En sund drogpolitik kan liknas vid våldspolitik.
Det är helt okej att organisera träning och tävling i strukturerad misshandel, och tekniker för effektivt genomförande av kroppskadande handlingar och dödande. Proffsboxning är förbjuden, man får inte ha som yrke att skada eller skadas, men det är oundvikligt med skador på wushu sanshou-pass, eller för all del andra kontaktkampsporter. Även fotboll, hockey, et cetera, men där är inte syftet och bakgrunden till utövandet våld i sig.
Men alla narkotikaklassade substanser är det på grund av de risker för skador ett ansvarslöst bruk medför.
Rimligen bör droger legaliseras och tillhandahållas via föreningar för drogbruk, eller centralt statligt, som också ordnar med kringaktiviteter. På samma sätt som butiker säljer munskydd och slagpåsar, bör butiker också få sälja MDMA-tabletter och mentholinhalatorer.
På samma sätt som föreningar får organisera att människor slår på varandra och utsätter varandra för risker inom ramarna för intrikata system av religion och våld, bör också föreningar få organisera danskvällar genomsyrade av kärlek och respekt för medmänniskor, kantade av drogkultur.
Staten säljer by proxy död, och ger bort död, till andra länders fiender.
Därför bör den i konsekvensens namn också ta tillbaka drogerna från kriminella nätverk som bedriver långt mer oetiska verksamheter än produktion och försäljning av rusmedel, och själv ge medborgarna ansvar för sina liv vad gäller kryddandet av livet med sinnesförändrande substanser. Självklart ska också lögnerna kring drogerna förintas med kraft och stadiga nävar, mycket få populära droger dödar eller skadar, det gör däremot många av de populära som ännu inte regleras i lag vilka också lockar ungdomar och okunniga, de som brister i driftighet och mod.
Varje tonåring som dör av DXM är ett mord begånget.
Varje tonåring som dött av Br-DFLY är ett mord begånget.
Varje människa som fått sitt liv förstört av uteslutning ur samhället på grund av opiatberoende är en genomförd tortyr och ett vidrigt kränkande av människovärdet.
Varje barn som växt upp med skuldbelagda och utstötta (miss)brukarföräldrar är en genomförd tortyr och ett vidrigt kränkande av människovärdet.
Var människa har ansvaret att ta vara på varje dag av sitt liv, att hjälpa sina medmänniskor när de behöver, och bistå så många som möjligt med sympati och empati i handling.
Svik dessa ideal, och du är inte värdig att ta del av de fantastiska upplevelser rusmedlen kan visa för dig.
tisdag 1 april 2008
Om MDMA, LSD, och den dödade döden.
Jag läste i en bok för en tid sedan. Den bär titeln Klinisk Psykiatri, och är en introduktionsbok i ämnet avsedd att användas som kurslitteratur. I kapitlet om illegala droger fanns en underrubrik, Hallucinogener, där man kunde förvänta sig någon rad om farmakodynamik och subjektiva verkningar av ett par vanligt förekommande preparat.
Men icke. Sju-åtta rader, som inleddes i stil med "LSD kallas ett av de typiska hallucinogena narkotika." Därpå följde en utläggning av LSD-25:s berusande effekter.
För de som undrar utgörs alltså ett LSD-rus av ungefär 2-4 timmars psykotiskt psykologiskt tillstånd, som karakteriseras av konfusion, senare i ruset övergår det vanligen till självskadebeteenden.
Jag köpte inte boken.
Jag väntar fortfarande på den dagen då mitt LSD verkar ungefär en femtedel, en tredjedel, av den tid det brukar, och jag plötsligt under ruset börjar skada mig själv. Det verkar konstigt att så mycket knark säljs, som faktiskt inte ens har verkningar som påminner om LSD, som kallas LSD. På riktigt känner jag mig förvånad över att så många människor uppenbart tar en annan drog, som är helt fantastisk och oerhört njutbar, men kallar den vid ett namn på ett preparat klart legitimt att kriminalisera.
För substanser som kroniskt ger upphov till självdestruktion finns det faktiskt ingen anledning att befatta sig med. Etylalkohol kunde gott regleras som hälsofarlig vara, exempelvis.
Det finns en annan drog, som sällan nämns i psykiatrisk litteratur. Jag har köpt standardverket om forskningen på det, och väntar i dagarna leverans av den boken.
Den storslagna MDMamfetaminen, vilken har den ovanliga förmågan att ge människor både njutning och empati, en mycket sällsynt kombination. De flesta njutningsmedel skänker rus på bekostnad av något, och det enda MDMA kostar är att man blir så illa tvungen att uppleva hur det känns att älska sin nästa, och självkärlek av renaste sort. Den kostar också ansträngning vad gäller att ta ansvar för sina själv och sin hjärna, men det bör man ju rimligen göra ändå.
