Motkultur!

En kamrats kanske, kanske inte, humörförhöjda forumssvar.

2011-10-26T00:26:00.003+02:00

QUOTE=Herr Flashback 2fa har folk sagt ska vara bra substitut. har dock inte testat själv. a-ppp skaockså vara bra./QUOTE

Hej, jag är påtänd och partisk. Det här är en utdragen amfetaminapologi, som avser dryfta alternativa stimulanter tillräckligt för att göra poängen att TS får det svårt att ersätta amfetaminet som sådant samt beskriva ett par drogers eventuella möjligheter att ersätta tjackets humörhöjande alternativt koncentrerande alternativt lätthanterliga egenskaper.

Alltså, visst finns det hyfsade analoger och svåråtkomligheter som kan tillfälligt ersätta tjacket som missbruksdrog _eller_ som personförbättrare. Det är ytterligt få andra stimulanter som sammanför de kategorierna av eftertraktansvärda egenskaper utan att också leverera någon ganska äcklig sidoeffekt eller riskfaktor. Fenmetrazin är det enda jag har satt i mig som rakt av gör samma sak som tjack, men det har jag ingen aning om hur det är att skjuta, gå på länge, ta gigantiska nu-har-jag-panik-över-livets-djävlighet-doser av (det går ju rätt bra att göra med amfetamin utan att få skador; och, allvarligt talat, det här är något man gör ibland om man får tag på knark oavsett om man är utpräglat missbruksbenägen eller ej), eller blanda med andra av de vanligare drogerna, från sprit till Riktiga Opioider.

Jag har inte funnit på något som ordentligt och tillfredsställande kan ersätta kombinationen av låg giftighet, den ruskigt svårslagna kompositionen av dopaminergt och noradrenergt, den begripliga funktions- och metaboliseringsmekaniken (med tillhörig ganska trivial syntes), de breda möjligheterna till val av administrationsmetod (det spelar ingen roll hur det kommer in, det slår pålitligt efter dosstorlek ändå, med reservation för att intravenöst första kvarten är en helt annan drog än resten av påtändningen), den tämligen hanterliga toleransutvecklingen (inte alltför snabbt utvecklad, jfr. metylfenidat eller kokain- och katinonanaloger som håller i sig åtminstone några timmar, snabbt tillbakagången på bara ett par veckor), och typ trettiotvå andra påhittat viktiga faktorer. MDPV, flouranalogerna, diverse långverkande koks- och katinonavarter, diverse läkemedelsstimulanter, och säkert någon handfull till jag inte är långsam nog för att minnas just nu, har alla givit mig något jag inte vill ha.

Antingen går det inte att plugga, jobba eller umgås med folk på ett diskret och effektivt sätt på dem. Eller så bildas någon fantastiskt läskig metabolit som fräter på mina njurar, lever och kroppsliga samvete. Eller så är de oskäligt svårdoserade, det är inte bara att trycka i sig en sudd i förbifarten och lita till erfarenhetens ljuva fördöljande av påverkan. Eller så får man en T&R-biljett till ett djävla helvete som skulle skrämma skiten ur Dante även efter att han förkovrat sig i Paradiso en evighet eller två, antingen när substansen släpper, alternativt när den börjar tappa kraft för att koncentrationen i kroppen börjat dala, alternativt när tolerans utvecklas relativt fort medan ruset fortfarande pågår och återdoseringar blir en värdeförstörande mani.

En föga klargörande serie nummerpunkter med text efter (avsiktlig on topic, fenmetrazin utelämnat för det går iallafall inte att få tag på och metamfetamin utelämnat för att jag blir så djävla besviken när jag fått det av en kran istället för riktigt tjack):

1. För studier och andra intellektsfordrande situationer är amfetamin kalas när man lärt sig att flytta fokus från Flashback till det man åtagit sig att lära sig eller prestera belägg för att man lärt sig. MDPV kan fylla ett tomrum efter tjack på den här punkten. Det kan också metylfenidat i _begränsade_ doser, för mycket förstör förnuftet totalt och man sitter och nollsummespelar med en och samma lilla idioti tills avtändningen plötsligt har hänt och ens eget väsen plötsligt blir en bensosugen fontän av självförakt. Modafinil är subjektivt mjukt, men kan rätt använt lyfta fram en inre person som både känns autentisk och är omöjlig att avslöja som drogdopad utan blodundersökning/motsvarande. Desoxypipradrol/2-DPMP påminner om modafinil, men öser på i ungefär tolv, femton timmar på en rimlig dos; en knarkdoldis som kan råka hålla en vaken i några dygn för att man inte har en milligramvåg, dock ganska fri från andra biverkningar, går att gå på jämt om man sköter dosstorlekarna och är heller ingenting man snackar högt om med kroppsspråk, käkspänningar eller annat jobbigt. Katinonerna funkar inte för det här ändamålet. De är råa, ruggigt hårda på puls och andra perifera effekter, samt delar kokainets problem med att man blir ett självupptaget as utan resultatintresse på något område. 4-FMA är flummigt, man förstår sig bara på att vara attraktiv i en bar eller på ett mingel på det. 2-FA har ett lite svajigt rus, det kommer och går på ett sätt som avviker från tjackets jämna pålitliga extratryck.

2. För att ha en riktigt fet livsförgyllande fest någon gång i månaden (en eller två, alltså, inte tolv jämte diverse patetiska ursäkter och misskött vardag), amfetamin är perfekt. Man kan dricka på det, blir snygg och rolig om man håller efter handsvett och lite annat (tvätta händerna, schysst klädsel, &c.), blir inte en utvecklingsstörd eller totalegotistisk dumskalle utan att märka det själv och det kostar dessutom inte mer än en hundring eller så (som man sparar in på lägre alkoholintag, om man vill). MDPV kan göra det här. Metylfenidat kan inte göra det här. 4-FMA och 2-FA kan göra det här, om man avstår från att ta hela den dos man egentligen vill sätta i sig för den kommer bara att göra att man snackar kontinuerligt på ett sätt som den här meningens längd redovisar mest är jobbigt och svårtolkat för mottagaren avseende vad som faktiskt avses förmedlas med yttrandet. Skillnaden mot tjack är att när det händer på det, så kan man bli uppmärksammad på tramserierna och har inte svårt för att minnas var man började någonstans varvid man kan förklara sin idé eller utläggning utan att det blir pinsamt. Mefedron kan göra det här om man inte tar för mycket. Man ska inte ta det mer än möjligen en smäll med några återdoser per månad, på grund av lilla hjärtat och sådant. 2-DPMP, modafinil och liknande är inga festligare grejer, de är inte berusande i någon euforisk betydelse av ordet.

3. För att ha en okränkbar livsmening, en absolut prioritet i sitt liv, är amfetamin perfekt för den som inte är lockad av familjeliv eller ett yrke som kan komma framhoppande och begära prestationer utanför fasta tider, fasta dagar (timmisjobb med kort schemaläggning, affärsjurist eller egen företagare, exempelvis). Och så vidare. Amfetamin går att missbruka, hårt, varje dag, i decennier, utan att det blir uppenbart att man har lasten för sådana som arbetskamrater, familj och vänner, eller den allmänna menigheten ute i samhället. Förutsatt att man håller sig till en viss regelbundenhet samt disciplin, och ger fan i att slarva med maten, sover återkommande och förutsägbart om än inte varje natt, rör på kroppen då och då så att den får svettas av sig själv ibland också, träffar människor som åtminstone inte är suicidbenäget deprimerade (utan kan snacka lite skit, sörpla kaffe och mena allvar med ett rutinmässigt 'sköt om dig' när man skiljs åt, eller kanske diskutera likheterna mellan Derridas metodologiska sätt och den vakna tankens kedjeartade funktionssätt), och åtminstone ett par månader vartannat år lägger knarket på hyllan för att få facit på hur väl man skött sitt missbruk. Det här är amfetamin excellent för. Ytterligt få andra substanser går att vara så totalt kär i så länge via så allvarliga administrationsmedel, nålar/röfvskott/insufflering sliter alla på vävnader och kräver att man är överlagd i sitt ständiga doserande för att inte bli problem som tar fokus från kärestamfetaminet, detta utan att livet nödvändigtvis går mot misär eller död ganska omgående. Fenmetrazinet kanske går att käka ett par dubbeldoser av om dagen hur länge som helst, men jag känner ingen som prövat (jag misstänker att de som försökte i mitten på förra seklet supit och knarkat sönder minnet av hur den substansen var att leva med). MDPV sliter som fan på psyket när man har fastnat ordentligt för det, avtändningarna kan efter ett tag göra vem som helst benägen att börja komplettera med diacetylmorfin eller oxykodon bara för att hantera de stunder man inte kan vara påtänd. Vilka råkar bli fler än om man valt tjack, eftersom MDPV vid utdragna sessioner har en tendens att locka fram vidrig huvudvärk, hallucinos som man inte riktigt fattar att man har (till skillnad från amfetaminet, där inser man iallafall att man gjort sig vansinnig och att det kanske går över om man... vad det nu var, tompundatompundatompunda, ja just, sover en sväng och äter några köttbullar till lunchmiddagsfrukost) och åtminstone för en del användare en jobbig och när AT:n kommer rent av skräckinjagande anspänning i bröstkorgen. Något liknande händer ibland med för stora doser tjack, men då känns det normalt inte som att man tappat kontroll över andningen samtidigt som den verkar lägga av bit för bit av ökad anspänning. Katinonerna, kokain(erna) och metylfenidat belastas alla av att när dosen eller ruslängden börjar tänja på det rimliga så blir man väldigt fnurrig i tanken, man kan bara inte kliva ur den där två-tre-staviga idén man fastnat för och idisslat så långt tillbaka man minns (vilket också är kass, att minnet ger upp så fort på de här alternativen jämfört med tjacket, med vilket man under dygn tre, fyra, fortfarande kan redogöra för exempelvis lite nutidshistorisk politik eller barndomsupplevelser). Flouranalogerna sedan, 4:an (både met- och utan) är serotonerg om än inte riktigt i paritet med metamfetaminet eller MDMA eller så, och lämpar sig alltså inte för missbruk. Man blir antagligen ett emotionellt stört letargifall trots att man knarkar rätt mycket, redan inom ett år eller så, vilket ju är stick i stäv med den äkta missbrukarens ambition att vara påverkad maximalt lång tid, helst långt in i pensionen. Eventuellt likaledes med 2-FA, den känns i ovan nämnda flummighet som att den kanske har en knepig sidoverkan, typ serotonerga fluktuationer eller något mer knäppt som GABA- eller NMDA-påverkan. Det stör mig med 2-FA att den inte har ett jämnt drag, utan ruset kryper lite fram och tillbaka från det att påslagets nyhetsvärde börjat gå över, hela vägen fram tills det närmar sig sista timmarnas stissiga väntan på att bli fri. Jag vet inte vad effekten beror på, och är därför inte benägen att rekommendera substansen som mer än ett högst tillfälligt tjacksubstitut. Även gällande 1. och 2.

4. För att kunna flyga under snutens radar trots att man är ett svinkriminellt jäkla knarkararsel, vilket man blir så fort man stoppar i sig något illegalt har jag hört, är tjacket alldeles utmärkt. Man kan undgå att ådra sig uppmärksamhet, för man blir inte en okontrollerad hysteriker eller obegriplig grönsak på ben, även om man slösar med dagar man vägrar vara någon alldeles vanlig och sober. Köper man sitt speed personligen av någon som diskret får sina varor via ett väl överlagt postkransupplägg är risken rätt liten för att man ska åka dit på att ens telefonnummer eller adress finns i någon klåpartattares lilla svarta anteckningsblock. Så smutt kan man inte ha det om man sysslar med internetförsålt knark, det är nästan helt säkert att webbshopparna i normalfallet för kundregister av något slag och postkranarna kanske är bättre men det vet man ju inte säkert. Därav är RC:arna och diverse läkemedel rättsligt osäkrare att hålla på med, när bajset smäller in i fläkten är det för att man själv har klantat till det, inte för att någon främling sopat ihop ett par miljoner på kids som tycker att folle är töntigt och äldre knarkare som inte ids gå ut utomhus för att få sitt uppåt. Om, eller när, man väl sitter i åklagarklistret sedan, så är det avsevärt lättare att förklara ett amfetaminbruk med 'fan, alltså, jag mår inte så bra egentligen och har kunnat hålla mig flytande de senaste åren genom att ta tjack, förlåt att jag inte var stark nog att avstå' än att dra en liknande vals om någon av de i snutpoliskårens ögon klart mer lyx-/slapp-/"rekreations"-drogiga varianterna, som "partydrogerna" ju uppfattas som (googla termen, det kommer att dyka upp material om en bok med det namnet, vars författare fått pris av Carnegie-institutet). Helt säker är man aldrig, men vill man verkligen vara svår att upptäcka är ett intrikat importupplägg som håller en med bra modafinilgenerika, desoxypipradrol eller motsvarande ej rusgivande alternativ vad man har att bygga. Och lyckas man med den bedriften, så är man antagligen också kapabel att försörja sin sinnesdopning genom att öppna en lagligare importfirma (märkliga asiatiska leksaker, afrikanskt konsthantverk eller kanske något slags souvenirer från Oceanien) med internetdistribution och så vidare. Vad jag klagat på hos alternativen till amfetamin enligt ovan blir i förlängningen också säkerhetsrisker, man framstår helt enkelt som påverkad vare sig man vill eller inte och det är inte så himla enkelt att hitta på något om att man druckit sprit för att komma undan.

5. Hur man än lägger upp sitt bruk av stimulanter, finns det aldrig några skäl för att frångå den allvarligt menade missbrukarens heliga credo: det är alltid bättre att knarka mer, än att knarka mindre.

Sanningen däri kanske inte är omedelbart uppenbar. Nyckeln är att gå från att ha det enskilda ruset eller nästa rus som perspektiv, för att istället se möjligheten att knarka många hundratals, tusentals gånger under ett åtminstone någorlunda normallångt liv. Hamnar man inte under narkotikapolitikens lupp, har man inte sönder sin hälsa, gör man inte sin familj eller vänner eller arbetskamrater eller främlingar illa, gör man inte våld på sin eller andras egendom, snackar man inte vilt ute i samhället om att man knarkar eller gillar de som gör det, har man tålamod med knarktorka till förmån för en säkerhetspräglad drogförsörjning; håller man ihop ett basalt fasadverk att få vara i fred med sitt knark bakom, kan man hålla på hur länge som helst. Det är bättre än att hålla på ett par år och ha haft toksönder hjärtat, etsat bort en tredjedel av det centrala nervsystemet och varit mer eller mindre frivilligt elak mot sina medmänniskor.

Amfetaminet är, enligt min mening, den enda tillräckligt flexibla, tillgängliga och riskmässigt måttliga drogen att bygga sin vardag mot. Det i konkurrens med en halv katalog mer eller mindre giftiga alternativa stimulanter jag varit både gravt vårdslös och helylle smart i mitt tuggande, sniffande och skjutande utav. TS bör ta sig en djup funderare på vad tjacket ger vederbörande som rent faktiskt och opartiskt kan anses som positivt och konstruktivt, sedan gå in helhjärtat för att skräddarsy sin tillgång, sin användning och sin rutin avseende en, och endast en, huvudsaklig drogväg till samma värde som amfetaminet erfarits besitta.

Steg ett, alltså: identifiera och isolera det primära drogbehovets karaktär. Ställ och besvara frågor som "varför använder jag rusmedel?", "varför använder jag amfetamin som jag gör?", "varför tycker jag att amfetamin är värdefullt?", och så vidare.

Steg två: identifiera ett par, tre substanser som enligt anekdoter, eventuellt också farmakologisk profilering om sådan forskning finns att tillgå, kan fylla amfetaminets för TS viktigaste funktion eller funktioner. Här bör nackdelar ges särskild uppmärksamhet, innan några beslut om rekvirerande eller prövande av nya substanser fattats. Brukar Flashbacks knarkarkår gnälla på substansen? Är den dödlig i ett par, tre normaldoser tagna på en gång? Finns det kroniska besvär förknippade med den, eller risk för permanenta personlighets- eller sinnesförändringar (kroniska depressioner, tics, beständig letargi, &c.)?

Steg tre: skaffa så säkert som möjligt så rena preparat av kandidatsubstanserna som möjligt. När vardagen är hanterlig, överskådlig och trivsam kan det passa att pröva en av dem. TS bör försätta sig i en situation där amfetaminet normalt är en livräddare, en förutsättning för att fungera eller vad det nu är vederbörande eftersöker. Innan det blir ett skarpt läge, tillräckligt för att ha en påtändningsfas och få en grundkänsla för hur ruset initialt artar sig, men det ska helst inte gå att fega ur prövningen med mindre än något i obehagsnivå med en ihopljugen sjukanmälning från jobbet eller inställelse av en fika med en yngre syster eller så, något som känns och utom i undantagsfall är självklart för TS att inte leva upp till eller delta i. Då blir det uppenbart om kandidaten fungerar eller inte; gör den det inte får vederbörande hitta på någon vals om förkylning, bakfylla eller vad som kan passa som förklaring till märkligt beteende eller lågpresterande tillstånd inför de som berörts eller ifrågasatt.

