Rapportering om dödsknark i media

Expressens Kvällsposten och Göteborgs-Posten rapporterade i dagarna om ett tillslag polismyndigheten i Göteborg gjort mot en krögare, där misstanken var att det rörde sig om en stor mängd amfetamin. Ett kilo drog i ett kylskåp, som det av pseudojournalistiska återgivningar att döma verkar som att den medelålders krögaren själv trodde var klassiskt tjack.

Reaktionen från poliskommissarien Erik Blomstrand på att det inte finns en analog- eller euforilagstiftning mot rusmedelshantering och -bruk är direkt komisk, som om det vore en nyhet att enskilda substanser kriminaliseras av narkotikaklassificering:

- Det är helt osannolikt.

Även kammaråklagare Karl-Erik Esbos utsaga om substansen ifråga får motkulturens presbyt att dra på smilbanden: 

- Det största problemet är att detta för tillfället är ett lagligt knark, men precis lika farligt som vanligt amfetamin.

Påståendet att 4-flouroamfetamin är precis lika farligt som amfetamin, saknar stöd i farmakologisk forskning. Sedan flera år tillbaka råder vetenskaplig konsensus om att centralstimulanter som frisätter både serotonin och dopamin har en allvarligare neurotoxikologisk profil än de mer renodlade stimulanterna, vilka saknar serotoninfrisättande eller -återupptagshämmande egenskaper. Jämförelsen som Esbo gör låter sig heller inte göras med den intellektuella hedern i behåll, det ligger helt uppenbart en brist på kunskap till grund för den, annars hade påståendet varit att 4-FA är farligare än amfetamin eftersom studier av empatogener såsom MDMA visat på sannolika orsaker till neurologiska förändringar vilka mycket väl kan gälla för den från krögaren beslagtagna drogen. 

Båda nättidningarna har avstått från att göra research, och artiklarna har genomgående en sensationalistisk stil som inte bara gör våld på sanningen, den journalistiska kompetensen hos Peter Linné och TT kan också göras till föremål för kritik. Utöver att skribenterna i det här fallet undvikit att skriva med annat underlag än intervjumaterial som till dels helt tydligt är lögnaktigt har artiklarna inte korrekturlästs, vilket ytterligare understryker den bristande seriositeten i den här rapporteringen. Det är inte helt klart vad för ambitioner som finns bakom dessa artiklar, utöver det helt uppenbara, profitintresset. 

Göteborgs-Posten publicerade häromdagen också en artikel om den nya innedrogen i Njurunda, ett samhälle i Sundsvallstrakten, nämligen muskotnötter. Berusning med muskot köpt i gängse livsmedelsbutik fungerar mycket sällan som avsett, och även i det här fallet har TT kissat journalistisk researchtradition i ansiktet. Det påstås att myristicin, som inte ens stavats rätt i artikeln, är ett amfetaminliknande ämne, vilket inte stämmer alls. Molekylen innehåller däremot en metylendioxy-grupp vilket gör det till en möjlig, om än praktiskt taget olämplig, prekursor till metylendioxymetamfetamin/MDMA och kemiskt liknande substanser. På så vis liknar myristicin safrol, en substans som finns i relativ hög halt i olja från Sassafras-magnolior. Även i den här artikeln finns ett inslag av solid humor i form av citat:

- När vi fick klart för oss hur den kan användas tog vi bort den från hyllorna direkt, säger Anders Eriksson, butikschef på Ica Kvantum, till Dagbladet.

Jag ser fram emot att Anders Eriksson också väljer att ta bort alla etanol- och isopropanolhaltiga varor från hyllorna, som i denaturerad form ger ungefär samma kombination av halter av illamående och berusning som torra muskotnötter. T-Röd är garanterat nästa innedrog land och rike runt, och förslagsvis ser myndigheterna till att ta sitt ansvar för ungdomarnas väl och ve. Det drogpreparatet kostar ungefär fyrtio kronor per liter, och en liter räcker gott och väl för att berusa en handfull ungdomar långt bortom vett och sans. Alkoholerna måste omgående narkotikaklassas eller klassificeras som hälsofarliga varor, så att butiker slutar sälja detta slags knark till vem som än är intresserad av att köpa. 

Eller hur?