Ni som eventuellt har för avsikt att pröva på extasens okrönta drottning i drogverkligheterna, har jag några tips och tricks för att göra kvällen och tiden efter till det häftigaste och mest omvälvande man kan uppleva. Det är klart jämförbart med klippdykning, fallskärmshoppning, streaking på fotbollsmatcher, eller liknande, den första MDMA-upplevelsen. Så det är viktigt att planera ordentligt och göra tillfället så minnesvärt som möjligt.
Tänk på att vara utsövd, välmatad, och i gott sällskap. Elementärt och basalt, men ändå lätt att glömma. Bestämmer man med sina vänner att man ska gå på ett kalas och pröva E/MDMA för första gången, men råkar sova dåligt natten innan eller missar lunchen för att jobba in någon timme så man kommer i tid till mötet med vännerna, så kan det faktiskt vara bättre att skjuta upp MDMA-premiären ett par dagar eller en vecka, helt enkelt för att minimera negativa eftereffekter. Det kan också kännas knepigt eller konstigt att ha stressat in i ruset, på så vis att man känner sig okoncentrerad eller förvirrad när det väl pågår men inte riktigt lägger märke till det. Det är också viktigt att någon i sällskapet är, om inte van, så åtminstone inte MDMA-oskuld, som kan prata om bra och fina saker som kommer att kännas viktiga även när ruset klingat av.
Ett ganska vanligt misstag är att man tar sina första exkursioner till välsignat heligt drogade verkligheter med människor som man inte känner så väl, eller i stökiga miljöer. "Inappropriate bondning" listas ofta som en potentiell biverkning av den här substansen, och det går faktiskt inte att leva sig in i hur det skulle gå till utan att faktiskt ha suttit där med fuktiga ögon, lyckligt käkspänd, och så djupt älskande allting. Det är ganska lätt hänt att man känner det som att man lär känna sin omvärld på ett helt nytt sätt, samtidigt som medvetandet kontinuerligt befinner sig i ett oerhört empatiskt tillstånd, varvid tidigare lösa bekantskaper plötsligt får en osannolik känslomässig betydelse.
Vätskepreferenser i samband med serotoninstormar är lite olika från person till person, men ett kvalificerat tips är saft eller något utspädd juice. Apelsinjuice är antioxidant, vilket kan ha gynnsam effekt på hjärnan inför dagen efter. Det smakar kalasbra, det gör det mesta när man knarkat lycklighetsknark, och både ser och känns roligare än rent vatten. Det är också mindre risk för övervattning med saft/utspädd juice, på grund av smaken, det händer lätt att man fastnar i tanken på att hålla sig välvätskad och dricker litervis på kort tid, något som definitivt medför risker för välmåendet, eller i värsta fall hälsan.
Musik är inte så viktigt som man tror, nästan vad som helst låter helt sjukt bra just då, tills ruset börjar släppa. Men då finns det ingenting att göra annat än att slappna av och glädjas åt det fantastiska man just upplevt. Samtala hellre om vad för roligt man har att göra dagen efter, eller i veckan som kommer, än att prata om MDMA-peaken eller nästa gång det ska knarkas.
Glöm inte att krama ordentligt på trippkamraterna när ni sovit ut, om någon känner ångest eller liknande så kan det kännas svårt att säga det, och det är bättre att det är en stämning av acceptans och ärlighet än en tryckt bakrusdimma bland allt som kommer att behöva städas efteråt.
Det finns mycket mer att tillägga, det kommer mer med tiden, eller på uppmaning.
Jag har haft ett bra påskfirande, firandet att döden är död. Glad påsk, och christos aneste, i efterskott.
Men icke. Sju-åtta rader, som inleddes i stil med "LSD kallas ett av de typiska hallucinogena narkotika." Därpå följde en utläggning av LSD-25:s berusande effekter.
För de som undrar utgörs alltså ett LSD-rus av ungefär 2-4 timmars psykotiskt psykologiskt tillstånd, som karakteriseras av konfusion, senare i ruset övergår det vanligen till självskadebeteenden.
Jag köpte inte boken.
Jag väntar fortfarande på den dagen då mitt LSD verkar ungefär en femtedel, en tredjedel, av den tid det brukar, och jag plötsligt under ruset börjar skada mig själv. Det verkar konstigt att så mycket knark säljs, som faktiskt inte ens har verkningar som påminner om LSD, som kallas LSD. På riktigt känner jag mig förvånad över att så många människor uppenbart tar en annan drog, som är helt fantastisk och oerhört njutbar, men kallar den vid ett namn på ett preparat klart legitimt att kriminalisera.