Steg fyra: rita upp ett schema för mat, sömn och knark. Åskådliggör på ett papper hur livets måsten ligger utspridda och var behovstillfredsställelserna hamnar i den ekvationen. Det måste inte följas slaviskt men det är asbra att ha ett självutvärderingssystem man kan peta in ursäkter till varför man inte sov utan knarkade istället de där fyra nätterna, anteckna att man käkat ordentligt och när man återhämtat sig ordentligt senast. Att göra det morgon och kväll, inget fancy utan bara notera vad som blivit eller ej och varför om det kan passa, ger ett facit på hur väl man klarar av att hålla ihop grunden för missbrukarens credo om att det är bättre att knarka mer, än mindre. Om rutinerna börjar bryta ihop ser man det två gånger varje dag. Om rutinerna funkar och man mår bra, så har man ett dokumenterat underlag för att eventuellt knarka mer. Det kan annars vara svårt att bedöma rationellt, varvid magkänslans etik i frågan riskerar att få överhanden och rubba den för ett långvarigt knarkande ack så kritiska vardagsdisciplinen vad gäller hälsa (mat och sömn; repetition är häftigt och pedagogiskt) och förmåga att leva upp till sina åtaganden i jobbet, plugget, jobbsökandet, konstutövningen eller vad man nu tänder på att spendera sina veckodagar på. Det som förhoppningsvis gör det till något annat än ett ångestfyllt problem kantat av gamla usla lån av vänner och familj att köpa sina droger.

Steg fem: Profit.

Att knarka mer istället för mindre behöver inte betyda att man knarkar varje dag, hela tiden, vilket förhoppningsvis framgått ovan. Bättre att berika ett helt liv med ett (al)kemiskt drogäktenskap (heil Rosencreuz, sieg h...) än att behöva skiljas från det i förtid, på grund av att man behöver avstå för att fungera överhuvudtaget eller helt enkelt kolavippar (tidigt-tidigt av knarket självt eller i förtid för att pumpen aldrig fått vila).

Sist. Tack till Arkomann, Diesel och en massa andra godhjärtade personer med både rusmedelsintresse och klipska, roliga och lärande hjärnor. Det här svamlet hade aldrig blivit publicerat om det inte vore för era exempel och lärosatser.

Rättsväsendet hittar hit ibland.

2011-10-07T09:43:00.001+02:00

Petzäll är skoj.

2011-10-07T09:41:00.001+02:00

Bilden togs omkring tredje oktober eller så. Efter avhoppet.

Varför mephedrone kallas för krabba, räka och liknande.

2011-08-06T19:24:00.002+02:00

Några besök på bloggen de senaste månaderna har kommit från Google-sökningar på frågor om varför rusmedlet mephedrone kallas för krabba och räka.

När preparatet var en ny storsäljare på internetmarknaden för oklassat knark levererades det i form av ett pulver som var ljusgrått eller rosatonat och lösningsmedelsfuktigt likt gatuamfetamin emellanåt är. Det hade också en mycket kraftig doft som påminde om räkskal. En mycket säregen doft som många av dem som fastnade för drogen då kom att associera till de positiva rusupplevelserna och gav upphov till slangbeteckningen räka. Med tiden ombildades det, särskilt i stockholmsregionen, till krabba och har hängt kvar.

Skolavslutningstiden är kommen.

2011-05-25T14:35:00.002+02:00

Det drar ihop sig för sommarlov, då kommer givetvis de pseudopatriotiska lögnmaskinerna igång igen och antalet webbsökningar på 'förbud mot nationalsången' formligen exploderar. Senaste månaden har just sådana webbsökningar och länkningar hit från andra bloggar där ämnet behandlats varit den främsta trafikkällan, vilken i denna tid av passivitet från motkulturens presbyt ökat besöksmängden betydligt och tydligt.

Några påminnelser på det här temat.

Det är upp till varje enskild klassföreståndare, eventuellt under överinflytande från tillhörig skolledning eller i samarbete med kollegor, att välja vad skolbarnen ska sjunga på avslutningen. Det har aldrig funnits någon tradition av att sjunga Du gamla, du fria, utan vanligare har diverse religiös propaganda varit, främst psalmer av varierande kvalitet. Eftersom det inte går att påvisa att någonting inte finns, så är det upp till varje enskild nazirasistpopulist som hävdar att negerjudeislamisterna avtvingat skolor flagghissning och andra nationalistiska åtbörder att visa att Dybecks gamla visa har varit allmängods i skolorna (vilket blir himla roligt, att se en sådan försöka, historiekunskaper hör ju inte till det släktets paradgrenar). Idas sommarvisa är fin och neutral, har folklig förankring, den har dessutom under lång tid varit en favorit för grundskolorna att påbjuda avslutningsallsång av.

Sverige har inte någon officiell nationalsång eller nationalhymn. Då och då motioneras det till riksdagen om att den bör ges sådan status, med avslag som följd. Ett viktigt skäl för detta är att Du gamla, du fria inte egentligen handlar om just Sverige utan om ett samnordiskt rike där svenskarna förtrycker sina grannländer med handelsregler och militärmakt. Det kanske inte är en så himla attraktiv inställning idag, särskilt med tanke på att vi skulle behöva utträda ur EU, sedan påtvinga Finland utträde ur EU, och sedan annektera Norge (vad brukar man tycka om landet som försökte det senast? att gå nazisternas fotspår är inte att rekommendera, dessutom kommer NATO löpande till försvar). Island är täckt av aska och ingen vill ha det, så det kan vi lämna ur beräkningen. Så, en omöjlig romantiserande vision om ett stormaktssverige på toppen av ett nordiskt rike, är det vad som är svenskt idag? Föga troligt. Be nazistrasistpopulisten förklara det lockande i visans drömska innehåll också. Be sedan om att göra beskrivningen verklighetsförankrad och nutida.

Dessutom är hela projektet Den Stulna Nationalsången väldigt uppenbart mer en produkt av att en mer eller mindre politisk rörelse vill göra sin röst hörd i opposition mot ett visst fenomen (invandringspolitiken), än en effekt av att någonting har försvunnit. Begrunda det underliggande förslaget, att en viss visa ska sjungas mer ofta vid en viss skolhögtid, i ljuset av argumentet att det en gång har varit så under en tid då Sverige var bättre. På den tid då Sverige var bättre, enligt lite mer hårdnackade nationalister före parlamentarismens genombrott och demokratins framväxt, enligt Sverigedemokraterna och liknande sionistiska islamhetsare före nittiotalet, så byggde den svenska grundskolan i långt större mån på en kristen grund. Alla tvingades sjunga psalmer, om inte varje dag så åtminstone någon gång i veckan. Alla tvingades delta i bönestunder och beakta Jesu högst verkliga och betydelsefulla avrättning. Inslag som dessa var långt mer definierande för den tidens grundskola, de bör i första hand vara vad som eftersträvas av den som vill återgå till forna tiders skolsystem vad gäller innehåll och sedvänjor. Här har inte aga nämnts, men det var en central del i grundskolans fostrande metodik för inte alls så länge sedan. Dessa delar i den svenska grundskolepedagogiken har också försvunnit, åtminstone nästan helt fasats ut, tillsammans med den centrala styrningen av vad som är uppbyggliga sånger och vad som inte är det. Vem är att skylla för detta? Samhället i stort och utvecklingen i världen de senaste sextio åren, givetvis. Är det negerjudeislamisternas fel? Nej. Så varför nämns negerjudeislamisterna? För att den som hävdar att nationalsången är stulen vill föra dem på tal, snarare än sjunga en taffligt författad visa om ockupation av våra grannländer.

Det finns två äldre inlägg här på Motkultur! som behandlar ämnet, här och här.

Allan Rubin i Svar Direkt.

2011-05-25T14:14:00.003+02:00

http://www.youtube.com/watch?v=KVDmy27qLLc&feature=related

Se gärna hela programmet, inte bara Allan Rubin är där och låter sitt snille spekulera om förhållandet mellan icke-kristen nyandlighet, ockultism och rockmusik. Den digra gästlistan innehåller namn som Eva Lundgren, sedermera starkt kritiserad professor i genusvetenskap vid Uppsala universitet, Thomas Karlsson som tillsammans med Christofer Johnsson (som sitter i stolen vid Öholm och försvarar en nakenbild) grundlade ordenssällskapet Dragon Rouge, Håkan Arlebrand som återkommande har kommenterat nyandliga rörelser med en varierande träffsäkerhet ur ett utifrånperspektiv (och antagligen är den bäst säljande på området, trots sina magra kunskaper), med flera, bland annat en specialist på gengångarföreställningar och två proffs på lögner om ritualvåldssällskap vid sidan av Lundgren, nämligen ett påstått offer (som svamlar osammanhängande och antagligen ljuger från början till slut) och den nitiske pingskostympredikanten Stanley Sjöberg.

De flesta av huvudkaraktärerna i det här programmet är fortfarande verksamma inom samma områden. Lundgren försöker, mer eller mindre synkat med Erik Rodenborg, hävda att brott som inte begåtts behöver uppmärksamhet. Arlebrands bok säljs fortfarande i söt pocketutgåva. Thomas Karlsson är fortfarande central för Dragon Rouge. Christofer Jonsson turnerar fortfarande med Therion. Stanley Sjöberg tjatar fortfarande om sin pingstväckelses nödvändighet för mänsklighetens överlevnad. Allan Rubin försöker fortfarande hävda att hasch är en hallucinatorisk källa till primitiv och farlig andlighet under rockmusikens banér.

Malou Efter Tio, Federley och Maria Larsson i cannabisdebatt.

2011-03-20T19:37:00.004+01:00

I Malou von Sivers talkshowprogram Efter Tio den åttonde december förra året debatterade Frederick Federley och Maria Larsson cannabis och narkotikapolitik.

Det intressanta tar vid en bit in i programmet, bit ihop genom diverse kontaktannonser.

Åklagarnas knarkkännedom.

2011-03-20T13:58:00.004+01:00

Åklagarväsendet har tagit fram en lathund för farlighetsbedömning av narkotika, RättsPM 2009:1. Utöver att Hartelius och Bejerots politiska ingenjörsskap är huvudsakliga källor till mycket av den generella informationen finns några intressanta märkligheter i dokumentet.

I substansbeskrivningen för DMT, dimetyltryptamin, står följande att läsa på sidorna 67-68:

"DMT har samma huvudsakliga effekter som MDMA, både i fråga om rus och i fråga om skador eller störningar. DMT har varit sällsynt och den fulla skadebilden är ej utredd i detalj. Beroenderisken är ej kartlagd, men torde vara av samma betydelse som för MDMA. DMT bör dock anses ha potential som ersättningsmedel för MDMA, inte minst genom den uppmärksamhet medlet fått genom bl.a. välkända referensen TiHKAL. Viss risk torde föreligga för självförvandling genom DMT:s förmåga att framkalla förlust av kroppsmedvetande." (presbytens kursivering)

Åklagarmyndighetens källor påstår alltså att DMT:s nedreglering av kroppsegen frisättning av serotonin via autoreceptorn 5-HT2a får samma huvudsakliga effekt som MDMA:s neuronterminaltömmande frisättning av kroppseget serotonin. Det säger sig självt att det är ett konstigt påstående. Redan det förhållandet att DMT huvudsakligen (likt serotonin, melatonin, m.fl. analoga molekyler) binder till befintliga serotoninreceptorer snarare än till transportenzymer, såsom amfetamin, MDMA, m.fl., utgör en radikal farmakologisk skillnad mellan de två påstått likartade substanserna.

Lejonparten av den autorapportering (exempelvis på Flashback) som finns angående DMT (liksom en välnotad Wikipedia-artikel) anger att substansen bör grupperas med andra psykedelia, inte med empatogenerna (där tryptaminer är hermeliner bland amfetaminerna). Till skillnad från MDMA orsakar inte DMT i sig potentiellt beständiga obalanser i neurokemin, åtminstone inte via abrupt och översvallande frisättning av neurotransmittorsubstanser. Erfarenheter från andra psykedeliska tryptaminer har visat att de generellt har benigna neurologiska biverkningar, om än mycket stark sinnespåverkan under rustiden (som hos DMT är relativt kort vid inhalation eller injektion). Farligheten är alltså marginell vid det enskilda ruset, och man kan också förvänta sig att toleransökningen följer den hos andra psykedeliska tryptaminer vilket medför att beroendepotentialen inte kan anses särskilt betydande. Med MDMA förhåller det sig annorlunda, substansen kan regelbundet användas som stimulant, om än inte som empatogen på grund av nedbrytningen av frisatt serotonin, som alltså behöver återbildas, och biverkningar i form av rubbningar i serotoninproduktionen.

Den faktiska farlighet som kan knytas till DMT har inte med substansen själv att göra, vilket har gått Åklagarmyndigheten helt förbi. Traditionellt, bland sydamerikanska indianfolk, intas DMT som en dekokt. För att ha rusgivande egenskaper vid sådan administration måste substansen intas tillsammans med ett eller flera monoaminoxidashämmande (MAO-inhiberande, MAOI) medel, som dämpar den kroppsegna nedbrytningen av drogen vilken annars vid den magvägen långsamma upptagningen medför att avsedd påverkan uteblir. Den här typen av drycker eller dryckeskombinationer betecknas allmänt ayahuasca och förekommer i betydande omfattning som administrationsmetod även i Europa. Användning av MAO-hämmande läkemedel eller andra substanser medför vissa risker, som följd av att kroppens egna hjärnstädningsmekanismer sätts ur spel kan skadliga koncentrationer av neurotransmittorsubstanser och farmakologiskt aktiva substanser enklare uppnås. Exempelvis kan ätande av vissa ostar samtidigt med MAOI leda till allvarliga biverkningar och skador, abstinenssymtom kan också uppstå efter regelbunden påverkan av MAOI-preparat, såsom vid avbrytande av antidepressiv läkemedelsbehandling med exempelvis Selegiline.

En annan potentiell risk med DMT finns i den eventuella affiniteten för 5-HT2b-receptorn, aktivering av vilken i hjärtmuskulaturen kan stimulera celldelningar och därmed på sikt betydligt försvagad hjärtfunktion. Att varken detta eller riskerna med monoaminoxidashämmande preparat upptas som farlighetsfaktorer (när de är de mest framträdande) torde allvarligt rubba förtroendet för Åklagarmyndighetens sakkunnande i narkotikafrågor (om nu inte det ständiga inropandet av Jonas Hartelius gör det, vill säga).

Det är också rimligt att ifrågasätta påståendet att DMT är sällsynt. Enligt länk ovan finns tiotals rapporter som direkt eller indirekt skildrar substansen på Flashback, dess utbredda bruk i Sydamerika tillsammans med dess rykte som affärsmannatripp från sextiotalets Förenta Staterna och de vanligt förekommande rapporterna om användning på trancemusikfestivaler runt om i Europa tillbakavisar Åklagarmyndighetens påstående. Vad gäller forskning så anges på substansens Wikipedia-sida (länk enligt ovan) flera handfullar studier som påvisat likartade egenskaper som hos andra psykedeliska tryptaminer (fem bara angående 5-HT2a-receptoraktivitet). Även detta kan alltså betraktas som en vanföreställning.

Idén om att ett vid inhalation och injektion kraftigt dissocierande rusmedel skulle kunna ersätta empatogena kram-och-dansdroger som MDMA framstår som mycket verklighetsfrånvänt. Användare av MDMA tenderar att uppskatta hur den drogen påverkar kontakten med andra människor på så vis att den lättare etableras och får ett upplevt större emotionellt djup, präglat av stark tillit, samt att förnimmelserna av rörelse och beröring erfars som mycket känslomässiga och euforiserande. Dessa egenskaper förekommer i allmänhet inte hos psykedelia, där ett okänt ansikte kan få såväl lyckogivande som skräckinjagande upplevelser till följd. Ayahuasca har inte samma akut dissocierande egenskaper, utan påminner mer om meskalin, LSD och psykedeliska psilocinsvampar. De drogerna förekommer visserligen i sammanhang av fest och dans till elektronisk musik, men rusen präglas starkt av introspektiva sinnestillstånd och svårigheter att kommunicera de egna erfarenheterna, såväl under påverkan som efteråt, vilket starkt avskiljer MDMA från dessa.

Liknelsen vid MDMA återkommer för övrigt mycket ofta i dokumentet, exempelvis anges DOB ha samma huvudsakliga effekter, sidan 69, om än påtagligt "starkare" (se också sidan 95, ketamin anges ha samma huvudsakliga effekter som fencyklidin). DOB är en psykedelisk fenetylamin med egenskaper som påminner om LSD:s, men med långt allvarligare biverkningsprofil. Doseringssvårigheterna (1-5 milligram, för MDMA 80-200 mg), den groteska ruslängden (18-30 timmar, jfr. 4-6 timmar för MDMA), med mera, gör att jämförelsen med MDMA framstår som något slags bisarr myndighetshumor. "Höhö, snart ersätter General White Portion det beryktade China White i Europa, lovar, höhö, vitt som vitt, liksom. Det har Hartelius Bejerot sagt till mig personligen."

