onsdag 25 maj 2011

Skolavslutningstiden är kommen.

Det drar ihop sig för sommarlov, då kommer givetvis de pseudopatriotiska lögnmaskinerna igång igen och antalet webbsökningar på 'förbud mot nationalsången' formligen exploderar. Senaste månaden har just sådana webbsökningar och länkningar hit från andra bloggar där ämnet behandlats varit den främsta trafikkällan, vilken i denna tid av passivitet från motkulturens presbyt ökat besöksmängden betydligt och tydligt.

Några påminnelser på det här temat.

Det är upp till varje enskild klassföreståndare, eventuellt under överinflytande från tillhörig skolledning eller i samarbete med kollegor, att välja vad skolbarnen ska sjunga på avslutningen. Det har aldrig funnits någon tradition av att sjunga Du gamla, du fria, utan vanligare har diverse religiös propaganda varit, främst psalmer av varierande kvalitet. Eftersom det inte går att påvisa att någonting inte finns, så är det upp till varje enskild nazirasistpopulist som hävdar att negerjudeislamisterna avtvingat skolor flagghissning och andra nationalistiska åtbörder att visa att Dybecks gamla visa har varit allmängods i skolorna (vilket blir himla roligt, att se en sådan försöka, historiekunskaper hör ju inte till det släktets paradgrenar). Idas sommarvisa är fin och neutral, har folklig förankring, den har dessutom under lång tid varit en favorit för grundskolorna att påbjuda avslutningsallsång av.

Sverige har inte någon officiell nationalsång eller nationalhymn. Då och då motioneras det till riksdagen om att den bör ges sådan status, med avslag som följd. Ett viktigt skäl för detta är att Du gamla, du fria inte egentligen handlar om just Sverige utan om ett samnordiskt rike där svenskarna förtrycker sina grannländer med handelsregler och militärmakt. Det kanske inte är en så himla attraktiv inställning idag, särskilt med tanke på att vi skulle behöva utträda ur EU, sedan påtvinga Finland utträde ur EU, och sedan annektera Norge (vad brukar man tycka om landet som försökte det senast? att gå nazisternas fotspår är inte att rekommendera, dessutom kommer NATO löpande till försvar). Island är täckt av aska och ingen vill ha det, så det kan vi lämna ur beräkningen. Så, en omöjlig romantiserande vision om ett stormaktssverige på toppen av ett nordiskt rike, är det vad som är svenskt idag? Föga troligt. Be nazistrasistpopulisten förklara det lockande i visans drömska innehåll också. Be sedan om att göra beskrivningen verklighetsförankrad och nutida.

Dessutom är hela projektet Den Stulna Nationalsången väldigt uppenbart mer en produkt av att en mer eller mindre politisk rörelse vill göra sin röst hörd i opposition mot ett visst fenomen (invandringspolitiken), än en effekt av att någonting har försvunnit. Begrunda det underliggande förslaget, att en viss visa ska sjungas mer ofta vid en viss skolhögtid, i ljuset av argumentet att det en gång har varit så under en tid då Sverige var bättre. På den tid då Sverige var bättre, enligt lite mer hårdnackade nationalister före parlamentarismens genombrott och demokratins framväxt, enligt Sverigedemokraterna och liknande sionistiska islamhetsare före nittiotalet, så byggde den svenska grundskolan i långt större mån på en kristen grund. Alla tvingades sjunga psalmer, om inte varje dag så åtminstone någon gång i veckan. Alla tvingades delta i bönestunder och beakta Jesu högst verkliga och betydelsefulla avrättning. Inslag som dessa var långt mer definierande för den tidens grundskola, de bör i första hand vara vad som eftersträvas av den som vill återgå till forna tiders skolsystem vad gäller innehåll och sedvänjor. Här har inte aga nämnts, men det var en central del i grundskolans fostrande metodik för inte alls så länge sedan. Dessa delar i den svenska grundskolepedagogiken har också försvunnit, åtminstone nästan helt fasats ut, tillsammans med den centrala styrningen av vad som är uppbyggliga sånger och vad som inte är det. Vem är att skylla för detta? Samhället i stort och utvecklingen i världen de senaste sextio åren, givetvis. Är det negerjudeislamisternas fel? Nej. Så varför nämns negerjudeislamisterna? För att den som hävdar att nationalsången är stulen vill föra dem på tal, snarare än sjunga en taffligt författad visa om ockupation av våra grannländer.

Det finns två äldre inlägg här på Motkultur! som behandlar ämnet, här och här.

Allan Rubin i Svar Direkt.

http://www.youtube.com/watch?v=KVDmy27qLLc&feature=related

Se gärna hela programmet, inte bara Allan Rubin är där och låter sitt snille spekulera om förhållandet mellan icke-kristen nyandlighet, ockultism och rockmusik. Den digra gästlistan innehåller namn som Eva Lundgren, sedermera starkt kritiserad professor i genusvetenskap vid Uppsala universitet, Thomas Karlsson som tillsammans med Christofer Johnsson (som sitter i stolen vid Öholm och försvarar en nakenbild) grundlade ordenssällskapet Dragon Rouge, Håkan Arlebrand som återkommande har kommenterat nyandliga rörelser med en varierande träffsäkerhet ur ett utifrånperspektiv (och antagligen är den bäst säljande på området, trots sina magra kunskaper), med flera, bland annat en specialist på gengångarföreställningar och två proffs på lögner om ritualvåldssällskap vid sidan av Lundgren, nämligen ett påstått offer (som svamlar osammanhängande och antagligen ljuger från början till slut) och den nitiske pingskostympredikanten Stanley Sjöberg.

De flesta av huvudkaraktärerna i det här programmet är fortfarande verksamma inom samma områden. Lundgren försöker, mer eller mindre synkat med Erik Rodenborg, hävda att brott som inte begåtts behöver uppmärksamhet. Arlebrands bok säljs fortfarande i söt pocketutgåva. Thomas Karlsson är fortfarande central för Dragon Rouge. Christofer Jonsson turnerar fortfarande med Therion. Stanley Sjöberg tjatar fortfarande om sin pingstväckelses nödvändighet för mänsklighetens överlevnad. Allan Rubin försöker fortfarande hävda att hasch är en hallucinatorisk källa till primitiv och farlig andlighet under rockmusikens banér.


 
Creeper