För substanser som kroniskt ger upphov till självdestruktion finns det faktiskt ingen anledning att befatta sig med. Etylalkohol kunde gott regleras som hälsofarlig vara, exempelvis.
Det finns en annan drog, som sällan nämns i psykiatrisk litteratur. Jag har köpt standardverket om forskningen på det, och väntar i dagarna leverans av den boken.
Den storslagna MDMamfetaminen, vilken har den ovanliga förmågan att ge människor både njutning och empati, en mycket sällsynt kombination. De flesta njutningsmedel skänker rus på bekostnad av något, och det enda MDMA kostar är att man blir så illa tvungen att uppleva hur det känns att älska sin nästa, och självkärlek av renaste sort. Den kostar också ansträngning vad gäller att ta ansvar för sina själv och sin hjärna, men det bör man ju rimligen göra ändå.
Ni som eventuellt har för avsikt att pröva på extasens okrönta drottning i drogverkligheterna, har jag några tips och tricks för att göra kvällen och tiden efter till det häftigaste och mest omvälvande man kan uppleva. Det är klart jämförbart med klippdykning, fallskärmshoppning, streaking på fotbollsmatcher, eller liknande, den första MDMA-upplevelsen. Så det är viktigt att planera ordentligt och göra tillfället så minnesvärt som möjligt.
Tänk på att vara utsövd, välmatad, och i gott sällskap. Elementärt och basalt, men ändå lätt att glömma. Bestämmer man med sina vänner att man ska gå på ett kalas och pröva E/MDMA för första gången, men råkar sova dåligt natten innan eller missar lunchen för att jobba in någon timme så man kommer i tid till mötet med vännerna, så kan det faktiskt vara bättre att skjuta upp MDMA-premiären ett par dagar eller en vecka, helt enkelt för att minimera negativa eftereffekter. Det kan också kännas knepigt eller konstigt att ha stressat in i ruset, på så vis att man känner sig okoncentrerad eller förvirrad när det väl pågår men inte riktigt lägger märke till det. Det är också viktigt att någon i sällskapet är, om inte van, så åtminstone inte MDMA-oskuld, som kan prata om bra och fina saker som kommer att kännas viktiga även när ruset klingat av.
Ett ganska vanligt misstag är att man tar sina första exkursioner till välsignat heligt drogade verkligheter med människor som man inte känner så väl, eller i stökiga miljöer. "Inappropriate bondning" listas ofta som en potentiell biverkning av den här substansen, och det går faktiskt inte att leva sig in i hur det skulle gå till utan att faktiskt ha suttit där med fuktiga ögon, lyckligt käkspänd, och så djupt älskande allting. Det är ganska lätt hänt att man känner det som att man lär känna sin omvärld på ett helt nytt sätt, samtidigt som medvetandet kontinuerligt befinner sig i ett oerhört empatiskt tillstånd, varvid tidigare lösa bekantskaper plötsligt får en osannolik känslomässig betydelse.
Vätskepreferenser i samband med serotoninstormar är lite olika från person till person, men ett kvalificerat tips är saft eller något utspädd juice. Apelsinjuice är antioxidant, vilket kan ha gynnsam effekt på hjärnan inför dagen efter. Det smakar kalasbra, det gör det mesta när man knarkat lycklighetsknark, och både ser och känns roligare än rent vatten. Det är också mindre risk för övervattning med saft/utspädd juice, på grund av smaken, det händer lätt att man fastnar i tanken på att hålla sig välvätskad och dricker litervis på kort tid, något som definitivt medför risker för välmåendet, eller i värsta fall hälsan.
Musik är inte så viktigt som man tror, nästan vad som helst låter helt sjukt bra just då, tills ruset börjar släppa. Men då finns det ingenting att göra annat än att slappna av och glädjas åt det fantastiska man just upplevt. Samtala hellre om vad för roligt man har att göra dagen efter, eller i veckan som kommer, än att prata om MDMA-peaken eller nästa gång det ska knarkas.
Glöm inte att krama ordentligt på trippkamraterna när ni sovit ut, om någon känner ångest eller liknande så kan det kännas svårt att säga det, och det är bättre att det är en stämning av acceptans och ärlighet än en tryckt bakrusdimma bland allt som kommer att behöva städas efteråt.
Det finns mycket mer att tillägga, det kommer mer med tiden, eller på uppmaning.