Lysergsyredietylamid, LSD, placeras också i samma farlighetsklass som MDMA. Den mycket korta sammanfattande bedömningen påstår att LSD är unikt på så vis att det är "verksamt i extremt små doser". Detta trots att vissa hallucinogena fenetylaminer som behandlas i samma dokument spelar i samma liga. Personen som sammanställt dokumentet har tydligtvis inte själv läst innehållet.

Vidare kan noteras att MDMA anges framkalla hallucinationer, sidan 108. Det anges som en huvudsaklig ruseffekt. Fem Internet och elva kakor utlovas härmed till den som hittar en trovärdig MDMA-rapport som upptar hallucinationer som en huvudsaklig ruseffekt och hänvisar till den i kommentarsfältet. Lycka till!

Sionistdemokraternas bloggskribent omskriven.

2011-03-16T19:23:00.001+01:00

Det verkar som att en inte alltför klipsk sverigedemokrat (är det här han?) varit återkommande skribent på den islamfientligt populistiska bloggen Politiskt Inkorrekt (som ju, egentligen, är politiskt ganska korrekt, jfr. med Faurisson eller Rami). Nationell.nu och Flashback vältrar sig litegrann i att han transvestitar lite på fritiden, uppmanar sina internetläsare att rösta på kommunisterna om inte SD duger och att han har judiskt (och eventuellt också romskt) påbrå.

Det verkar som att Expo var först med att göra scoop av det här.

Mer rättsröta på knarkpolitikens arena.

2011-02-07T19:59:00.004+01:00

Motkulturens presbyt har i dagarna läst domarna i det här fallet. En man dömdes i tingsrätten för innehav av centralstimulanten MDPV, på grundval av den bekante Jonas Hartelius politiskt och rättsligt dubiösa åklagarhorande. Som vanligt redovisas hans bakgrund som fil. kand. i matematik och vetenskapsteori (och två år medicin på Karolinska Institutet, som visst inte passade herrn i fråga) jämte kompisskapet med Nils Bejerot (notera femte punkten i handlingsplanen, lås in de djävlarna står det där), nolltoleranspolitikens grand old man och den som framskaffat en aggressiv rättsosäker poliskår (som när den inte får ID på förfrågan säger 'du ser påverkad ut, ska vi åka till station och pissa eller hittar du legget nu?').

Jonas Hartelius knarkar ju såklart inte själv, så han har inte en djävla susning om hur substanserna han snackar och skriver om faktiskt känns. Därav, eller kanske något slags moralpanisk sedlighetsmani, klökar han upp detta smått fantastiska slutledningsövervägande (ha i åtanke att valet står mellan att bedöma MDPV som farligt i nivå med amfetamin, eller i klassen ovanför i farlighet tillsammans med koks och ecstacy):

"Det som är karaktäristiskt för MDPV och som gör att man bör gå längre och likna MDPV med ecstasy är att det finns en sexuell komponent, som är tydligare än vid amfetamin." (motkulturens presbyt fetstilade)

Rent krasst händer det inte att man sexar på MDMA eller känner ett tydligt sådant begär. Det är alldeles för flummigt, och alldeles för skönt att bara hålla handen och kramas i allmänt uppslukande känslosamhet. En del avviker från detta, men över lag är det en hug drug, inte en källa till tjackknull timme in och timme ut. Som antytt är amfetamin synnerligen snuskigt tillsammans med rätt partner, vilket även gäller metamfetamin, kokain, och diverse andra primärt stimulanta snarare än entaktogena droger. Vår ovän Hartelius snackar alltså skit, dock sväljer inte tingsrätten det med hull och hår utan konstaterar att det inte visats i målet att herr Jonas har rätt i sin analys.

Hovrätten tycker att Hartelius utläggning är lite tunn, så de slår en signal till Fregona Konsult (det lär inte finnas så många med det namnet i uppsalatrakten) och dess huvudman Fred Nyberg, professor i beroendemedicin. Det låter ju förtroendeingivande och så, men visar sig vara något av en hugskottsbenägen figur. Han inleder:

"Skriftligt utlåtande angående drogen MDPV

Mål nr B 1027-10

Metylendioxypyrovaleron (MDPV) är en psykotropisk drog som verkar som en

noradrenalin/dopamin återupptagshämmare. Substansen stimulerar frisättning av

dopamin i hjärnans belöningscentrum och ger därmed upphov till eufori och

skapar ett rus i likhet med amfetamin och ecstasy (MDMA). Den har funnits på

marknaden som en s k research chemical sedan 2007. Den är sedan 1 februari

2010 klassad som narkotika och finns med i Läkemedelverkets förteckning l."

Han har helt rätt i att det är en humörhöjande stimulant. Han har helt fel i att den rusmässigt och farmakologiskt är jämförbar med MDMA, ety den senare substansen är väldigt mycket ler och långhalm med SERT och den serotonerga neurotransmissionen i övrigt med (eventuellt) oxytocinfrisättande andrahandsföljder. Det ger den dess särskilda entaktogena känslomässigt frigörande egenskaper, emedan dess euforiserande och centralstimulerande dito har sina rötter i dopaminerg och noradrenerg påverkan. Detta är väl känt (läs noterna, och den här boken, och den här). Han har också fel i när MDPV introducerades på RC-marknaden, 2006 var den redan känd i den svängen och fick sin egen megatråd på det här knarkisforumet.

Han fortsätter:

"Bakgrund

Under det senaste årtiondet har ett ökande antal designade droger & research

chemicals (RC) introducerats för försäljning via internet. RC omfattar en grupp

nysyntetiserade droger som ännu inte hunnit testas på experimentdjur utan de

som köper dessa substanser får testa på sig själva. Många av dessa droger är

närbesläktade med kända narkotika och kan vara både beroendeframkallande

och toxiska. De kan säljas helt inom lagens råmärken eftersom de ej hunnit bliva

tillräckligt undersökta och bedömda för klassning avseende farlighetsgrad eller

narkotiska egenskaper. Metylendioxypyrovaleron (MDPV) dök upp som en RC

på marknaden först under 2007 i Tyskland. Den är ur kemisk strukturell synvinkel

nära besläktad med pyrovaleron (PV), ett läkemedel med centralstimulerande

effekter, som introducerades redan i slutet av 1960-talet och som användes vid

behandling av bl a kronisk trötthet och letargi. Numera förskrivs PV sällan på

grund av rapporter om missbruk och beroende (Deniker et al., 1975). l USA finns

den med i DEA:s förteckning V, där också kodein och etyl-morfin finns. MDPV

kan dessutom klassas i en grupp av beta-keton analoger av amfetamin och

ecstasy, dvs metylendioxy-met-amfetamin (MDMA). Därför kommer detta

utlåtande att fokusera på jämförelse mellan MDPV och ovan nämnda central-

stimulerande substanser. MDPV såväl som MDMA finns under förteckning 1

bland Läkemedelsverkets listade preparat medan amfetamin och met-amfetamin

finns i förteckning II. MDPV hamnade i förteckningen den 1 februari, 2010."

Notera det vidrigt akademikerplufsiga språkbruket, "ej hunnit bliva", den böjningsformen finns överhuvudtaget inte kvar i modern svenska. Den här professorn tar sig själv på groteskt allvar, tydligtvis. Anledningen till att pyrovaleron inte förskrivs är metylfenidatets framgångar, det läkemedlet verkar längre per dos och är i övrigt närmast identiskt från russynpunkt med PV och MDPV, inklusive fallenheten för dysfori och riktigt kokainlikt idisslarsinne vid högre doser. Vad som särskiljer MDPV från PV är metylendioxy-gruppen, som utanför idiotiernas skojfriska myndighetsklubb för inbördes analskäggsskådande bara hämmar metaboliseringstakten och därmed förlänger påverkan. Anledningen till att metamfetamin har markerade serotonerga egenskaper är inte att det sitter en metylendioxy-grupp på amfetaminet, för det gör det inte, utan att det finns en metylgrupp som justerar receptoraffiniteten. I sin tur justeras metamfetamin åt det serotonerga hållet av MD-delen av MDMA. Herr professor har inte gjort sin SAR-analys ordentligt.

Vidare:

"Egenskaper

MDPV har i likhet med andra centralstimulerande droger (amfetamin, met-

amfetamin, ecstasy) euforiskapande egenskaper genom att de kan stimulera

frisättning av signalsubstansen dopamin i hjärnans belöningssystem. Den

förstärker också vakenhetsgraden genom att stimulera frisättning av nor-

adrenalin. Många av de sidoeffekter som finns beskrivna för amfetamin och met-

amfetamin finns också noterade för MDPV, däribland ökad hjärtfrekvens, förhöjt

blodtryck och kärlsammandragning. Dessutom finns många effekter på mentala

funktioner rapporterade. Förutom ökad vakenhet och eufori finns ökad sexuell

lust, agitation, oro minskad aptit och minskat sömnbehov. Vid högre doser finns

flera neurotoxiska effekter rapporterade (se nedan)."

Tjing. Han har rätt i sak, just angående dopaminerg transmission. Han har också fattat att snusklusten ökar av tjack, till skillnad från Hartelius. Vad "många effekter på mentala funktioner" avser beskriva framgår inte. Glad och fjuttad blir man iallafall av MDPV, där har han rätt, av MDMA taget ensamt brukar man däremot, särskilt vid höga doser, bli sömnig och flummig till sinnelag, inte pigg och speedad. Den här sidoeffekten av serotonerga substanser är väldokumenterad för exempelvis antidepressiva läkemedel, så kallade selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI). Kika på Sertralin i FASS. Här har han alltså också fel i sitt analysunderlag.

Vidare:

"Kemisk struktur

Som nämndes ovan finns det stora strukturella likheter mellan MDPV och

amfetamin, metamfetamin och MDMA, vilket förklarar många likheter mellan

deras farmakologiska egenskaper. Strukturen för MDPV utgår från pyrovaleron

(PV) som kompletterats med en metylendioxy-grupp på aromatringen som ger en

viss strukturell förändring som dock i föga grad har förutsättningar att påverka

molekylens egenskaper när det gäller att skapa centralstimulerande och

euforiska effekter. Det kan konstateras att metylendioxy-gruppen finns även hos

MDMA-molekylen.

Figuren nedan visar strukturen av stereoisomererna av PV, MDPV och MDMA." (metylfenidat, amfetamin, metamfetamin)

Här konstaterar han själv att MD-likheten mellan MDPV och MDMA för MDPV:s del saknar betydelse för rusupplevelsen, för att sedan peka ut likheten. Här börjar han alltså spåra ur på allvar, och skissera likheter som inte finns efter att han konstaterat att den inte finns (om han inte tror att pyrovaleron är entaktogent, vilket är välbelagt att det inte är sedan sextiotalet).

Vidare:

"Upptag och öde i kroppen

Den centralstimulerande effekten hos MDPV kan vara skönjbar efter 3-4 timmar

medan sidoeffekterna på hjärtfrekvens och blodtryck kan dröja kvar dubbelt så

länge. Moderstrukturen PV metaboliseras i blodet ganska snabbt genom

hydroxylering till en produkt med en halveringstid som är mindre är en timme

men både PV och dess metabolit kan detekteras i urin efter 18 tim (Shin et al,

1996). Amfetamin och dess derivat absorberas ganska snabbt från mag-

tarmkanalen och går snabbt in i hjärnan (Nestler, 2001; Rang & Dale, 2001).

Met-amfetamin går också snabbt in i det centrala nervsystemet och har en

halveringstid på 9-15 timmar. En huvudmetabolit är amfetamin som når sin

maximala koncentration ungefär efter 12 timmar. Andra metaboliter är 4-hydroxy-

met-amfetamin och 4-hydroxyamfetamin. MDMA tas upp på liknande sätt som

amfetamin och ger effekt inom 20-60 minuter. Den maximala koncentrationen i

blodet uppnås efter två timmar och effekten sitter kvar i 4-6 timmar.

Halveringstiden för MDMA är 7-8 timmar och en huvuddel (över 60%) av det

intagna MDMA förblir i sin intakta form efter elimination ut i urin. Bland

huvudmetaboliterna finns MDA förutom en del hydroxylerade metaboliter

(Garcia-Repetto et al., 2003). Bland de hydroxylerade metaboliterna finns 4-

hydroxy-3-metoxy-metamfetamin (HMMA) and 4-hydroxy-3-metoxy-amfetamin

(HMA). Det har också visats att genetiska skillnader när det gäller nedbrytning

och metabolisering av MDMA är betydelsefull för drogens toxiska effekter (De La

Torreetal., 2000)."

Se där, MD gör att PV stannar längre i verksamhet. Notera tidsangivelserna, "ganska snabbt" från matsmältningen, "snabbt" in i hjärnan sedan. Hur "ganska snabbt" och "snabbt" förhåller sig till varandra framgår inte. Att metamfetamin också är snabbt säger heller ingenting. Dessutom är administrationsmetod helt avgörande, inhalering av ångor ger omedelbar påverkan emedan insufflering och mumsande tar lite längre tid på sig. Helt irrelevant är hans snabbhetshittepå i farlighetshänseende hursomhelst. Att MDMA tar lite tid på sig, jämförelsevis, anger med stor farmakologisk tydlighet att dess rusgivande verkningsmekanismer är väsensskilda från MDPV:ts, här framfört av professorn själv. Betoningen på MDMA:s metabola steg är såklart helt meningslös för den egentliga bedömningen i sak, när MD-delen slagits av MDPV-molekylen (de som inte pissas ut, alltså) metaboliseras resten såsom PV har för vana att göra. Toxiska metaboliter av MDPV kan inte förutsägas med hänvisning till MDMA på det sätt Nyberg försöker sig på, att MDMA och metamfetamin (som egentligen är snäppet värre) i det mesta väsentligt delar neurotoxiska egenskaper förklarar hur det kan komma sig.

Vidare:

"Verkningsmekanismer

MDPV utövar sin euforiskapande effekt genom att likt amfetamin och met-

amfetamin stimulera dopaminfrisättning och påverka dopamintransportörer och

därmed hämma återupptag av dopaminet. Vid höga koncentrationer av

substanserna påverkas även serotoninsystemet. MDMA ger upphov till sina

tillskrivna effekter genom att påverka såväl signalsubstansen serotonin,

acetylkolin, noradrenalin som dopamin (Cole & Sumnall, 2003). l likhet med

amfetamin så utövar MDMA sina centralstimulerande effekter genom att påverka

både dopamintransportörer och frisättningsmekanismen för dopamin (Nestler et

al., 2001; Smith et al., 2002). Denna centrala påverkan på dopaminsystemet ger

upphov till drogens euforiska effekt. Vid sidan om denna påverkan utövar MDMA

också effekter på serotonintransportören (SERT) och drogen har dessutom hög

affinitet för serotonin receptor subenheten 5HT2. Effekterna på dessa båda

komponenter ger upphov till ökade serotoninnivåer i synapsen och i låga doser

till en moderat hallucinogen effekt som liknar den för LSD (Nestler et al., 2001).

MDMA tömmer nervceller på både dopamin och serotonin (Fornai et al., 2003).

Drogen har dessutom i experimentdjur visat sig destruera terminalerna hos

nervceller som producerar serotonin och mycket tyder på att detta också sker

hos människa (Kish et al., 2000). Denna effekt visar sig även ha stor betydelse

för de toxiska effekter som MDMA ger upphov till (Bai et al., 2001; Smith et al.,

2002). Den destruerande effekten av MDMA på serotoninets nervcellsterminaler

beror troligen på drogens effekt att generera fria radikaler (Drafters & Biello,

2003). Studier visar också att MDMA har en betydelsefull påverkan på GABA

systemet (Simantov, 2004). Vid höga koncentrationer av amfetamin och inte

minst met-amfetamin så förstörs på liknande sätt serotonerga nervceller

(Brennan et al., 2010)."

Han anger inte källa till påståendet att MDPV frisätter serotonin. Sedan svamlar han på och drar fram gamla djurtester (groteska doser på djur, uselt underlag att dra slutsatser om måttligt knarkande människor från, starkt kritiserade resultat, &c.). Eftersom han inte visat att MDPV är serotonergt, saknar hans skräckexempel från MDMA-forskningen helt relevans. Faktumet att MDPV rusmässigt är som amfetamin och metylfenidat snarare än metamfetamin eller MDMA ger empiriskt stöd för en hög svansföring och nedlåtande tonläge här.

Vidare:

"Bieffekter

Rapporterade bieffekter när det gäller MDPV är förutom effekter på det

kardiovaskulära systemet (hjärtklappning, högt blodtryck och vasokonstriktion) en

ökad sexuell lust, tydlig aptitmiskning, minskat sömnbehov, muskelsvaghet,

huvudvärk, trötthet, depression, ångest. Vid höga doser finns det även rapporter

om panikångest och psykos. Samtliga av dessa effekter, som uppges vara starkt

dosberoende, liknar de som erhålls av amfetamin, met-amfetamin och MDMA."

Alltså, den där repertoaren har glädjepiller också. Liksom ett extensivt sexualliv. Ingen källhänvisning, han har alltså hittat på de där biverkningarna själv tills motsatsen bevisats.

