tag:blogger.com,1999:blog-81043631378787347652024-02-19T16:14:42.781+01:00Motkultur!Motkulturens presbythttp://www.blogger.com/profile/05755288603771832853noreply@blogger.comBlogger67125tag:blogger.com,1999:blog-8104363137878734765.post-14306474080565157992013-02-10T15:44:00.001+01:002013-02-10T15:44:50.494+01:00Straffvärdestabell för narkotikamål<p>Hur hårt straffas du för narkotikabrott, baserat på art och mängd?</p>
<p>Så här ser Borgekes tabell ut:</p>
<div class='separator' style='clear: both; text-align: center;'> <a href='https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjHfZYlKROBJEvcHOQOXyjlmuZ6gcfl0yTGvItQGvor_sCOuWkkJAIr_m0xXlZ-cktyw2S9tvG6WfbUcegOWt0WxpN5hqY-MOFoDNReRgJ7cC0goh5lNDosDHxzvjlwFjUM9Axj1d-KdMg/s1600/1360507301352.jpg' imageanchor='1' style='margin-left: 1em; margin-right: 1em;'> <img border='0' src='https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjHfZYlKROBJEvcHOQOXyjlmuZ6gcfl0yTGvItQGvor_sCOuWkkJAIr_m0xXlZ-cktyw2S9tvG6WfbUcegOWt0WxpN5hqY-MOFoDNReRgJ7cC0goh5lNDosDHxzvjlwFjUM9Axj1d-KdMg/s320/1360507301352.jpg' /> </a> </div>Motkulturens presbythttp://www.blogger.com/profile/05755288603771832853noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8104363137878734765.post-7342670687989665932012-10-03T17:03:00.001+02:002012-10-03T17:03:20.409+02:00Magnus Callmyr och motkulturens presbyt om knarksnutar på TwitterMagnus Callmyr har en blogg om missbruk och beroende. <a href="http://www.magnuscallmyr.se/2012/09/16/om-narkotikapolisen-pa-twitter-och-demokrati/" target="_blank">Han har kommenterat ett twitterinlägg</a> från kontot <a href="https://twitter.com/narkotikaroteln" target="_blank">@narkotikaroteln</a>, en representation av narkotikapolisernas myndighetsutövning och kontakt med allmänheten. Han ifrågasätter det lämpliga i att poliser moraliserar över att narkotika dryftats i ett populärt televisionsprogram, detta med hänvisning till att det knappast är att romantisera att omvittna en personlig uppskattning av cannabis och till det uppdrag poliskåren ålagts av lagstiftaren. <script type="text/javascript">
var _gaq = _gaq || [];
_gaq.push(['_setAccount', 'UA-3150269-1']);
_gaq.push(['_trackPageview']);
(function() {
var ga = document.createElement('script'); ga.type = 'text/javascript'; ga.async = true;
ga.src = ('https:' == document.location.protocol ? 'https://ssl' : 'http://www') + '.google-analytics.com/ga.js';
var s = document.getElementsByTagName('script')[0]; s.parentNode.insertBefore(ga, s);
})();
</script><br />
<div>
<br /></div>
<div>
Det är giltiga poänger och föranleder motkulturens presbyt att kika närmre på twitterkontot ifråga. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Tidigt i kontots flöde finns två lästips, det ena länkar till Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning och <a href="https://twitter.com/narkotikaroteln/status/252134183021977600" target="_blank">deras artikel om amfetamin och kokain</a>. Det kan noteras att artikeln hävdar att kokain ofta används genom att brukaren andas in den, något som är mycket verklighetsfrämmande. Terminologin är över lag dålig, begrepp som sniffning och snusning används istället för de vanligare beteckningarna snortning respektive insufflering (CAN menar med sniffning vad som oftast kallas <a href="http://www.can.se/sv/Drogfakta/Sniffning/" target="_blank">boffning eller att boffa</a>, något man inte gör med amfetamin och därför åsyftas sannolikt snortning). Ökad hjärtverksamhet benämns som högre, ökad vakenhet benämns som förstärkt, minskad aptit benämns som sämre, och uttryck som "efter en kort tids användning kan amfetamin och kokain ge upphov till [...] en känsla av välbefinnande". De första exemplen är värderande och därmed osakliga, det citerade är ett faktafel. Det är i praktiken nästan helt säkert att både amfetamin och kokain ger upphov till välbefinnande mycket kort tid efter administrering, det är inte något som eventuellt sker efter en tids användning, det händer omedelbart i samband med intag. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Anmärkningsvärt är också redovisningen av påstådda fysiska effekter korrelerat med relativa dosstorlekar, där det anförs att rodnad och darrningar är symtom på "MYCKET HÖGA DOSER", symtom som är vanliga även för låga doser. Överhuvudtaget är redogörelsen i den delen otydlig och förvirrad, uppdelningen i dosstorlekar är helt meningslös. Påståendet att kroniska användare av amfetamin och kokain inte erhåller något rus utan istället drabbas av lite av varje från psykostillstånd till rastlöshet är även det ljug, ingendera drog hade varit ett samhällsproblem om det var på det viset att en längre tids användning enbart gav upphov till allvarliga biverkningar. I beskrivningen av hur drogerna kan intas anförs att kokain kan intas genom slemhinnorna i analen, slidan och munnen, emedan det för amfetamin anförs att intravenös injektion eller så kallad sniffning är vedertagna administrationsvägar. Det är märkligt med tanke på att amfetamin mycket väl kan intas via vilken slemhinna som helst och med all sannolikhet också går bra att administrera subkutant (en administrationsväg som antagligen inte är rusframkallande för kokain, ändå tas den upp som intagssätt i artikeln). </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Det påstås också att amfetamin är vanligt i form av tabletter eller kapslar. För de allra, allra flesta användarna av amfetamin i Sverige är detta käpprätt fel, illegalt amfetamin levereras nästan alltid som ett pulverpreparat. Det förekommer tabletter, främst i form av legalt förskriven Metamina som sedan sålts vidare. I praktiken är det en förhållandevis ovanlig produkt på amfetaminmarknaden i vid bemärkelse. Att kapslar skulle vara möjligt att få tag på i Sverige kan säkert stämma men det är näppeligen vanligt eftersom det i praktiken skulle handla om amerikanska amfetaminpreparat (Adderall och liknande) eller asiatiska illegala preparat som vanligen innehåller metamfetamin och inte vad artikeln behandlar. Det finns mer att angripa i texten men det känns onödigt med tanke på att den uppenbarligen skrivits av en idiot och det är elakt att trakassera dem i onödan. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
CAN är en organisation som påstår sig syssla med insamling och förpackning av saklig alkohol- och narkotikainformation och menar sig <a href="http://www.can.se/sv/Om-CAN/" target="_blank">inte ta ställning i drogpolitiska frågor</a>. Detta är en så pinsam djävla lögn att man baxnar. Dels delar organisationen ut pris för så kallat förebyggande arbete, ett premierande av aktörer som tagit aktiv ställning för en viss drogpolitik, dels delar den ut pris till personer som bedrivit så kallad drogforskning (Fred Nyberg, <a href="http://motkultur.blogspot.se/2011/02/mer-rattsrota-pa-knarkpolitikens-arena.html" target="_blank">en fantasifull figur</a>, har fått det), det är fråga om personer som nått forskningsresultat som överenstämmer med bejerotlinjen i svensk drogpolitik. De har också en så kallad mediagranskningsgrupp som betygssätter <a href="http://www.can.se/sv/Om-CAN/Mediagranskningsgrupp/" target="_blank">drogpropaganda av olika slag</a>, även detta ett drogpolitiskt ställningstagande. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Det andra lästipset är hemsidan <a href="https://twitter.com/narkotikaroteln/status/252488125870391296" target="_blank">Drugsmarts så kallade faktasidor</a>. Hemsidan är en filial till CAN som är riktad till ungdomar i skolåldern. Texterna är omarbetade versioner av vad CAN har på sin ordinarie hemsida, de är alltså på samma låga vederhäftighetsnivå men med ett än mer diffust och flummigt språkbruk. Särskilt sticker sådant i ögonen som att Drugsmart för vidare myten om att THC inlagras i fettvävnaderna i kroppen och fortsätter <a href="http://www.drugsmart.com/fakta/cannabis" target="_blank">ge psykoaktiva effekter efter att ruset är över</a>, vad nu det skulle innebära. En klargörande och välnotad korrigering kan läsas på <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Tetrahydrocannabinol#Metabolism" target="_blank">Wikipedia</a>. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Knarksnutarna använder även twitterkontot för att marknadsföra sin egen intresseorganisation, SNPF eller Svenska narkotikapolisföreningen. Det är en klubb för knarksnutar som vilar på Nils Bejerots ovetenskapliga hypoteser om hur drogpolitiken bör utformas. På deras <a href="http://www.snpf.org/litteratur.html" target="_blank">litteratursida är det särskilt tydligt</a>, där marknadsförs Carnegieinstitutets uttryckligen politiska skrift om drogers egenskaper och diverse kåserande skrifter från medarbetare. Av intresse är också att i stort sett alla de retweets som kontot gör är av tendentiöst och drogpolitiskt material, bland annat flummig kritik av Högsta Domstolens tillrättavisande av underrätternas tidigare påföljdsbestämning i narkotikamål (den så kallade mefedrondomen, se tidigare inlägg här på Motkultur!). </div>
Motkulturens presbythttp://www.blogger.com/profile/05755288603771832853noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8104363137878734765.post-40289982084232489282012-09-20T22:29:00.005+02:002012-09-20T23:01:09.127+02:00En granskning av ett dokumentFöljande är resultatet av en flytt från chat till epostformat.<br />
<br />
Flytten beror delvis av att chatrutan envisas med att repetera att du är offline, vilket sker med en liten obehaglig webbläsarspasm. Den är meningslös och oförskämd, för givetvis ser varenda användare som förstår hur rutan fungerar också statusen hos ett visst konto eller annat i vänstra kolumnen. Grönt för direkt trakasserbart, gult för någorlunda hög trakasserbarhetspotential och så helt urknullad, tömd och tom och skändad innehållslösgrå, all otillgänglighets överordnade signalfärg, på de konton som av ett eller annat skäl inte tillåtits inbjuda till festliga små enradsaforismer med varierande begåvningsgrad. Beroende på vem som sitter och får det där *ryck* 'Personen är offline. De meddelanden du skickar levereras när personen är online' instucket i synfältets gränstrakter, där det normalt är vidrigt hänsynslösa rovdjur eller dyngfulla våldsbenägna män som gör hastiga rörelser, av evolutionen direktkopplat till fight and the better alternative called flight for your life and run to higher procreational capacity than fistbitching with bad influence ever will lead to. Jag tar gärna på mig äran för utvecklingen av denna klassiker inom neurologin till det nyss föregående, från slå eller fly till ett moraliskt och naturligt förtydligande, självklart mer vetenskapligt framtaget än nutida konsensusspråk bland forskare i branschen mäktar med att förmedla. Lite haltande har vi alltså kommit fram till en tilltänkt första förment höjdpunkt, presenterande av nummer ett ur paraden av gammalt ihophackat, ihoppressat bokstavsspån. Närmare bestämt exemplar, tillika stycke, ett.<br />
<br />
För att klargöra; googlechattens ryckningar provocerar skiten ur mig genom generande korkad redundans och fula knep inbegripande uråldriga sinnesfunktioner vilka fortfarande är i ett milt hysteriskt men med ständig tillförsel av näring och vätska väloljat tillstånd. Jag saknar Google Wave i anledning (dessa djävla juridiska homoabortuttryck som bara är branschmarkeringar; med anledning av, skriver ju alla förnuftiga svenskvänliga personer, utom språkmakthavarskrået i författningsbranschen) av att den skapelsen hade en rätt mäktig funktion, man kunde spela upp ett dokument som en film eller en upprepning av hur det producerades. Visst vet jag att det finns en klon och ja jag har ett konto där men jag har fyllt det med en massa hemliga saker eftersom jag importerade in Wave-kontot där och raskt fick slut på utrymme eftersom något helsikes ockernomadfolkkultur (bankjudar, säkert, eller guldsäljarzigenare; kanske dammsugarsäljaramerikaner) inte ville vräka på med just den aspekten av tjänsten. För vederbörande saknade kreativitet att ta ut pengar på lotter och spel istället för karusellen, trots att lagringsutrymme inte kostar ett dugg jämfört med typ allt annat i den typen av företag. Mer utrymme, avskeda ut någon oduglig yngling till en välbehövlig nystart och möjlighet till ett bättre liv och casha in den utgiften på lagring. Slutgnällt, för jag är egentligen hemskt glad, och ville bara komma fram till att jag hade gillat om det här dokumentet gick att spela upp i efterhand, tangenttryckning för tangenttryckning.<br />
<br />
De periodvisa skoven av dysfunktion yttrar sig nämligen främst som besvär med att redigera uppenbart totalt felaktiga stavningar, användningar av ord och andra regelbundna spetsfundigheter. Då och då bryter det lilla promptdjurets beteendemönster ihop och uppträder som en dålig imitation av sådana där mexikanska (eller åtminstone spanskkoloniala, väl?) hoppande bönors närmast paniska dödsryckningslika (what's up with this spasmaticism; eyyyyy...) (ja, Fonzie missföll sig fram ur en sinnesvrå igen, beklagar) rörelser i samband med, eh, vad som nu utlöser det. Argentinska såpoperor eller tysk pilsnerschlager känns som helt säkra gissningar men det kanske räcker med lite vatten eller oombedd genital beröring (notera tvetydigheten, jag blev förtjust när jag gjorde det och föreställde mig ett samtidigt övergrepp med beröring av bönans snopp eller snippa, och en påtvingad kontakt mellan nästan hela bönans sida och något väldigt mänskligt oregelbundet könsorgan; av något skäl precis vad mitt undermedvetna anser att den krångliga idén om hoppande bönor, som för all del kanske är en filmfiktion eller en epidemibärare som tagit miljoner latinos av daga och därför inte bör uppmärksammas hursomhelst, jfr. utrotningsförsöket mot armenier i Turkiet, judar i Tyskland samt Polen och muslimer på Balkan/Jugoslavienkadavret/Storserbiska imperieriket). Najs, det är tillfredsställande att medvetet knäcka en enkel och välkänd regel, parenteser är onödiga, om man inte vet vad man vill skriva och kan göra det i en egen sats med mindre än totalt osammanhängande resultat, så lämnar man impulsen därhän tills någon annan gång och ger särskilt fan i att motivera/ursäkta (lustigt synonymartade begrepp, inte sant? när någon frågar efter motivering av något begär de alltså underkastelse och ursäktande, tillspetsat) osammanhängandeheten med ett par vulgära, intetsägande bågar. Eller taffliga symboler för stående bågar, ett koncept av tämligen förnufts- och skönhetsfrämmande slag. Kan du komma att tänka på någon känd byggnad där arkitekten använt konstruktionen ( eller konstruktionen ) för att piffa till sin prestation? Inte jag heller. Här kommer så äntligen den försenade lilla premiärbiten från filen theosis.fil, en replik ur ett kort och intensivt svårbegripligt lustspel vi borde flashmobba ett välbesökt torg med någon gång:<br />
<br />
Jag ångrar mig, titeln följer och kolonet stannar normkränkande kvar ändå, som en opåkallad tjocktarmsreferens. Med lite tur kan den visa sig passa som anslag till det kommande ändå.<br />
<br />
<b>Horstungiana - slaktramsor i vedernoktulians</b><br />
<br />
Litegrann räknar jag med att du kommer att kunna urskilja mina melerande, insprängda kommentarer från själva pjäsen. Det borde inte vara svårt, den är nämligen knappt läsbar utan en omfattande tolkningsapparat som tjuter av belastningen igång under bokstavskonsumtionen. Emedan föregående två meningar är... okej. Det löser sig. Ta det lugnt, som galaxguider brukar meddela åskådarskaran.<br />
<br />
<b>”h’llêhs’tradt ab gristrimningallatrastingiens-modulisumnitionaftras, en</b><br />
<b> sciensmetodik i sjundedastviala retningsreningar.</b><br />
<b> tvendromol för att med uttrympa grenuli i termissrelatent ersätzlegomani</b><br />
<b> för retaxtrades.” </b><br />
<b><br /></b>
<b>Ve, ve, ju-de.</b><br />
<b> Slastakiosofi presknertisas lämplikt noxfamnande.</b><br />
<br />
Detta är alltså en programförklaring eller något. Har jag klargjort att det här är gammalt ruttet ostfilsmögelinnehåll, en bortglömd dokumentfil från den externa hårddisken som jag råkar veta är en samling starkt sinnespåverkat (magi, mystik och rusmedel, samtidigt var vanligast när det begav sig, gärna med diabolisk eller ålderdomlig karaktär, typ koiné-passningar eller gudskyrkoförakt) material i genren korta nattliga bitar som aldrig fick något sällskap? Välkommen till punkten där den här påfrestningen dessutom blir till ett smygnarcissistiskt jäkla barnhem för begåvningsdubiösa bottenfynd. De flesta av vilka här blir återupplivade efter några års innehållslösgrå (första stycket kan påminna om den färgen, om du hunnit förtränga) dvala. Passningar sker iallafall till gristrimning, alltså skållande av döende fläskdjur av något skäl eller den helt meningslösa verksamheten att klippa av borsten från ett levande svin, eventuellt med en metaforisk läsning möjligt att uttyda som skäggansning på främmande, omoraliska män (man kallar väl inte bekanta för grisar, eller gör man det? i en kollaps till pjäs?), även till en germano-grecofil idé som passerar så långt över mitt huvud just nu att inte ens överljudstransitionen hade nått fram. Ersättningssjuka, vad i helsefyr är det? Kätteri, möjligen.<br />
<br />
Insikter kommer alltid sent och tål att tvivlas på, men det skulle inte förvåna mig om det var just hädelse och kätteri som ursprungligen betecknades med denna grekisktyska styggelse. Vidare, innan vi kommer fram till juden i stycket och behöver gå tillbaka fem steg och tjäna nya pengar.<br />
<br />
<b>En del pjäs-pies att recitatio viganilii för al et all, håll till peniakt</b><br />
<b> gode.</b><br />
<br />
Här finns en snopphänvisning iallafall, det är relativt tryggt att finna på under den här exkursionen. Trivialt organ, lättbegripligt och väldigt humoristiskt att se på, särskilt vid adrenerg stimulans och som sinnebild på alla kvinnor i publiken en tänkt liten skinnkorv vid bruk av rampfebersmotmedlet Nakna Publiken-tricket (det funkar inte, jag blir bara störd av alla skavanker jag råkar hitta på eller nå slutsats om vid okulärbesiktning av beklädnadens yttre; gör det grejen för dig, grattis och en vidhängd hälsning om att alla näckarna också har ändalykt du kan provoceras av SÅ TA INTE RISKEN OCH KÖR DEN GREJEN I SKARPT LÄGE; på bibliotek och restauranger är en annan sak) (skavankförtydligande: fettknöl på blygdläpp/förhud, veckiga bukar utav kejsarsnitt/tjocktarmstumörsavlägsnande, igenkännande av pubishårsfärg från WC utanför lokalen varvid lämningarna får ett blekrosa begåvningslöst ansikte istället för bara ensamhet i hemlighuset, grisig lårkaka från innebandyhobby. Et cetera. Undvik att fantisera om hur främlingar brister i hygien, smak, kroppsbeskaffenhet, med mera, köp istället resultatet av att de försökt dölja prestationer eller brister på området när det gäller att stå på scen. Peniakt, rimligen ett stackars bastardiskt resultat av fillefjongar som begått fullskaligt otuktsidkande, alternativt poserat för klassiskt målande bildkonstnär. Se Klimts skisser, exempelvis, gott om akt si och akt så i det materialet. Ävenledes det är ganska grafiskt i sitt skildrande av avklädda människor. Men han är en konstnär och kulturhistorisk makt, jag bara effektsöker längs smakfullhetens insida. Hursomhelst är det ju hålla till godo på peniakt sätt det handlar om, kontext avslöjar ordets adjektiva natur. Alltså har vi återigen förlorat känslan av förståelse inför det och erfar ånyo att en infektion ut-/inbrutit i delsatsen. Tänkte du på ejakulation? Jag behövde associera en bit för det. Stycket anmodar iallafall att pjäsen bör reciteras viganiliskt eller nåt. Jag utgår från att du och jag alltså är tvingade av den själv att förete allmänheten detta, detta verk, detta sammansatta material av bokstäver, detta halkiga.<br />