Jag har haft ett bra påskfirande, firandet att döden är död. Glad påsk, och christos aneste, i efterskott.
lördag 8 mars 2008
LSD och Gud, och sidoprojekt.
Så har man återigen känt lysergsyredietylamidens ljuva vindar svepa genom hjärnvindlingarna. Receptorerna kommer att behöva lite återhämtningstid, tyvärr. Det hade varit fint att kunna gå upp varje morgon, lägga två gratisbitar under tungan, och sedan spendera resten av dagen med studier och färgkritor.
Visst, jag ska lägga upp lite bilder på vad för vackert jag sett på papper och sedan i infantil hets försökt kladda dit med pastellkritor.
Man känner sig som ett barn ibland. Två och en halv timme från dosering, så upptäcker man att man faktiskt håller på att lära känna sina själv och världen omkring dom. Upplevelsemaskineriet snubblar på sig självt, man raglar alkisartat omkring i ett bibliotek av vackra ord att säga till sina medmänniskor. Tankens kärna, pudelhjärtat i alltings centrum, det slår varmt och kärleksfullt inför skapelsen som den kan se ut.
För vad knarkandet lärt mig, som jag hoppas att andra människor också lär sig, är detta, ingenting är i sig, utan allt är direkt beroende av sinnesstämning. Ett samtal kan kännas skitkonstigt, fast det egentligen bara består av välbekanta fraser. En bild kan kännas som det första uttrycket man verkligen älskar att man gjort, som man verkligen älskar att dela med sig av. Det kan kännas som att reklamfilmer på TV hånar det fullödiga och sköna liv man lever, där dag efter annan fylls av livskärlek, livslusta, hunger efter mer upplevande.
Där tryggheten tar slut, på den gränsen mot död och liv lärde jag mig att använda otryggheten i sig som ett täcke, en mjuk värme om mina axlar. Ett stöd att falla tillbaka på, när allt känns tråkigt och bökigt, släng ut en granat i livet och hoppas på det bästa.
Gudinnan älskar dig. Det vet du. Det vet du, därför att du själv har förmågan därtill, åtminstone förmågan att lära dig älska andra människor. Och älskandet ger så oerhört mycket tillbaka. Skit detsamma vad du kallar Henne, om det så är heroin eller Jan Guillou som håller dig igång, det är Gudinnans försyn som gör att du kan känna kärlek till något alls. Vårda det, och sköt det väl, dela med dig av allt du kan. Tvivlar du, droppa sisådär nittio milligram metylendioxymetamfetamin. En timme senare fattar du, igen, och igen, och sedan tänder man av och kan leva lycklig i ett par månader till. Ett par månader till av strävan och omsorg.
http://motkultur.blogsome.com , jag lackade ur på Christer Sturmark häromdagen. Så jag har startat en blogg, och mailat till christer[snabel-a]sturmark.se . Jag hoppas verkligen att han antar utmaningen, så får jag lite motstånd.
Hah!, som om en fåntratt kunde slå världens skarpaste motkulturella hjärna på livsåskådningsfingrarna. Plfft, skulle inte tro det.
Visst, jag ska lägga upp lite bilder på vad för vackert jag sett på papper och sedan i infantil hets försökt kladda dit med pastellkritor.
Man känner sig som ett barn ibland. Två och en halv timme från dosering, så upptäcker man att man faktiskt håller på att lära känna sina själv och världen omkring dom. Upplevelsemaskineriet snubblar på sig självt, man raglar alkisartat omkring i ett bibliotek av vackra ord att säga till sina medmänniskor. Tankens kärna, pudelhjärtat i alltings centrum, det slår varmt och kärleksfullt inför skapelsen som den kan se ut.
För vad knarkandet lärt mig, som jag hoppas att andra människor också lär sig, är detta, ingenting är i sig, utan allt är direkt beroende av sinnesstämning. Ett samtal kan kännas skitkonstigt, fast det egentligen bara består av välbekanta fraser. En bild kan kännas som det första uttrycket man verkligen älskar att man gjort, som man verkligen älskar att dela med sig av. Det kan kännas som att reklamfilmer på TV hånar det fullödiga och sköna liv man lever, där dag efter annan fylls av livskärlek, livslusta, hunger efter mer upplevande.
Där tryggheten tar slut, på den gränsen mot död och liv lärde jag mig att använda otryggheten i sig som ett täcke, en mjuk värme om mina axlar. Ett stöd att falla tillbaka på, när allt känns tråkigt och bökigt, släng ut en granat i livet och hoppas på det bästa.