Vidare:

"Missbruk och beroende

Rapporter om missbruk och beroende av MDPV kommer främst från Europa och

särskilt Tyskland. Den ökade försäljningen som pågår över nätet manifesteras av

ökat antal rapporter om effekter och upplevelser på internetsidor. Rapporter om

euforikickar i likhet med de som fås av andra centralstimulerande kommer in och

även om drogen är tämligen ny så stärks experternas uppfattning om dess starka

beroendeframkallande effekter. Dessa har dock ännu inte i önskvärd omfattning

kunnat analyseras i prekliniska studier men de effekter som hittills kunnat noteras

hos de som använt drogen pekar otvetydigt mot en bekräftelse av det som kan

förväntas från en substans med MDPV:s struktur. De uppgifter som dock finns

talar dock tydligt för att jämförbarheten med de strukturanaloger som här tas upp

är helt adekvata. Och de pekar mot att MDPV är en drog med ytterst starka

beroendeframkallande egenskaper."

"Manifesteras av", what are you on, mandog? "Andra centralstimulerande" vadå för något? Dock, dock, dock, dock. Amfetaminerna är inte strukturanaloger. Självklart är det ett vanebildande preparat, men inte nämnvärt värre än metylfenidat (dosjusterad bedömning), som vi ju i Sverige matar barn med om de inte kan koncentrera sig i plugget. Dumhuvve. Han hittar på och hittar på och hittar på. Mefedron är sju resor värre och mer likt MDMA än MDPV är.

Vidare, ett långt sjok:

"Toxicitet och farlighetsgrad

De doser som beskrivs användas när det gäller MDPV har uppgivits variera

mellan 5-20 mg. Förmodligen är de mycket högre. När det gäller MDMA så ger

en dos från 50 mg och upp mot 150 mg eufori och de toxiska effekterna (t ex

hallucinationer) kan dyka upp när doser går upp mot 200 mg.

Höga doser av amfetamin, met-amfetamin och MDMA är neurotoxiska (De Letter

et al., 2006). De förstör både dopaminerga och serotonerga nervceller vilket

medför flera allvarliga skadeeffekter. Höga doser (överdoser) av samtliga av

dessa substanser kan vara livshotande. Det finns nyligen inkomna rapporter (från

t ex Finland) om att MDPV har resulterat i dödsfall. Andra rapporter som nyligen

kommit in från polisen i olika delar av Sverige beskriver vådliga effekter på såväl

fysisk som mental hälsa som föranlett uppsökande av akutmottagningar inom

sjukvården.

l doser som går upp mot 10 ggr den normala dosen som ger eufori är intag av

MDMA livshotande (Smith et al., 2002). Det som särskilt har framhållits när det

gäller toxiciteten hos MDMA är hypertermi (Kalant, 2001; Teter & Guthrie, 2001;

Drafters & Biello, 2003; Finsterer et al., 2003; Kunitz et al., 2003; Simantov,

2004). Det finns exempel på individer som efter överdos gått upp till över 43

grader i kroppstemperatur (Kunitz et al., 2003). Den hypertermiska effekten hos

MDMA kan vara en följd av att drogen har en tydlig påverka på GABA, en

signalsubstans som har en betydelsefull roll i termoregleringen (Simantov, 2004).

Andra allvarliga toxicitetseffekter representeras av livshotande leverskador,

njursvikt, hjärtarytmier och rabdomyolys (upplösning av muskler) (Caballero et

al., 2002; Finsterer et al., 2003; Green et al., 2003; Kunitz et al., 2003). En annan

toxicitetseffekt orsakas av hjärnödem ( smith et al., 2002). Många fall då MDMA

använts vid suicid (t ex Hinkelbein et al., 2003) eller varit inblandat i dödsolyckor

(Kalant, 2001) finns rapporterade, l England rapporterades 202 ecstasy-

relaterade dödsfall mellan 1996-2002 (Schifano et al., 2003).

Vid upprepat intag av MDMA kan även vid normaldoser drogen ge upphov till

skador på minne och kognitiva funktioner (Parrott, 2000; Gouzoulis-Mayfrank et

al., 2003; Jacobsen et al., 2003). Med hjälp av magnet resonans kamera (MRI)

och beteendestudier kunde man fastställa att MDMA användare hade försämrad

kognitiv förmåga och förändrad aktiveringsprofil i hippokampus (hjärnans

minnesrelä) i jämförelse med drogfria individer (Jacobsen et al., 2003). Det finns

även djurexperimentella försök som bekräftar MDMAs negativa påverkan på

hippocampus.

De förändringar som MDMA på sikt åstadkommer på t ex serotonin systemet

inklusive förstörelse av nervterminalerna orsakar depression, panikattacker och

även psykoser (Parrott, 2000; Kalant, 2001; Smith et al., 2002; Finsterer et al.,

2003; De Win et al., 2008). Liknande effekter finns beskrivna även vid överdoser

av amfetamin och met-amfetamin (De Letter et al., 2006).

Användande av MDMA kan vidare medföra oförutsägbara effekter som kan vara

livshotande. Det finns i arvsmassan hos vissa individer förändringar i de gener

som uttrycker metaboliska enzym som deltar i nedbrytning och metabolism av

droger och läkemedel och i fallet med MDMA kan detta få stora konsekvenser

(De la Torre et al., 2000). Detta kan alltså innebära att hos vissa personer bryts

inte MDMA ned som det förväntas utan ackumuleras i höga toxiska doser, vilket

kan medföra stora risker. Vidare så har man visat att nedbrytningsmekanismen

för MDMA inte är linjär. Det betyder att vid ökade doser ökar biotillgängligheten

mycket snabbare och toxiska koncentrationer av MDMA i blodcirkulationen

uppnås vid lägre doser än förväntat. Nedbrytning (metabolisering) av MDMA kan

också variera beroende på kön. Allt detta gör att det kan vara svårt att prediktera

vad som händer med en individ som t ex intar ecstasy för första gången. Med

hänsyn till de likheter avseende struktur och farmakologiska egenskaper som

hittills kunnat fastställas mellan MDMA och MDPV finns det stor sannolikhet att

oväntade effekter även kan uppkomma vid intag av den sistnämnda substansen.

Faktum är att det finns uppgifter som indikerar att MDPV är svårdoserad och

detta kan bl a resultera från varierande metabolism hos olika individer.

En annan svårberäknelig faktor är att i kombination med andra droger (alkohol,

opiater eller något stimulantia) kan ge upphov til l vådliga oförutsedda effekter.

Flera dödsfall då MDMA tillsammans med andra droger påträffats vid

obduktionen har rapporterats (t ex Raikos et al., 2002). Helt nyligen

rapporterades från Helsingfors om sex dödsfall som satts i samband med

användande av MDPV (HBL, Helsingfors)."

Han ljuger om de påstådda dödsfallen, folk som dött har i alla fall hittills varit fjuttade eller bänga på andra substanser också. Det finns ingen som vet ungefär hur stor en dödlig dos MDPV är. Sannolikt följer toleransutvecklingen den hos amfetaminet, missbrukare kan skjuta i sig tio-femton gram per dygn och fortsätta livet som vanligt, en tjacknaiv klappar ihop av ett par gram på kort tid. Även här slarvar han omkring med MDMA som jämförelse trots att den substansen i allt väsentligt saknar gemensamma primära egenskaper med MDPV. Djävla skrämselpropaganda, helt enkelt.

Slutsatsen kommer sedan:

"Slutsats

MDPV är en relativt ny drog som under de allra senaste åren dykt upp som en

centralstimulerande drog som tillhandahålles genom försäljning via internet. Den

tillhör en grupp av kemiska substanser som har stora strukturella och

farmakologiska likheter med centralstimulerande medel som amfetamin, met-

amfetamin och MDMA. Mekanismen för den euforiskapande och beroende-

framkallande effekten hos dessa tre substanser är lika medan MDMA i sin tydliga

påverkan på det serotonerga systemet har en tydligare profilering för skapande

av hallucinogena effekter. MDPV, som inte på långt när varit föremål för liknande

prekliniska studier som MDMA, har i högre grad strukturella likheter med denna

substans än med amfetamin och dessutom tanke på de rapporterade effekterna

hos MDPV har jag valt att jämställa substansen med MDMA. Jag har därför i

detta utlåtande givit särskild tyngd åt de effekter och egenskaper som påvisats

hos MDMA (ecstasy).

Härvid har jag riktat in min redogörelse på MDMA och denna baseras på

tillgänglig och aktuell vetenskaplig litteratur om ecstasy/MDMA som författats av

välrenommerade internationella forskare. Jag har i referenslistan tagit med

endast en liten del av den litteratur som samstämmigt bekräftar de väsentliga av

de toxiska effekter som tillskrivits drogen. MDMA tillhör ett av de farligaste

narkotiska preparat som kommit ut på den illegala marknaden. Drogen är

förrädisk eftersom den hos vissa kan användas till synes utan allvarligare

bieffekter medan den hos andra kan ge upphov till livshotande toxicitet. De

skadeverkningar som litteraturen ger exempel på är så pass allvarliga att man

bör med kraft avråda dess användande. Den tydliga likhet som hittills kommit

fram när det gäller MDPV är tillräcklig för att rikta en skarp varning för denna

drog och dess nuvarande placering i läkemedelverkets narkotikaförteckning är

enligt min uppfattning väl motiverad."

Som avrundning gör han alltså ett fult felslut och drar till med sin hittills huvudsakligen underförstådda tes. PV blir MDMA av MD för det tycker professorn verkar bra att, eh, tycka. Han har inte härlett eller visat att MDPV delar MDMA:s serotonerga och neurotoxiska potential, utan pekar ut att det finns en gemensam molekylgrupp, metylendioxy-grejen. Han förklarar inte varför metamfetamin har empatogena, serotonerga egenskaper eller hur dessa förstärks av MD-tillskottet, emedan MDPV remarkabelt nog saknar dessa neurologiska färdigheter. Den likhet han hävdar finns inte. Vem som helst kan läsa rapporterna på Flashback och därmed vederlägga herr professors hittepå.

"Uppsala den 2010-05-14

Fred Nyberg

Professor i biologisk beroendeforskning vid Uppsala Universitet"

Hovrätten skiter i sanningen och skärper straffet. På grundval av lögner något pseudoproffs på knark spökat ihop mot betalning.

Det tåls att nämnas, killen som dömdes hade ett par hekto MDPV i sin ägo, knarkade friskt, och satt också på tjack och gräs vid husrannsakan. Ingen duvunge, alltså.

SD vill bryta upp grundlagsskyddet mot åsiktsregistrering.

2011-02-01T08:10:00.002+01:00

Sverige har sedan sjuttiotalets grundlagsreform ett rätt så starkt skydd mot åsiktsregistrering.

Sverigedemokraterna vill avskaffa detta och hänvisar till Taimour Abdulwahads pinsamt misslyckade (antaget att han faktiskt ville skada oskyldiga med sina laddningar) sprängning, terrorbrottsdomen och gripandena i Danmark.

"Vi behöver skärpt lagstiftning, vi behöver en nationell handlingsplan, och vi behöver inte minst kartlägga islamistiska attityder i det svenska samhället. Det tror jag är viktigt, och det vill jag skicka med till regeringen i den här debatten."

Bland andra inskränkningar i fri- och rättigheter Åkesson och hans israellobby tjänar sitt uppehälle av att propagera för hör den här tendensen till de mer läskiga. IB-affären var en skandal, inte ett bra jobb från statens sida.

Nästa generations torrentklient.

2011-01-30T19:02:00.004+01:00

Torrentprotokollet klarar sig utan tracker-mjukvara, om man lägger till ett nätverkslager för sökningar, med mera. Så var det i teorin rätt länge, numera även i praktiken.

Torrentklienten Tribler har tagit till vara på de bra sidorna hos torrenttekniken, och skalat bort behovet av en central tracker, Antipiratbyråns främsta rättsliga vapen mot The Pirate Bay.

Livsmedelsverket använder ett knarkigt bildspråk.

2011-01-26T07:22:00.002+01:00

Det finns en hemsida utgiven av myndigheter och verk som avser informera kvinnor om förtjänsterna med tillskott av folsyra. Bakgrunden föreställer LSD-visioner och två halvgenomskinliga, glosögda spermier.

SD är fortfarande inte vettiga, trots riksdagsvalet.

2011-01-23T19:48:00.002+01:00

Det är vanligt från sverigedemokratiskt håll med argumentet att utlandsfödda är överrepresenterade i kriminalstatistiken och därför inte borde släppts in, ett generellt argument mot den rådande migrationspolitiken (se exempelvis Israel-representanten Ted Ekeroths Twitter). Då sverigedemokraterna i praktisk politik framförallt önskar angripa asyl- och anhöriginvandringen är detta ett intressant argument.

Asylrättigheterna hör till de viktigare verktygen för spridande och upprätthållande av mänskliga rättigheter, genom att erbjuda människor som utsätts för kränkningar av den rätt de åtnjuter i egenskap av människor med den värdighet som tillkommer oss alla hus, hem och socialt liv i ett samhälle där det finns ett bättre skydd av det goda livet än i deras hemländer exporteras indirekt de värderingar vilka är centrala för en allmänmänsklig solidaritet. Det synes otroligt att särskilt många svenskar anser det vara rimligt att sända människor i döden eller till tortyr, krigs- och konfliktdrabbade områden, med mera. Att avvisa utlänningar till sådana förhållanden är i praktiken samma sak som att skicka egna medborgare till dem, eftersom människor kan antagas ha vissa grundläggande värden och rättigheter på grund av sin tillhörighet till mänskligheten som sådan. Det är helt enkelt inte mer okej att slå någon utan svenskt medborgarskap än någon med ett sådant. Anhöriginvandring kan försvaras på ett liknande sätt, Europarådets konvention om de mänskliga rättigheterna (lag i Sverige sedan mitten på nittiotalet, ratificerad redan på femtiotalet) innehåller i artikel 8 ett skydd av privat- och familjelivet. Det hör givetvis till ett gott familjeliv att få sammanbo med sina nära och kära, att uttryckligen förvägra invandrare den möjligen på grund av att de nyligen fått uppehållstillstånd eller medborgarskap innebär givetvis en möjlig kränkning av den rättigheten. Dessa rättigheter önskar sverigedemokraterna tumma på med hänvisning till konstruerade populistiska modeller av ekonomisk art, och så argumentet om brottslighet.

Invandrares överrepresentation i brottsstatistiken är välkänd och mycket debatterad, Brottsförebyggande rådet och andra instanser menar att den överrisken ligger omkring 2.0 mot infödda svenskar för första generationens invandrare, och 1.5 för andra generationens. Det här tillsammans med utpekande av enskilda fall av invandrarbrott är en viktig och central del av den sverigedemokratiska retoriken i invandringsfrågor.

En annan grupp som är långt mer överrepresenterad är ungdomar. De begår galet många av vålds- och tillgrepsbrotten, är hyfsat oemottaglig för rationella incitament och utgör i största allmänhet ett avsevärt problem för sin omgivning. Se motiveringarna på sidan nitton och framåt i propositionen 2009/10:142, kika också på BRÅ:s rapport om barnbrottslingar. Den här gruppens rättigheter, i vilken utsträckning vill Åkesson med anhang kränka dem?

Vem fan är Jonas Hartelius?

2010-12-19T12:21:00.003+01:00

Inspirerad av den här titeln, följer nedan en liten exposé över en allvarlig brist i den svenska rättssäkerheten. Utgångspunkten är en hovrättsdom från 2008, där en påstått sakkunnig person ger en bild av ett dödsknark som varandes mindre farligt än egentligen och bland andra källor tillstyrker felaktig information.

Domen gäller innehav av Bromo-Dragonfly, en man har efter en fällande dom för narkotikabrott blivit av med narkotika och utpressas av kriminella fordringsägare till att förvara vad han tror är narkotika men han vet inte vilken substans han tvingas inneha. Hotet han utsätts för inbegriper kroppsstympning, med mera. För bedömning av den exotiska substansens straffvärde inkallas en man vid namn Jonas Hartelius som uppgiftslämnare, vilken själv anser det finnas en sannolikhet att han är jävig i mål som detta. Han har en fil. kand. och en utländsk MoS-examen, men verkar inte ha någon medicinsk eller psykiatrisk utbildning, däremot har han jobbat med Nils Bejerot under många år. Bejerots bakgrund och livsgärning var starkt präglad av legalförskrivningsförsöket som delvis behandlas här och här, han å sin sida utgick benhårt ifrån att straff och nolltolerans är det enda som biter på missbruk, sysselsättning och social trygghet förekommer överhuvudtaget inte som missbruksfaktorer i hans epidemiologiska teoribildning. Den här ståndpunkten framstår som både Bejerots och Hartelius raison d'etre på opinionsbildarscenen, där Hartelius dessutom jobbar och jobbat för en tendentiös kapitalstark organisation.

Tingsrätten och senare också hovrätten plockade alltså in en fanatisk lobbyist som proffstyckare, vilken själv ansåg att risk för jäv förelåg. I förhör säger Hartelius detta:

"Bromo-Dragonfly (BDF) syntetiserades så sent som 1998, drogen har missbrukats under 7-8 år och blev narkotikaklassad först i år. BDF tillhör samma grupp som LSD, Meskalin, Psilocybin och MDMA vilka tillhör gruppen hallucinogener. Gemensamt för dessa droger är att de framkallar hallucinationer, vanligen synhallucinationer. Han har jämställt BDF med LSD såvitt gäller farlighet. I denna bedömning bör emellertid tydligt markeras att de olika substanserna som inordnats i samma grupp kan variera oerhört i doser som leder till ett tydligt rus."