<br />
<b>Traktanal amygdarespiskt protekt, att hårdta ’patacerebrum pederastikt</b><br />
<br />
Första akten är tydligen anförd med fortsatta pubertala banaliteter på kiss-och-bajs-humor-nivå. Åtminstone får någon unge en släng av sleven den här gången. Referensen till 'patafysikalisk hjärnkapacitet är åtminstone tydlig och 'patafysiken finns dessutom på riktigt, vilket är mer än man kan säga om en del av följande citering.<br />
<br />
<b>1 Kloselogoi vraka bland urluminiseptism efterhatade trevniler, 2 tal nurmalei</b><br />
<b> kostat krelenn som knivsat rinan fadsermanol, 3 gemilapt rudaten sisrespiofar</b><br />
<b> kligaste leptuk gatill sem.</b><br />
<b> Tervasianus Flekitramnia, Skuksvalger, s.227</b><br />
<br />
Hittar du den boken gör jag vad skändligt som helst du kan hitta på bara för att understryka det vansinniga och orimliga i saken. Grecofili igen, dessutom med efterhat instucket i startbanan. Härnäst kommer äntligen en riktig replik. Pröva att läsa den högt och ståtligt med en högtravande kroppshållning för att se hur den ter sig i teaterdräkt.<br />
<br />
<b>Frenologie antidoktrios: ”Gruppvåldtagna stackars Vishetskärlek, philosophia</b><br />
<b> genomskändad av legion patris äkkelesia.”</b><br />
<br />
En man som betecknas med titel går alltså sorgebananer över att kyrkan blivit till en självrättfärdig, korrupt, global affärsverksamhet och att detta är i riktigt olagligt förhållande till vissa fina och önskvärda saker, nämligen argumentationsskicklighet. För inte fan är filosofi som rörelse, idéströmning, något annat än övertygelsekraftens godtycke? Däremot som religion, som kontemplationssystem, som sinnesförädlande liten hobby, en utmärkt sanningssökare. Förträffligt fin att dra till med så här i en öppningsreplik också, titelsnubben sopar till med den rackiga grundvalen för all konsensus om kunskap och dess förvaltande som om det vore för säkerhets skull på något sätt. En skrevspark på katolikerna och åkallande av fett korrekt vetande. Pow. Härnäst? Antagligen ett antiklimax, jag har inte kikat efter än.<br />
<br />
<b>Menstrumilia hagiomania: ”Selbstklartoffel!”</b><br />
<br />
Åh fy fan, könsgrejerna fortsätter tydligen envetet mala på. Här med en klatschig affirmation vidhängd och lite skavande. Vadå klar? Vadå... aha, selbstklar, självk-l-ar. Författarknöl på det. Jojo. Klockan är rätt mycket så jag singlade slant innan affirmationstransitionen och åthutades av Erisatan, Iblisjibril och några andra missfoster om att tanka näring, vätska och vad slantsinglingen verkligen beslutade om. Mensigheten helighetssjuk, vad i hela friden är det en symbol för? Jag trodde att det skulle lösa sig om jag köpte tid med en irrelevant skildring av något utanför texten (DET FINNS INGET UTANFÖR TEXTEN -- Derrida; jo, på riktigt, kolla upp det). Förhoppningsvis är hon snäll och det blir inte ett passionsdrama mellan motdoktorgrejen och periodblödningssaken. Det vore nog provocerande på många sätt.<br />
<br />
<b>Frenologie antedoktrios: ”Oris ratio, potentiellt den fulaste av vanställda</b><br />
<b> horungar kyrkopapporna tvingade Ords-spåren på Jorden att krysta ut.”</b><br />
<br />
Så kommer det plötsligt en uppmaning att yttra någonting som är begripligt. Väntade du dig äktenskap mellan frenologen och heliggalningen, djupt symboliskt skildrat i vulgariteters skiljande av pöbelagnar från själsaristokratvetet (Meister Eckhart var det nog som renodlade idén om själen som aristokratisk eller en aristokrat; det senare skoj ur materialismens penningdyrkartidevarv, en konstruktion som är falsk, aristokrati, och så sade nån gammal knäppismystikerpelle att själen var aristokrat, och det stämmer ju för den finns inte på riktigt precis som aristokrati annat än som ond olönsam diktatur, och diktatur är inte aristokrati för det är avskaffat, det vet alla; en utsvävande omstart)? Enkla människor fäster intresset vid hor och snusk och pressande i skrevregionen och stannar där, den högre stående nöjer sig inte med ytan utan ser till att tränga in under den, en klassisk äktenskapsnattsvåldtäkt med allt det vanliga. Morgongåva/brudprislapp, kall lokal, knölig halmmadrass, råvävda lakan, förståndshandikappade tjänstehjon som skiter i revolution till förmån för voyerism och illa dold linjeavel sinsemellan. Antagligen sitter det en fågel och släpper en delvis vitfärgad pöl med en sak i som kvitto på att den håller sig till förväntad artspecifik kosthållning, på fönsterbrädet.<br />
<br />
Okej då, att det finns ett fönster i anslutning till den ohyggligt trubbiga föreningen går inte att utläsa ur texten, det medger jag. Fjäderfäts obekväma spillningsspridning har iallafall med krystningen att göra på samma analogiska vis som Ords-spåren via Jesu bud om att man och kvinna lyckligtvis också är skapta till man och kvinna och får äktenskapa så mycket de gitter utan att andra får påtvinga dem skilsmässa, en lite hemkokt tolkning av den grekiska grundtexten jag drar mig till minnes, med mindre än att Gud slänger ned en trådsåg och separerar de tu som skapts som de skapts avspeglar avgrundsdjupet hos kyrkofädernas förökningsbeteendeanknutna neuroser, upphovet till skilsmässoförbud, omgiftesförbud, celibattvång för alla verkligt pålitliga människor (dvs oetiskt karriärskapabla män med ställning inom kyrkans hierarki och påstådd kanal hela vägen till Kristus & Co.). Kyrkopapporna alltså. Fast jag hängde inte riktigt med där, det verkar som om sanningen råkade slira till lite oväntat. Som en viltkrasch med moped i rationalitetsperspektiv, en lite störig örfil sett från det mer förlåtande TV 3-nyheter-hållet (tjabba, tjena, hej, godkväll, ha det bra, va, ses; om du minns Hipp Hipp eller någon annan sådan där serie där det var en återkommande, repetitiv sketch som man inte kan låta bli att artighetsskratta åt när den fyller ut tomrum nu igen under tittandet).<br />
<br />
<b>Menstrumilia hagiomania: ”Via negitiva!”</b><br />
<br />
Ja just det, nu minns jag att honrollen också är en deppig surkuk, precis som den banalt vulgäre ickedoktorstypen. Bakvägen! eller, Vägen bakifrån! eller, Motvägen!, eller nåt. Det är oklart, alldeles för lite kontext. Som en snus nån snärtat upp i ett gympasalsombytesrum inpyrt med oset av övergrepp, ångest och utnyttjande. Ser man bara svulsten och det sannolikt cancerogena plastinnertaket blir tolkningsoperationen ungefär så säker som man kan anta att Karl XVI Gustaf är inför ett riktigt, riktigt kriminellt förslag bestyckat med undertoner av att personalexekution utgör ett kritiskt moment.<br />
<br />
Negativt som fan, en velig Dyslexikungen som inte ens har kört frimurareloppet tills målgång, på väg in i mordkomplott och inget annat sammanhang. Där ska man tydligen anlägga sin väg, vilket väl jag kan få ha gjort nu? Det var en tunn replik och jag känner att det är sent nu att pröva den med hög, tillgjord röst.<br />
<br />
<b>Frenologie antidoktrios: ”Orgiaserpentrikalistik från Urtid.</b><br />
<b> En sophiolog presenterade de.”</b><br />
<br />
En ryskortodox kättarfigur som presenteras av något slags knullormslära uppkommen spontant i kvantvakuum och allmän tristess. Najs. Han lär ju ha rätt god koll på hur allting började, dessutom med särskild kompetens i frågor om gudomlig kvinnlighet tillgänglig som extrapoäng till visdomsstaten här på Jorden.<br />
<br />
<b>Menstrumilia hagiomania: ”Ett Postulat, att binda dom alla: Ett, och endast</b><br />
<b> Ett!”</b><br />
<br />
Vadå?! Är det blödarkärringen? Varför Tolkien-passusen, ska barn höra detta?<br />
<br />
(Ja, vi bör recitera det här för barnöron och observera eventuella effekter.)<br />
<br />
<b>Frenologie antidoktrios: ”Selbstklartoffel.”</b><br />
<br />
Som den blå töntanden i Disney-Aladdin sade: han går att lära. För det var väl perioderskan som utstötte det förra gången? Det måste det nästan ha varit, symmetrin i den underliggande medvetande- och idéström som detta förlustspel sammansatt skulle annars uteblivit med störande resultat. Vet du förresten att den riktiga Aladdin var ett veritabelt djävla latmasksas som bara förstör för alla andra, har en fruktansvärt vidrig ande han inte förtjänar och som är hans övermäktiga kränkningsnäve i vått och torrt ondskapande i oskyldiga människors liv? Han snattar prinsessan efter att hon gift sig med en konkurrent till honom, precis innan konksnubben gör en klassisk perser and just gets it over with med ett pubertalt antal rörelser. Aladdins motfigur tas alltså med sin bröllopssäng, prinsessan han har älskat sedan barnsben och diverse lakan till fattig-Aladdins skabbställe hos hans morsa. Där knölar en grotesk andevarelse ned honom i dasset och gör hans rygg stel med en isande andedräkt. Och närvaro, han skrämmer fast snubben med nyllet fyllt av mänskodynga. Aladdin hotar sedan prinsessan, som inte heter Jasmine utan Bader-ul-Budur eller så, med ett svärd och sin närvaro i hennes bädd att hon grinar genom hela natten och hela nästa dag, på morgonen av vilken anden släpar tillbaka de nygifta men ännu inte sexade tu till palatset för att, eh, ja, det är oklart hur Aladdin resonerade, men ett as man vill hugga ned med en yxa var han iallafall. Tusen och en natt, berättelsen spänner över kanske fyra nätter av att Sheherazade ljuger sig blå av rädsla för sitt liv och för att bara behöva utstå regelbundna våldtäkter istället. Skön antologi, du borde läsa den. "Selbstklartoffel!" hoppas jag att du sade då, det var vad jag bäddade för.<br />
<br />
<b>Menstrumilia hagiomania: ”Perspekt perplexiat hominem!”</b><br />
<br />
Det är säkert ett slags utstött foster, det där. Nästa.<br />
<br />
<b>Frenologie antidoktrios: ”Under, prisas av Hume när det förekommer trovärdigt.</b><br />
<b> Kanske kan det kallas för humanisk humemani.”</b><br />
<br />
Men herregud. Eller, wällkômmên têll fêskegôtlabôrg, där det faller sig naturligt att påminna om att Hume, den berömde filosofen, trodde på mirakel och sedan totalkvadda det med en halv ordvits som är bortkastad även för att den inte är i ett sammanhang som medger för den att uppfattas som en avsiktlig ordvits utan möjligen som ett defekt tänkande hos läsaren varvid en förolämpande liten jävul framträder med hån, häckel och en löjligt oanvändbar treudd. Även det frånstötande antiklimaktiskt. Påminner om det där parbildningsdokusåpepilotprojektet där 'vanligt folk' satt i stora hjärtan och blev tilldelade glesbygdsrester och låtsades bli festliga till mods för att en tredjedel av svenska folket satt och ömsom skämdes, ömsom roades av deras inspelade, förevigade, uppträdande.<br />
<br />
<b>Menstrumilia hagiomania: ”Ack, ve.</b><br />
<b> Negerslav.”</b><br />
<br />
Äntligen någonting ordentligt och manligt utrustat och oerhörd räckvidd även med apostlahästar. Att flickebarnet i denna rafflande saga om eposkosmos och fula småpåvar med pojksmak kommenterar negerslaven med negativa termer känns väntat, lite som att en karriär inom elitfriidrott garanterat innebär så mycket plåga att psykotraumana för de flesta aldrig går över; de håller på med att kroppsprestera maniskt under resten av livet för att bänga bort känslan av att vara ett meningslöst, värdelöst kräk om man inte skiter i att muskelvävnad korroderar bort och nociceptiska nerver överaktiveras så att vanlig mänska hade dött av chocken utan bara öser på ett tag till. Forska lite i det. Typ börja med Dokument Inifrån, Medaljens pris, på SVTPlay. Kolla sedan upp hur gamla atlethjältar lever efter karriären, se om du hittar någon som inte sliter hund för att bedöva den inre rösten som gör HUNDRA OS-GULD TILL DET SJÄLVKLARA MÅLET. Den där som uppstått av att vuxna sagt KÄMPAKÄMPAKÄMPAFÖRFANTAINUDÅKÄMPA hela tiden, oavsett hur illa det gjort den som faktiskt idrottar, under lejonparten av uppväxten och inskolningen i karriärvägens särskilda, avskärmade miljö. Ett knäckt ben är en baggis och tidsrunkande är allt. Bradley Wiggins tog OS-guld i snabbcykling på ganska kort sträcka häromdagen, så kallat tempolopp på 4,4 mil. Han vann tourdefrancespektaklet också. Efter att ha tagit guldet i LONDONOS, fyra mil av kontinuerligt hejande fans som skriker ut sin bisarra men allvarliga kärlek till hans hysteriska trampande och snoppavdomnande sätespiedestal, blir det presskonferens. Direkt efter att han gått i mål viftade han bara bort reportrarna som rann till. Alla hade ju inte gått i mål, trodde kommentatorn. Sen, världen tittar honom i ansiktet och vill höra hur han skildrar denna oerhörda prestation. 52,5 blås i snitt utan att ha en klunga som avlastar fartvinden; femtio minuter ensampressande mot en sirapsvägg av kylande djävla motstånd.<br />
<br />
Imponerande.<br />
<br />
Hur man än ser på det, en helsikes bedrift att utföra med kroppskraft, ett uttag på säkert fyra-sextusen kilokalorier under loppet, beroende på vad han väger. Vad säger han då? Uppgivet, att det är nog toppen på hans karriär. Bassetledset konstaterar han sin enkelbiljett tillbaka till ett liv av ingenting annat än att misslyckas med att ta guldet på Londons gator igen. Avrundar med att säga att vodka tonic bedövar lite. Jag har sällan sett något så ledsamt, så sorgset. Journalistpacket fattar såklart inget annat än 'jeh, I won, it was hard, but I hung in there and won' eller variant därpå. I och för sig har proffsidrottare en benägenhet att stanna på en fyraårings analytiska nivå när det gäller förhandenvarande eller nyss avklarade idrottshändelser, skrämmande i sin nakna brist på vuxen mänsklighet, moget självbestämmande och egenmäktighet i beslutet att vara där som utövare-deltagare. Eugenik, där kultur och intellektuell prestationsförmåga undanröjs för ett renodlande av primatsläktets vinthundar och köttsårsdiggande terrierkatastrofer. Hitler hade varit stolt över svensk idrott. Mengele hade velat kartlägga den.<br />
<br />
<b>Frenologie antidoktrios: ”Är är, så är det.</b><br />
<b> Summa Theologica för Dummies: pentagramologi att studera till tids ände.”</b><br />
<br />
Från deprimerande utblickar mot verkligheten, till en grisful anglicism. Den gör nästan ont, alltså. Dessutom i något slags ohövligt köttslig förening med romersk-katolska kyrkans chefsteologs främsta verk, en koloss som förklarar tamigfan allting som den gamle inåtvände gubben kunde fantisera fram. Det berömda avgörandet av hur många änglar som kan samsas på en nålknapp återfinns i detta styrdokument för äkkelesia och svulsterna på dess åldriga, torrt ådriga kropp. En antites till Rigshospitalets lillebror, den utmärglade snabbväxaren, här istället en uppsvullen och föga storleksvariabel enväldesmakt med ett riktigt kinkigt humör. Femman återkommer ofta i Aquinos Summa. Oftast utan närmre förklaring, men det var hans grej. Vanligen utgick han ifrån en bisarr ståndpunkt som underförstått skulle representera en meningsmotståndare till honom själv, eller så kände han för att börja med en självklarhet och avverka samma indirekt påstått förekommande meningsmotståndare en efter en genom att drömma ihop argument mot självklarheten. Ett ganska jobbigt författargrepp i längden; tänk dig, tusen sidor av att en tjurig snubbe sitter och lägger dåliga resonemang i munnen på ej namngivna andra teologer för att förhäva sin egen förträfflighet som skildrare av världens och Guds sanna natur. Viktigt i vilket bland annat är hur änglar står och vilken ytutsträckning det har i rummet. Dessutom kan han säga 'det var inte min ståndpunkt, utan ett konstruerat motargument jag våldtagit tillbaka till de forna israeliternas domartid' och slippa stå för sin förhastade första slutsats, om han skulle vilja. Verkar det här som rent guld för påven att slå mynt av? Det är det också. Kardinalerna bröstar och brölar sig över vad som var Aquino och vad som var hans Mållgan i Summan och äldstemannen kan sälja korgossars hemska berättelser och sina egna kärleksfulla avsikter till en hel mänsklighet av auktoritetsdyrkare och maniska begabbare av ett eller annat i identitetsbildande syfte (jag hatar negrer alltså är jag någon, ungefär; jag avfärdar katoliker som korkade teister, alltså är jag någon; du fattar). Fint. Tack Thomas den analretentive från Aquino.<br />
<br />
Det fanns en annan Thomas som var fin och hade några lärjungar som skrev en bok och satte hans namn på den också, den boken heter Imitatio Christi och hör till de verkliga pärlorna i kristen mystik. Treenighet, två kön, pentagramologiskt.<br />
<br />
<b>Menstrumilia hagiomania: ”Struktulatri, inramat antilogiat!”</b><br />
<br />
En riktigt tafflig ordbildning i centrum där. Resten verkar liksom beskaffat just för att framhäva denna avvikelse i replikens ström, eller flöde om man så föredrager ålderdomligen grammatikstridigt. En två betygsenheter av maximalt två komma fem ytterligare totalt. Hur många är det? Hur skulle du angripa problemet? Jag har känt begär efter en banan och nu hämtat den, fast i min tillförsikt om att sockertillskottet kommer att bekräfta min hypotes om att 1*(2x)+(2,5x)=y har många lösningar och att man behöver kverulera för att någon av variablerna ska vara fem för att algebrapatiensen ska gå ut och ta hatt och käpp med sig i en liten vänligt tillbakalutad stepp. Struktulatriskt förhållningssätt till ett inadekvat underlag, problembeskrivningen bjuder inte motstånd och med en standardutformning av åtkomliga handlingssätt som saknar täckning på flerdimensionella grafprojektioners mer eller mindre transcendenta, åtminstone abstrakta, lilla partaj i några av de mer krävande våningsplanen i förnuftshandelsskrapan. En antilogiatisk väg att gå, erkänsla av det faktiska och fuskande ur ansvaret för dess hantering.<br />
<br />
<b>Frenologie antidoktrios: ”Konststart, alma praxis magna, pistologin.</b><br />
<b> Ohelgligt skola den förenas med belg-öl vid den utersta tidens period till</b><br />
<b> trappistpistologi, munkbrygd styckar text till grafdelar och blandar med</b><br />
<b> rostbröd från basileia ouranis, himmel Himmler! Eukaristial trosföda, skottord</b><br />
<b> ante ratio för Ordet i pantostas.”</b><br />
<br />
Den här svadan gav jag en vän en påträngande liten säljpitch för över MSN tidigare. Genrekoherens är för fegisar, jag går all in och satsar allt på att ingen läser ända hit, åtminstone inte med en hyfsad mdömesförmåga i behåll:<br />
<br />
vännen says: <i>That makes very little sense if any.</i><br />
<br />
I say: <i>Hårt genomarbetat, baserat på en sinnesfängslad idé i sig snarare än den språkligt utformade tanke den utan ett mycket, mycket stimulerat hjärnkontor. Som tappar drivningen av idén för att associationer konkurrerar ut tankens utformning av den och medger ett frenetiskt idisslande under, säg, tio till trettio minuter på ett sådant där svårgenomträngligt litet replikerande från en diffus rollfigur. Det finns faktiskt mening bakom den där svenskfientliga boxningsmatchen med konventionella och allmänt accepterade språknormer, och en viss brist på respekt för läsarna. Eukaristial trosföda, samtidigt gudstjänstligt religiositetsbränsle och underklädesmatande i församlingsmöte. Skottord, ett ord som dyker upp vid vissa tidpunkter i historien där Logos (Kristus Jesus enligt Johannesevangeliet) av temat kan antas spela en viss betydelse för tolkningsoperationen. Ante ratio, mot förnuftet, eller snarare mot att (jag) förnuftar; latinet har ganska svåröversättliga egenskaper. Sedan återkommer Logos som Ordet igen och då inte som tillfällig händelse utan som alltillstånd, pan- betyder all på grekiska och -stas (jämför med kristen teologisk lingo, hypostas) som tillstånd eller form.</i><br />