Gudinnan älskar dig. Det vet du. Det vet du, därför att du själv har förmågan därtill, åtminstone förmågan att lära dig älska andra människor. Och älskandet ger så oerhört mycket tillbaka. Skit detsamma vad du kallar Henne, om det så är heroin eller Jan Guillou som håller dig igång, det är Gudinnans försyn som gör att du kan känna kärlek till något alls. Vårda det, och sköt det väl, dela med dig av allt du kan. Tvivlar du, droppa sisådär nittio milligram metylendioxymetamfetamin. En timme senare fattar du, igen, och igen, och sedan tänder man av och kan leva lycklig i ett par månader till. Ett par månader till av strävan och omsorg.
http://motkultur.blogsome.com , jag lackade ur på Christer Sturmark häromdagen. Så jag har startat en blogg, och mailat till christer[snabel-a]sturmark.se . Jag hoppas verkligen att han antar utmaningen, så får jag lite motstånd.
Hah!, som om en fåntratt kunde slå världens skarpaste motkulturella hjärna på livsåskådningsfingrarna. Plfft, skulle inte tro det.
torsdag 28 februari 2008
Dsxpprdrl
Sköter man om sitt sinnestillstånd, medelst mat och att man håller igång, inte komar ihop i ett hörn, så kommer substansen till sin rätt. Då går det att vara aktiv både med huvud och kropp i ett par dagar utan nämnvärda biverkningar, förutom sömnskuld att ta igen, några extra timmar för att fylla på sockerdepåerna (särskilt i hjärnan, vad jag förstår) och läka ihop eventuella slitningar i muskulatur.
Dos relativt effekt varierar ju våldsamt, beroende på individ och vad den gör av drogen. SWIMar, labbråttor i amatörlabb, sådana, som jag haft kontakt med meddelar att 5 mg verkar som en rimlig startdos i desoxykarriären. Tro nu inte att jag administrerar något slags RCtestarklubb, jag har helt enkelt några kamrater som jag diskuterat substansen med. För personer som inte har erfarenhet av stimulanter, alternativt brister i disciplin och vet med sig att de inte kommer att äta när det behövs, eller lägga märke till när lite motion är på sin plats, så räcker några enstaka milligram lämpligt.
Återdosering bör inte göras inom sex-sju timmar från första dos, eftersom platån i ruset, i den mån det är ett rus, inte nås förrän då. Återdosering verkar förlänga sömnlösheten markant i gröna användare, i mindre grad hos mer rutinerade. Med lite vana föreslås en inledningsdos på 10, eventuellt 15, mg, med en återdosering vid T+10-12h, något sådant. Det håller vaken, pigg, och ganska alert i ett och ett halvt, två, dygn ungefär. Planera in måltider, förslagsvis tallriksmodellerat med mycket kaninmat och sådant, för att tillföra fräscha enzymer och vitaminer till kroppen. Sojakött, torrvaran, eller annan högkoncentrerad och fiberrik proteinkälla som kan förvaras och ätas kall i en sallad eller som en gröt, rekommenderas då bristande engagemang i matlagning antagligen infinner sig under nätter. Räkna med minst en eller ett par extra måltider per vaket dygn på substansen, för att hålla allt igång.
Vätskeintag är naturligtvis också vettigt att hålla koll på.
Som det verkar får sömnbristen stresseffekter, trots drogen, och alltför mycket stress medför risk för sockertömning i hjärnan och skev kroppslig hantering av socker. En rapport i Oxfords toxikologiska journal menar på att insulinceller inte påverkas av desoxypipradrolen, vilket antagligen har relevans även om jag inte riktigt begriper hur. Hursom, hypoglykemi förekommer på substansen, och det vore faktiskt väldigt tråkigt om några ungdomar bara satt stilla när det händer, och känner hjärnan smälta bort under hallucinos, kraftiga synförsämringar, och stickningar i kroppen. Det verkar heller inte helt orimligt att spekulera kring acetylkolinerga effekter som orsak till liknande tillstånd, jag klurade någon natt och hittade en farmakologisk analogi mellan nattskattealkaloiders verkningar och den stressverkan som uppstår av långt gången sömnbrist.
Dos relativt effekt varierar ju våldsamt, beroende på individ och vad den gör av drogen. SWIMar, labbråttor i amatörlabb, sådana, som jag haft kontakt med meddelar att 5 mg verkar som en rimlig startdos i desoxykarriären. Tro nu inte att jag administrerar något slags RCtestarklubb, jag har helt enkelt några kamrater som jag diskuterat substansen med. För personer som inte har erfarenhet av stimulanter, alternativt brister i disciplin och vet med sig att de inte kommer att äta när det behövs, eller lägga märke till när lite motion är på sin plats, så räcker några enstaka milligram lämpligt.