Inledningsvis inget konstigt. Sedan inleds föredragningen gällande farlighet, och då redovisas kunskapsbristen i all sin pinsamhet. LSD, meskalin och psilocybin kan praktiskt taget inte döda den som använder preparat innehållande dessa substanser. Det förekommer bara inte. MDMA har visat sig riskabelt under vissa omständigheter, då kroppstemperatur och vätskebrist är de riktiga bovarna, men som substans är den inte särskilt mycket kliniskt farlig än sertralin, den verksamma substansen i Zoloft och en del annan antidepressiv massförskriven medicin. Inför rättsväsendet sitter alltså den här karlen och ljuger ihop en historia i linje med sin egen verklighetsfrånvända politiska ideologi, som domstolarna sedan sväljer rakt av. Han lurar i dem att man missbrukstrippar på hundra mikrogram BDF, vilket är gränsvärdet för att överhuvudtaget märka av påverkan för någon som inte har tolerans mot droger som binder till serotoninets autoreceptor. Vilket för oss in på nästa sakfel, grupperingen av MDMA med psykedeliska droger. MDMA orsakar inte synhallucinationer i gängse doser. Det förekommer säkert att synupplevelser förstärks vid mycket stora doser, rapporter därom florerar här och där på Internet, men substansen gör ju det rakt motsatta på en klinisk nivå relativt de andra nämnda substanserna. De binder ju till 5HT-2a, som därmed minskar frisättning av serotonin, MDMA gör precis det motsatta och via en annan mekanism. Det här vet alla farmakologer, men inte den sakkunnige svenska rättsväsendet från tid till annan köper politiska tjänster av. Dessutom, det finns forskningsstudier kring BDF, vetenskapen känner till substansen och det är bara förstockade opinionsbildare som vägrar ta del av det materialet.

Det är mycket talande att Google Scholar inte indexerat en enda peer-review:ad artikel av Jonas Hartelius. Han har antagligen aldrig skrivit någonting vetenskapligt hållbart på området som berörs i förra stycket. Ändå har han större makt än läkemedels- och narkotikaforskare i Sverige. Detta är synnerligen pinsamt för Sverige, som anser att narkotikafrågorna hör till de viktigaste folkhälsoproblemen att lösa (trots att det finns tio gånger så många med alkoholproblem enligt Gerhard Larsson och hans missbruksutredning).

Se också Läkartidningens artikel om substansen, och något av detta. Försök hitta ett enda dokumenterat fall av att någon har dött av LSD.

Kostnaden för ett integritetsskydd som inte fungerar: 8.8 miljoner om året.

2010-12-09T11:17:00.004+01:00

Sverige fick i samband med FRA-lagen en domstol som ska pröva ansökningar från FRA om att bedriva signalspaning, http://www.undom.se (en hemsida som varken ser seriös eller färdig ut). Den här domstolen kostar ungefär 740 000 SEK , per månad, alltså ungefär 8.8 miljoner om året.

Vad får vi för det?

Ingen vet, utom de direkt inblandade, en av vilka råkat fundera några gånger extra på sin arbetsgivares verksamhet och vänt sig till media för att nå ut med sina undringar. Lagstiftningen medger visserligen sådana läckor, men det är ändå skäl nog för att granska såväl Undom som FRA och de politiker som tagit fram författningarna som reglerar dessa organisationer.

Gudrun Schyman gör F! förtjänt av fler röster.

2010-09-06T15:32:00.001+02:00

Sverigedemokraternas främsta hinder.

2010-09-05T21:01:00.005+02:00

En av de viktigaste punkterna i Sverigedemokraternas partiprogram står i strid med diverse lagstadgade skydd av mänskliga fri- och rättigheter, lösningen på vilket enligt deras hemsida lyder någonting i stil med att gällande regeringsform ska förkastas för en version äldre än den nu giltiga från nittonhundrasjuttiofyra. Av hemsidan att döma tror sverigedemokraternas ideologer att det inte finns ytterligare hinder för en ursprungs- eller kulturdiskriminerande politik i asyl- och flyktingfrågor, då varken europakonventionens ratificering i början på femtiotalet eller dess inlemmelse i regeringsformen från nittonhundranittiofyra omnämns. Inte ens en implikationshänvisning, på sådant vis som "mitten av 1970-talet" refererar till regeringsformen, till detta står där att finna.

Antingen vill alltså sverigedemokraterna riva upp såväl den föreliggande grundlagspropositionen som antagligen kommer att antas efter årsskiftet som den gällande regeringsformen och medlemskapet i Europarådet (för vilket krävs stadfästelse av europakonventionen), eller så saknar partiet en verklighetsförankrad politisk vision. Motkulturens presbyt misstänker det senare mer än det förra, vilket stärkes av bristen på motförslag till den grundlagsproposition som röstades igenom i våras och alltså med stor sannolikhet lagstadgas under nästa år från sverigedemokraternas håll. De måste börja jobba om de ska lyckas vinna någon som helst politisk trovärdighet, utan sakliga realpolitiskt solida alternativ till den förvaltningsmiljö de vill rasera framstår partiet mer som en milt efterbliven rättshaverist med en pöbelmobb i ryggen än den gosegris till vänlighetshemvist det uttryckligen önskar uppfattas som.

Ett groteskt hinder ligger alltså framför sverigedemokraterna, de måste få bort gällande grundlagsstadgar, svenskt EU-medlemskap och medlemskapet i Europarådet innan deras föreslagna invandringspolitik överhuvudtaget kan börja tillämpas oavsett hur utstuderad och genomarbetad deras vision i skrift ter sig till innehåll och form. Om Sverige kliver av sina överenskommelser med andra stater om att skydda mänskliga rättigheter i diskrimineringsfrågor kommer det antagligen att slå hårt både mot utrikespolitisk ställning och import-/exportberoende ekonomi. Ingenting av detta omnämns som problem i sverigedemokraternas skuggbudget (PDF), åtgärder som vem som helst kan inse kommer att innebära en himla massa kostnader i förlorade handelsförtjänster och svårigheter med internationella relationer.

I valet om ett par veckor kommer inte sverigedemokraterna att bli till ett problem, oavsett om de kommer in i riksdagen eller ej. Det problem som föreligger och kan anses förknippat med partiet i fråga återfinns någon helt annanstans, nämligen bland de som blint föraktar och avskyr partiets väljare såväl som bland partiets väljarled. Beklämmande är att detta diskuteras i långt mindre utsträckning än TV4:s sändning av sverigedemokraternas vansinnigt löjliga valspurtsvideo, en produktion som antagligen kostat skjortan sett till den samlade partikassan och alltså bekostats av idiotins förkämpar i de sverigedemokratiska gräsrötterna.

Intet nytt på knarkfronten, del 2.

2010-07-22T14:36:00.016+02:00

Sidorna 87-91, se referens i föregående inlägg:
"UNGDOMARS SYN PÅ NARKOTIKAN

Ungdomen av idag är vaken och narkotika är någonting som debatteras överallt där ungdomar träffas.

Vi har bett ett gäng ungdomar bland dem, som varit aktiva bl.a. som demonstranter och därför får anses som opinionsbildare och opinionsförmedlare, att ge sin syn på narkotikan.

Här kommer deras opus utan någon grov redigering:
Dan Israel, 16 år, gymnasist:
Legalisera haschischen. Det kommer att förhindra, att haschischen blir ett led mellan alkohol och vanebildande narkotika. Dels kommer det att innebära, att inte profitörerna, som nu, kan göra stora pengar på hasch.

Samtidigt skall narkomanerna behandlas som sjuka och inte som brottslingar.

Ge ordentlig hjälp till RFHL och ta pengarna från försvaret. Ge 20 till 30 procent av försvarsprutning-arna till RFHL, 70 procent till u-länderna.

Stoppa dessutom storhandlarna. Mellanhänderna säljer för att själva kunna skaffa knark.

Lägg också pengar på forskning som resulterar i icke vanebildande preparat.
Legalisera haschishen så försvinner glorian kring den och ungdomen tycker inte längre, att den är märkvärdig. Det är precis samma som med alkohol under förbuds- och motbokstider.

Leif Hidmark, 17 år:
Många av de narkotiska preparat, som nu börjar bli populära hos ungdomen, har helt andra effekter och verkningar än de äldre preparaten, heroin, opium, kokain m.fl.
LSD, för att ta ett exempel, har ingen nedbrytande effekt på kroppsfunktionerna.

Hasch kan vara ett alternativ för det stora antal latenta narkomaner, som vi har i samhället. Den kan också som njutningsmedel vara ett lämpligare alternativ till den traditionella alkoholen.

Gunnar Santesson, 17 år:
Själv kom jag i kontakt med narkotika, när jag låg på sjukhus och fick morfin. Sedan dess har jag inte prövat på det själv. Men jag har sett, hur många kamrater köper hasch och det är en hel rit bakom dessa "hemliga" kontakter.

Min åsikt är, att det inte är missbrukarna, som ska straffas, utan försäljarna. De tjänar pengar på att kasta in alltfler i fördärvet.

Narkotikans negativa sida ligger mycket på det ekonomiska planet. Narkomaner blir tjuvar för att få pengar till mer narkotika.

Eva Bjärenäs, 23 år:
Jag anser, att narkotikaproblemet är stort idag. Främst för att narkotika börjar användas allt längre ned i åldersgrupperna.

Samhället borde nog sätta in bevakning utanför skolorna, så att inte langarna så lätt som nu kan få kontakt med skolungdomar.

Det är bra att naroktika inte får annonseras, men man borde nog ge större upplysning i TV och i skolorna om narkotikans fysiska och psykiska skadeverkningar.

Barbara Hernze, 18 år:
Användandet av narkotika kommer att öka katastrofalt inom den närmsta tiden, om inte upplysning sätts in.

Många säger, att hasch som röks av så många ungdomar nu inte är vanebildande, men jag har sett annorlunda.

Hasch väcker nyfikenheten och så börjar man pröva starkare preparat, många gånger av lättja. Det börjar med hasch och så fortsätter det med Preludin eller Ritalina.

Upplysningen ska inte bygga på skrämselmetoden. Det gör den i de skolor, som börjat med upplysning. I stället ska man ge saklig information.

Många ungdomar har svårt att anpassa sig i samhället och så använder de narkotika för att kunna fungera.

Dessa ungdomar, som redan är narkomaner, bör ges legal ranson.

Användandet av narkotika ligger i tiden. Tekniken gör att man inte känner sig som en levande människa utan som en mutter i en maskin. Man tänker då med glädje på Huxleys "Du sköna nya värld".

Ge ungdomen en saklig syn på narkotikan.

Susanna Vestin, 15 år, gymnasist:
Det finns en stor mängd sjuka i Sverige, som be-traktas som brottslingar för sin sjukdoms skull, och det är läkemedelsmissbrukarna, eller narkomanerna. Javisst, de har dr Åhström att vända sig till, men dr Åhström har kanske inte alltid myndigheternas fulla stöd, för att uttrycka det milt.

Det sägs att de flesta narkomaner har sig själva att skylla genom att de börjar med haschisch, trots att denna i och för sig inte kan räknas som narkotika.

Låt oss legalisera hascisch och pat, så att det förbjud-nas lockelse försvinner och profitintresset hos storlangarna kan minskas, åtminstone en smula.

Det är dags för en ordentlig statlig insats för de verkligt sjuka i den här härvan.

Att gömma undan problemet som om man skämdes för att ett sådant förekommer i välfärdsstaten Sverige, är att stjälpa narkomanerna.

Ge pengar till forskning på området, men ge framförallt pengar till dr Åhström.

Göran Åman, 16 år:
Ett samhälle bör byggas på individuellt ansvar. Individen måste själv få avgöra om hon vill röka, dricka, använda narkotika elle begå självmord. Lagar bör baseras på individens självständighet. Allting som inte skadar en annan människa ska vara tillåtet.

Således ska det finnas trafikregler, sociala regler etc., lagar mot mord och mot reklam för tobak, sprit och narkotika. Samtidigt bör en kraftig statlig och kommunal upplysning mot dessa medel pågå. Var cigarett minskar vårt liv med 14 minuter. Alkohol är starkt nedsättande på alla organ, och är vanebildande.

Haschisch är inte vanebildande, och knappast över-huvudtaget farligt i sig självt, men det leder in bruka-ren i allt större narkotikabanor, genom kontakt med narkotikahajar. Allt detta är saker som var och en måste känna till, som ska inpumpas allt ifrån första klass i skolan. Sedan bör var och en själv ta ställning till sitt handlande. Alkohol, ofarliga narkotikaprepa-rat och LSD bör säljas i livsmedelsaffärerna, endast dödande preparat bör bara receptbelagda.

Alla massmedia måste ständigt utnyttjas för propaganda mot dessa preparat.

Erfarenheter från utlandet visar att t.ex. fri spritförsäljning är det rätta mot alkoholism. Jag var själv i bl.a. Paris och London i somras. Under hela resan såg jag fyra alkoholberusade svenskar, två narkotikaberusade svenskar och en alkoholberusad fransman. Det var dagen före nationaldagen."

Återkommande i citeringarna är förslaget om legalisering och avkriminalisering av åtminstone cannabis, i något fall utvidgat till att gälla alla ej direkt dödliga substanser. Argumentationen för detta som anförs pekar huvudsakligen på förväntade positiva narkotika- och välfärdspolitiskt ändamålsenliga följder för missbrukare och presumtiva sådana, vid sidan av allmännytta i profittransition från kriminella nätverk till det offentliga.

Till övervägande del är de hörda ungdomarna överens om att information om riskabla rusmedel bör föras ut till skolelever, särskilt verkar saklighet efterfrågas i kontrast till rädsloaffektiv form eller innehåll men i ett fall begärs, förvånande för motkulturens presbyt, brett statligt användande av massmedia som instrument för opinionsstyrning. Det vore ett mycket allvarligt grundlagsbrott om så skedde.
Cannabis och LSD omnämns i tolererande ordalag och huruvida cannabis är vanebildande verkar som en då aktuell tvistefråga, men inte enligt föreliggande material betraktad som skäl nog för kriminalisering av innehav och användning. Preludin utpekas som någonting långt farligare, så redan då verkar föreställningen om hierarkiska förhållanden mellan olika rusgivande substanser med en skiljelinje mellan ofarligt-farligt utbredd. Röka lite haschisch framstår alltså som tolerabelt, ett riskfattigare alternativ till alkohol, emedan tjacktabletter här förknippas med oönskade levnadsbetingelser och kriminellt leverne, om än uppfattat som en vårdmotiverande sjukdom snarare än ett aktivt beslut.

Legaliserings-/avkriminaliseringsopinionen har alltså funnits i snart ett halvsekel, i texten ovan citeras gymnasister vilka idag nog skulle kallas narkotikaliberala som framför argumentation mycket lik den ungdomar fortfarande försöker påverka sina omgivningar med i cannabis- och andra narkotikafrågor. Föreställningen om cannabis som ett ganska harmlöst alternativ till sprit är tydligtvis också gammal, idag finns ytterligare neurologisk och farmakologisk forskning som vid sidan av klarläggande av rusets bakomliggande verkningsmekanismer menar att cannabinoider har nervskyddande effekter, ändå föreligger samma narkotikapolitiska taktik nu som då med rättsliga påföljder som den mest akuta biverkningen av knarkkontakt in publicum.

Det är alltså en i Sverige svag strategi från legaliserings-/avkriminaliseringsförespråkarna, att tala om hur ofarligt och skojigt det är att knarka knark, sett till de senaste femtio årens svenska narkotikapolitiska historia. Kanske borde mer konkreta framställningar av sannolik samhällsnytta förbunden med avkriminaliseringen, realförankrad och med kostnads- respektive förtjänstkalkyler, användas istället för floskelutformade predikningar för lärare och skolkamrater, föräldrar, med flera. Bolagsintressen har långt större makt än vad medborgartycke och -smak kan uppamma, begripliga och sakliga framställningar av troliga kapitalförtjänster för företagare i avkriminaliseringens spår vore antagligen också verksamma för ändamålet ifråga.

Intet nytt på knarkfronten, del 1.

2010-07-22T14:36:00.015+02:00

Excerpter ur Narkomanen, Sigvard Lindström och Gunnar Eriksson. Utgiven på TERMAC, tryckt 1966 på Vänersborgs boktryckeri.

I det här inlägget följer citering av två kulturpersonligheters dryftande av popmusik och sociala följder av de förhållningssätt till narkotika den påstås sprida. Hur facit bör tolkas och likheterna med senare argumentation mot rockmusik (Allan Rubin har bedrivit sådana dumheter sedan åttiotalet, Nils Bejerot satte krydda på debatten i samma veva som Narkomanen) överlåtes i den här textens fall till läsaren, nästa inlägg delger några dåtida ungdomars tankar om knarket och dess gryende popularitet med några kommentarer.

Sidorna 83-86:
"POP OCH KNARK

Vi träffas i TV:s lunchrum i barackerna vid A 1 och jag är medveten om att mannen på andra sidan bordet gör utmärkta TV-program. Vi pratar om knarkbruket i allmänhet, när han plötsligt säger:
- Du vet väl att Beatles använde LSD under läkarkontroll under den senaste filminspelningen?