<br />
<br />
Det där om skottord är lite långsökt och bör kanske revideras till en spekulation om att Jesus faktiskt var republikan och gillade handeldvapen mer än allt annat, varför grinandet på korset som han liksom väntat på i miljarder år plötsligt blir begripligare än om man antar att han diggade idén om att reduceras från sig själv till ett magert judiskt offerdjur i labbarna på en ganska godtycklig ockupationsmakt, ivrigt påhejad av dåtida högersionister och närliggande ockerjuderi med påstådd historisk skuld, såväl framtida (Hamas, Iran) som passerad (jepp, Adolf och igen, spelar också ut hatpredikanten numero uno: Luther). Men om han egentligen bara var en linjeavlad glesbygdsstrykare som gillade revolvrar, gevär, onaturlig tuttsvulstighet, resonemangsmisstag i viktiga frågor och så pudelns kärna, en egen bil. Eller det äkta outlawalternativet, båge. Hog. Motorcykel. Det var därför Jesus tog så hårt på att glida in i Jerusalem på den där stackars åsnan eller mulan eller vad det var. Vroom-vroom, smygröt han lite för sig själv och låtsades styra ekipaget med handtagen på huvudet, vilt spretande med läderinpackade fötter framåt. Att hans första kanaliserande av herren guds jättemagiska rymdsaftskraft skedde på en barbecuefest med litet syskonbröllop i öknen, nämligen att han kirrade skönt rödtjut till allihopa efter att ha tillrättavisat sin morsa genom att först vägra och säga åt henne att 'käft, kärring!' men sen göra massor av vin iallafall. För sliddjuren ska ju hållas på plats och ges mening genom ett kontinuerligt odlande av bukparasiter i dem. Jesus föregick inte så mycket med exempel på den punkten, eventuellt en republikansk censur av sedelöst snusk och sex och hemskt, ett tidigt klargörande av att bara krig och kristen nationalism och ett ständigt ökande flöde av vapen är lämpligt att föda samhället i stort med. Knullerits tekniska bitar löser de väl själva, likt får och andra mindre begåvade typer av amerikaner, och bäst är om inte några maktflöden sätts in i den relationsformen som sätter kukarnas herravälde på spel och inte heller något fantasifullt och föga barnalstrande såsom sodomi, peroral genitalieadministration, icke-heterosexuella relationsformer eller sådana svåra fenomen som transsexualism verkar vara. Jesus lär ju ha lagt märke till en och annan groda med helt störda saker för sig, typ glider omkring med titsen flängande i paradisregnskog och saknar karlar, så råkar den hitta en kvarglömd spermatofor eller något sådant bakverksaktigt namngivet och spenderar närmsta tiden med att bli den karlakarl hon ville nuppa järnet med i fabelns inledning helt och fullt med alla maskulina karakteristika och dessutom ett grymt effektivt utnyttjande av kvinnogrodeöverskottets möjligheter till såväl en armé av avkomma som ett förnedrande väljande och vrakande bland åmande uppvakterskor. Jodå. Det lär Jesus ha tittat närmre på.<br />
<br />
<b>Menstrumilia hagiomania: ”Armen! Genom tarmen!”</b><br />
<br />
Helt riktigt. Tiden har kommit för att tacka deltagarna för omsorgsfull medverkan i denna säregna art av gudstjänst, skriftsdissektion och hyfsat planlöst fördunklande av än det ena, än det andra, i enhetlighet med den eristiska traditionen samt kättarsysslan som underhållning och formgivningsideologi.<br />
<br />
Om det föregående är korrläst? Nä, inte mer än någon rad tillbaka under pågående skrivande. Det gör nog inget, trösklarna sitter med all sannolikhet inte i felstavningar utan i interpunktionsmisshandel och att de semantiska trenderna nog är diffusa rätt igenom.<br />
<br />
Jag är övertygad om att texten inte är hälsovådlig att hantera.<br />
<br />
Utslaget ur luften i onådens sträckta årtal,<br />
motkulturens presbyt<br />
<script type="text/javascript">
var _gaq = _gaq || [];
_gaq.push(['_setAccount', 'UA-3150269-1']);
_gaq.push(['_trackPageview']);
(function() {
var ga = document.createElement('script'); ga.type = 'text/javascript'; ga.async = true;
ga.src = ('https:' == document.location.protocol ? 'https://ssl' : 'http://www') + '.google-analytics.com/ga.js';
var s = document.getElementsByTagName('script')[0]; s.parentNode.insertBefore(ga, s);
})();
</script>Motkulturens presbythttp://www.blogger.com/profile/05755288603771832853noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8104363137878734765.post-16502681742141208092012-09-20T21:36:00.000+02:002012-09-20T21:37:40.271+02:00Mefedrondomen ett och två; vad har hänt? Del 1Sommaren 2011 levererade Högsta Domstolen en riktig skräll. Efter ett par decennier av tabelldömande i narkotikamål bestämde justitieråden att det fick vara nog. <script type="text/javascript">
var _gaq = _gaq || [];
_gaq.push(['_setAccount', 'UA-3150269-1']);
_gaq.push(['_trackPageview']);
(function() {
var ga = document.createElement('script'); ga.type = 'text/javascript'; ga.async = true;
ga.src = ('https:' == document.location.protocol ? 'https://ssl' : 'http://www') + '.google-analytics.com/ga.js';
var s = document.getElementsByTagName('script')[0]; s.parentNode.insertBefore(ga, s);
})();
</script><br />
<div>
<br /></div>
<div>
Domen fick fort namnet 'mefedrondomen' och den har beteckningen <a href="https://lagen.nu/dom/nja/2011s357" target="_blank">NJA 2011 s. 357</a> på juridiska. Den markerar för underrätterna att de måste sluta utdöma straff för narkotikabrott baserat på art respektive mängd narkotika ensamt. Tidigare var det vanligt att domstolarna började med att kolla vad för knark det var fråga om i ett mål och sedan mäta upp hur mycket fängelse just den mängd knark som det var fråga om borde vara värd med hänsyn till tidigare rättspraxis. I praktiken blev det ett slags tabelldömande, där man helt enkelt kollade upp knark och mängd och fick fram straffets omfattning, oberoende av omständigheterna i övrigt. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
HD menade att det är ett rättsstridigt sätt att döma i narkotikamål. I det specifika fallet hade två personer fraktat och handlat med kilovis av mefedron, tingsrätten dömde dem till sex års fängelse vardera. Hovrätten skärpte straffen oerhört, till fjorton års fängelse vardera. När HD behandlade fallet togs särskilt fasta på varför personerna hade förvärvat narkotikan och att de avsåg försörja intresset i personligt bruk av den, bland några andra faktorer. Dessa återkommer vi till i senare artiklar i den här serien, då riksåklagarens tolkning av prejudikatet enligt en artikel i Svensk Juristtidning kommer att ges särskild uppmärksamhet. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Det synes tämligen självklart att sådana faktorer som ett eget bruk eller missbruk av narkotika är väsentligt för hur straffvärt ett narkotikabrott är. Vad rättssystemet ska göra när det bevisats att en person har begått ett brott är att utdöma ett straff som ligger inom den skala lagen föreskriver och motsvarar hur klandervärd gärningen är. I praktiken innebär det att den sätts i relation till andra liknande gärningar och hur rättssystemet bestraffat dem. En person som begår narkotikabrott av upplevt nödtvång, för att slippa abstinens eller för att trygga sin försörjning genom narkotikaförsäljning har begått ett annorlunda narkotikabrott än den person som på ett affärsmässigt sätt och utan egna missbruksproblem eller sociala hinder avseende försörjning, &c., begår narkotikabrott. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Det är helt enkelt mer klandervärt att affärsmässigt utnyttja andra människors drogintresse för sin egen ekonomiska förkovran än att kapitalisera på samma drogintresse för att man själv är påverkad av drogers lockelser och risker. Detta kom inte tidigare till uttryck i påföljdsbestämningen i narkotikamål i sådan utsträckning narkotikastraffrättens förarbeten och prejudikat, samt 3 § narkotikastrafflagen om vad som ska anses utgöra grovt narkotikabrott, föreskriver. Tabelldömandet var alltså på sätt och vis olagligt och HD tillrättavisade underrätterna i tämligen skarpa ordalag. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Man bör också fästa sig vid justitierådet Borgekes tillägg för egen del om avgörandets betydelse. Han är en av författarna till den bok som innehåller tabellerna som tidigare ofta låg till grund för påföljdsbestämningen i narkotikamål. I tillägget gör han klart att det inte är förenligt med gällande rätt att använda tabellerna som tidigare skett. Borgeke förtydligar också vissa hänsyn som domstolarna måste börja ta vid fastställande av straff för narkotikabrott, bland annat att det är främmande för det svenska rättssystemet att inte vinnlägga sig om att ha stora marginaler i straffskalan när man fastställer straff. Det innebär att domstolarna ska vara återhållsamma med att utdöma straff i övre delen av straffskalan annat än vid ytterligt grova brott. Detta är självklart; eftersom straffet ska återspegla hur klandervärd en gärning är blir det orimligt att straffa en narkotikabrottsling efter vilken art och mängd narkotika vederbörande befattat sig med. Med ökande mängd hamnar man mycket fort i övre delen av straffskalan, särskilt för vissa typer av narkotika (heroin, ecstasy och liknande). I sig är det inte särskilt stor skillnad mellan att befatta sig med ett eller fem kilo mefedron, vad man gör med det eller i vilken typ av verksamhet man hanterar det är långt viktigare etiska och juridiska faktorer. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Justitierådet konstaterar också att man bör ifrågasätta tidigare rättspraxis i fråga om narkotikastraff. Som exempel nämns GHB och flunitrazepam, två droger som varit förenade med väldigt strängt straffansvar på grund av att de till art räknats till en viss tabellgrupp. Det är ett tema som återfinns i domskälen i mefedrondomen, bland annat hänvisas till den forskningsstudie som publicerades i The Lancet och graderade <a href="http://www.economist.com/blogs/dailychart/2010/11/drugs_cause_most_harm" target="_blank">tjugo drogers samhällsfarlighet</a> (länk till referat i The Economist), och återkommer i ett antal senare domar. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
För HD var inte klara i och med mefedrondomen ett, under hösten 2011 och våren 2012 publicerades flera klargörande domar som berör påföljdsbestämning i narkotikamål. Projektet är omfattande och inbegriper bland annat strafflättnad för innehav på grund av eget bruk och fastställande av att organiserad affärsmässig narkotikahandel ska straffas mycket hårt. Utvecklingen är mycket intressant och det finns en mängd saker att spekulera i. Till dessa hör hur kriminella nätverk kommer att hantera förändringarna, de kommer att vara betjänta av att ha droganvändare på riskfyllda positioner i langarleden bland annat. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Givetvis har Jonas Hartelius gått i taket över den här utvecklingen. I praktiken har domstolsväsendet återtagit makten över påföljdsbestämningen i narkotikamål från åklagarsidan, som är den part i narkotikamål som brukar dra in Hartelius och hans gelikar för att avge utlåtanden om vilken strafftabell som bort användas. In your fucking face, skulle man vilja utbrista. </div>
Motkulturens presbythttp://www.blogger.com/profile/05755288603771832853noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8104363137878734765.post-50293917185186456522012-09-12T20:27:00.001+02:002012-09-12T20:27:50.256+02:00Erik Almqvist vet inte riktigt vad han påstårErik Almqvist säger att den nya tidningen som ska startas, <a href="http://www.dagensopinion.se/sverigedemokraterna-startar-ny-tidning-%E2%80%93-%E2%80%9Dinte-som-avpixlat%E2%80%9D" target="_blank">Samtiden - Fri opinion</a>, inte kommer att drivas av sverigedemokraterna.<br />
<br />
<br />
JAG TROR ATT HAN LJUGER. Så tänkte motkulturens presbyt när vederbörande läste det och gjorde därför en slagning i ett bolagsregister. Där framgår vilka som <a href="http://www.allabolag.se/5568736788/befattningar" target="_blank">sitter i styrelsen</a>.<br />
<br />
Det första man bör reagera över är att Per Åke Björklund har rätt att ensam teckna firman. Vem är han, liksom? Det är lite oklart men han är extern VD i den sverigedemokratiska partitoppens egna parti, <a href="http://www.allabolag.se/5567770499/befattningar" target="_blank">Blåsippan AB</a>. Vad det är för bolag verkar inte helt tydligt, antagligen är det en handel med partiprodukter och dylikt som försiggår genom det. Det är bara småpengar i kassan vad det än håller på med så det är väl inte så viktigt.<br />
<br />
Hur som helst, han är inte yrkessverigedemokrat vad det verkar.<br />
<br />
Styrelsens ordförande, däremot, är Christoffer Dulny. Sverigedemokraternas politiske samordnare. Högt höns, alltså.<br />
<br />
Med som ordinarie ledamot är också Paula Bieler. Vemede? Jo, hon är en kvinna som gått på affärsidén att ta risiga bilder på unga kvinnor som <a href="http://paulabieler.se/wp-content/uploads/2012/03/Paula1-300x170.png" target="_blank">ligger på speglar</a>. Tvärtemot vad man kan tro är det alltså inte uteslutande tonåringar som sväljer det erbjudandet. Hon är också en framträdande gestalt inom SD-kvinnor och åkte på vrålstryk i senaste valet av förbundsordförande för Sverigedemokratisk Ungdom, sverigedemokraternas ungdomsförbund. Man kan notera det intressanta i att hon gick till det valet på att SDU á la Kasselstrand varit uppkäftigt mot moderpartiet i den offentliga debatten, intressant eftersom hon nu glider runt SDU och klämmer sig in med den politiske samordnaren och moderpartiets politiske sekreterare i riksdagen.<br />
<br />
Den senare heter Oscar Sjöstedt och är alltså också ett högt höns. De är de ordinarie ledamöterna.<br />
<br />
Eric Myrin råkar också vara med på ett hörn. Han är sverigedemokraternas pressekreterare. Han är alltså ett högt höns. När media ringer och undrar vad fan som är grejen med <a href="http://interasistmen.se/" target="_blank">Interasistmen.se:s</a> senaste scoop är det han som vet besked och representerar alla sverigedemokrater. När det ska ut information om partiets senaste utspel eller pudel är det han som är boss över hur det ska se ut.<br />
<br />
Så, Erik Almqvist. Ljuger du eller förstår du inte innebörden av ordet 'driva'?<br />
<script type="text/javascript">
var _gaq = _gaq || [];
_gaq.push(['_setAccount', 'UA-3150269-1']);
_gaq.push(['_trackPageview']);
(function() {
var ga = document.createElement('script'); ga.type = 'text/javascript'; ga.async = true;
ga.src = ('https:' == document.location.protocol ? 'https://ssl' : 'http://www') + '.google-analytics.com/ga.js';
var s = document.getElementsByTagName('script')[0]; s.parentNode.insertBefore(ga, s);
})();
</script>Motkulturens presbythttp://www.blogger.com/profile/05755288603771832853noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8104363137878734765.post-28540569112788678622012-05-05T17:51:00.003+02:002012-05-05T17:53:03.254+02:00Man får känna sig hedrad av finbesöken<table style="color: #444444; font-family: monospace; white-space: pre;"><tbody>
<tr><td><a href="http://motkultur.blogspot.com/2010/12/vem-fan-ar-jonas-hartelius.html" style="color: #990000; text-decoration: none;">motkultur.blogspot.com</a></td><td>2012-03-15 16:02:35 - <a class="crosslink" href="http://www.gnuheter.com/creeper/name/Rikspolisstyrelsen" style="color: #2222ff; text-decoration: none;">Rikspolisstyrelsen</a></td></tr>
<tr><td><a href="http://motkultur.blogspot.com/2010/12/vem-fan-ar-jonas-hartelius.html" style="color: #990000; text-decoration: none;">motkultur.blogspot.com</a></td><td>2012-03-01 15:07:06 - <a class="crosslink" href="http://www.gnuheter.com/creeper/name/%C3%85klagarmyndigheten" style="color: #2222ff; text-decoration: none;">Åklagarmyndigheten</a></td></tr>
<tr><td><a href="http://motkultur.blogspot.com/2010/12/vem-fan-ar-jonas-hartelius.html" style="color: #990000; text-decoration: none;">motkultur.blogspot.com</a></td><td>2012-02-14 11:28:03 - <a class="crosslink" href="http://www.gnuheter.com/creeper/name/Domstolsverket" style="color: #2222ff; text-decoration: none;">Domstolsverket</a></td></tr>
</tbody></table>
<br />
<script type="text/javascript">
var _gaq = _gaq || [];
_gaq.push(['_setAccount', 'UA-3150269-1']);
_gaq.push(['_trackPageview']);
(function() {
var ga = document.createElement('script'); ga.type = 'text/javascript'; ga.async = true;
ga.src = ('https:' == document.location.protocol ? 'https://ssl' : 'http://www') + '.google-analytics.com/ga.js';
var s = document.getElementsByTagName('script')[0]; s.parentNode.insertBefore(ga, s);
})();
</script><br />
<div>
<a href="http://www.gnuheter.com/creeper/site/motkultur.blogspot.com">http://www.gnuheter.com/creeper/site/motkultur.blogspot.com</a>
</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Och kan också ställa sig frågan, vad i hela friden har Rikspolisstyrelsen här att göra? </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Domstolsverket utgår jag ifrån är besök från knarkande notarier, personer som i betygshets och prestationsångest hänfaller åt att punda sig till ork att utstå sina anställningsförhållanden. </div>Motkulturens presbythttp://www.blogger.com/profile/05755288603771832853noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8104363137878734765.post-19488311320968088852012-05-05T17:48:00.004+02:002012-05-05T17:48:48.574+02:00En liten Hartelius-klassiker.Tänkte citera en liten Hartelius-klassiker för att fira att missbruksutredningen kommit fram till den briljanta slutsatsen att missbrukare troligtvis behöver vård och att <a href="http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/nu-rasar-grunden-for-svensk-drogpolitik">Magnus Linton</a> trätt fram som en företrädare för anti-Bejerot-linjen i massmedia.<script type="text/javascript">
var _gaq = _gaq || []; _gaq.push(['_setAccount', 'UA-3150269-1']); _gaq.push(['_trackPageview']); (function() { var ga = document.createElement('script'); ga.type = 'text/javascript'; ga.async = true; ga.src = ('https:' == document.location.protocol ? 'https://ssl' : 'http://www') + '.google-analytics.com/ga.js'; var s = document.getElementsByTagName('script')[0]; s.parentNode.insertBefore(ga, s); })();
</script><br />
<div>
<br /></div>
<div>
Linton har tidigare skrivit en bok om kokain och i Sveriges Radios P1, i programmet Medierna, utpekats som knarkare och knarkliberal av en föredetta medarbetare. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Att Gerhard Larssons gäng inte föreslog att samhället först och främst behöver att de äckliga knarkarna låses in länge och väl kanske säger något om Bejerots slutsatser. Såsom att de var, och är, helt fel ute, baserades på kontorsfåtöljsspekulationer snarare än fakta och antagligen skadat långt fler än de minskat lidande för. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Det är alltså så att Carnegie-institutets hegemoni i svensk narkotikapolitik håller på att spricka lite i fasaden. Äntligen. Någon grävande journalist borde kika närmre på institutets relation till Hassela-rörelsen, för övrigt. Där kan det finnas ett och annat spännande. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Nåväl. Året är 1990 eller så, <a href="https://lagen.nu/dom/nja/1992s235">J. B. står åtalad för narkotikabrott</a>. Det gäller LSD. Inför tingsrätten vittnar Carnegie-institutets tokjävige generalsekreterare och Bejerot-lärjunge Jonas Hartelius i egenskap av förment sakkunnig. Han sade:</div>