Återdosering bör inte göras inom sex-sju timmar från första dos, eftersom platån i ruset, i den mån det är ett rus, inte nås förrän då. Återdosering verkar förlänga sömnlösheten markant i gröna användare, i mindre grad hos mer rutinerade. Med lite vana föreslås en inledningsdos på 10, eventuellt 15, mg, med en återdosering vid T+10-12h, något sådant. Det håller vaken, pigg, och ganska alert i ett och ett halvt, två, dygn ungefär. Planera in måltider, förslagsvis tallriksmodellerat med mycket kaninmat och sådant, för att tillföra fräscha enzymer och vitaminer till kroppen. Sojakött, torrvaran, eller annan högkoncentrerad och fiberrik proteinkälla som kan förvaras och ätas kall i en sallad eller som en gröt, rekommenderas då bristande engagemang i matlagning antagligen infinner sig under nätter. Räkna med minst en eller ett par extra måltider per vaket dygn på substansen, för att hålla allt igång.
Vätskeintag är naturligtvis också vettigt att hålla koll på.
Som det verkar får sömnbristen stresseffekter, trots drogen, och alltför mycket stress medför risk för sockertömning i hjärnan och skev kroppslig hantering av socker. En rapport i Oxfords toxikologiska journal menar på att insulinceller inte påverkas av desoxypipradrolen, vilket antagligen har relevans även om jag inte riktigt begriper hur. Hursom, hypoglykemi förekommer på substansen, och det vore faktiskt väldigt tråkigt om några ungdomar bara satt stilla när det händer, och känner hjärnan smälta bort under hallucinos, kraftiga synförsämringar, och stickningar i kroppen. Det verkar heller inte helt orimligt att spekulera kring acetylkolinerga effekter som orsak till liknande tillstånd, jag klurade någon natt och hittade en farmakologisk analogi mellan nattskattealkaloiders verkningar och den stressverkan som uppstår av långt gången sömnbrist.
lördag 2 februari 2008
Long time, no see.
Det var ett tag sedan.
Igen.
På temat just nu är naturligtvis desoxypipradol. Det började som en noradrenalinåterupptagshämmare tänkt som demenshämmare och ADHD-/ADD-läkemedel, men den långa halveringstiden försvårar administration. Verksam i mycket låga doser, typisk tröskeldos ligger på ungefär 0.5-1 mg, och verksam över tid, det går inte att sova utan insomningssubstanser första 18-24 timmarna efter intag.
Tämligen kraftfull stimulant, utan de sedvanliga biverkningarna. Body load i stort sett obefintlig, enda nackdelen är vasokonstriktion som på grund av epiduralödem (rätta mig om jag har fel!) ger svårmedicinerad huvudvärk hos en del användare.
En dos på 3-6 mg ger en markant humörförändring och ökad koncentration. Relationer verkar intressantare, liksom pratande. Onset varierar något, det verkar som att ett sublingualt upptag ger märkbar effekt kring 1.5+ shulgin vid ungefär T25-30 minuter. Peroralt intag tar ytterligare 20-30 minuter. Därefter smyger det sig upp på en stadig nivå, med tydliga euforiska drag de första 4-6 timmarna.
Ruset varierar kraftigt beroende på humör, men ångest och stress verkar ovanligt. Puls och blodtryck ökar något, vad jag förstått och märkt, men inte särskilt mycket i rekommenderade doser. Alltså, rejält potent som humörhöjare om den får lite hjälp på traven av givande sysselsättning. Antagligen lämplig som prestationshöjare för människor med tillfälliga deadlines, eller tillfälliga perioder av stressigt arbete, eftersom glädjande och stimulant effekt håller en jämn nivå.
Den går att redosera på vägen, SWIM har prövat att dosa 3 mg vid T0, 4 mg vid T7h, 3 mg vid T17h, 6 mg vid T21h, 4 mg vid T26h. Detta med start mitt på dagen efter en sömnfattig natt. Fram till cirka T38 hölls humöret stadigt uppe, därefter krävdes sysselsättning, och vid T50 infann sig John Blund. Förutom sömnbristbiverkningar och något störd matrytm inga meddelade nackdelar, SWIM anser det vara en bättre metod för att dra ut på ruset än att ta en enstaka stor dos. Antagligen fungerar det väl att utgå ifrån en lätt euforiserande dos, testa fram den varsamt, och sedan fylla på, förslagsvis med jämna mellanrum på 10-24h, beroende på om sömn bryter av på vägen.