Nej, den uppgiften var ny för mig och jag tillät mig tvivla. Sedan dess har den dock återkommit i olika sammanhang.

LSD räknas ännu inte officiellt till de narkotiska preparaten, men har blivit till ett problem i USA, där en del universitet fått LSD-grupper med bland annat självmord som följd.

I Stockholm togs nyligen en 19-årig flicka in på sjukhus efter att under ett LSD-rus ha förstört sin lägenhet.

Men att Beatles använt LSD under läkarkontroll är alltså en oberäknad uppgift, som nu sprids i popkretsar.

Känt och bekräftat också, att trummisen i ett av de övriga engelska pop-banden över huvud taget inte kan spela utan att vara "tänd". Han tänder på ett centralstimulerande preparat.

Min gode vän, TV-producenten berättar:
- Jag var i England i höst och kunde då sitta med på en rad grammofoninspelningar av pop. Man kunde direkt se vilka som knarkade i popgängen och vilka som inte gjorde det. De, som inte knarkade, drack öppet sprit i studion.

Inom svensk pop finns två avskräckande exempel på band som varit i den verkliga toppen, men som sjunkit efter knarkmissbruk.

Dit räknar vi då inte bruket av den relativt oskyldiga haschen, som man visserligen kan tillvänja sig till psykiskt, men inte fysiskt. Och här en för många chockerande uppgift:
- Många av de svenska popbanden går helt eller delvis på hasch. Sprit blir man trött av i en varm och rökig lokal, men haschen ger stimulans.

Haschen har fått sitt verkliga genombrott i Sverige i popsammanhang under hösten 1966. Pop-bandens hasch-rökande har nämligen lett till att först fansen, sedan publiken i sin helhet blivit intresserade.

Jag är ledsen att oroa Hasse Lindblom på Nalen, men såväl där som på Hit House i Stockholm säljs det hasch och ibland Preludin. Inte öppet och inte i stor omfattning, men det säljs.

Det har t.o.m. hänt att tonåringar erbjudits hasch på T-banetåg under gång.
Optimistiskt kan man säga, att hasch är oskyldigt och att det inte ger någon medicinsk tillvänjningseffekt.

Negativt kan man säga, att om hasch bereder vägen så har vi snart en våg av preludinförsäljning i pop-bandens spår. Och då blir det farligt.

Många av de 14, 15, 16, och 17-åringar, som man i dag möter i Stockholms kvartar, började med hasch, och gick sedan över till P-tabletter genom munnen för att snart lösa dessa i vatten och ta dem intravenöst.

Min vän TV-producenten har konstaterat, att en den 15-åringar, som för ett halvår sedan började just med hasch, i dag sprutar i kvartarna.

Eftersom man inte är så noga med hygienen, d.v.s. rengörandet av sprutorna, kan de tråkiga följdverkningarna bli såväl medicinska som sociala.

Gulsoten lurar.

Värst är dock, att pop-publiken i kvartarna kommer i kontakt med de kriminellt belastade pojkar och flickor, som är på rymmen från ungdomsvårdsskolor och som man så ofta träffar just i knarkarkvartarna.

Värsta synen hittills: En 19-årig pojke som hade injicerat sig så mycket, att han måste börja leta nere i foten för att hitta en åder att pumpa i och som fick gå hela vägen upp till en fingertopp i på vänster lillfinger innan han hittade något att sätta sprutan i.

Pop och knark är en farlig kombination, därför att den snabbt sprider narkotikamissbruket över hela landet.

LSD-läget i december månad 1966 är det, att Medi-cinalstyrelsen tvekar om att ställa sig ansvarig för medicinska försök, avsedda att klarlägga LSD:s verkningar.

LSD är inte svårt att framställa och om "svarta pengar" sätts in på projektet och någon samvetslös kemist ställer sig till förfogande, har vi en LSD-våg att vänta under våren 1967.

Författarna till denna bok blir inte förvånade om det blir så."

KOSKINEN mot ÅKESSON: 1 - 0

2010-07-06T17:43:00.004+02:00

SVT sände igår Debatt från Almedalsveckan. Jimmie Åkesson fick lite kvalitetssändningstid och spenderade en ej oansenlig del av densamma med att kommentera biskop Koskinens intrång i en debatt Sverigedemokraterna tidigare under dagen stod värd för. Enligt Jimmie drogs Koskinen iväg av Polisen från SD-scenen, en upprepad utsaga avsedd som respons på Koskinens anklagelse att sverigedemokratiska gorillor föst undan honom.

Enligt TT, därav också återgivet i många nyhetskanaler, var det inte Polisen som avhjälpte störningen i SD-kalaset, utan snarare så att "flera sverigedemokrater föste iväg" herr biskop. Skojigt nog verkar det alltså som att Jimmie Åkesson i rollen som sverigedemokraternas ordförande och främste representant på ruskigt bra sändningstid i ett av de mest sedda debattprogrammen i svensk television ljög för att försköna sig själv och sitt parti.

Motkulturens presbyt ser det rimliga i att inte ta debatt med sådana populister, vilka lever av martyrskapets safter och delger dubiösa utlåtanden om sina egnas handlande. Rösta på SD? Nä. Då verkar Ohlys välfärdsfanatism mer trovärdig som visionärt alternativ i höst.

Federley.

2010-06-05T09:56:00.002+02:00

Fredrick Federley Spyr i munnen när jag ser att Sanna Lundell i din krönika i Aftonbladet ser Israel som helvete i högerspalten. Fy fan!

Yesterday at 3:54pm via Facebook for iPhone

"Shit!! Hur sjukt är inte det?? Men after all, varför är jag förvånad - det är ju Aftonbladet vi talar om."

"Tack att du vågar tänka och tala fritt Fredrick! Politiker som törs tänka och tala fritt är en utrotningshotad art. För min del innebar en debattartikel mot politiskt våld respass ur Fp bara för att jag skrev den med en kille från SD. Kämpa på!"

Och den absolut bästa kommentaren:
"Ren antisemitism, men det är förstås inte förvånande. Så här har ab (antisemitbladet) varit länge. Finns det någon som tror att de skulle våga ha en muslimsk flagga som helvetet? Det var liknande alster som banade vägen för hitler. Bojkotta aftonbladet!"

Äntligen!

2010-05-22T14:25:00.000+02:00

Ett open source social media projekt.

Det var kanske originalgangstrarna ändå.

2010-05-18T11:26:00.003+02:00

Original Gangsters och Lars Läderlasse Bergquist driver en liten nyhetskanal ihop. Där påstår Original Gangsters att det visst var de som kastade dataintrånget på Smartbars skjorta, och att trots hälsningen på den kränkta hemsidan från "familjen Bergquist" har Lars Bergquist ingenting med "hacket" att göra. Kunderna i registerutdraget som det cirkulerat ett och annat utdrag ur anmodas betala facila 500 SEK för att slippa få sina namn missbrukade av Denhos kompisar.

Det finns en risk för att det här går till historien som den mest töntiga utpressningen på svensk mark genom tiderna.

Allahu akhbar!

2010-05-14T17:27:00.004+02:00

Den obegåvade låtsaskonstnären Vilks höll något slags föredrag i dagarna. Givetvis bevistades händelsen av muslimer som betraktar det som halal att fraternisera med Vilks humorlösa provokationsdumheter, och ett milt tumult utbröt.

Att Vilks förvarar concertina i hallen på nätterna och beklagande gråter ut i media över att hans uselhet på estetikens område gör folk förbannade framstår gradvis som alltmer löjeväckande, som ett försvar av missgärningarna mot hans verksamhet och leverne.

Notera polisernas sätt att hantera upprorsmakarna.

http://www.youtube.com/watch?v=JdyKmzEdHws

Original Gangsters påstås utpressa lagligt-knark-handel.

2010-05-12T15:38:00.001+02:00

https://www.flashback.org/t1192804

http://smartbar.wordpress.com/

En bild säger mer än tusen ord.

2010-03-30T18:10:00.001+02:00

Drogsocialism, en lovande idé.

2010-03-30T15:38:00.003+02:00

Daniel Berg, Carl-Michael Edenborg och Ted Goldberg framlade i somras en debattartikel på Newsmill apropå Portugals uppluckring av förbudspolitiken mot narkotika. Det är ett bra inlägg i debatten om nolltoleranslinjen Sverige följt under fler år än vad som idag kan anses helt försvarligt, och med det föreslås en socialt medveten inställning kallad drogsocialism. I debattartikeln anförs fallet Portugal som ett praktiskt exempel på det sunda i att ersätta strafföreläggande och fängelse som påföljder för innehav av narkotikaklassade preparat med terapi och vård till de vilka inte mår bra av sina drogvanor, ett slagkraftigt argument om man ska tro den rapport herrarna källhänvisar till.

Att de internationella drogsmugglande nätverken är någonting djävligt dåligt håller nog alla utan inblandning i den profiterande änden av dessa med om, därför bör lagstiftning mot knarket finnas kvar. Det är viktigt att kunna angripa människohandlande utomsociala grupperingar, sådana vilka tvingar eller bedrar redan utsatta till att tjänstgöra som langare, prostituerade, utpressare med mera. Brottslagstiftning finns bland annat för att bemyndiga samhället ingrepp i människors liv, ambitionen med att ha lagar och förordningar bör inte vara att alla som bryter mot dom ska straffas, utan att det ska gå att straffa på ett rättssäkert sätt i de fall där människor eller egendom far illa och stipulera regler för hur samhället får övervaka eller undersöka individers leverne. Det får inte bli ett självändamål att sätta dit människor för brott, någonsin.

Den föreslagna drogsocialismen nyttjar ett perspektiv på inblandade i droghandel som påminner om den marxistiska klassteorin. Både säljare och konsumenter av narkotika ingår i den grupp av socialt utslagna, eller i riskzonen för svårigheter med samhället, som snarast får det svårare av rättsligt ingripande enligt nu gällande rutiner. Som exempel kan anföras personer utan marginaler i hushållskassan för böter eller de med ett smygberoende av läkemedel eller sedan ungdomsårens testande som riskerar att förlora jobbet om detta uppdagas. Att människor med ett liv i uppförsbacke dricker och knarkar mer än människor i trygghet är varken någonting konstigt eller motiverat att bestraffa för sin egen skull och redan risken för att åka på en narkotikaräkning eller kåkvolta förvärrar upplevelsen av den egna livssituationen. Rent krasst vill Sverige idag vara ett hot hellre än en hjälp för den här gruppen, en uppenbart inhuman inställning, dessutom i dessa fall kontraproduktiv om målet är att minska narkotikans destruktiva inflytande på människor och samhällsliv.

För lite mer än ett år sedan delgav folkhälsominister Maria Larsson en varning via Newsmill för att norrmännen kan komma att börja behandla heroinberoende missbrukare med heroin. Hennes ord om den här formen för missbruksvård är ännu ett bekräftande av att hon inte har en aning om vad det innebär att leva i beroende opioider, legalt eller med ett ständigt hot om att hon och hennes stat ska dyka upp med straffpåken:

"Förskrivning av heroin ger en signal: Om du inleder ett missbruk av heroin som du inte kan ta dig ur på egen hand (och det är mycket få som klarar), så kommer samhället att förse dig med din drog livet ut."

Klassiskt okvalificerat skitsnack från någon mycket fåkunnig om det verkliga livet utanför de yrkespolitiska hierarkierna. Den signal som säger att det är okej att knarka kommer från vänner och ovänner, människor av betydelse i det egna livet som man kan ta på, lyssna till och se. Ingen ung människa går till "samhället" och frågar 'är det okej om jag dricker sprit en gång i veckan?'. Ingen ung människa uppfattar försäljningen av nikotinläkemedel för cigarettavvänjning som att "samhället" säger att det är okej att röka cigaretter. En ung människa tar en cigarett för att en kompis erbjuder den, eller en äldre närstående röker och det verkar ingå i vuxenlivet, eller för att plågoanden i plugget har cigarett mellan fingrarna och framstår som rätt häftig mitt i allt hotfullt. Unga människor lyssnar inte på samhället och fattar övervägda beslut om sin egen framtid, och det är i allmänhet inte vuxna människor som börjar missbruka narkotika och orsaka problem för sig själva, staten eller närstående. Det är ungdomar och unga vuxna.

Även i Sveriges Radio P1 har Maria Larsson framträtt med den här inte särskilt verklighetsförankrade attityden, i programserien Knarket som sändes under förra året. Den är ett intressant och nyanserat inslag i den allmänna debatten kring narkotikapolitik. Häromdagen publicerade den allmänt eminenta bloggen Ekarkivet en intervju med Edenborg i egenskap av drogsocialist vilken är klart läsvärd och länkar vidare till andra texter med liknande budskap eller med relevans för intervjuns inriktning. Läs även Abel Backlunds kritik av folkhälsoministerns avsky inför skademinskningsinställningen till narkotika och missbruksproblem.

Sverige har inte någon officiell nationalsång.

2010-03-30T15:15:00.002+02:00

Idag har den här Facebook-gruppen vuxit ytterligare, vilket är en osmaklig utveckling.

Konstitutionsutskottets betänkande är färdigt. Motionerna från i höstas om att tillerkänna visan Du gamla du fria status som nationalhymn avslogs nyligen.

Liksom psalmsång och bön inte längre inleder morgnarna i grundskolan i Sverige, sjungs heller inte Kungssången eller Du gamla du fria i samma utsträckning som tidigare. Att populistiska krafter från nationalistiskt håll underblåser lögnspridning påskinande att det dels finns en officiell nationalsång och dels att dennas framförande förbjuds på lokal nivå runtom i Sverige i syfte att anpassa svensk skolkultur efter utomeuropeiska invandrares hemlandskulturer bör motarbetas.

Sanningen måste fram, nationell gemenskap får inte byggas på grundval av påhittad lagstiftning och innehållslösa påståenden om förbud som inte finns.

Förklarande rubrik.

2010-03-05T23:39:00.001+01:00

http://www.youtube.com/watch?v=AjaINFZ304g

Sextontusen personer kan inte ha fel, eller?

2010-02-16T12:32:00.004+01:00

På Facebook har någon Daniella Dani Sitek startat en grupp vid namn VI VILL HA SVERIGES NATIONALSÅNG TILLBAKA TILL SKOLORNA. Dess beskrivning, tillika programförklaring, lyder:

: VARFÖR SKA VI INTE FÅ HA SVERIGES NATIONALSÅNG KVAR I SKOLORNA, TYCKER DET ÄR DÅLIGT.

Inläggen på gruppens "Wall" från henne handlar huvudsakligen om att berömma storleken på gruppen och med vilken hastighet den vuxit. I gruppens diskussionstrådar dryftas huruvida det faktiskt är förbjudet att sjunga nationalsången i skolan eller ej, där ett förekommande resultat ungefärligt innebär att någon eller några övertygas om att det finns 16:8-domar (Hets mot folkgrupp) mot personer som i skolan eller på allmän plats sjungit nationalsången, får veta att någon minsann gått på en skola där man straffades för ett sådant illdåd som stolthet över Sverige, och antagligen också får veta att detta är för att respektera utlänningar som flyttat till Sverige.

Hemska, hemska utlänningar som bäddar för den här typen av idioti. Eller bör man kanske anta att det här är något som följt av att etniska svenskar med lägre mental kapacitet och allmänbildning pratat väldigt mycket om ett fenomen som inte finns? I vilket fall handlar det om en mängd populistiska faktoider som inarbetas och sprids med den här gruppen, vilken istället för att faktiskt arbeta för någon slags skolpolitisk förändring huvudsakligen används för att sprida missaktning mot migranter och flyktingar hit, i diskussionstrådarna emellanåt uttryckt som "vissa invandrargrupper". Påståenden om att ha sett sådana här förbud införas på skolor substantieras inte i något fall av mer än påståendena själva, såsom Annica Kohkoinen gör i den mest populära tråden (hon skriver rätt ut att motiveringen löd att det var rasistiskt att sjunga nationalsången), vilket helt klart utgör en uppmaning till att maila Norsjövallens skola i Norsjö. Det är en skola för barn i förskola upp till klass fem, som motkulturens presbyt skickat en fråga om nationalsångsförbudet till på adress norsjoskolor[a]norsjo.se (tillägg: mailet har skickats och efterfrågar också hur Norsjö skolor ställer sig till att användas som referens på vis som gjorts). Hågade kan också ringa till samordnande rektor med personalansvar för Norsjövallens skola Therese Berg på nummer 0918-141 92 . Det blir intressant att se vad för respons som ges, det kan anses befogat att antaga, att skolan ifråga inte uppskattar att användas som redskap för invandrarnegativ populism.

Uppsåtet med gruppen verkar alltså rätt så oklart, särskilt med tanke på att det faktiskt inte finns någon juridisk substans i nationalsångens status som nationalsång, i oktober förra året inlämnade kristdemokratiska Eva Johnsson en motion som föreslår att nationalsången görs officiell, vilket även Lennart Sacrédeus gjorde. Konstitutionsutskottet har bordläggning av dessa ärenden i mars. För att få utrett vad för syfte gruppen har skulle en polisanmälan kunna göras, är uppsåtet att möjliggöra och understödja spridande av missaktning mot vissa invandrargrupper finns en möjlighet att Daniella Dani Sitek lär sig att tänka till först.