<div>
"<span class="Apple-style-span" style="background-color: white; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: 15px; line-height: 18px;"> LSD är ett synnerligen högaktivt ämne som är verksamt i ytterligt små doser - från 25-50 mikrogram till uppemot 100 mikrogram. Ämnet är hallucinogent vilket innebär att verklighetsuppfattningen förvrängs. Exempelvis kan en person som intagit ämnet se ljus och former som inte finns. LSD ger mångfacetterade verkningar på det mänskliga psyket. Rusupplevelsen är mycket stark och kan ta sig rent psykotiska former. Effekterna är ofta svåra att förutsäga; de är beroende bl a på den enskilda individens mottaglighet och tolerans samt omgivningens karaktär. Förvirringstillstånd har inte sällan lett till vansinneshandlingar med döden som följd."</span></div>
<div>
<br /></div>
<div>
Det var en vid det laget vederlagd myt att LSD mer ofta än sällan får människor att ta livet av sig. Genom att försöka flyga från tak och dylikt. Det vore intressant att få veta mer precist vilka fall Hartelius hade i åtanke, då det relativt mängden användning av LSD bara finns ett fåtal dödsfall som kunnat knytas till LSD. <a href="http://www.erowid.org/chemicals/lsd/lsd_death.shtml">Erowid</a> erbjuder en framställning av dödligheten hos substansen, som klarlägger att det i början på nittiotalet inte fanns stöd för vad Hartelius då påstod. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Effekterna av LSD är heller inte svåra att förutsäga. Substansen är en tämligen pålitlig psykedelisk drog, som på grund av sina starka dopaminerga egenskaper kan ge upphov till såväl euforiska som dysforiska upplevelser. Det vanliga är dock att ruset präglas av vördnad, främlingsskap och äventyr, snarare än glädje eller rädsla ensamt. Vad som är att betrakta som psykotiskt är vidare socialt konstruerat, den enda egentliga skillnaden mellan en drömupplevelse under sömn och LSD-ruset är att det senare har ett kontinuerligt verklighetsinslag, i kontrast till sömnens dissociation. Psykedelia är visserligen ofta förvirrande, vilket kan vara handikappande i sig under drogpåverkan, men att det skulle vara vanligt att trippande personer företar vansinneshandlingar är en lögn. Överhuvudtaget är det ovanligt att förvirring är utlösande av helt oöverlagda gärningar, snarast tvärtom, utan troligare är i sådant fall att skrämmande drogupplevelser är förknippade med skador eller betydande obehag.<br />
<br />
Förväntningar är i det avseendet kritiskt, ett samhälle som ständigt säger till sina medborgare att drogupplevelser är farliga kan antas ge upphov till fler tolkningar av dessa som just farliga medan de pågår, om de har förvirrande eller annars perceptionsförändrande karaktär. Hartelius kan alltså befogat beskyllas för att vilja skapa risksituationer för användare av LSD genom sitt sakkunnigutlåtande och övriga verksamhet.<br />
<br />
Nåväl. Det dröjer antagligen länge tills påföljdsprejudikatet i rättsfallet ändras, den påtryckning på underrätterna som Högsta Domstolen under det senaste året vidtagit för att få dem att sluta tabelldöma knarkbrottslingar lär inte omfatta LSD. Det är nämligen rätt ovanligt att säljare av LSD åker dit, bland annat eftersom de tenderar att inte ha missbruksproblem själva eller ha kunder med det, vilket är den främsta risken för alla som är i mer eller mindre regelbunden kontakt med narkotika. Staten tenderar att behandla dem mer omilt än de flesta populära droger gör och ett beroende eller liknande problematik präglas av risktagande och försummelse, det ligger liksom i fenomenets natur. </div>Motkulturens presbythttp://www.blogger.com/profile/05755288603771832853noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8104363137878734765.post-68108543475396011372012-05-05T17:27:00.001+02:002012-05-05T17:29:00.373+02:00Maria Larsson grillad i Sveriges Radio<a href="http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=5049127">http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=5049127</a><script type="text/javascript">
var _gaq = _gaq || [];
_gaq.push(['_setAccount', 'UA-3150269-1']);
_gaq.push(['_trackPageview']);
(function() {
var ga = document.createElement('script'); ga.type = 'text/javascript'; ga.async = true;
ga.src = ('https:' == document.location.protocol ? 'https://ssl' : 'http://www') + '.google-analytics.com/ga.js';
var s = document.getElementsByTagName('script')[0]; s.parentNode.insertBefore(ga, s);
})();
</script><br />
<div>
<br /></div>
<div>
Maria Larsson skyller ifrån sig på landstingen, sandlådekverulerar om statistik och spåkulespekulerar om framtiden i Portugal och andra länder med liknande narkotikapolitiska reformförsök. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Med tanke på att avkriminaliseringsprojekten nu har pågått i omkring ett decennium i Europa och visat sig tämligen lyckade i alla avseenden undantaget drogturismens baksidor, främst att turister passar på att knarka mycket när det går, är Larssons påhitt om att det kommer att vända helt under närmsta decenniet löjeväckande. </div>Motkulturens presbythttp://www.blogger.com/profile/05755288603771832853noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8104363137878734765.post-38611057896978686442012-04-11T14:30:00.002+02:002012-04-11T14:38:58.976+02:00Representant för polisen på Twitter, knark; man kan grilla också.<span ><span style="font-size: 100%;">Fick tips om att en person diskuterat knark och bajs med en företrädare för stockholmspolisen, som uppträder under namnet </span></span><a href="https://twitter.com/#!/norrmalmspolis" style="font-family: Georgia, serif; font-size: 100%; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal; ">@norrmalmspolis</a><span ><span style="font-size: 100%;">, på Twitter. Personen bakom kontot försöker påstå att det är ett helt privat twittrande, men det förstår ju var och en att det bara är nys. </span></span><script type="text/javascript"> var _gaq = _gaq || []; _gaq.push(['_setAccount', 'UA-3150269-1']); _gaq.push(['_trackPageview']); (function() { var ga = document.createElement('script'); ga.type = 'text/javascript'; ga.async = true; ga.src = ('https:' == document.location.protocol ? 'https://ssl' : 'http://www') + '.google-analytics.com/ga.js'; var s = document.getElementsByTagName('script')[0]; s.parentNode.insertBefore(ga, s); })();</script><div style="font-family: Georgia, serif; font-size: 100%; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal; "><br /></div><div style="font-family: Georgia, serif; font-size: 100%; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal; ">Plockade ut tjattret ifråga, vilket kulminerar i att polisen svarar att man kan grilla också, på fråga om vad knark mer passar till förutom ekologisk odling. </div><div style="font-family: Georgia, serif; font-size: 100%; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal; "><br /></div><div><span ><span style="font-size: 100%;">"</span>@norrmalmspolis </span></div><div><span ><br /></span></div><div><span >Knark är bajs</span></div><div><span ><br /></span></div><div><span ><br /></span></div><div><span ><br /></span></div><div><span >PNund </span></div><div><span ><br /></span></div><div><span >@norrmalmspolis I sjukvården är det guld. </span></div><div><span ><br /></span></div><div><span ><br /></span></div><div><span ><br /></span></div><div><span >norrmalmspolis</span></div><div><span ><br /></span></div><div><span >@PNund Klassas väl som läkemedel då... Och då är det ju bra :-)</span></div><div><span ><br /></span></div><div><span ><br /></span></div><div><span >PNund</span></div><div><span ><br /></span></div><div><span >@norrmalmspolis Det häver inte narkotikaklassningen. Se morfin, oxikodon i FASS för förskrivare, exempelvis. </span></div><div><span ><br /></span></div><div><span ><br /></span></div><div><span >norrmalmspolis</span></div><div><span ><br /></span></div><div><span >@PNund Nej men det torde väl göra den legal ? </span></div><div><span ><br /></span></div><div><span ><br /></span></div><div><span >PNund</span></div><div><span ><br /></span></div><div><span >@norrmalmspolis Hur då legal? Skapar Livsmedelsverket knark, som inte är knark längre när sjukvården använder det?</span></div><div><span ><br /></span></div><div><span ><br /></span></div><div><span >norrmalmspolis</span></div><div><span ><br /></span></div><div><span >@PNund ja den är L E G À L</span></div><div><span ><br /></span></div><div><span ><br /></span></div><div><span >norrmalmspolis </span></div><div><span ><br /></span></div><div><span >@PNund Tror inte Livsmedelsverket gör läkemedel alls iofs ....LOL</span></div><div><span ><br /></span></div><div><span ><br /></span></div><div><span >PNund </span></div><div><span ><br /></span></div><div><span >@norrmalmspolis Jag beklagar felskrivningen, jag missade att det var vad min telefon trodde att jag menade när jag slog in Läkemedelsverket. </span></div><div><span ><br /></span></div><div><span ><br /></span></div><div><span >norrmalmspolis</span></div><div><span ><br /></span></div><div><span >@PNund Tillverkar de läkemedel ???</span></div><div><span ><br /></span></div><div><span ><br /></span></div><div><span >PNund </span></div><div><span ><br /></span></div><div><span >@norrmalmspolis Nej, det beslutar om narkotikaklassning.</span></div><div><span ><br /></span></div><div><span ><br /></span></div><div><span >PNund </span></div><div><span ><br /></span></div><div><span >@norrmalmspolis Du menar alltså att illegala material är bajs?</span></div><div><span ><br /></span></div><div><span ><br /></span></div><div><span >norrmalmspolis </span></div><div><span ><br /></span></div><div><span >@PNund Jag menar att knark är bajs</span></div><div><span ><br /></span></div><div><span ><br /></span></div><div><span >PNund </span></div><div><span ><br /></span></div><div><span >@norrmalmspolis Så vad betyder då knark?</span></div><div><span ><br /></span></div><div><span ><br /></span></div><div><span >norrmalmspolis</span></div><div><span ><br /></span></div><div><span >@PNund du verkar gå i skola. Slå upp det.</span></div><div><span ><br /></span></div><div><span ><br /></span></div><div><span >PNund</span></div><div><span ><br /></span></div><div><span >@norrmalmspolis Jag frågade om vad du menade med det. Kan du inte förklara eller vill du inte? </span></div><div><span ><br /></span></div><div><span ><br /></span></div><div><span >norrmalmspolis </span></div><div><span ><br /></span></div><div><span >@PNund Som jag sa .... Bajs. Knark = bajs</span></div><div><span ><br /></span></div><div><span ><br /></span></div><div><span >PNund</span></div><div><span ><br /></span></div><div><span >@norrmalmspolis Det är vad som får ekologiska grödor att växa, alltså? </span></div><div><span ><br /></span></div><div><span ><br /></span></div><div><span >norrmalmspolis</span></div><div><span ><br /></span></div><div><span >@PNund inte bara ekologiska....</span></div><div><span ><br /></span></div><div><span ><br /></span></div><div><span >PNund </span></div><div><span ><br /></span></div><div><span >@norrmalmspolis Utan vad mer passar knark till? </span></div><div><span ><br /></span></div><div><span ><br /></span></div><div><span >norrmalmspolis </span></div><div><span ><br /></span></div><div><span >@PNund Man kan grilla"</span></div>Motkulturens presbythttp://www.blogger.com/profile/05755288603771832853noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-8104363137878734765.post-37686880690735608872012-02-16T20:40:00.002+01:002012-02-16T20:46:52.519+01:00Första blindstudien av MDMA som psykoterapeutisk farmakologisk agentEnligt rubriken, i fulltext, finns att läsa <a href="http://jop.sagepub.com/content/25/4/439.full.pdf+html">här</a>.<div><br /></div><div>Självklart är det <a href="http://maps.org/">MAPS</a> som står bakom. Slutsatsen är att allvarlig behandlingsresistent <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Ptsd">PTSD</a> är möjlig att rå på med MDMA-terapi och substansen har visat sig lovande för ändamålet. </div>Motkulturens presbythttp://www.blogger.com/profile/05755288603771832853noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-8104363137878734765.post-34154028329640605202012-02-16T15:06:00.002+01:002012-02-16T15:15:49.609+01:00En era går i graven, Paul McCartney lägger cannabis på hyllanEnligt en artikel på <a href="http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/klick/article14383050.ab">Aftonbladets webbplats</a> har Paul McCartney rökt cannabis regelbundet, kanske dagligen, i nästan ett halvt sekel (1967-2012 är 45 år, sextiotalets mitt kan mycket väl ligga tidigare i saken). <script type="text/javascript"> var _gaq = _gaq || []; _gaq.push(['_setAccount', 'UA-3150269-1']); _gaq.push(['_trackPageview']); (function() { var ga = document.createElement('script'); ga.type = 'text/javascript'; ga.async = true; ga.src = ('https:' == document.location.protocol ? 'https://ssl' : 'http://www') + '.google-analytics.com/ga.js'; var s = document.getElementsByTagName('script')[0]; s.parentNode.insertBefore(ga, s); })();</script><div><br /></div><div>Är det skadorna av drogen som får honom att lägga av? Nej, enligt artikeln är det relationen till hans åttaåriga dotter som ligger till grund för beslutet. </div><div><br /></div><div>Frågan man ställer sig blir då denna, om en gammal rock- och popräv som Paul McCartney klarat av att driva en av nittonhundratalets mest exceptionella artistkarriärer parallellt med en vardaglig cannabiskonsumtion, varför skulle inte de flesta människor vilka har långt mindre krävande sysselsättningar klara av det? </div>Motkulturens presbythttp://www.blogger.com/profile/05755288603771832853noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8104363137878734765.post-574898671445472232011-10-26T00:26:00.003+02:002011-10-26T00:33:25.129+02:00En kamrats kanske, kanske inte, humörförhöjda forumssvar.<div>QUOTE=Herr Flashback 2fa har folk sagt ska vara bra substitut. har dock inte testat själv. a-ppp skaockså vara bra./QUOTE</div><div><br /></div><div>Hej, jag är påtänd och partisk. Det här är en utdragen amfetaminapologi, som avser dryfta alternativa stimulanter tillräckligt för att göra poängen att TS får det svårt att ersätta amfetaminet som sådant samt beskriva ett par drogers eventuella möjligheter att ersätta tjackets humörhöjande alternativt koncentrerande alternativt lätthanterliga egenskaper. </div><div><br /></div><div>Alltså, visst finns det hyfsade analoger och svåråtkomligheter som kan tillfälligt ersätta tjacket som missbruksdrog _eller_ som personförbättrare. Det är ytterligt få andra stimulanter som sammanför de kategorierna av eftertraktansvärda egenskaper utan att också leverera någon ganska äcklig sidoeffekt eller riskfaktor. Fenmetrazin är det enda jag har satt i mig som rakt av gör samma sak som tjack, men det har jag ingen aning om hur det är att skjuta, gå på länge, ta gigantiska nu-har-jag-panik-över-livets-djävlighet-doser av (det går ju rätt bra att göra med amfetamin utan att få skador; och, allvarligt talat, det här är något man gör ibland om man får tag på knark oavsett om man är utpräglat missbruksbenägen eller ej), eller blanda med andra av de vanligare drogerna, från sprit till Riktiga Opioider. </div><div><br /></div><div>Jag har inte funnit på något som ordentligt och tillfredsställande kan ersätta kombinationen av låg giftighet, den ruskigt svårslagna kompositionen av dopaminergt och noradrenergt, den begripliga funktions- och metaboliseringsmekaniken (med tillhörig ganska trivial syntes), de breda möjligheterna till val av administrationsmetod (det spelar ingen roll hur det kommer in, det slår pålitligt efter dosstorlek ändå, med reservation för att intravenöst första kvarten är en helt annan drog än resten av påtändningen), den tämligen hanterliga toleransutvecklingen (inte alltför snabbt utvecklad, jfr. metylfenidat eller kokain- och katinonanaloger som håller i sig åtminstone några timmar, snabbt tillbakagången på bara ett par veckor), och typ trettiotvå andra påhittat viktiga faktorer. MDPV, flouranalogerna, diverse långverkande koks- och katinonavarter, diverse läkemedelsstimulanter, och säkert någon handfull till jag inte är långsam nog för att minnas just nu, har alla givit mig något jag inte vill ha. </div><div><br /></div><div>Antingen går det inte att plugga, jobba eller umgås med folk på ett diskret och effektivt sätt på dem. Eller så bildas någon fantastiskt läskig metabolit som fräter på mina njurar, lever och kroppsliga samvete. Eller så är de oskäligt svårdoserade, det är inte bara att trycka i sig en sudd i förbifarten och lita till erfarenhetens ljuva fördöljande av påverkan. Eller så får man en T&R-biljett till ett djävla helvete som skulle skrämma skiten ur Dante även efter att han förkovrat sig i Paradiso en evighet eller två, antingen när substansen släpper, alternativt när den börjar tappa kraft för att koncentrationen i kroppen börjat dala, alternativt när tolerans utvecklas relativt fort medan ruset fortfarande pågår och återdoseringar blir en värdeförstörande mani. </div><div><br /></div><div>En föga klargörande serie nummerpunkter med text efter (avsiktlig on topic, fenmetrazin utelämnat för det går iallafall inte att få tag på och metamfetamin utelämnat för att jag blir så djävla besviken när jag fått det av en kran istället för riktigt tjack):</div><div>1. För studier och andra intellektsfordrande situationer är amfetamin kalas när man lärt sig att flytta fokus från Flashback till det man åtagit sig att lära sig eller prestera belägg för att man lärt sig. MDPV kan fylla ett tomrum efter tjack på den här punkten. Det kan också metylfenidat i _begränsade_ doser, för mycket förstör förnuftet totalt och man sitter och nollsummespelar med en och samma lilla idioti tills avtändningen plötsligt har hänt och ens eget väsen plötsligt blir en bensosugen fontän av självförakt. Modafinil är subjektivt mjukt, men kan rätt använt lyfta fram en inre person som både känns autentisk och är omöjlig att avslöja som drogdopad utan blodundersökning/motsvarande. Desoxypipradrol/2-DPMP påminner om modafinil, men öser på i ungefär tolv, femton timmar på en rimlig dos; en knarkdoldis som kan råka hålla en vaken i några dygn för att man inte har en milligramvåg, dock ganska fri från andra biverkningar, går att gå på jämt om man sköter dosstorlekarna och är heller ingenting man snackar högt om med kroppsspråk, käkspänningar eller annat jobbigt. Katinonerna funkar inte för det här ändamålet. De är råa, ruggigt hårda på puls och andra perifera effekter, samt delar kokainets problem med att man blir ett självupptaget as utan resultatintresse på något område. 