Desoxypipradolen har som läkemedel gått igenom prövningar till och med steget med frivilliga mänskliga försöksobjekt, så den är bedömt inte toxisk eller på annat vis skadlig i sig vid doser upp till 20 mg, kanske högre.
Dock, små får, tänk på att sömnbrist ger ospännande hallucinos och bäddar för kroniska depressiva tillstånd. Jag avser återkomma efter mer efterforskningar och rapporter från SWIM angående kontraindikationer, med mera. I egenskap av noradrenalinåterupptagshämmare bör den antagligen inte blandas med substanser som verkar på samma signalsubstanser. Den har inte MAO-hämmande egenskaper enligt tillgängliga rapporter. Antagligen går den bra att blanda med serotonerga hallucinogena tryptaminer, då den inte belastas av body load.
Igen.
På temat just nu är naturligtvis desoxypipradol. Det började som en noradrenalinåterupptagshämmare tänkt som demenshämmare och ADHD-/ADD-läkemedel, men den långa halveringstiden försvårar administration. Verksam i mycket låga doser, typisk tröskeldos ligger på ungefär 0.5-1 mg, och verksam över tid, det går inte att sova utan insomningssubstanser första 18-24 timmarna efter intag.
Tämligen kraftfull stimulant, utan de sedvanliga biverkningarna. Body load i stort sett obefintlig, enda nackdelen är vasokonstriktion som på grund av epiduralödem (rätta mig om jag har fel!) ger svårmedicinerad huvudvärk hos en del användare.
En dos på 3-6 mg ger en markant humörförändring och ökad koncentration. Relationer verkar intressantare, liksom pratande. Onset varierar något, det verkar som att ett sublingualt upptag ger märkbar effekt kring 1.5+ shulgin vid ungefär T25-30 minuter. Peroralt intag tar ytterligare 20-30 minuter. Därefter smyger det sig upp på en stadig nivå, med tydliga euforiska drag de första 4-6 timmarna.
Ruset varierar kraftigt beroende på humör, men ångest och stress verkar ovanligt. Puls och blodtryck ökar något, vad jag förstått och märkt, men inte särskilt mycket i rekommenderade doser. Alltså, rejält potent som humörhöjare om den får lite hjälp på traven av givande sysselsättning. Antagligen lämplig som prestationshöjare för människor med tillfälliga deadlines, eller tillfälliga perioder av stressigt arbete, eftersom glädjande och stimulant effekt håller en jämn nivå.
Den går att redosera på vägen, SWIM har prövat att dosa 3 mg vid T0, 4 mg vid T7h, 3 mg vid T17h, 6 mg vid T21h, 4 mg vid T26h. Detta med start mitt på dagen efter en sömnfattig natt. Fram till cirka T38 hölls humöret stadigt uppe, därefter krävdes sysselsättning, och vid T50 infann sig John Blund. Förutom sömnbristbiverkningar och något störd matrytm inga meddelade nackdelar, SWIM anser det vara en bättre metod för att dra ut på ruset än att ta en enstaka stor dos. Antagligen fungerar det väl att utgå ifrån en lätt euforiserande dos, testa fram den varsamt, och sedan fylla på, förslagsvis med jämna mellanrum på 10-24h, beroende på om sömn bryter av på vägen.
Desoxypipradolen har som läkemedel gått igenom prövningar till och med steget med frivilliga mänskliga försöksobjekt, så den är bedömt inte toxisk eller på annat vis skadlig i sig vid doser upp till 20 mg, kanske högre.
Dock, små får, tänk på att sömnbrist ger ospännande hallucinos och bäddar för kroniska depressiva tillstånd. Jag avser återkomma efter mer efterforskningar och rapporter från SWIM angående kontraindikationer, med mera. I egenskap av noradrenalinåterupptagshämmare bör den antagligen inte blandas med substanser som verkar på samma signalsubstanser. Den har inte MAO-hämmande egenskaper enligt tillgängliga rapporter. Antagligen går den bra att blanda med serotonerga hallucinogena tryptaminer, då den inte belastas av body load.
Long time, no see.
Det var ett tag sedan.
Igen.
På temat just nu är naturligtvis desoxypipradol. Det började som en noradrenalinhämmare tänkt som demenshämmare och ADHD-/ADD-läkemedel, men den långa halveringstiden försvårar administration. Verksam i mycket låga doser, typisk tröskeldos ligger på ungefär 0.5-1 mg, och verksam över tid, det går inte att sova utan insomningssubstanser första 18-24 timmarna efter intag.