Självklart kan man hoppas på att gruppen vid ett medlemsantal omfattande tjugotusen Facebook-användare omvandlas till ett språkrör för någon organisation eller visar sig vara en kvalitetstroll. Men motkulturens presbyt betvivlar detta.

Eva Lundgrens påverkan på en man.

2010-02-13T23:07:00.008+01:00

På Newsmill publicerades för ett par dagar sedan en artikel av sociologie professor Eva Lundgren, om mäns sexövergrepp. Den har skrivits på ett sådant sätt att det inte går att avgöra vem den skrivits för, eller vilka som representeras av Lundgren med den. Utöver de sedvanliga poängerna hon försöker göra utan att framföra något slags belägg för dom, manskonspirationen med dess gruppvåldtäktsceremonier och allmänt vämjande sedvänjor i det dolda, saknar den synbarligen berättigande annat än som reklam för hennes kommande bok. Förhoppningsvis kommer den att hålla högre kvalitet än artikeln ifråga och ange källor på ett vettigt sätt, något som professorn borde klara av, kan man tycka.

Upprepad recitation av artikeln försatte en person anknuten till Motkultur! i ett mycket märkligt tillstånd, som glädjande nog dokumenterades. Nedan följer den kommentaren till Eva Lundgrens artikel, en kommentar motkulturens presbyt finner mycket talande och klarsynt.

Sturmark vill inte ha motkultur.

2010-02-11T22:08:00.002+01:00

Christer Sturmark tror att TV-programmet Det Okända är journalistik, en skojig tolkning av vad som för de flesta nog framstår som en form av underhållning och fantasikittlande dokumentation av andra människors föreställningar. Visst finns den typen av spiritister, men deras inflytande över media som annat än källa till profit av genren ifråga för produktionsbolag och distributionskanaler kan troligtvis välbefogat anses marginell.

Motkulturens presbyt skrev en kommentar på Sturmarks blogginlägg, som fortfarande inväntar moderering, vilket antagligen betyder att den inte kommer att publiceras.

Därför följer kommentartexten här.

#1 by Motkultur! on februari 11th, 2010

Your comment is awaiting moderation.

Skillnaden mellan underhållning och journalistik är faktiskt inte särskilt svår att begripa, så när du försöker göra en förment viktig poäng som tar avstamp i implicit förnekande av den skillnaden ser det för mig ut som ännu ett skämt från samfundet Humanisternas sida. Det senaste jag nästan inte vågade skratta så här mycket åt, eftersom du och din klubb kanske menar allvar, var Gud finns nog inte-kampanjen. Den begick också rätt grovt våld på basal vardagsrationalitet och allmänbildning.

Att underhållningsbranschen profiterar på människors livsstils- och livsåskådningsval är varken konstigt eller särdeles oetiskt, framförallt är det inte en kniv i ryggen på journalistik eller journalister.

Det finns också en viktig skillnad mellan vad du finner obegripligt, och vad som är obegripligt. Ett lästips som kanske klargör något om det, Stephen Ullmanns Language and Style, vilken får bjuda på ett citat som avrundning.

”Objectivity concerns the role of the observer, not the observed.” (Sid. 22, Oxford Basil Blackwell, -66)

Tillägg, Sturmark har nu publicerat kommentaren.

It's my life and I'll do what I want, it's my mind and I'll think what I want.

2010-02-03T08:08:00.004+01:00

Det finns i Sverige en instans av The Zeitgeist Movement, som har till syfte att propagera och agera för ökning av det inflytande The Venus Project åtnjuter. Punkt sju i deras handlingsprogram syftande till skapandet av en bättre värld, för människor såväl som natur, har komisk potential.

"Berätta om oss för alla du känner och stöter på. Blogga, maila, prata diskutera! Utan en massiv spridning av Zeitgeist idéer finns det ingen chans i världen att, när det ekonomiska systemet väl kolapsar, människor ska anamma ett nytt sätt att tänka.

Ordna filmvisning, skriv ut informationsblad och dela ut, Skriv till människor och berätta, diskutera med dina barn/vänner/anhöriga/osv, skriv insändare.

Endast fantasin sätter gränser."

Se där, ytterligare en sekularism som bygger på utopisk självmarknadsföring och beskriver sig själv som en nödvändighet för fortsatt mänsklig social evolution. En intressant vändning av den marxistiska doktrinen att proletariatet kommer att genomföra en global revolution, eller kanske skulle ha gjort det för länge sedan, som påminner något om den traditionalistiska föreställningen om Kali Yuga, botten är snart nådd och de som klarar av, förtjänat det, eller annat villkor, kommer att få följa med in i nästa jordiska himmelrike.

Inte så väldigt trovärdigt. Att den här rörelsens hemsidor inte stödjer SSL stör också intrycket något, inte riktigt så mycket som första delen av den första propagandafilmen som gjordes för Zeitgesit, men tillräckligt såtillvida att det känns oseriöst. Det intrycket gör också kombinationen av doktrinen 'se inte på TV-nyheter, dom bara ljuger, lär dig från webben istället' med hemsidesinnehåll lika luddigt som Scientologikyrkans (som av något skäl inte heller stödjer SSL, utan ger ett intressant felmeddelande istället*). Avsaknaden av rättstavning och grammatisk korrekthet gör den svenska Zeitgeist-hemsidan till något som ser mer ut som humor än en politisk-etisk folkrörelse, på det området lyckas scientologerna bättre.

Till och med knuttarnas eget parti ger ett mer seriöst intryck, över Internet åtminstone. Där finns humorn istället i tankarna på skäggvästar i regering och riksdag som instiftar slentrianmässig tvångskastration av alla personer som på gängkulturernas för ändamålet upprättade hemsidor anges som sexförbrytare eller kvinnofridsbrottslingar. Men dom vill avkriminalisera knark för eget bruk, eller något sådant, och det känns klart oroande. Det skulle ju inte förvåna om rikets pufftomtar röstar på det alternativet av det skälet i höst.

Snälla, gör inte det. Rösta inte på näringsverksamheten Piratpartiet heller, det är så uppenbart att Falkvinge inte vill något annat än knyta affärskontakter. Stötta kanterna i blockbildningarna istället, och engagera er i de partiernas verksamheter, påverka inifrån istället för att hoppas på orutinerade populister. Ja just, rösta inte på Sverigedemokraterna, att Jimmie ser mer ut som Göran än Mona gör inte honom och hans partikollegor till skickliga politiker. Sverige och världen behöver skickliga politiker, inte politiker med pöbelns stöd.

* "Fatal error: Uncaught exception 'Zend_Db_Adapter_Exception' with message 'SQLSTATE[28000] [1045] Access denied for user 'magento'@'localhost' (using password: YES)' in /var/www/root/magsites/pubs/web/lib/Zend/Db/Adapter/Pdo/Abstract.php:143 Stack trace: #0 /var/www/root/magsites/pubs/web/lib/Varien/Db/Adapter/Pdo/Mysql.php(211): Zend_Db_Adapter_Pdo_Abstract->_connect() #1 /var/www/root/magsites/pubs/web/lib/Zend/Db/Adapter/Abstract.php(441): Varien_Db_Adapter_Pdo_Mysql->_connect() #2 /var/www/root/magsites/pubs/web/lib/Zend/Db/Adapter/Pdo/Abstract.php(230): Zend_Db_Adapter_Abstract->query('SET NAMES utf8', Array) #3 /var/www/root/magsites/pubs/web/lib/Varien/Db/Adapter/Pdo/Mysql.php(281): Zend_Db_Adapter_Pdo_Abstract->query('SET NAMES utf8', Array) #4 /var/www/root/magsites/pubs/web/app/code/core/Mage/Core/Model/Resource/Type/Db/Pdo/Mysql.php(45): Varien_Db_Adapter_Pdo_Mysql->query('SET NAMES utf8') #5 /var/www/root/magsites/pubs/web/app/code/core/Mage/Core/Model/Resource.php(87): Mage_Core_Model_Resource_Type_Db_Pdo_Mysq in/var/www/root/magsites/pubs/web/lib/Zend/Db/Adapter/Pdo/Abstract.php on line 143"

Pröva 'magento' och 'YES' som användarnamn respektive lösenord på alla scientologiska hemsidor, det kanske är nyckeln som dödar Xenu.

Misstänkliggörande sådd.

2010-01-29T23:00:00.006+01:00

"Gräs gör det grönare på vår sida om staketen, och vi hytter med bongen. I sällskapslös trivsel begrundas östlig ortodoxi, men intresset har redan svalnat något, istället infinner sig spontant i sinnet korta och ofärdiga tankar om homunculi. Vissa önskar inleda livslånga relationer till sublima väsen och att äktenskap i människoform får formalisera den unionen, något som förutsätter att båda parter har tillgång till kropp och knopp. Vilket rike, det materiella eller det andliga, har störst makt över besättelse av en människokropp?

Inget, skulle vi spontant föreslå om frågan framställdes till oss. En sådan kontakt förutsätter samarbete från såväl ande som personer redan i köttet, en uppfattning bland andra vissa häxkonstnärers och vissa karibiers magisk-mystiska traditioner ger teoretiskt stöd åt. I fallet enligt ovan finns det tre parter. Häxkonstutövare, andeväsen, och kroppinnehavare, alla tre viktiga för att arbetet ska gå i lås och därför alla tre oerhört viktiga som perspektiv att betrakta arbetets planering och utförande från. Häxkonstutövare och andeväsen har båda klart för sina själv vad som önskas uppnås, och avser också tillse att så sker, oavsett kroppinnehavares medgivande eller kännedom om övriga parters motiv.

Om kroppinnehavarna skulle samtycka till dessa mål och meningen med dom, unionen som nämndes tidigare, finns inte några allvarliga problem utan projektet kan direkt inledas enligt beprövad metod, eller eventuellt för det specifika fallet konstruerad, efter övervägande och diskussion mellan de inblandade. Om de istället antas misstycka, uppstår ett intressantare scenario med andra hinder och möjligheter. I fortsatt spontanitet föreslår vi bedrägeri, att kroppinnehavarna bedras till att utföra de handlingar som medger den eftersträvade permanenta besättelsen. Det finns magisk-mystiska och esoteriskt inriktade organisationer som genom utbildningen de erbjuder utför precis detta, och på så vis skapar en sociologisk kropp av besatta, föreställ er exempelvis att varje grad innebär att leva i besättelse av en viss typ av väsen och varje övergångsrit innebär besättelseskifte med ytterligare ett klargörande av invigningarnas ändamål. Det hör alls inte till ovanligheterna, ni kan mycket väl ha kommit i kontakt med något liknande.

Hämtas en metod av det slaget från föredraget sammanhang kan också det praktiska utförandet anses något närmre. Den metoden anpassas sedan till kroppinnehavarna, en antagligen tidskrävande men inte särdeles avancerad procedur som dock förutsätter god kännedom om kroppinnehavarna som personer. Givetvis har detta relevans för hur val av kroppinnehavare bör gå till. Den goda kännedomen kan ta en hel del tid och ansträngning i anspråk att skaffa och denna kostnad finns det poänger med att minska, exempelvis genom val av uttrycksfulla människor som kan kännoläras på avstånd via litteratur eller annan tillgänglig dokumentation. I allmänhet krävs allmänt god människokunskap för att djupstudera enskilda individer, men konstnärer av olika slag eller familjemedlemmar, även "ingifta" sådana, ser vi spontant som troligtvis och förhållandevis lättarbetade, lättstuderade, med en kombination som ett möjligt optimum på den här nivån av resonemang.

Vi anser det troligt som optimum med tillägg om att de valet faller på också väljs med hänsyn till häxkonstutövarnas igenkännande av sina egna själv i kroppinnehavarna, efter en stunds nämre eftertanke. Andra sådana troligheter kan destilleras fram genom ändrande av hänsynsreglerande faktorer och förutsättningar, men exemplet ovan bör räcka för de som avser tillämpa den här textens innehåll, dessa har tillgång till empirisk prövning som väg till nödvändiga kunskaper om de egna själven och andeväsen, samt förutsättningar aktuella för val av kroppinnehavare. Åter till saken, att kroppinnehavare enligt ovan beskrivet troligt optimum utsetts antages tills vidare.

Bedrägeriet kan börja. Författare eller annan form av konstutövare med vilken avses ingå "ingifte" har lagts till häxkonstutövare och andeväsen. En mängd möjliga inledningar föreligger, som främst bland dessa uppfattar vi för tillfället konkret kontaktande medelst brev eller motsvarande, formulerat på ett responsyrkande sätt. Beröm för produktion av konstnärlig art eller någonting liknande kan användas som svepskäl för kontaktsökandet och det kan i sin tur få subtil, önskvärd, effekt via bekräftelsehanterande sinnesfunktioner, bland annat. I vissa fall finns ett religiöst eller magiskt-mystiskt intresse värt att nyttja, i dessa föreligger något mindre mundana möjligheter som också medger intimt samarbete med andeväsen, exempelvis kan kontaktsökandet göras i drömmar eller annat liminalt tillstånd såsom vid intensivare böneutövande av andeväsen själva, eller av häxkonstutövare som har förmåga att praktisera besättelsens invers genom inblandade andeväsen som upplåter den egna existensen för ändamålet. Sådan förening har för övrigt en mängd intressanta aspekter väl värda för häxkonstutövare att undersöka, och att ingå unionsmotsvarighet i det riket utgör en intressant möjlighet.

Kontakt föreligger, då används förslagsvis begärstillfredsställelsens dresserande egenskaper som väg till hjärtat avsett att snärja. Ge vad kroppinnehavarna vill ha och begär, medvetet såväl som omedvetet, i ett måttligt tempo och med kontinuitet från regelbundenhet i utbytet. Bekräftelse, drömmar, kvalitetssex, löften, droger, gemenskap, intimitet, framtiden, och vadhelst annat som kittlar, skapar spänning och attraktion. Betoning kan med sannolik fördel läggas på ömsesidighet, särskilt avseende uppriktighet, och om den kommunikationen betraktas som riktad till den kropp med vilken resten av levnaden sedan kommer att tillbringas kringgås också en del typer av explicita lögner, vilka skulle kunna så tvivel eller på annat vis störa processen, genom en teknikalitet. Pragmatiskt korrekt tillvägagångssätt och ett paradexempel på hur psykosocial träning och självanalys kan underlätta magisk-mystisk praktik, om än ett småskaligt sådant.

Inympas tidigt i relationen till kroppinnehavarna rutiner av olika slag förenklar det införandet av mer avancerade rutiner sedan, när de konkreta förberedelserna för den permanenta besättelsen för kroppinnehavarna börjar. Inledningsvis räcker det med att samtal inleds och avslutas på samma sätt varje gång, att beröm bemöts på samma sätt varje gång, och sedan lite större vanor, såsom hur ett rutinmässigt samlag går till, mat lagas och intagas, eller motsvarande för drogbruk, exempelvis. När rutin i införandet av rutiner etablerats, kan små andliga övningar läggas till, som bäddar för andeväseninträdet och att målet nås. Vad som krävs för en specifik situation varierar stort, med avseende på alla de tre parterna, men häxkonstutövarna och andeväsen har en pågående kontakt sinsemellan och kan fatta konsensusbeslut om hur kroppinnehavarna ska göras redo och trivsamma inför den faktiska besättelsen. Att häxkonstutövare i ett sådant här läge har stor användning för skapande av förtroende och sanningar, att uppfattas som rätt, torde stå för alla läsare helt klart, ävenså varför."

Motkulturens presbyt presenterar Hengel, essensen av någonstans.

2009-08-15T20:48:00.003+02:00

I en avlägsen kosmisk avkrok snyftar stenarna av hunger och leda, på marken endast de återstår efter återkommande regn av eld. En mängd ljud drar fram där, som en vind av mumlande röster i avsaknad av luftig naturlighet. Stilla stadiga moln av mineraldamm vältrar fram både i skyn och längs dalarna. Ibland känns darrningar i marken, som om den klagade på bergs vis. Varken minnen eller glömska finns längre här, endast väntan.

Grobar har släppt ett smakprov från det kommande albumet. Lyssna på det, och kom med kommentarer.

Carina Rydberg och Mohamed Omar, symtom eller sanningssägare?

2009-07-30T17:44:00.004+02:00

"Jag är trött på dessa fascister - jag har fått nog.
Till medlemmar i Författare.

Flera medlemmar i gruppen Författare har haft datorproblem. En medlem har polisanmält sitt kapade FB-konto och sin hackade hemsida. Själv har jag en obrukbar dator, i vilken mina manus ligger - och de är omöjliga att säkerhetskopiera.
Självklart är även detta polisanmällt.

Det här har gått långt över gränsen för det anständiga. Och jag har just fått reda på varför Mac-användarna är de hårdast angripna: De är upphovsmän.

Och det är upphovsmännen man vill åt.

Det här är inte yttrandefrihet. Det här är hackarens diktatur. Men jag kommer inte längre att tillåta att mitt privat- såväl som mitt yrkesliv saboteras på det här sättet.

Och om någon får för sig att lägga ut det här till valfri bloggare/nyhetssida: Be my guest. Betrakta det som ett pressmeddelande.