4-FMA är flummigt, man förstår sig bara på att vara attraktiv i en bar eller på ett mingel på det. 2-FA har ett lite svajigt rus, det kommer och går på ett sätt som avviker från tjackets jämna pålitliga extratryck. </div><div><br /></div><div>2. För att ha en riktigt fet livsförgyllande fest någon gång i månaden (en eller två, alltså, inte tolv jämte diverse patetiska ursäkter och misskött vardag), amfetamin är perfekt. Man kan dricka på det, blir snygg och rolig om man håller efter handsvett och lite annat (tvätta händerna, schysst klädsel, &c.), blir inte en utvecklingsstörd eller totalegotistisk dumskalle utan att märka det själv och det kostar dessutom inte mer än en hundring eller så (som man sparar in på lägre alkoholintag, om man vill). MDPV kan göra det här. Metylfenidat kan inte göra det här. 4-FMA och 2-FA kan göra det här, om man avstår från att ta hela den dos man egentligen vill sätta i sig för den kommer bara att göra att man snackar kontinuerligt på ett sätt som den här meningens längd redovisar mest är jobbigt och svårtolkat för mottagaren avseende vad som faktiskt avses förmedlas med yttrandet. Skillnaden mot tjack är att när det händer på det, så kan man bli uppmärksammad på tramserierna och har inte svårt för att minnas var man började någonstans varvid man kan förklara sin idé eller utläggning utan att det blir pinsamt. Mefedron kan göra det här om man inte tar för mycket. Man ska inte ta det mer än möjligen en smäll med några återdoser per månad, på grund av lilla hjärtat och sådant. 2-DPMP, modafinil och liknande är inga festligare grejer, de är inte berusande i någon euforisk betydelse av ordet. </div><div><br /></div><div>3. För att ha en okränkbar livsmening, en absolut prioritet i sitt liv, är amfetamin perfekt för den som inte är lockad av familjeliv eller ett yrke som kan komma framhoppande och begära prestationer utanför fasta tider, fasta dagar (timmisjobb med kort schemaläggning, affärsjurist eller egen företagare, exempelvis). Och så vidare. Amfetamin går att missbruka, hårt, varje dag, i decennier, utan att det blir uppenbart att man har lasten för sådana som arbetskamrater, familj och vänner, eller den allmänna menigheten ute i samhället. Förutsatt att man håller sig till en viss regelbundenhet samt disciplin, och ger fan i att slarva med maten, sover återkommande och förutsägbart om än inte varje natt, rör på kroppen då och då så att den får svettas av sig själv ibland också, träffar människor som åtminstone inte är suicidbenäget deprimerade (utan kan snacka lite skit, sörpla kaffe och mena allvar med ett rutinmässigt 'sköt om dig' när man skiljs åt, eller kanske diskutera likheterna mellan Derridas metodologiska sätt och den vakna tankens kedjeartade funktionssätt), och åtminstone ett par månader vartannat år lägger knarket på hyllan för att få facit på hur väl man skött sitt missbruk. Det här är amfetamin excellent för. Ytterligt få andra substanser går att vara så totalt kär i så länge via så allvarliga administrationsmedel, nålar/röfvskott/insufflering sliter alla på vävnader och kräver att man är överlagd i sitt ständiga doserande för att inte bli problem som tar fokus från kärestamfetaminet, detta utan att livet nödvändigtvis går mot misär eller död ganska omgående. Fenmetrazinet kanske går att käka ett par dubbeldoser av om dagen hur länge som helst, men jag känner ingen som prövat (jag misstänker att de som försökte i mitten på förra seklet supit och knarkat sönder minnet av hur den substansen var att leva med). MDPV sliter som fan på psyket när man har fastnat ordentligt för det, avtändningarna kan efter ett tag göra vem som helst benägen att börja komplettera med diacetylmorfin eller oxykodon bara för att hantera de stunder man inte kan vara påtänd. Vilka råkar bli fler än om man valt tjack, eftersom MDPV vid utdragna sessioner har en tendens att locka fram vidrig huvudvärk, hallucinos som man inte riktigt fattar att man har (till skillnad från amfetaminet, där inser man iallafall att man gjort sig vansinnig och att det kanske går över om man... vad det nu var, tompundatompundatompunda, ja just, sover en sväng och äter några köttbullar till lunchmiddagsfrukost) och åtminstone för en del användare en jobbig och när AT:n kommer rent av skräckinjagande anspänning i bröstkorgen. Något liknande händer ibland med för stora doser tjack, men då känns det normalt inte som att man tappat kontroll över andningen samtidigt som den verkar lägga av bit för bit av ökad anspänning. Katinonerna, kokain(erna) och metylfenidat belastas alla av att när dosen eller ruslängden börjar tänja på det rimliga så blir man väldigt fnurrig i tanken, man kan bara inte kliva ur den där två-tre-staviga idén man fastnat för och idisslat så långt tillbaka man minns (vilket också är kass, att minnet ger upp så fort på de här alternativen jämfört med tjacket, med vilket man under dygn tre, fyra, fortfarande kan redogöra för exempelvis lite nutidshistorisk politik eller barndomsupplevelser). Flouranalogerna sedan, 4:an (både met- och utan) är serotonerg om än inte riktigt i paritet med metamfetaminet eller MDMA eller så, och lämpar sig alltså inte för missbruk. Man blir antagligen ett emotionellt stört letargifall trots att man knarkar rätt mycket, redan inom ett år eller så, vilket ju är stick i stäv med den äkta missbrukarens ambition att vara påverkad maximalt lång tid, helst långt in i pensionen. Eventuellt likaledes med 2-FA, den känns i ovan nämnda flummighet som att den kanske har en knepig sidoverkan, typ serotonerga fluktuationer eller något mer knäppt som GABA- eller NMDA-påverkan. Det stör mig med 2-FA att den inte har ett jämnt drag, utan ruset kryper lite fram och tillbaka från det att påslagets nyhetsvärde börjat gå över, hela vägen fram tills det närmar sig sista timmarnas stissiga väntan på att bli fri. Jag vet inte vad effekten beror på, och är därför inte benägen att rekommendera substansen som mer än ett högst tillfälligt tjacksubstitut. Även gällande 1. och 2.</div><div><br /></div><div>4. För att kunna flyga under snutens radar trots att man är ett svinkriminellt jäkla knarkararsel, vilket man blir så fort man stoppar i sig något illegalt har jag hört, är tjacket alldeles utmärkt. Man kan undgå att ådra sig uppmärksamhet, för man blir inte en okontrollerad hysteriker eller obegriplig grönsak på ben, även om man slösar med dagar man vägrar vara någon alldeles vanlig och sober. Köper man sitt speed personligen av någon som diskret får sina varor via ett väl överlagt postkransupplägg är risken rätt liten för att man ska åka dit på att ens telefonnummer eller adress finns i någon klåpartattares lilla svarta anteckningsblock. Så smutt kan man inte ha det om man sysslar med internetförsålt knark, det är nästan helt säkert att webbshopparna i normalfallet för kundregister av något slag och postkranarna kanske är bättre men det vet man ju inte säkert. Därav är RC:arna och diverse läkemedel rättsligt osäkrare att hålla på med, när bajset smäller in i fläkten är det för att man själv har klantat till det, inte för att någon främling sopat ihop ett par miljoner på kids som tycker att folle är töntigt och äldre knarkare som inte ids gå ut utomhus för att få sitt uppåt. Om, eller när, man väl sitter i åklagarklistret sedan, så är det avsevärt lättare att förklara ett amfetaminbruk med 'fan, alltså, jag mår inte så bra egentligen och har kunnat hålla mig flytande de senaste åren genom att ta tjack, förlåt att jag inte var stark nog att avstå' än att dra en liknande vals om någon av de i snutpoliskårens ögon klart mer lyx-/slapp-/"rekreations"-drogiga varianterna, som "partydrogerna" ju uppfattas som (googla termen, det kommer att dyka upp material om en bok med det namnet, vars författare fått pris av Carnegie-institutet). Helt säker är man aldrig, men vill man verkligen vara svår att upptäcka är ett intrikat importupplägg som håller en med bra modafinilgenerika, desoxypipradrol eller motsvarande ej rusgivande alternativ vad man har att bygga. Och lyckas man med den bedriften, så är man antagligen också kapabel att försörja sin sinnesdopning genom att öppna en lagligare importfirma (märkliga asiatiska leksaker, afrikanskt konsthantverk eller kanske något slags souvenirer från Oceanien) med internetdistribution och så vidare. Vad jag klagat på hos alternativen till amfetamin enligt ovan blir i förlängningen också säkerhetsrisker, man framstår helt enkelt som påverkad vare sig man vill eller inte och det är inte så himla enkelt att hitta på något om att man druckit sprit för att komma undan. </div><div><br /></div><div>5. Hur man än lägger upp sitt bruk av stimulanter, finns det aldrig några skäl för att frångå den allvarligt menade missbrukarens heliga credo: det är alltid bättre att knarka mer, än att knarka mindre. </div><div><br /></div><div>Sanningen däri kanske inte är omedelbart uppenbar. Nyckeln är att gå från att ha det enskilda ruset eller nästa rus som perspektiv, för att istället se möjligheten att knarka många hundratals, tusentals gånger under ett åtminstone någorlunda normallångt liv. Hamnar man inte under narkotikapolitikens lupp, har man inte sönder sin hälsa, gör man inte sin familj eller vänner eller arbetskamrater eller främlingar illa, gör man inte våld på sin eller andras egendom, snackar man inte vilt ute i samhället om att man knarkar eller gillar de som gör det, har man tålamod med knarktorka till förmån för en säkerhetspräglad drogförsörjning; håller man ihop ett basalt fasadverk att få vara i fred med sitt knark bakom, kan man hålla på hur länge som helst. Det är bättre än att hålla på ett par år och ha haft toksönder hjärtat, etsat bort en tredjedel av det centrala nervsystemet och varit mer eller mindre frivilligt elak mot sina medmänniskor. </div><div><br /></div><div>Amfetaminet är, enligt min mening, den enda tillräckligt flexibla, tillgängliga och riskmässigt måttliga drogen att bygga sin vardag mot. Det i konkurrens med en halv katalog mer eller mindre giftiga alternativa stimulanter jag varit både gravt vårdslös och helylle smart i mitt tuggande, sniffande och skjutande utav. TS bör ta sig en djup funderare på vad tjacket ger vederbörande som rent faktiskt och opartiskt kan anses som positivt och konstruktivt, sedan gå in helhjärtat för att skräddarsy sin tillgång, sin användning och sin rutin avseende en, och endast en, huvudsaklig drogväg till samma värde som amfetaminet erfarits besitta. </div><div><br /></div><div>Steg ett, alltså: identifiera och isolera det primära drogbehovets karaktär. Ställ och besvara frågor som "varför använder jag rusmedel?", "varför använder jag amfetamin som jag gör?", "varför tycker jag att amfetamin är värdefullt?", och så vidare. </div><div><br /></div><div>Steg två: identifiera ett par, tre substanser som enligt anekdoter, eventuellt också farmakologisk profilering om sådan forskning finns att tillgå, kan fylla amfetaminets för TS viktigaste funktion eller funktioner. Här bör nackdelar ges särskild uppmärksamhet, innan några beslut om rekvirerande eller prövande av nya substanser fattats. Brukar Flashbacks knarkarkår gnälla på substansen? Är den dödlig i ett par, tre normaldoser tagna på en gång? Finns det kroniska besvär förknippade med den, eller risk för permanenta personlighets- eller sinnesförändringar (kroniska depressioner, tics, beständig letargi, &c.)? </div><div><br /></div><div>Steg tre: skaffa så säkert som möjligt så rena preparat av kandidatsubstanserna som möjligt. När vardagen är hanterlig, överskådlig och trivsam kan det passa att pröva en av dem. TS bör försätta sig i en situation där amfetaminet normalt är en livräddare, en förutsättning för att fungera eller vad det nu är vederbörande eftersöker. Innan det blir ett skarpt läge, tillräckligt för att ha en påtändningsfas och få en grundkänsla för hur ruset initialt artar sig, men det ska helst inte gå att fega ur prövningen med mindre än något i obehagsnivå med en ihopljugen sjukanmälning från jobbet eller inställelse av en fika med en yngre syster eller så, något som känns och utom i undantagsfall är självklart för TS att inte leva upp till eller delta i. Då blir det uppenbart om kandidaten fungerar eller inte; gör den det inte får vederbörande hitta på någon vals om förkylning, bakfylla eller vad som kan passa som förklaring till märkligt beteende eller lågpresterande tillstånd inför de som berörts eller ifrågasatt. </div><div><br /></div><div>Steg fyra: rita upp ett schema för mat, sömn och knark. Åskådliggör på ett papper hur livets måsten ligger utspridda och var behovstillfredsställelserna hamnar i den ekvationen. Det måste inte följas slaviskt men det är asbra att ha ett självutvärderingssystem man kan peta in ursäkter till varför man inte sov utan knarkade istället de där fyra nätterna, anteckna att man käkat ordentligt och när man återhämtat sig ordentligt senast. Att göra det morgon och kväll, inget fancy utan bara notera vad som blivit eller ej och varför om det kan passa, ger ett facit på hur väl man klarar av att hålla ihop grunden för missbrukarens credo om att det är bättre att knarka mer, än mindre. Om rutinerna börjar bryta ihop ser man det två gånger varje dag. Om rutinerna funkar och man mår bra, så har man ett dokumenterat underlag för att eventuellt knarka mer. Det kan annars vara svårt att bedöma rationellt, varvid magkänslans etik i frågan riskerar att få överhanden och rubba den för ett långvarigt knarkande ack så kritiska vardagsdisciplinen vad gäller hälsa (mat och sömn; repetition är häftigt och pedagogiskt) och förmåga att leva upp till sina åtaganden i jobbet, plugget, jobbsökandet, konstutövningen eller vad man nu tänder på att spendera sina veckodagar på. Det som förhoppningsvis gör det till något annat än ett ångestfyllt problem kantat av gamla usla lån av vänner och familj att köpa sina droger. </div><div><br /></div><div>Steg fem: Profit. </div><div><br /></div><div>Att knarka mer istället för mindre behöver inte betyda att man knarkar varje dag, hela tiden, vilket förhoppningsvis framgått ovan. Bättre att berika ett helt liv med ett (al)kemiskt drogäktenskap (heil Rosencreuz, sieg h...) än att behöva skiljas från det i förtid, på grund av att man behöver avstå för att fungera överhuvudtaget eller helt enkelt kolavippar (tidigt-tidigt av knarket självt eller i förtid för att pumpen aldrig fått vila). </div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div>Sist. Tack till Arkomann, Diesel och en massa andra godhjärtade personer med både rusmedelsintresse och klipska, roliga och lärande hjärnor. Det här svamlet hade aldrig blivit publicerat om det inte vore för era exempel och lärosatser. </div><script type="text/javascript"> var _gaq = _gaq || []; _gaq.push(['_setAccount', 'UA-3150269-1']); _gaq.push(['_trackPageview']); (function() { var ga = document.createElement('script'); ga.type = 'text/javascript'; ga.async = true; ga.src = ('https:' == document.location.protocol ? 'https://ssl' : 'http://www') + '.google-analytics.com/ga.js'; var s = document.getElementsByTagName('script')[0]; s.parentNode.insertBefore(ga, s); })();</script>Motkulturens presbythttp://www.blogger.com/profile/05755288603771832853noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8104363137878734765.post-30894162298295838842011-10-07T09:43:00.001+02:002011-10-07T09:44:53.012+02:00Rättsväsendet hittar hit ibland.<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg4eAPFU17Cd5jM-Y2nvB1ailpRAphQkVSO81326MijU1J0AI_WMfB6Pj4XoLa9Q5e-N1HHFNIZXjIbyYF64MAHxGeCnDkZXr03UdGIwwTmZyYUsyp_bHLis4nS0Qvn42A8Wm4deV5eeH4/s1600/creeper.png" onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}"><img style="float:left; margin:0 10px 10px 0;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 225px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg4eAPFU17Cd5jM-Y2nvB1ailpRAphQkVSO81326MijU1J0AI_WMfB6Pj4XoLa9Q5e-N1HHFNIZXjIbyYF64MAHxGeCnDkZXr03UdGIwwTmZyYUsyp_bHLis4nS0Qvn42A8Wm4deV5eeH4/s400/creeper.png" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5660652944185847554" /></a><br /><script type="text/javascript"> var _gaq = _gaq || []; _gaq.push(['_setAccount', 'UA-3150269-1']); _gaq.push(['_trackPageview']); (function() { var ga = document.createElement('script'); ga.type = 'text/javascript'; ga.async = true; ga.src = ('https:' == document.location.protocol ? 'https://ssl' : 'http://www') + '.google-analytics.com/ga.js'; var s = document.getElementsByTagName('script')[0]; s.parentNode.insertBefore(ga, s); })();</script>Motkulturens presbythttp://www.blogger.com/profile/05755288603771832853noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8104363137878734765.post-47336518545051947482011-10-07T09:41:00.001+02:002011-10-07T09:43:18.001+02:00Petzäll är skoj.<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhggDORVgOISxCg0dWiiYgeo8-ViX8gz-vLq1iZcAbyxKdy2jS5a6SJqoCFy4ypcWkm-Au0GJQrRbbw9lFb9xSCKAoToJzQWcrw8GOjMdenrvnNU6rPmxPMiLX0xEb1s0kNaS3j0zzaVAc/s1600/wp.png" onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}"><img style="float:left; margin:0 10px 10px 0;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 66px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhggDORVgOISxCg0dWiiYgeo8-ViX8gz-vLq1iZcAbyxKdy2jS5a6SJqoCFy4ypcWkm-Au0GJQrRbbw9lFb9xSCKAoToJzQWcrw8GOjMdenrvnNU6rPmxPMiLX0xEb1s0kNaS3j0zzaVAc/s400/wp.png" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5660652168932757746" /></a><br /><script type="text/javascript"> var _gaq = _gaq || []; _gaq.push(['_setAccount', 'UA-3150269-1']); _gaq.push(['_trackPageview']); (function() { var ga = document.createElement('script'); ga.type = 'text/javascript'; ga.async = true; ga.src = ('https:' == document.location.protocol ? 'https://ssl' : 'http://www') + '.google-analytics.com/ga.js'; var s = document.getElementsByTagName('script')[0]; s.parentNode.insertBefore(ga, s); })();</script><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div>Bilden togs omkring tredje oktober eller så. Efter avhoppet.</div>Motkulturens presbythttp://www.blogger.com/profile/05755288603771832853noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8104363137878734765.post-77713362484377268222011-08-06T19:24:00.002+02:002011-08-06T19:37:27.508+02:00Varför mephedrone kallas för krabba, räka och liknande.Några besök på bloggen de senaste månaderna har kommit från Google-sökningar på frågor om varför rusmedlet mephedrone kallas för krabba och räka. <script type="text/javascript"> var _gaq = _gaq || []; _gaq.push(['_setAccount', 'UA-3150269-1']); _gaq.push(['_trackPageview']); (function() { var ga = document.createElement('script'); ga.type = 'text/javascript'; ga.async = true; ga.src = ('https:' == document.location.protocol ? 'https://ssl' : 'http://www') + '.google-analytics.com/ga.js'; var s = document.getElementsByTagName('script')[0]; s.parentNode.insertBefore(ga, s); })();</script><div><br /></div><div>När preparatet var en ny storsäljare på internetmarknaden för oklassat knark levererades det i form av ett pulver som var ljusgrått eller rosatonat och lösningsmedelsfuktigt likt gatuamfetamin emellanåt är. Det hade också en mycket kraftig doft som påminde om räkskal. En mycket säregen doft som många av dem som fastnade för drogen då kom att associera till de positiva rusupplevelserna och gav upphov till slangbeteckningen räka. Med tiden ombildades det, särskilt i stockholmsregionen, till krabba och har hängt kvar. </div>Motkulturens presbythttp://www.blogger.com/profile/05755288603771832853noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8104363137878734765.post-71770557306997437682011-05-25T14:35:00.002+02:002011-05-25T15:03:20.295+02:00Skolavslutningstiden är kommen.Det drar ihop sig för sommarlov, då kommer givetvis de pseudopatriotiska lögnmaskinerna igång igen och antalet webbsökningar på 'förbud mot nationalsången' formligen exploderar. Senaste månaden har just sådana webbsökningar och länkningar hit från andra bloggar där ämnet behandlats varit den främsta trafikkällan, vilken i denna tid av passivitet från motkulturens presbyt ökat besöksmängden betydligt och tydligt. <script type="text/javascript"> var _gaq = _gaq || []; _gaq.push(['_setAccount', 'UA-3150269-1']); _gaq.push(['_trackPageview']); (function() { var ga = document.createElement('script'); ga.type = 'text/javascript'; ga.async = true; ga.src = ('https:' == document.location.protocol ? 