Tämligen kraftfull stimulant, utan de sedvanliga biverkningarna. Body load i stort sett obefintlig, enda nackdelen är vasokonstriktion som på grund av epiduralödem (rätta mig om jag har fel!) ger svårmedicinerad huvudvärk hos en del användare.
En dos på 3-6 mg ger en markant humörförändring och ökad koncentration. Relationer verkar intressantare, liksom pratande. Onset varierar något, det verkar som att ett sublingualt upptag ger märkbar effekt kring 1.5+ shulgin vid ungefär T25-30 minuter. Peroralt intag tar ytterligare 20-30 minuter. Därefter smyger det sig upp på en stadig nivå, med tydliga euforiska drag de första 4-6 timmarna.
Ruset varierar kraftigt beroende på humör, men ångest och stress verkar ovanligt. Puls och blodtryck ökar något, vad jag förstått och märkt, men inte särskilt mycket i rekommenderade doser. Alltså, rejält potent som humörhöjare om den får lite hjälp på traven av givande sysselsättning. Antagligen lämplig som prestationshöjare för människor med tillfälliga deadlines, eller tillfälliga perioder av stressigt arbete, eftersom glädjande och stimulant effekt håller en jämn nivå.
Den går att redosera på vägen, SWIM har prövat att dosa 3 mg vid T0, 4 mg vid T7h, 3 mg vid T17h, 6 mg vid T21h, 4 mg vid T26h. Detta med start mitt på dagen efter en
Igen.
På temat just nu är naturligtvis desoxypipradol. Det började som en noradrenalinhämmare tänkt som demenshämmare och ADHD-/ADD-läkemedel, men den långa halveringstiden försvårar administration. Verksam i mycket låga doser, typisk tröskeldos ligger på ungefär 0.5-1 mg, och verksam över tid, det går inte att sova utan insomningssubstanser första 18-24 timmarna efter intag.
Tämligen kraftfull stimulant, utan de sedvanliga biverkningarna. Body load i stort sett obefintlig, enda nackdelen är vasokonstriktion som på grund av epiduralödem (rätta mig om jag har fel!) ger svårmedicinerad huvudvärk hos en del användare.
En dos på 3-6 mg ger en markant humörförändring och ökad koncentration. Relationer verkar intressantare, liksom pratande. Onset varierar något, det verkar som att ett sublingualt upptag ger märkbar effekt kring 1.5+ shulgin vid ungefär T25-30 minuter. Peroralt intag tar ytterligare 20-30 minuter. Därefter smyger det sig upp på en stadig nivå, med tydliga euforiska drag de första 4-6 timmarna.
Ruset varierar kraftigt beroende på humör, men ångest och stress verkar ovanligt. Puls och blodtryck ökar något, vad jag förstått och märkt, men inte särskilt mycket i rekommenderade doser. Alltså, rejält potent som humörhöjare om den får lite hjälp på traven av givande sysselsättning. Antagligen lämplig som prestationshöjare för människor med tillfälliga deadlines, eller tillfälliga perioder av stressigt arbete, eftersom glädjande och stimulant effekt håller en jämn nivå.
Den går att redosera på vägen, SWIM har prövat att dosa 3 mg vid T0, 4 mg vid T7h, 3 mg vid T17h, 6 mg vid T21h, 4 mg vid T26h. Detta med start mitt på dagen efter en
söndag 20 januari 2008
Men, det kanske lossnar över tid
http://www.bluelight.ru/vb/showthread...
Den här trådens första inlägg, sprid det, antingen i form av länken eller som *.txt/motsvarande.
Knarkkrigets nattsida, där människor möter Undret, självläker, tänder Flamman, och når Gemenskap, den kan inte överbefolkas. Ju fler som tar ansvaret, som bränner Lögner, ställer frågorna, och strävar i Riktningen, desto bättre för Harmageddon.
Jihad!, ett korståg mot tyranniet och imperialiserande kultur avsedd att stagnera och exploatera. Deltag!, inget annat handlande kan försvaras.
Vidare, desoxypipradol lockar runt hörnet.
Den här trådens första inlägg, sprid det, antingen i form av länken eller som *.txt/motsvarande.
Knarkkrigets nattsida, där människor möter Undret, självläker, tänder Flamman, och når Gemenskap, den kan inte överbefolkas. Ju fler som tar ansvaret, som bränner Lögner, ställer frågorna, och strävar i Riktningen, desto bättre för Harmageddon.
Jihad!, ett korståg mot tyranniet och imperialiserande kultur avsedd att stagnera och exploatera. Deltag!, inget annat handlande kan försvaras.
Vidare, desoxypipradol lockar runt hörnet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
