeles avancerad procedur som dock förutsätter god kännedom om kroppinnehavarna som personer. Givetvis har detta relevans för hur val av kroppinnehavare bör gå till. Den goda kännedomen kan ta en hel del tid och ansträngning i anspråk att skaffa och denna kostnad finns det poänger med att minska, exempelvis genom val av uttrycksfulla människor som kan kännoläras på avstånd via litteratur eller annan tillgänglig dokumentation. I allmänhet krävs allmänt god människokunskap för att djupstudera enskilda individer, men konstnärer av olika slag eller familjemedlemmar, även "ingifta" sådana, ser vi spontant som troligtvis och förhållandevis lättarbetade, lättstuderade, med en kombination som ett möjligt optimum på den här nivån av resonemang.

Vi anser det troligt som optimum med tillägg om att de valet faller på också väljs med hänsyn till häxkonstutövarnas igenkännande av sina egna själv i kroppinnehavarna, efter en stunds nämre eftertanke. Andra sådana troligheter kan destilleras fram genom ändrande av hänsynsreglerande faktorer och förutsättningar, men exemplet ovan bör räcka för de som avser tillämpa den här textens innehåll, dessa har tillgång till empirisk prövning som väg till nödvändiga kunskaper om de egna själven och andeväsen, samt förutsättningar aktuella för val av kroppinnehavare. Åter till saken, att kroppinnehavare enligt ovan beskrivet troligt optimum utsetts antages tills vidare.

Bedrägeriet kan börja. Författare eller annan form av konstutövare med vilken avses ingå "ingifte" har lagts till häxkonstutövare och andeväsen. En mängd möjliga inledningar föreligger, som främst bland dessa uppfattar vi för tillfället konkret kontaktande medelst brev eller motsvarande, formulerat på ett responsyrkande sätt. Beröm för produktion av konstnärlig art eller någonting liknande kan användas som svepskäl för kontaktsökandet och det kan i sin tur få subtil, önskvärd, effekt via bekräftelsehanterande sinnesfunktioner, bland annat. I vissa fall finns ett religiöst eller magiskt-mystiskt intresse värt att nyttja, i dessa föreligger något mindre mundana möjligheter som också medger intimt samarbete med andeväsen, exempelvis kan kontaktsökandet göras i drömmar eller annat liminalt tillstånd såsom vid intensivare böneutövande av andeväsen själva, eller av häxkonstutövare som har förmåga att praktisera besättelsens invers genom inblandade andeväsen som upplåter den egna existensen för ändamålet. Sådan förening har för övrigt en mängd intressanta aspekter väl värda för häxkonstutövare att undersöka, och att ingå unionsmotsvarighet i det riket utgör en intressant möjlighet.

Kontakt föreligger, då används förslagsvis begärstillfredsställelsens dresserande egenskaper som väg till hjärtat avsett att snärja. Ge vad kroppinnehavarna vill ha och begär, medvetet såväl som omedvetet, i ett måttligt tempo och med kontinuitet från regelbundenhet i utbytet. Bekräftelse, drömmar, kvalitetssex, löften, droger, gemenskap, intimitet, framtiden, och vadhelst annat som kittlar, skapar spänning och attraktion. Betoning kan med sannolik fördel läggas på ömsesidighet, särskilt avseende uppriktighet, och om den kommunikationen betraktas som riktad till den kropp med vilken resten av levnaden sedan kommer att tillbringas kringgås också en del typer av explicita lögner, vilka skulle kunna så tvivel eller på annat vis störa processen, genom en teknikalitet. Pragmatiskt korrekt tillvägagångssätt och ett paradexempel på hur psykosocial träning och självanalys kan underlätta magisk-mystisk praktik, om än ett småskaligt sådant.

Inympas tidigt i relationen till kroppinnehavarna rutiner av olika slag förenklar det införandet av mer avancerade rutiner sedan, när de konkreta förberedelserna för den permanenta besättelsen för kroppinnehavarna börjar. Inledningsvis räcker det med att samtal inleds och avslutas på samma sätt varje gång, att beröm bemöts på samma sätt varje gång, och sedan lite större vanor, såsom hur ett rutinmässigt samlag går till, mat lagas och intagas, eller motsvarande för drogbruk, exempelvis. När rutin i införandet av rutiner etablerats, kan små andliga övningar läggas till, som bäddar för andeväseninträdet och att målet nås. Vad som krävs för en specifik situation varierar stort, med avseende på alla de tre parterna, men häxkonstutövarna och andeväsen har en pågående kontakt sinsemellan och kan fatta konsensusbeslut om hur kroppinnehavarna ska göras redo och trivsamma inför den faktiska besättelsen. Att häxkonstutövare i ett sådant här läge har stor användning för skapande av förtroende och sanningar, att uppfattas som rätt, torde stå för alla läsare helt klart, ävenså varför."