'https://ssl' : 'http://www') + '.google-analytics.com/ga.js'; var s = document.getElementsByTagName('script')[0]; s.parentNode.insertBefore(ga, s); })();</script><div><br /></div><div>Några påminnelser på det här temat.</div><div><br /></div><div>Det är upp till varje enskild klassföreståndare, eventuellt under överinflytande från tillhörig skolledning eller i samarbete med kollegor, att välja vad skolbarnen ska sjunga på avslutningen. Det har aldrig funnits någon tradition av att sjunga <i>Du gamla, du fria</i>, utan vanligare har diverse religiös propaganda varit, främst psalmer av varierande kvalitet. Eftersom det inte går att påvisa att någonting inte finns, så är det upp till varje enskild nazirasistpopulist som hävdar att negerjudeislamisterna avtvingat skolor flagghissning och andra nationalistiska åtbörder att visa att Dybecks gamla visa har varit allmängods i skolorna (vilket blir himla roligt, att se en sådan försöka, historiekunskaper hör ju inte till det släktets paradgrenar). Idas sommarvisa är fin och neutral, har folklig förankring, den har dessutom under lång tid varit en favorit för grundskolorna att påbjuda avslutningsallsång av. </div><div><br /></div><div>Sverige har inte någon officiell nationalsång eller nationalhymn. Då och då motioneras det till riksdagen om att den bör ges sådan status, med avslag som följd. Ett viktigt skäl för detta är att <i>Du gamla, du fria</i> inte egentligen handlar om just Sverige utan om ett samnordiskt rike där svenskarna förtrycker sina grannländer med handelsregler och militärmakt. Det kanske inte är en så himla attraktiv inställning idag, särskilt med tanke på att vi skulle behöva utträda ur EU, sedan påtvinga Finland utträde ur EU, och sedan annektera Norge (vad brukar man tycka om landet som försökte det senast? att gå nazisternas fotspår är inte att rekommendera, dessutom kommer NATO löpande till försvar). Island är täckt av aska och ingen vill ha det, så det kan vi lämna ur beräkningen. Så, en omöjlig romantiserande vision om ett stormaktssverige på toppen av ett nordiskt rike, är det vad som är svenskt idag? Föga troligt. Be nazistrasistpopulisten förklara det lockande i visans drömska innehåll också. Be sedan om att göra beskrivningen verklighetsförankrad och nutida. </div><div><br /></div><div>Dessutom är hela projektet Den Stulna Nationalsången väldigt uppenbart mer en produkt av att en mer eller mindre politisk rörelse vill göra sin röst hörd i opposition mot ett visst fenomen (invandringspolitiken), än en effekt av att någonting har försvunnit. Begrunda det underliggande förslaget, att en viss visa ska sjungas mer ofta vid en viss skolhögtid, i ljuset av argumentet att det en gång har varit så under en tid då Sverige var bättre. På den tid då Sverige var bättre, enligt lite mer hårdnackade nationalister före parlamentarismens genombrott och demokratins framväxt, enligt Sverigedemokraterna och liknande sionistiska islamhetsare före nittiotalet, så byggde den svenska grundskolan i långt större mån på en kristen grund. Alla tvingades sjunga psalmer, om inte varje dag så åtminstone någon gång i veckan. Alla tvingades delta i bönestunder och beakta Jesu högst verkliga och betydelsefulla avrättning. Inslag som dessa var långt mer definierande för den tidens grundskola, de bör i första hand vara vad som eftersträvas av den som vill återgå till forna tiders skolsystem vad gäller innehåll och sedvänjor. Här har inte aga nämnts, men det var en central del i grundskolans fostrande metodik för inte alls så länge sedan. Dessa delar i den svenska grundskolepedagogiken har också försvunnit, åtminstone nästan helt fasats ut, tillsammans med den centrala styrningen av vad som är uppbyggliga sånger och vad som inte är det. Vem är att skylla för detta? Samhället i stort och utvecklingen i världen de senaste sextio åren, givetvis. Är det negerjudeislamisternas fel? Nej. Så varför nämns negerjudeislamisterna? För att den som hävdar att nationalsången är stulen vill föra dem på tal, snarare än sjunga en taffligt författad visa om ockupation av våra grannländer.</div><div><br /></div><div>Det finns två äldre inlägg här på Motkultur! som behandlar ämnet, <a href="http://motkultur.blogspot.com/2010/02/sextontusen-personer-kan-inte-ha-fel.html">här</a> och <a href="http://motkultur.blogspot.com/2010/03/sverige-har-inte-nagon-officiell.html">här</a>. </div>Motkulturens presbythttp://www.blogger.com/profile/05755288603771832853noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8104363137878734765.post-41526081929028339072011-05-25T14:14:00.003+02:002011-05-25T14:30:55.915+02:00Allan Rubin i Svar Direkt.<a href="http://www.youtube.com/watch?v=KVDmy27qLLc&feature=related">http://www.youtube.com/watch?v=KVDmy27qLLc&feature=related</a><script type="text/javascript"> var _gaq = _gaq || []; _gaq.push(['_setAccount', 'UA-3150269-1']); _gaq.push(['_trackPageview']); (function() { var ga = document.createElement('script'); ga.type = 'text/javascript'; ga.async = true; ga.src = ('https:' == document.location.protocol ? 'https://ssl' : 'http://www') + '.google-analytics.com/ga.js'; var s = document.getElementsByTagName('script')[0]; s.parentNode.insertBefore(ga, s); })();</script><div><br /></div><div>Se gärna hela programmet, inte bara Allan Rubin är där och låter sitt snille spekulera om förhållandet mellan icke-kristen nyandlighet, ockultism och rockmusik. Den digra gästlistan innehåller namn som Eva Lundgren, sedermera starkt kritiserad professor i genusvetenskap vid Uppsala universitet, Thomas Karlsson som tillsammans med Christofer Johnsson (som sitter i stolen vid Öholm och försvarar en nakenbild) grundlade ordenssällskapet Dragon Rouge, Håkan Arlebrand som återkommande har kommenterat nyandliga rörelser med en varierande träffsäkerhet ur ett utifrånperspektiv (och antagligen är den bäst säljande på området, trots sina magra kunskaper), med flera, bland annat en specialist på gengångarföreställningar och två proffs på lögner om ritualvåldssällskap vid sidan av Lundgren, nämligen ett påstått offer (som svamlar osammanhängande och antagligen ljuger från början till slut) och den nitiske pingskostympredikanten Stanley Sjöberg. </div><div><br /></div><div>De flesta av huvudkaraktärerna i det här programmet är fortfarande verksamma inom samma områden. Lundgren försöker, mer eller mindre synkat med Erik Rodenborg, hävda att brott som inte begåtts behöver uppmärksamhet. Arlebrands bok säljs fortfarande i söt pocketutgåva. Thomas Karlsson är fortfarande central för Dragon Rouge. Christofer Jonsson turnerar fortfarande med Therion. Stanley Sjöberg tjatar fortfarande om sin pingstväckelses nödvändighet för mänsklighetens överlevnad. Allan Rubin försöker fortfarande hävda att hasch är en hallucinatorisk källa till primitiv och farlig andlighet under rockmusikens banér. </div><div><br /></div><div><br /></div>Motkulturens presbythttp://www.blogger.com/profile/05755288603771832853noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8104363137878734765.post-53504152950397377312011-03-20T19:37:00.004+01:002011-03-20T19:40:38.684+01:00Malou Efter Tio, Federley och Maria Larsson i cannabisdebatt.I Malou von Sivers talkshowprogram Efter Tio den åttonde december förra året debatterade Frederick Federley och Maria Larsson <a href="http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/efter_tio?title=efter_tio&videoid=1161969">cannabis och narkotikapolitik</a>. <script type="text/javascript"> var _gaq = _gaq || []; _gaq.push(['_setAccount', 'UA-3150269-1']); _gaq.push(['_trackPageview']); (function() { var ga = document.createElement('script'); ga.type = 'text/javascript'; ga.async = true; ga.src = ('https:' == document.location.protocol ? 'https://ssl' : 'http://www') + '.google-analytics.com/ga.js'; var s = document.getElementsByTagName('script')[0]; s.parentNode.insertBefore(ga, s); })();</script><div><br /></div><div>Det intressanta tar vid en bit in i programmet, bit ihop genom diverse kontaktannonser. </div>Motkulturens presbythttp://www.blogger.com/profile/05755288603771832853noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8104363137878734765.post-39182119057346125692011-03-20T13:58:00.004+01:002011-03-20T15:36:45.004+01:00Åklagarnas knarkkännedom.Åklagarväsendet har tagit fram en lathund för farlighetsbedömning av narkotika, RättsPM 2009:1. Utöver att Hartelius och Bejerots politiska ingenjörsskap är huvudsakliga källor till mycket av den generella informationen finns några intressanta märkligheter i dokumentet. <script type="text/javascript"> var _gaq = _gaq || []; _gaq.push(['_setAccount', 'UA-3150269-1']); _gaq.push(['_trackPageview']); (function() { var ga = document.createElement('script'); ga.type = 'text/javascript'; ga.async = true; ga.src = ('https:' == document.location.protocol ? 'https://ssl' : 'http://www') + '.google-analytics.com/ga.js'; var s = document.getElementsByTagName('script')[0]; s.parentNode.insertBefore(ga, s); })();</script><div><br /></div><div>I substansbeskrivningen för DMT, dimetyltryptamin, står följande att läsa på sidorna 67-68:</div><div>"DMT <i>har samma huvudsakliga effekter som MDMA</i>, <i>både i fråga om rus och i fråga om skador eller störningar</i>. DMT har <i>varit sällsynt och den fulla skadebilden är ej utredd i detalj</i>. Beroenderisken är ej kartlagd, men torde vara av samma betydelse som för MDMA.<i> DMT bör dock anses ha potential som ersättningsmedel för MDMA</i>, inte minst genom den uppmärksamhet medlet fått genom bl.a. välkända referensen TiHKAL. Viss risk torde föreligga för självförvandling genom DMT:s förmåga att framkalla förlust av kroppsmedvetande." (presbytens kursivering)</div><div><br /></div><div>Åklagarmyndighetens källor påstår alltså att DMT:s nedreglering av kroppsegen frisättning av serotonin via autoreceptorn 5-HT2a får samma huvudsakliga effekt som MDMA:s neuronterminaltömmande frisättning av kroppseget serotonin. Det säger sig självt att det är ett konstigt påstående. Redan det förhållandet att DMT huvudsakligen (likt serotonin, melatonin, m.fl. analoga molekyler) binder till befintliga serotoninreceptorer snarare än till transportenzymer, såsom amfetamin, MDMA, m.fl., utgör en radikal farmakologisk skillnad mellan de två påstått likartade substanserna. </div><div><br /></div><div>Lejonparten av den autorapportering (<a href="https://www.flashback.org/sok/dmt?f=160">exempelvis på Flashback</a>) som finns angående DMT (<a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Dimethyltryptamine">liksom en välnotad Wikipedia-artikel</a>) anger att substansen bör grupperas med andra psykedelia, inte med empatogenerna (<a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Empathogen">där tryptaminer är hermeliner bland amfetaminerna</a>). Till skillnad från MDMA orsakar inte DMT i sig potentiellt beständiga obalanser i neurokemin, åtminstone inte via abrupt och översvallande frisättning av neurotransmittorsubstanser. Erfarenheter från andra psykedeliska tryptaminer har visat att de generellt har benigna neurologiska biverkningar, om än mycket stark sinnespåverkan under rustiden (som hos DMT är relativt kort vid inhalation eller injektion). Farligheten är alltså marginell vid det enskilda ruset, och man kan också förvänta sig att toleransökningen följer den hos andra psykedeliska tryptaminer vilket medför att beroendepotentialen inte kan anses särskilt betydande. Med MDMA förhåller det sig annorlunda, substansen kan regelbundet användas som stimulant, om än inte som empatogen på grund av nedbrytningen av frisatt serotonin, som alltså behöver återbildas, och biverkningar i form av rubbningar i serotoninproduktionen. </div><div><br /></div><div>Den faktiska farlighet som kan knytas till DMT har inte med substansen själv att göra, vilket har gått Åklagarmyndigheten helt förbi. Traditionellt, bland sydamerikanska indianfolk, intas DMT som en dekokt. För att ha rusgivande egenskaper vid sådan administration måste substansen intas tillsammans med ett eller flera monoaminoxidashämmande (<a href="http://en.wikipedia.org/wiki/MAOI">MAO-inhiberande, MAOI</a>) medel, som dämpar den kroppsegna nedbrytningen av drogen vilken annars vid den magvägen långsamma upptagningen medför att avsedd påverkan uteblir. Den här typen av drycker eller dryckeskombinationer betecknas allmänt <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Ayahuasca">ayahuasca</a> och förekommer i betydande omfattning som administrationsmetod även i Europa. Användning av MAO-hämmande läkemedel eller andra substanser medför vissa risker, som följd av att kroppens egna hjärnstädningsmekanismer sätts ur spel kan skadliga koncentrationer av neurotransmittorsubstanser och farmakologiskt aktiva substanser enklare uppnås. Exempelvis kan ätande av <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Cheese_syndrome">vissa ostar samtidigt med MAOI</a> leda till allvarliga biverkningar och skador, abstinenssymtom kan också uppstå efter regelbunden påverkan av MAOI-preparat, såsom vid avbrytande av antidepressiv läkemedelsbehandling med exempelvis Selegiline. </div><div><br /></div><div>En annan potentiell risk med DMT finns i den eventuella affiniteten för 5-HT2b-receptorn, aktivering av vilken i hjärtmuskulaturen kan stimulera celldelningar och därmed på sikt betydligt försvagad hjärtfunktion. Att varken detta eller riskerna med monoaminoxidashämmande preparat upptas som farlighetsfaktorer (när de är de mest framträdande) torde allvarligt rubba förtroendet för Åklagarmyndighetens sakkunnande i narkotikafrågor (om nu inte det ständiga inropandet av Jonas Hartelius gör det, vill säga). </div><div><br /></div><div>Det är också rimligt att ifrågasätta påståendet att DMT är sällsynt. Enligt länk ovan finns tiotals rapporter som direkt eller indirekt skildrar substansen på Flashback, dess utbredda bruk i Sydamerika tillsammans med dess rykte som affärsmannatripp från sextiotalets Förenta Staterna och de vanligt förekommande rapporterna om användning på trancemusikfestivaler runt om i Europa tillbakavisar Åklagarmyndighetens påstående. Vad gäller forskning så anges på substansens Wikipedia-sida (länk enligt ovan) flera handfullar studier som påvisat likartade egenskaper som hos andra psykedeliska tryptaminer (fem bara angående 5-HT2a-receptoraktivitet). Även detta kan alltså betraktas som en vanföreställning. </div><div><br /></div><div>Idén om att ett vid inhalation och injektion kraftigt dissocierande rusmedel skulle kunna ersätta empatogena kram-och-dansdroger som MDMA framstår som mycket verklighetsfrånvänt. Användare av MDMA tenderar att uppskatta hur den drogen påverkar kontakten med andra människor på så vis att den lättare etableras och får ett upplevt större emotionellt djup, präglat av stark tillit, samt att förnimmelserna av rörelse och beröring erfars som mycket känslomässiga och euforiserande. Dessa egenskaper förekommer i allmänhet inte hos psykedelia, där ett okänt ansikte kan få såväl lyckogivande som skräckinjagande upplevelser till följd. Ayahuasca har inte samma akut dissocierande egenskaper, utan påminner mer om meskalin, LSD och psykedeliska psilocinsvampar. De drogerna förekommer visserligen i sammanhang av fest och dans till elektronisk musik, men rusen präglas starkt av introspektiva sinnestillstånd och svårigheter att kommunicera de egna erfarenheterna, såväl under påverkan som efteråt, vilket starkt avskiljer MDMA från dessa. </div><div><br /></div><div>Liknelsen vid MDMA återkommer för övrigt mycket ofta i dokumentet, exempelvis anges <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/2,5-dimethoxy-4-bromoamphetamine">DOB ha samma huvudsakliga effekter</a>, sidan 69, om än påtagligt "starkare" (se också sidan 95, <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Ketamine">ketamin</a> anges ha samma huvudsakliga effekter som <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Phencyclidine">fencyklidin</a>). DOB är en psykedelisk fenetylamin med egenskaper som påminner om LSD:s, men med långt allvarligare biverkningsprofil. Doseringssvårigheterna (1-5 milligram, för MDMA 80-200 mg), den groteska ruslängden (18-30 timmar, jfr. 4-6 timmar för MDMA), med mera, gör att jämförelsen med MDMA framstår som något slags bisarr myndighetshumor. "Höhö, snart ersätter <a href="http://www.google.se/search?sourceid=chrome&ie=UTF-8&q=general+white+portion">General White Portion</a> det beryktade <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Alphamethylfentanyl">China</a> <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Heroin">White</a> i Europa, lovar, höhö, vitt som vitt, liksom. Det har Hartelius Bejerot sagt till mig personligen."</div><div><br /></div><div>Lysergsyredietylamid, LSD, placeras också i samma farlighetsklass som MDMA. Den mycket korta sammanfattande bedömningen påstår att LSD är unikt på så vis att det är "verksamt i extremt små doser". Detta trots att vissa hallucinogena fenetylaminer som behandlas i samma dokument spelar i samma liga. Personen som sammanställt dokumentet har tydligtvis inte själv läst innehållet. </div><div><br /></div><div>Vidare kan noteras att MDMA anges framkalla hallucinationer, sidan 108. Det anges som en huvudsaklig ruseffekt. Fem Internet och elva kakor utlovas härmed till den som hittar en trovärdig MDMA-rapport som upptar hallucinationer som en huvudsaklig ruseffekt och hänvisar till den i kommentarsfältet. Lycka till!</div>Motkulturens presbythttp://www.blogger.com/profile/05755288603771832853noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-8104363137878734765.post-75140270342840200502011-03-16T19:23:00.001+01:002011-03-16T19:35:52.539+01:00Sionistdemokraternas bloggskribent omskriven.Det verkar som att en inte alltför klipsk sverigedemokrat (<a href="http://www.facebook.com/profile.php?id=636403974">är det här han?</a>) varit återkommande skribent på den islamfientligt populistiska bloggen <a href="http://politisktinkorrekt.info">Politiskt Inkorrekt</a> (som ju, egentligen, är politiskt ganska korrekt, jfr. med Faurisson eller Rami). <a href="http://www.nationell.nu/2011/03/10/transvestit-jude-drivande-skribent-bakom-politiskt-inkorrekt/">Nationell.nu</a> och <a href="https://www.flashback.org/t1480678">Flashback</a> vältrar sig litegrann i att han transvestitar lite på fritiden, uppmanar sina internetläsare att rösta på kommunisterna om inte SD duger och att han har judiskt (och eventuellt också romskt) påbrå.<br /><br />Det verkar som att <a href="http://expo.se/2011/sverigedemokrat-drivande-i-politisk-inkorrekts-redaktion_3809.html">Expo</a> var först med att göra scoop av det här.<br /><script type="text/javascript">var _gaq = _gaq || []; _gaq.push(['_setAccount', 'UA-3150269-1']); _gaq.push(['_trackPageview']); (function() { var ga = document.createElement('script'); ga.type = 'text/javascript'; ga.async = true; ga.src = ('https:' == document.location.protocol ? 'https://ssl' : 'http://www') + '.google-analytics.com/ga.js'; var s = document.getElementsByTagName('script')[0]; s.parentNode.insertBefore(ga, s); })();</script>Motkulturens presbythttp://www.blogger.com/profile/05755288603771832853noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8104363137878734765.post-10923509452256013512011-02-07T19:59:00.004+01:002011-02-07T21:45:19.628+01:00Mer rättsröta på knarkpolitikens arena.Motkulturens presbyt har i dagarna läst domarna i <a href="http://www.nt.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=6057819">det här fallet</a>. En man dömdes i tingsrätten för innehav av centralstimulanten MDPV, på grundval av den bekante <a href="http://motkultur.blogspot.com/2010/12/vem-fan-ar-jonas-hartelius.html">Jonas Hartelius</a> politiskt och rättsligt dubiösa åklagarhorande. Som vanligt redovisas hans bakgrund som fil. kand. i matematik och vetenskapsteori (och två år medicin på Karolinska Institutet, som visst inte passade herrn i fråga) jämte kompisskapet med <a href="http://www.snpf.org/Artiklar/nils_bejerot__polisl%C3%A4kare.htm">Nils Bejerot</a> (notera femte punkten i handlingsplanen, lås in de djävlarna står det där), nolltoleranspolitikens grand old man och den som framskaffat<a href="http://www.carnegieinst.se/index.php?option=com_content&task=view&id=12&Itemid=26"> en aggressiv rättsosäker poliskår</a> (som när den inte får <a href="http://copyriot.se/2010/02/13/hur-vi-stoppar-beukelmann-boys-i-hornstulls-tunnelbana/">ID på förfrågan säger</a><a href="http://tuggarna.posterous.com/polisen-som-mitt-i-tunnelbanan-star"> 'du ser påverkad ut, ska vi åka till station och pissa eller hittar du legget nu?'</a>). <script type="text/javascript"> var _gaq = _gaq || []; _gaq.push(['_setAccount', 'UA-3150269-1']); _gaq.push(['_trackPageview']); (function() { var ga = document.createElement('script'); ga.type = 'text/javascript'; ga.async = true; ga.src = ('https:' == document.location.protocol ? 'https://ssl' : 'http://www') + '.google-analytics.com/ga.js'; var s = document.getElementsByTagName('script')[0]; s.parentNode.insertBefore(ga, s); })();</script><div><br /></div><div>Jonas Hartelius knarkar ju såklart inte själv, så han har inte en djävla susning om hur substanserna han snackar och skriver om faktiskt känns. Därav, eller kanske något slags moralpanisk sedlighetsmani, klökar han upp detta smått fantastiska slutledningsövervägande (ha i åtanke att valet står mellan att bedöma MDPV som farligt i nivå med amfetamin, eller i klassen ovanför i farlighet tillsammans med koks och ecstacy): </div><div><div>"Det som är <b>karaktäristiskt för MDPV</b> och <b>som gör att man bör</b> gå längre och <b>likna MDPV med ecstasy är att det finns en sexuell komponent</b>, som är tydligare än vid amfetamin." (motkulturens presbyt fetstilade)</div></div><div><br /></div><div>Rent krasst händer det inte att man sexar på MDMA eller känner ett tydligt sådant begär. Det är alldeles för flummigt, och alldeles för skönt att bara hålla handen och kramas i allmänt uppslukande känslosamhet. En del avviker från detta, men över lag är det en hug drug, inte en källa till tjackknull timme in och timme ut. Som antytt är amfetamin synnerligen snuskigt tillsammans med rätt partner, vilket även gäller metamfetamin, kokain, och diverse andra primärt stimulanta snarare än entaktogena droger. Vår ovän Hartelius snackar alltså skit, dock sväljer inte tingsrätten det med hull och hår utan konstaterar att det inte visats i målet att herr Jonas har rätt i sin analys. </div><div><br /></div><div>Hovrätten tycker att Hartelius utläggning är lite tunn, så de slår en signal till <a href="http://www.wedoo.se/450722MGNIPPPPM/fregona-konsult">Fregona Konsult</a> (det lär inte finnas så många med det namnet i uppsalatrakten) och dess huvudman Fred Nyberg, professor i beroendemedicin. Det låter ju förtroendeingivande och så, men visar sig vara något av en hugskottsbenägen figur. Han inleder:</div><div>"Skriftligt utlåtande angående drogen MDPV</div><div>Mål nr B 1027-10 </div><div><br /></div><div>Metylendioxypyrovaleron (MDPV) är en psykotropisk drog som verkar som en</div><div>noradrenalin/dopamin återupptagshämmare. Substansen stimulerar frisättning av</div><div>dopamin i hjärnans belöningscentrum och ger därmed upphov till eufori och</div><div>skapar ett rus i likhet med amfetamin och ecstasy (MDMA). Den har funnits på</div><div>marknaden som en s k research chemical sedan 2007. Den är sedan 1 februari</div><div>2010 klassad som narkotika och finns med i Läkemedelverkets förteckning l."</div><div><br /></div><div>Han har helt rätt i att det är en humörhöjande stimulant. Han har helt fel i att den rusmässigt och farmakologiskt är jämförbar med MDMA, ety den senare substansen är väldigt mycket ler och långhalm med SERT och den serotonerga neurotransmissionen i övrigt med (eventuellt) oxytocinfrisättande andrahandsföljder. Det ger den dess särskilda entaktogena känslomässigt frigörande egenskaper, emedan dess euforiserande och centralstimulerande dito har sina rötter i dopaminerg och noradrenerg påverkan. <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/3,4-methylenedioxy-N-methylamphetamine#Pharmacology">Detta är väl känt</a> (läs noterna, <a href="http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=0892818573">och den här boken</a>, <a href="http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=0792303059">och den här</a>). Han har också fel i när MDPV introducerades på RC-marknaden, 2006 var den redan känd i den svängen och fick sin egen <a href="http://www.bluelight.ru/vb/showthread.php?t=278421">megatråd på det här knarkisforumet</a>. </div><div><br /></div><div>Han fortsätter:</div><div>"Bakgrund</div><div>Under det senaste årtiondet har ett ökande antal designade droger & research</div><div>chemicals (RC) introducerats för försäljning via internet. RC omfattar en grupp</div><div>nysyntetiserade droger som ännu inte hunnit testas på experimentdjur utan de</div><div>som köper dessa substanser får testa på sig själva. Många av dessa droger är</div><div>närbesläktade med kända narkotika och kan vara både beroendeframkallande</div><div>och toxiska. De kan säljas helt inom lagens råmärken eftersom de ej hunnit bliva</div><div>tillräckligt undersökta och bedömda för klassning avseende farlighetsgrad eller</div><div>narkotiska egenskaper. Metylendioxypyrovaleron (MDPV) dök upp som en RC</div><div>på marknaden först under 2007 i Tyskland. Den är ur kemisk strukturell synvinkel</div><div>nära besläktad med pyrovaleron (PV), ett läkemedel med centralstimulerande</div><div>effekter, som introducerades redan i slutet av 1960-talet och som användes vid</div><div>behandling av bl a kronisk trötthet och letargi. Numera förskrivs PV sällan på</div><div>grund av rapporter om missbruk och beroende (Deniker et al., 1975). l USA finns</div><div>den med i DEA:s förteckning V, där också kodein och etyl-morfin finns. MDPV</div><div>kan dessutom klassas i en grupp av beta-keton analoger av amfetamin och</div><div>ecstasy, dvs metylendioxy-met-amfetamin (MDMA). Därför kommer detta</div><div>utlåtande att fokusera på jämförelse mellan MDPV och ovan nämnda central-</div><div>stimulerande substanser. MDPV såväl som MDMA finns under förteckning 1</div><div>bland Läkemedelsverkets listade preparat medan amfetamin och met-amfetamin</div><div>finns i förteckning II. MDPV hamnade i förteckningen den 1 februari, 2010."</div><div><br /></div><div>Notera det vidrigt akademikerplufsiga språkbruket, "ej hunnit bliva", den böjningsformen finns överhuvudtaget inte kvar i modern svenska. Den här professorn tar sig själv på groteskt allvar, tydligtvis. Anledningen till att pyrovaleron inte förskrivs är metylfenidatets framgångar, det läkemedlet verkar längre per dos och är i övrigt närmast identiskt från russynpunkt med PV och MDPV, inklusive fallenheten för dysfori och riktigt kokainlikt idisslarsinne vid högre doser. Vad som särskiljer MDPV från PV är metylendioxy-gruppen, som utanför idiotiernas skojfriska myndighetsklubb för inbördes analskäggsskådande bara hämmar metaboliseringstakten och därmed förlänger påverkan. Anledningen till att metamfetamin har markerade serotonerga egenskaper är inte att det sitter en metylendioxy-grupp på amfetaminet, för det gör det inte, utan att det finns en metylgrupp som justerar receptoraffiniteten. I sin tur justeras metamfetamin åt det serotonerga hållet av MD-delen av MDMA. Herr professor har inte gjort sin <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Structure-activity_relationship">SAR-analys</a> ordentligt. </div><div><br /></div><div>Vidare:</div><div>"Egenskaper</div><div>MDPV har i likhet med andra centralstimulerande droger (amfetamin, met-</div><div>amfetamin, ecstasy) euforiskapande egenskaper genom att de kan stimulera</div><div>frisättning av signalsubstansen dopamin i hjärnans belöningssystem. Den</div><div>förstärker också vakenhetsgraden genom att stimulera frisättning av nor-</div><div>adrenalin. Många av de sidoeffekter som finns beskrivna för amfetamin och met-</div><div>amfetamin finns också noterade för MDPV, däribland ökad hjärtfrekvens, förhöjt</div><div>blodtryck och kärlsammandragning. Dessutom finns många effekter på mentala</div><div>funktioner rapporterade. Förutom ökad vakenhet och eufori finns ökad sexuell</div><div>lust, agitation, oro minskad aptit och minskat sömnbehov. Vid högre doser finns</div><div>flera neurotoxiska effekter rapporterade (se nedan)."</div><div><br /></div><div>Tjing. Han har rätt i sak, just angående dopaminerg transmission. Han har också fattat att snusklusten ökar av tjack, till skillnad från Hartelius. Vad "många effekter på mentala funktioner" avser beskriva framgår inte. Glad och fjuttad blir man iallafall av MDPV, där har han rätt, av MDMA taget ensamt brukar man däremot, särskilt vid höga doser, bli sömnig och flummig till sinnelag, inte pigg och speedad. Den här sidoeffekten av serotonerga substanser är väldokumenterad för exempelvis antidepressiva läkemedel, så kallade selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI). <a href="http://www.fass.se/LIF/produktfakta/artikel_produkt.jsp?NplID=20060309000037&DocTypeID=3&UserTypeID=0">Kika på Sertralin i FASS</a>. Här har han alltså också fel i sitt analysunderlag. </div><div><br /></div><div>Vidare:</div><div>"Kemisk struktur</div><div>Som nämndes ovan finns det stora strukturella likheter mellan MDPV och</div><div>amfetamin, metamfetamin och MDMA, vilket förklarar många likheter mellan</div><div>deras farmakologiska egenskaper. Strukturen för MDPV utgår från pyrovaleron</div><div>(PV) som kompletterats med en metylendioxy-grupp på aromatringen som ger en</div><div>viss strukturell förändring som dock i föga grad har förutsättningar att påverka</div><div>molekylens egenskaper när det gäller att skapa centralstimulerande och</div><div>euforiska effekter. Det kan konstateras att metylendioxy-gruppen finns även hos</div><div>MDMA-molekylen.</div><div>Figuren nedan visar strukturen av stereoisomererna av <a href="http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/2/22/Pyrovalerone.svg/200px-Pyrovalerone.svg.png">PV</a>, <a href="http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/7/7c/MDPV.svg/200px-MDPV.svg.png">MDPV</a> och <a href="http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/2/21/MDMA_%28simple%29.svg/256px-MDMA_%28simple%29.svg.png">MDMA</a>." (<a href="http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/7/7b/Methylphenidate-2D-skeletal.svg/160px-Methylphenidate-2D-skeletal.svg.png">metylfenidat</a>, <a href="http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/2/28/Amphetamine-2D-skeletal.svg/220px-Amphetamine-2D-skeletal.svg.png">amfetamin</a>, <a href="http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/6/63/Methamphetamine.svg/200px-Methamphetamine.svg.png">metamfetamin</a>)</div><div><br /></div><div>Här konstaterar han själv att MD-likheten mellan MDPV och MDMA för MDPV:s del saknar betydelse för rusupplevelsen, för att sedan peka ut likheten. Här börjar han alltså spåra ur på allvar, och skissera likheter som inte finns efter att han konstaterat att den inte finns (om han inte tror att pyrovaleron är entaktogent, vilket är välbelagt att det inte är sedan sextiotalet). </div><div><br /></div><div>Vidare:</div><div>"Upptag och öde i kroppen</div><div>Den centralstimulerande effekten hos MDPV kan vara skönjbar efter 3-4 timmar</div><div>medan sidoeffekterna på hjärtfrekvens och blodtryck kan dröja kvar dubbelt så</div><div>länge. Moderstrukturen PV metaboliseras i blodet ganska snabbt genom</div><div>hydroxylering till en produkt med en halveringstid som är mindre är en timme</div><div>men både PV och dess metabolit kan detekteras i urin efter 18 tim (Shin et al,</div><div>1996). Amfetamin och dess derivat absorberas ganska snabbt från mag-</div><div>tarmkanalen och går snabbt in i hjärnan (Nestler, 2001; Rang & Dale, 2001).</div><div>Met-amfetamin går också snabbt in i det centrala nervsystemet och har en</div><div>halveringstid på 9-15 timmar. En huvudmetabolit är amfetamin som når sin</div><div>maximala koncentration ungefär efter 12 timmar. Andra metaboliter är 4-hydroxy-</div><div>met-amfetamin och 4-hydroxyamfetamin. MDMA tas upp på liknande sätt som</div><div>amfetamin och ger effekt inom 20-60 minuter. Den maximala koncentrationen i</div><div>blodet uppnås efter två timmar och effekten sitter kvar i 4-6 timmar.</div><div>Halveringstiden för MDMA är 7-8 timmar och en huvuddel (över 60%) av det</div><div>intagna MDMA förblir i sin intakta form efter elimination ut i urin. Bland</div><div>huvudmetaboliterna finns MDA förutom en del hydroxylerade metaboliter</div><div>(Garcia-Repetto et al., 2003). Bland de hydroxylerade metaboliterna finns 4-</div><div>hydroxy-3-metoxy-metamfetamin (HMMA) and 4-hydroxy-3-metoxy-amfetamin</div><div>(HMA). Det har också visats att genetiska skillnader när det gäller nedbrytning</div><div>och metabolisering av MDMA är betydelsefull för drogens toxiska effekter (De La</div><div>Torreetal., 2000)."</div><div><br /></div><div>Se där, MD gör att PV stannar längre i verksamhet. Notera tidsangivelserna, "ganska snabbt" från matsmältningen, "snabbt" in i hjärnan sedan. Hur "ganska snabbt" och "snabbt" förhåller sig till varandra framgår inte. Att metamfetamin också är snabbt säger heller ingenting. Dessutom är administrationsmetod helt avgörande, inhalering av ångor ger omedelbar påverkan emedan insufflering och mumsande tar lite längre tid på sig. Helt irrelevant är hans snabbhetshittepå i farlighetshänseende hursomhelst. Att MDMA tar lite tid på sig, jämförelsevis, anger med stor farmakologisk tydlighet att dess rusgivande verkningsmekanismer är väsensskilda från MDPV:ts, här framfört av professorn själv. Betoningen på MDMA:s metabola steg är såklart helt meningslös för den egentliga bedömningen i sak, när MD-delen slagits av MDPV-molekylen (de som inte pissas ut, alltså) metaboliseras resten såsom PV har för vana att göra. Toxiska metaboliter av MDPV kan inte förutsägas med hänvisning till MDMA på det sätt Nyberg försöker sig på, att MDMA och metamfetamin (som egentligen är snäppet värre) i det mesta väsentligt delar neurotoxiska egenskaper förklarar hur det kan komma sig. </div><div><br /></div><div>Vidare:</div><div>"Verkningsmekanismer</div><div>MDPV utövar sin euforiskapande effekt genom att likt amfetamin och met-</div><div>amfetamin stimulera dopaminfrisättning och påverka dopamintransportörer och</div><div>därmed hämma återupptag av dopaminet. Vid höga koncentrationer av</div><div>substanserna påverkas även serotoninsystemet. MDMA ger upphov till sina</div><div>tillskrivna effekter genom att påverka såväl signalsubstansen serotonin,</div><div>acetylkolin, noradrenalin som dopamin (Cole & Sumnall, 2003). l likhet med</div><div>amfetamin så utövar MDMA sina centralstimulerande effekter genom att påverka</div><div>både dopamintransportörer och frisättningsmekanismen för dopamin (Nestler et</div><div>al., 2001; Smith et al., 2002). Denna centrala påverkan på dopaminsystemet ger</div><div>upphov till drogens euforiska effekt. Vid sidan om denna påverkan utövar MDMA</div><div>också effekter på serotonintransportören (SERT) och drogen har dessutom hög</div><div>affinitet för serotonin receptor subenheten 5HT2. Effekterna på dessa båda</div><div>komponenter ger upphov till ökade serotoninnivåer i synapsen och i låga doser</div><div>till en moderat hallucinogen effekt som liknar den för LSD (Nestler et al., 2001).</div><div>MDMA tömmer nervceller på både dopamin och serotonin (Fornai et al., 2003).</div><div>Drogen har dessutom i experimentdjur visat sig destruera terminalerna hos</div><div>nervceller som producerar serotonin och mycket tyder på att detta också sker</div><div>hos människa (Kish et al., 2000). Denna effekt visar sig även ha stor betydelse</div><div>för de toxiska effekter som MDMA ger upphov till (Bai et al., 2001; Smith et al.,</div><div>2002). Den destruerande effekten av MDMA på serotoninets nervcellsterminaler</div><div>beror troligen på drogens effekt att generera fria radikaler (Drafters & Biello,</div><div>2003). Studier visar också att MDMA har en betydelsefull påverkan på GABA</div><div>systemet (Simantov, 2004). Vid höga koncentrationer av amfetamin och inte</div><div>minst met-amfetamin så förstörs på liknande sätt serotonerga nervceller</div><div>(Brennan et al., 2010)."</div><div><br /></div><div>Han anger inte källa till påståendet att MDPV frisätter serotonin. Sedan svamlar han på och drar fram gamla djurtester (groteska doser på djur, uselt underlag att dra slutsatser om måttligt knarkande människor från, starkt kritiserade resultat, &c.). Eftersom han inte visat att MDPV är serotonergt, saknar hans skräckexempel från MDMA-forskningen helt relevans. Faktumet att MDPV rusmässigt är som amfetamin och metylfenidat snarare än metamfetamin eller MDMA ger empiriskt stöd för en hög svansföring och nedlåtande tonläge här. </div><div><br /></div><div>Vidare:</div><div>"Bieffekter</div><div>Rapporterade bieffekter när det gäller MDPV är förutom effekter på det</div><div>kardiovaskulära systemet (hjärtklappning, högt blodtryck och vasokonstriktion) en</div><div>ökad sexuell lust, tydlig aptitmiskning, minskat sömnbehov, muskelsvaghet,</div><div>huvudvärk, trötthet, depression, ångest. Vid höga doser finns det även rapporter</div><div>om panikångest och psykos. Samtliga av dessa effekter, som uppges vara starkt</div><div>dosberoende, liknar de som erhålls av amfetamin, met-amfetamin och MDMA."</div><div><br /></div><div>Alltså, den där repertoaren har <a href="http://www.fass.se/LIF/produktfakta/artikel_produkt.jsp?NplID=20060309000037&DocTypeID=3&UserTypeID=0">glädjepiller</a> också. Liksom ett extensivt sexualliv. Ingen källhänvisning, han har alltså hittat på de där biverkningarna själv tills motsatsen bevisats. </div><div><br /></div><div>Vidare:</div><div>"Missbruk och beroende</div><div>Rapporter om missbruk och beroende av MDPV kommer främst från Europa och</div><div>särskilt Tyskland. Den ökade försäljningen som pågår över nätet manifesteras av</div><div>ökat antal rapporter om effekter och upplevelser på internetsidor. Rapporter om</div><div>euforikickar i likhet med de som fås av andra centralstimulerande kommer in och</div><div>även om drogen är tämligen ny så stärks experternas uppfattning om dess starka</div><div>beroendeframkallande effekter. Dessa har dock ännu inte i önskvärd omfattning</div><div>kunnat analyseras i prekliniska studier men de effekter som hittills kunnat noteras</div><div>hos de som använt drogen pekar otvetydigt mot en bekräftelse av det som kan</div><div>förväntas från en substans med MDPV:s struktur. De uppgifter som dock finns</div><div>talar dock tydligt för att jämförbarheten med de strukturanaloger som här tas upp</div><div>är helt adekvata. Och de pekar mot att MDPV är en drog med ytterst starka</div><div>beroendeframkallande egenskaper."</div><div><br /></div><div>"Manifesteras av", what are you on, mandog? "Andra centralstimulerande" vadå för något? Dock, dock, dock, dock. Amfetaminerna är inte strukturanaloger. Självklart är det ett vanebildande preparat, men inte nämnvärt värre än metylfenidat (dosjusterad bedömning), som vi ju i Sverige matar barn med om de inte kan koncentrera sig i plugget. Dumhuvve. Han hittar på och hittar på och hittar på. Mefedron är sju resor värre och mer likt MDMA än MDPV är. </div><div><br /></div><div>Vidare, ett långt sjok:</div><div>"Toxicitet och farlighetsgrad</div><div>De doser som beskrivs användas när det gäller MDPV har uppgivits variera</div><div>mellan 5-20 mg. Förmodligen är de mycket högre. När det gäller MDMA så ger</div><div>en dos från 50 mg och upp mot 150 mg eufori och de toxiska effekterna (t ex</div><div>hallucinationer) kan dyka upp när doser går upp mot 200 mg.</div><div>Höga doser av amfetamin, met-amfetamin och MDMA är neurotoxiska (De Letter</div><div>et al., 2006). De förstör både dopaminerga och serotonerga nervceller vilket</div><div>medför flera allvarliga skadeeffekter. Höga doser (överdoser) av samtliga av</div><div>dessa substanser kan vara livshotande. Det finns nyligen inkomna rapporter (från</div><div>t ex Finland) om att MDPV har resulterat i dödsfall. Andra rapporter som nyligen</div><div>kommit in från polisen i olika delar av Sverige beskriver vådliga effekter på såväl</div><div>fysisk som mental hälsa som föranlett uppsökande av akutmottagningar inom</div><div>sjukvården.</div><div>l doser som går upp mot 10 ggr den normala dosen som ger eufori är intag av</div><div>MDMA livshotande (Smith et al., 2002). Det som särskilt har framhållits när det</div><div>gäller toxiciteten hos MDMA är hypertermi (Kalant, 2001; Teter & Guthrie, 2001;</div><div>Drafters & Biello, 2003; Finsterer et al., 2003; Kunitz et al., 2003; Simantov,</div><div>2004). Det finns exempel på individer som efter överdos gått upp till över 43</div><div>grader i kroppstemperatur (Kunitz et al., 2003). Den hypertermiska effekten hos</div><div>MDMA kan vara en följd av att drogen har en tydlig påverka på GABA, en</div><div>signalsubstans som har en betydelsefull roll i termoregleringen (Simantov, 2004).</div><div>Andra allvarliga toxicitetseffekter representeras av livshotande leverskador,</div><div>njursvikt, hjärtarytmier och rabdomyolys (upplösning av muskler) (Caballero et</div><div>al., 2002; Finsterer et al., 2003; Green et al., 2003; Kunitz et al., 2003). En annan</div><div>toxicitetseffekt orsakas av hjärnödem ( smith et al., 2002). Många fall då MDMA</div><div>använts vid suicid (t ex Hinkelbein et al., 2003) eller varit inblandat i dödsolyckor</div><div>(Kalant, 2001) finns rapporterade, l England rapporterades 202 ecstasy-</div><div>relaterade dödsfall mellan 1996-2002 (Schifano et al., 2003).</div><div>Vid upprepat intag av MDMA kan även vid normaldoser drogen ge upphov till</div><div>skador på minne och kognitiva funktioner (Parrott, 2000; Gouzoulis-Mayfrank et</div><div>al., 2003; Jacobsen et al., 2003). Med hjälp av magnet resonans kamera (MRI)</div><div>och beteendestudier kunde man fastställa att MDMA användare hade försämrad</div><div>kognitiv förmåga och förändrad aktiveringsprofil i hippokampus (hjärnans</div><div>minnesrelä) i jämförelse med drogfria individer (Jacobsen et al., 2003). Det finns</div><div>även djurexperimentella försök som bekräftar MDMAs negativa påverkan på</div><div>hippocampus.</div><div>De förändringar som MDMA på sikt åstadkommer på t ex serotonin systemet</div><div>inklusive förstörelse av nervterminalerna orsakar depression, panikattacker och</div><div>även psykoser (Parrott, 2000; Kalant, 2001; Smith et al., 2002; Finsterer et al.,</div><div>2003; De Win et al., 2008). Liknande effekter finns beskrivna även vid överdoser</div><div>av amfetamin och met-amfetamin (De Letter et al., 2006).</div><div>Användande av MDMA kan vidare medföra oförutsägbara effekter som kan vara</div><div>livshotande. Det finns i arvsmassan hos vissa individer förändringar i de gener</div><div>som uttrycker metaboliska enzym som deltar i nedbrytning och metabolism av</div><div>droger och läkemedel och i fallet med MDMA kan detta få stora konsekvenser</div><div>(De la Torre et al., 2000). Detta kan alltså innebära att hos vissa personer bryts</div><div>inte MDMA ned som det förväntas utan ackumuleras i höga toxiska doser, vilket</div><div>kan medföra stora risker. Vidare så har man visat att nedbrytningsmekanismen</div><div>för MDMA inte är linjär. Det betyder att vid ökade doser ökar biotillgängligheten</div><div>mycket snabbare och toxiska koncentrationer av MDMA i blodcirkulationen</div><div>uppnås vid lägre doser än förväntat. Nedbrytning (metabolisering) av MDMA kan</div><div>också variera beroende på kön. Allt detta gör att det kan vara svårt att prediktera</div><div>vad som händer med en individ som t ex intar ecstasy för första gången. Med</div><div>hänsyn till de likheter avseende struktur och farmakologiska egenskaper som</div><div>hittills kunnat fastställas mellan MDMA och MDPV finns det stor sannolikhet att</div><div>oväntade effekter även kan uppkomma vid intag av den sistnämnda substansen.</div><div>Faktum är att det finns uppgifter som indikerar att MDPV är svårdoserad och</div><div>detta kan bl a resultera från varierande metabolism hos olika individer.</div><div>En annan svårberäknelig faktor är att i kombination med andra droger (alkohol,</div><div>opiater eller något stimulantia) kan ge upphov til l vådliga oförutsedda effekter.</div><div>Flera dödsfall då MDMA tillsammans med andra droger påträffats vid</div><div>obduktionen har rapporterats (t ex Raikos et al., 2002). Helt nyligen</div><div>rapporterades från Helsingfors om sex dödsfall som satts i samband med</div><div>användande av MDPV (HBL, Helsingfors)."</div><div><br /></div><div>Han ljuger om de påstådda dödsfallen, folk som dött har i alla fall hittills varit fjuttade eller bänga på andra substanser också. Det finns ingen som vet ungefär hur stor en dödlig dos MDPV är. Sannolikt följer toleransutvecklingen den hos amfetaminet, missbrukare kan skjuta i sig tio-femton gram per dygn och fortsätta livet som vanligt, en tjacknaiv klappar ihop av ett par gram på kort tid. Även här slarvar han omkring med MDMA som jämförelse trots att den substansen i allt väsentligt saknar gemensamma primära egenskaper med MDPV. Djävla skrämselpropaganda, helt enkelt. </div><div><br /></div><div>Slutsatsen kommer sedan:</div><div>"Slutsats</div><div>MDPV är en relativt ny drog som under de allra senaste åren dykt upp som en</div><div>centralstimulerande drog som tillhandahålles genom försäljning via internet. Den</div><div>tillhör en grupp av kemiska substanser som har stora strukturella och</div><div>farmakologiska likheter med centralstimulerande medel som amfetamin, met-</div><div>amfetamin och MDMA. Mekanismen för den euforiskapande och beroende-</div><div>framkallande effekten hos dessa tre substanser är lika medan MDMA i sin tydliga</div><div>påverkan på det serotonerga systemet har en tydligare profilering för skapande</div><div>av hallucinogena effekter. MDPV, som inte på långt när varit föremål för liknande</div><div>prekliniska studier som MDMA, har i högre grad strukturella likheter med denna</div><div>substans än med amfetamin och dessutom tanke på de rapporterade effekterna</div><div>hos MDPV har jag valt att jämställa substansen med MDMA. Jag har därför i</div><div>detta utlåtande givit särskild tyngd åt de effekter och egenskaper som påvisats</div><div>hos MDMA (ecstasy).</div><div>Härvid har jag riktat in min redogörelse på MDMA och denna baseras på</div><div>tillgänglig och aktuell vetenskaplig litteratur om ecstasy/MDMA som författats av</div><div>välrenommerade internationella forskare. Jag har i referenslistan tagit med</div><div>endast en liten del av den litteratur som samstämmigt bekräftar de väsentliga av</div><div>de toxiska effekter som tillskrivits drogen. MDMA tillhör ett av de farligaste</div><div>narkotiska preparat som kommit ut på den illegala marknaden. Drogen är</div><div>förrädisk eftersom den hos vissa kan användas till synes utan allvarligare</div><div>bieffekter medan den hos andra kan ge upphov till livshotande toxicitet. De</div><div>skadeverkningar som litteraturen ger exempel på är så pass allvarliga att man</div><div>bör med kraft avråda dess användande. Den tydliga likhet som hittills kommit</div><div>fram när det gäller MDPV är tillräcklig för att rikta en skarp varning för denna</div><div>drog och dess nuvarande placering i läkemedelverkets narkotikaförteckning är</div><div>enligt min uppfattning väl motiverad."</div><div><br /></div><div>Som avrundning gör han alltså ett fult felslut och drar till med sin hittills huvudsakligen underförstådda tes. PV blir MDMA av MD för det tycker professorn verkar bra att, eh, tycka. Han har inte härlett eller visat att MDPV delar MDMA:s serotonerga och neurotoxiska potential, utan pekar ut att det finns en gemensam molekylgrupp, metylendioxy-grejen. Han förklarar inte varför metamfetamin har empatogena, serotonerga egenskaper eller hur dessa förstärks av MD-tillskottet, emedan MDPV remarkabelt nog saknar dessa neurologiska färdigheter. Den likhet han hävdar finns inte. Vem som helst kan läsa rapporterna på Flashback och därmed vederlägga herr professors hittepå. </div><div><br /></div><div>"Uppsala den 2010-05-14</div><div>Fred Nyberg</div><div>Professor i biologisk beroendeforskning vid Uppsala Universitet"</div><div><br /></div><div>Hovrätten skiter i sanningen och skärper straffet. På grundval av lögner något pseudoproffs på knark spökat ihop mot betalning. </div><div><br /></div><div>Det tåls att nämnas, killen som dömdes hade ett par hekto MDPV i sin ägo, knarkade friskt, och satt också på tjack och gräs vid husrannsakan. Ingen duvunge, alltså. </div>Motkulturens presbythttp://www.blogger.com/profile/05755288603771832853noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-8104363137878734765.post-77503428471554079652011-02-01T08:10:00.002+01:002011-02-01T08:32:30.985+01:00SD vill bryta upp grundlagsskyddet mot åsiktsregistrering.Sverige har sedan sjuttiotalets grundlagsreform ett <a href="https://lagen.nu/1974:152#K2P2S1">rätt så starkt skydd</a> <a href="https://lagen.nu/1974:152#K2P3S1">mot</a> <a href="https://lagen.nu/1974:152#K2P25S1">åsiktsregistrering</a>. <script type="text/javascript"> var _gaq = _gaq || []; _gaq.push(['_setAccount', 'UA-3150269-1']); _gaq.push(['_trackPageview']); (function() { var ga = document.createElement('script'); ga.type = 'text/javascript'; ga.async = true; ga.src = ('https:' == document.location.protocol ? 'https://ssl' : 'http://www') + '.google-analytics.com/ga.js'; var s = document.getElementsByTagName('script')[0]; s.parentNode.insertBefore(ga, s); })();</script><div><br /></div><div>Sverigedemokraterna <a href="http://www.riksdagen.se/webbnav/?nid=101&dok_id=GY0948&bet=2010/11:48">vill avskaffa detta </a>och hänvisar till Taimour Abdulwahads pinsamt misslyckade (antaget att han faktiskt ville skada oskyldiga med sina laddningar) sprängning, terrorbrottsdomen och gripandena i Danmark. </div><div><br /></div><div>"Vi behöver skärpt lagstiftning, vi behöver en nationell handlingsplan, och vi behöver inte minst kartlägga islamistiska attityder i det svenska samhället. Det tror jag är viktigt, och det vill jag skicka med till regeringen i den här debatten."</div><div><br /></div><div><a href="http://www.bahlool.se/2011/01/25/jimmie-akesson-islamism-kontra-islamofobi/">Bland andra inskränkningar i fri- och rättigheter Åkesson</a> och hans <a href="http://radioislam.org/islam/svenska/fildok/filer/tutti/sd_zionit.htm">israellobby</a> <a href="http://www.stormfront.org/forum/t702708/#post8050229">tjänar</a> sitt uppehälle av att propagera för hör den här tendensen till de mer läskiga. I<a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/IB">B-affären var en skandal</a>, inte ett bra jobb från <a href="http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/458">statens sida</a>. </div>Motkulturens presbythttp://www.blogger.com/profile/05755288603771832853noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-8104363137878734765.post-76194958197934840612011-01-30T19:02:00.004+01:002011-01-30T19:07:38.479+01:00Nästa generations torrentklient.Torrentprotokollet klarar sig utan tracker-mjukvara, om man lägger till ett nätverkslager för sökningar, med mera. Så var det i teorin rätt länge, numera även i praktiken. <script type="text/javascript"> var _gaq = _gaq || []; _gaq.push(['_setAccount', 'UA-3150269-1']); _gaq.push(['_trackPageview']); (function() { var ga = document.createElement('script'); ga.type = 'text/javascript'; ga.async = true; ga.src = ('https:' == document.location.protocol ? 'https://ssl' : 'http://www') + '.google-analytics.com/ga.js'; var s = document.getElementsByTagName('script')[0]; s.parentNode.insertBefore(ga, s); })();</script><div><br /></div><div>Torrentklienten <a href="http://tribler.org/trac">Tribler</a> har tagit till vara p<a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Tribler">å de bra sidorna hos torrenttekniken</a>, och skalat bort behovet av en central tracker, Antipiratbyråns främsta rättsliga vapen mot The Pirate Bay. </div>Motkulturens presbythttp://www.blogger.com/profile/05755288603771832853noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8104363137878734765.post-50809720656898287202011-01-26T07:22:00.002+01:002011-01-26T07:29:32.582+01:00Livsmedelsverket använder ett knarkigt bildspråk.<div style="text-align: center;"><br /></div>Det finns en hemsida utgiven av <a href="http://www.slv.se/sv/folsyra/">myndigheter och verk</a> som avser informera kvinnor om förtjänsterna med tillskott av folsyra. Bakgrunden föreställer LSD-visioner och två halvgenomskinliga, glosögda spermier. <div><br /></div><div><br /><script type="text/javascript"> var _gaq = _gaq || []; _gaq.push(['_setAccount', 'UA-3150269-1']); _gaq.push(['_trackPageview']); (function() { var ga = document.createElement('script'); ga.type = 'text/javascript'; ga.async = true; ga.src = ('https:' == document.location.protocol ? 'https://ssl' : 'http://www') + '.google-analytics.com/ga.js'; var s = document.getElementsByTagName('script')[0]; s.parentNode.insertBefore(ga, s); })();</script><div><img src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj0nBxFX652nK1-XOR1F5uxdvo3ycL2-gzXQT6JpEANfV8V1sCskWNhkE8rpN38v9F7UcANK26zehOSNUN51TWuJSCl_jycMX9B3mOVl8twR9-AQWkJmfq5xV3U5sSUTa_vfJBgoF7khUI/s400/folsyra.jpg" style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 254px;" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5566377681353599618" /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div></div>Motkulturens presbythttp://www.blogger.com/profile/05755288603771832853noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8104363137878734765.post-77928586684527164492011-01-23T19:48:00.002+01:002011-01-23T20:47:40.707+01:00SD är fortfarande inte vettiga, trots riksdagsvalet.Det är vanligt från sverigedemokratiskt håll med argumentet att utlandsfödda är överrepresenterade i kriminalstatistiken och därför inte borde släppts in, ett generellt argument mot den rådande migrationspolitiken (se <a href="http://www.google.se/url?sa=t&source=web&cd=4&ved=0CC4QFjAD&url=http%3A%2F%2Fwww.sydsvenskan.se%2Flund%2Farticle251344%2FIsraelvanner-prisade-sverigedemokrat.html&ei=8H08TYzOGYvHswbr_8TzBg&usg=AFQjCNHv15HdEpRkr8xuS7Wm0SQRs-0-eg">exempelvis Israel-representanten</a> Ted Ekeroths <a href="http://twitter.com/Tedekeroth">Twitter</a>). Då sverigedemokraterna i praktisk politik framförallt önskar angripa asyl- och anhöriginvandringen är detta ett intressant argument. <script type="text/javascript"> var _gaq = _gaq || []; _gaq.push(['_setAccount', 'UA-3150269-1']); _gaq.push(['_trackPageview']); (function() { var ga = document.createElement('script'); ga.type = 'text/javascript'; ga.async = true; ga.src = ('https:' == document.location.protocol ? 'https://ssl' : 'http://www') + '.google-analytics.com/ga.js'; var s = document.getElementsByTagName('script')[0]; s.parentNode.insertBefore(ga, s); })();</script><div><br /></div><div>Asylrättigheterna hör till de viktigare verktygen för spridande och upprätthållande av mänskliga rättigheter, genom att erbjuda människor som utsätts för kränkningar av den rätt de åtnjuter i egenskap av människor med den värdighet som tillkommer oss alla hus, hem och socialt liv i ett samhälle där det finns ett bättre skydd av det goda livet än i deras hemländer exporteras indirekt de värderingar vilka är centrala för en allmänmänsklig solidaritet. Det synes otroligt att särskilt många svenskar anser det vara rimligt att sända människor i döden eller till tortyr, krigs- och konfliktdrabbade områden, med mera. Att avvisa utlänningar till sådana förhållanden är i praktiken samma sak som att skicka egna medborgare till dem, eftersom människor kan antagas ha vissa grundläggande värden och rättigheter på grund av sin tillhörighet till mänskligheten som sådan. Det är helt enkelt inte mer okej att slå någon utan svenskt medborgarskap än någon med ett sådant. Anhöriginvandring kan försvaras på ett liknande sätt, Europarådets konvention om de mänskliga rättigheterna (lag i Sverige sedan mitten på nittiotalet, ratificerad redan på femtiotalet) innehåller i artikel 8 ett skydd av privat- och familjelivet. Det hör givetvis till ett gott familjeliv att få sammanbo med sina nära och kära, att uttryckligen förvägra invandrare den möjligen på grund av att de nyligen fått uppehållstillstånd eller medborgarskap innebär givetvis en möjlig kränkning av den rättigheten. Dessa rättigheter önskar sverigedemokraterna tumma på med hänvisning till konstruerade populistiska modeller av ekonomisk art, och så argumentet om brottslighet. </div><div><br /></div><div>Invandrares överrepresentation i brottsstatistiken är <a href="http://www.bra.se/extra/news/?id=66&module_instance=1">välkänd och mycket debatterad</a>, Brottsförebyggande rådet och andra instanser menar att den överrisken ligger omkring 2.0 mot infödda svenskar för första generationens invandrare, och 1.5 för andra generationens. Det här tillsammans med utpekande av enskilda fall av invandrarbrott är en viktig och central del av den sverigedemokratiska retoriken i invandringsfrågor. </div><div><br /></div><div>En annan grupp som är långt mer överrepresenterad är ungdomar. De begår galet många av vålds- och tillgrepsbrotten, är hyfsat oemottaglig för rationella incitament och utgör i största allmänhet ett avsevärt problem för sin omgivning. Se motiveringarna på sidan nitton och framåt i <a href="http://data.riksdagen.se/fil/d369131e-8a8b-4eb1-bb31-96d91e5fb5f2">propositionen 2009/10:142</a>, kika också på BRÅ:s <a href="http://www.bra.se/extra/measurepoint/?module_instance=4&name=Barn%20som%20beg%e5r%20brott.pdf&url=/dynamaster/file_archive/070627/4afd2bd1762b61f7bf0e01c64bdf7fa1/barn%255fbrott%255flgupplst.pdf">rapport om barnbrottslingar</a>. Den här gruppens rättigheter, i vilken utsträckning vill Åkesson med anhang kränka dem? </div>Motkulturens presbythttp://www.blogger.com/profile/05755288603771832853noreply@blogger.com1