Carina Rydberg"

Citatet kommer från ett utskick i en grupp på Facebook, och hade bilden bifogad.

Vad har drivit Carina till detta märkliga utspel?

Tjackvana som spårat ur? Det skulle onekligen förklara en del.

Carinas knäppighet påminner om Mohamed Omars framträdande i en diskussion på SVT om Rosengård-rapporten när den var aktuell.

Omars senaste blogginlägg handlar om tidskriften Expo, och att den har något slags judiska intressen i ryggen, vilket väl knappast kan anses kontroversiellt i sig. Expo har ju reklam för Hillel-förlaget på hemsidan och en Aschberg i centrum, samt en allmänt borgarsocialistisk inriktning. Visst är det hemskt att palestinier antagligen far illa i östra Medelhavsområdet och att det inte finns en trovärdig rapportering om den politiska situationen i Iran, men att Expo skulle utgöra ett nav i en sionistisk maktstruktur i Sverige känns rätt främmande.

Vad Omar missat i sitt blogginlägg är att Expo publicerat artiklar kritiska mot inomisraelisk rasism och etnisk separatism, ett inte helt ovanligt ämne för Expo-anknutna journalister att skriva om.

Mohamed håller fortfarande på att lära sig radikaltraditionalistiskt tänk och antisionistiskt författarskap, och motkulturens presbyt hoppas på att han inte hamnar i samma trista fack som Lasse Wilhelmsson och Ahmed Rami redan är kända för att befinna sig i. Det behövs fler intressanta debattörer som har en positiv attityd till islamisering och interideologisk diskussion om mer eller mindre tabubelagda ämnen i Sverige, däremot behövs inte fler människor i världen som hoppas på att det finns en konspiration att störta, en Satan vilkens död kommer att frälsa mänskligheten från sig själv och ondo. Nationaldemokraterna har rätt nyligen tagit pulsen på Mohamed, med ett rätt intressant resultat.

Lek med tanken att Carina och Mohamed har helt rätt. Fascinerande värld.

Ännu en läsvärd artikel, som antyder att Beridna Högvaktens Vänner är en nationell organisation. Motkulturens presbyt gillar också män i uniform, men föredrar stridsduglig sådan.

Muskelavslappnande centralstimulantia.

2009-07-14T08:01:00.001+02:00

"OBJECTS OF THE INVENTION

It is an object of the present invention to provide new compounds having central nervous system (CNS) stimulating activity. Another object is to provide new compounds having muscle relaxant properties. A further object is to provide intermediates for the preparation of the final compounds of the invention. Yet another object is to provide a method for the preparation of both the intermediate and the final compounds of the present invention. Still another object is to provide a method for the administration of the final compounds of the invention. A still further object is to provide pharmaceutical compositions containing as active ingredients the final compounds of the present invention. These and other objects of the present invention will be apparent from the following description."

Patentet finns här.

Vexior218 ger ut en bok om Pan131 via Ixaxaar.

2009-06-15T09:32:00.002+02:00

PanParadox: Pan Towards Chaos

Pan, the untamed beast in demon-shape, which strolls restless around our woods and mountains, or rather, coils, levitating through our filthy cosmic galaxies, as a burning dragon, laughing relentlessly at the creation of cosmos.

Pan is the one who ignites the torch of Lucifer, which brings forth the black flame. Pan is the one who creeps up behind, sprinkling gasoline on ones back and flicks sparkling matches at you. Not because for the fact that he hates you, but just to get one's attention… to get you to wake up and for once, take your existence or subsistence seriously. When you have succeeded with that, then your work as a magician can start – a magician who imposes masterwork in black Chaos magic. For this is what black Chaos magic essentially is all about, to feed ones inner, develop and to transcendent into Chaos. Whether Chaos exists in ones mind, or beyond cosmos is irrelevant at this moment, what is important is ones awareness as a Chaotic individual, a human in black magical possession.

Anti-cosmic, Chaos-gnostic and Satanic philosophy and mysticism around the misrepresented contemptuous god and black magical Chaos-philosophy. Includes Satanic illustrations and rituals.

Some of the contents:

A historical & mythological narration on Pan, Pan Towards Chaos, Paradoxical Panic essence, PanAgoceros, Loki, Lucifer, Panic entities, Grimalkin, Baphomet, Præmeditatio ritus panos, Correspondences of Pan, Ritus Panos, Panic ritual area & tools, Pan pæanis, Pan ritual.

Printing details:

Regular edition of handnumbered 677 copies. Hardcover book with symbol blocked in silver on the cover, small Octavo. Heavily illustrated with drawings and photos with fullcolour picture plates. 198 pages. Information about the deluxe editions soon to follow. To be published during June-July 2009 by Ixaxaar Publishing.

Pre-order a signed copy from the author at ek[at]vexior.se. Or order it from IXAXAAR PUBLISHING >>

Motkulturens presbyt väntar med spänning på att få läsa detta verk.

http://www.vexior.se/lokisbookofhate.html

http://www.vexior.se/odinists.html

Några tankar om psykoanalytisk religionsteori

2009-05-21T00:34:00.001+02:00

Väl värt att understryka, några tankar, inte några sanningar eller doktriner.

Erik H. Erikson menade att religionen erbjuder en nyttig regression, ett återvändande till barnaårens så kallade grundkonflikter. Enligt Erikson finns tre huvudsakliga viktiga faktorer för en människas utveckling av en relation till gudomligt, som hör samman med barnets relation till modern. Känslokvaliteten i relationen till modern, den första upplevelsen av ömsesidigt igenkännande mellan moder och barn, och barnets upplevelse av att överges av modern.

Relationens initiala känslokvalitet beror av graden av trygghet i form av från modern utgående intensiv, upplevt helgad, närvaro. Tilliten som barnet känner till denna närvaro formar också hur den vuxne senare upplever och utövar förtroligheten, eller sökandet efter förtrolighet, till gudomligt. Erikson menade att tidiga erfarenheter av sådan närvaro följer med genom livet som en numinös potential, en potential till erfarande av det numinösa, i sin renaste form ett erfarande av unio mystica där den egna identiteten upphör och endast en upplevelse av sammansmältning med ett högsta goda finns kvar. Grunden för sådana mystika erfarenheter kan alltså läggas redan i barnaåren, ett ansvar för föräldrar, och frigörelse från neuroser med rötterna i barnaåren utgör ett viktigt steg i själslig utveckling och fostran således.

I det första upplevandet av ömsesidigt igenkännande uppstår en psykologisk konflikt, barnet upplever sig självt som avskiljt från modern i ett samtidigt identifierande av sig självt och modern, en separation av det egna från heligheten, eller annan kvalitet, i den tidigare osjälviska uppfattningen av modern som omnipotent trygghetskälla. Samma igenkännande innebär också ett möte, en kontakt mellan två subjekt, tidiga erfarenheter av vilken har potential att påverka hur senare kontaktsökande med gudomligt utövas. Lämnandet av det osjälviska upplevandet av modern medför en saknad, eller vemod och sorg, som tar sig uttryck som en längtan efter ett återvändande till det förlorade urtillståndet av total gemenskap med det perfekta, förlusten av paradiset och det första personliga lidandet.

Om kärlek och vad älskande inte innebär.

2009-04-30T20:42:00.004+02:00

"Psykosyntes är en metod för psykologisk utveckling och självförverkligande för dem som vägrar att bli slavar åt sina inre spöken eller yttre påverkan, för dem som vägrar att passivt ge efter för det psykologiska spel som pågår inom dem, utan istället är beslutna att bli herrar över sina egna liv."

Roberto Assagioli

De flesta människor söker efter sådant som framkallar behag och undviker sådant som ger upphov till motvilja. För många människor i västvärlden handlar livet oerhört mycket om sökande och undvikande, vilket rent krasst innebär ett slaveri under minnen. Minnen av behag, och minnen av aversion.

Alla sinnesstämningar går över, förr eller senare, vanligen förr. Det gäller såväl behagliga som obehagliga, och därför lönar sig inte de flesta ansträngningar som bygger på preferenser vad gäller sinnesstämning. Sorg mattas av, om den tillåts bero gör den det i samma takt som drogabstinens efter ett missbruk, glädje tappar sin charm, ofta fortare än ett tjackrace. Jakten på ett varaktigt behag eller varaktig undslippande från obehag gör människor olyckliga, eftersom de saknar makt över världen utanför dom, och således medför ofta ambition av sådant slag besvikelse och utgör ett misslyckande.

Det vakna medvetandet tröttas, kontinuerligt kategoriserar och väljer det baserat på preferenser, vilka i sig utgör kärnan i en persona, en personlighet, och efter en tids arbetande behöver medvetandet vila. Undermedvetna processer pågår kontinuerligt, även i sovande tillstånd, och dessa processers innehåll formas av medvetandets verksamhet, dess kategoriserande och väljande. Därför följer upprymdhet och upprördhet med in i sömnen och stör den, behag och obehag känns som behov, således tolkar också det undermedvetna upprymdhet och upprördhet som möjligheter till behovsuppfyllan. Liksom sömnstörningar medför en negativ utvecklingsspiral gör också fastklamrande vid behag och obehag det, ansträngning för behovsuppfyllan som belönas stärker beroendet av samma behovsuppfyllan, och nederlag inger en upplevelse av större behov av ansträngning, något som tär på både kropp och psyke, dessutom stärker det samma beroende av behovsuppfyllan genom att oro och rastlöshet vid all vila uppstår.

Många visa människor som bedrivit introspektion, och observation av såväl egna som andras själv, har konstaterat att människans sinne fungerar på ungefär det här sättet, att begär och aversion leder till lidande och en olycklig levnad. Såvitt det stämmer är rebellism ett ideal väl värt att utöva, eftersom det i någon mån förutsätter frigörelse från de omgivningens krav som får begär och aversioner att uppstå, och därför får heller aldrig rebellernas mål vara av sådan karaktär att de i det världsliga kan uppnås, för i sådant fall lindas samma rebeller in i det lidande de avsett minska eller utrota. Alla människor klarar inte av att ha sådana mål, eller ens inse att deras småaktiga girighet och banala njutningslystnad orsakar det lidande de gärna idisslar och sprider. I varje samtid finns en anda, en sociokulturell norm, vilken ligger till grund för gemensamma preferenser och toleranser. Att växa upp i en grupp av människor leder till indoktrinering i samma grupp människors anda, och spontant uppkomna persona hos människor i den miljön beror direkt av den andan, oavsett om dessa persona avser erkänna eller förkasta den.

”Wer mit Ungeheuern kämpft, mag zusehn, dass er nicht dabei zum Ungeheuer wird. Und wenn du lange in einen Abgrund blickst, blickt der Abgrund auch in dich hinein.”

”Den som kämpar emot ohyra, bör akta sig så att han själv inte blir ohyra.

Ty om du ser ned i avgrunden länge nog, ser avgrunden ned i dig”

Friedrich Nietzsche

I den här samtiden finns en doktrin om ägande, som implicit menar att egendom är en värdfull rättighet. Att tillgång till resurser inte har ett värde om inte också resurserna utgör en andel av de egna egendomarna på ett i den egna gemenskapen accepterat sätt. Normativa strukturer samverkar med egendomsgirighet, vilket i egenskap av begär styrda av samtidsandans rätt godtyckligt uppkomna innehåll fängslar människor i ett slaveri under yttre påverkan och inre spöken, som naturligtvis leder till lidande och olycklighet. Slaveri av det här slaget kommer inte sällan till uttryck som oskälig upptagenhet med det egna lidandet och den egna olyckligheten, vilka raskt låter sig inlemmas i den egna identiteten, något som konkret leder till att preferenser får kraft och ett slags psykosocialt fängelse uppstår. Ge lidandet uppmärksamhet länge nog, så börjar lidandet uppmärksamma dig; den negativa spiralen har inletts.

Inte bara döda tingestar betraktas av samtidsandan som potentiell egendom, även människor och djur kategoriseras som sådan. Det har uppstått ett system för att värdesätta egendom, som över tid mer och mer visat sig vara ett mått på gruppers preferenser i affektslaveriet. Från att ha varit ett mått på materialvärde, till framställningsvärde, till rent spekulativt grundat mått på begär, och aversion, ett normerande av preferenser och preferensers normerande.

Mammons makt är stor.

"The essence of liberalism is individualism. The basis of its error is to mistake the notion of the person with that of the individual and to claim for the latter, unconditionally and according to egalitarian premises, some values that should rather be attributed solely to the former, and then only conditionally. Because of this transposition, these values are transformed into errors, or into something absurd and harmful."

Julius Evola

Människors indoktrinering i denna samtidsanda ger utslag som hur parrelationer bildas och upprätthålls. Ofta manifesterar sig girighetens demoner i dessa sammanhang, det hör inte till ovanligheterna att den part i en parrelation som inte betraktar den andra som sin egendom klandras för detta, särskilt om denna andra betraktar den förra parten som sin egendom, och åtminstone undermedvetet känner att detta innebär ett värdesättande av förra parten. 'Du älskar inte mig'. Ni har alla tagit del av myriader versioner på det här temat i litteratur, radio, television, och via andra berättande media. Samma princip ger också upphov till situationer där ena parten genom detta slags ägande upplever ett värde i parrelationer som helt uppenbart inte fungerar utan att någondera part ändras eller ändrar sig, en värdering som delas eller som smittat av sig, oftast, inte sällan förekommer även skuldbeläggande som upprätthållare av sådana relationer.

"Amongst the Truths of our religion [islam] is that the world is as Allah has wished it to be. Hence you should only demand perfection of yourself..."

Ivan Aguéli

Endast efter att begär och aversioner fråntagits makten, vilket trivialiserat sker genom avpersonalisering och osjälviskt leverne, kan kärlek upplevas och utövas. En människa som är rädd att förlora något eller någon är oförmögen att älska. Människor som har personliga preferenser kan inte i något annat, än mindre i allt, se det högsta goda, det gudomliga, väsensgrunden, världsandan, eller någon annan ej helt rättvisande titel på källan till liv, vishet, och mening. Utan förmåga till sådan kärlek innebär sexuella relationer inte mer än ömsesidig, eller ensidig, masturbation, ofta en behovsuppfyllan som stärker personliga preferenser. Därför ingår celibat som ett centralt inslag i all asketisk esoterism, det lär att kärlekslöst sex skadar och heller inte upprätthåller relationer mellan älskande, och därför ingår promiskuitet som ett centralt inslag i all extatisk esoterism, det lär att kärlekslöst sex inte upprätthåller relationer mellan älskande och också skadar.

Påståenden om att en given parrelation bygger på kärlek kan oftast avfärdas, vanligen genom klargörande av att endera eller båda parter räds parrelationens upphörande eller förändring. Finns där begär och aversioner älskar inte parterna varandra, de har personliga preferenser som hindrar dom från att uppleva det enda till vilket kärlek kan kännas i partnern.

"Den som skyler vad som är brutet, han vill främja kärlek, men den som river upp gammalt, han gör vänner oense."

Ordspråksboken 17:9

Ältande och idisslande av minnen leder ingenvart, särskilt inte i relationer till medmänniskorna.

"Jag tager icke emot pris av människor".

Jesus, enligt Johannesevangeliet 5:41

Endast de som har ömsat personligheterna, och inte längre styrs av lidandets upphov, kan prisa det högsta, vilket är att älska.

"Varen så till sinnes som Kristus Jesus var, han som var till i Guds-skepnad, men icke räknade jämlikheten med Gud såsom ett byte, utan utblottade sig själv, i det han antog tjänare-skepnad, när han kom i människogestalt. Så befanns han i utvärtes måtto vara såsom en människa och ödmjukade sig och blev lydig intill döden, ja, intill döden på korset."

Paulus, enligt Filipperbrevet 2:5-8

Falskhetens emissarie, recension av ett mellanting

2009-04-29T19:31:00.005+02:00

Av en händelse ramlade motkulturens presbyt över en oemotståndlig länkaddress, http://falsk.nu,

och överraskades inledningsvis positivt av den annonserade ambitionen med materialet.

"Det handlar om att leva sitt Liv på ett speciellt sätt.

I Livet är Du inte ensam, Du möter många fina och underbara människor – men även andra som rör till det för Dej och även i värsta fall gör Ditt Liv eländigt. Jag vill här visa hur Du enkelt och effektivt bekämpar dessa och i de flesta fall går segrande ur striden."

Konsten att vara falsk, av Jan Stål.

Trots det emellanåt något töntiga språket och överdrivna fokuset på elaka lärare, som tillsammans ger intrycket att Jan till viss del skrivit den här texten för att behandla sina egna neuroser och följdaktligen inte uteslutande begagnat de metoder han redogör för under sin självterapi, framgår det att materialet bygger på livserfarenhet och en sund, mjuk, och inte helt medveten nihilism. Att inte slava under normer och tidsandans nycker kallar Jan för att leva falskt, och han ger både konkreta förslag och redogör för förhållningssätt avsedda att gynna den enskilda i kampen med motgångar.

"Hur hanterar Du i så fall den sanning som sägs vara så vacker och ren?

En sak ska Du veta: Korkade personer tar alltid chansen att vid ett visst tillfälle få ställa sej i ljuset, att få bullra så de hörs och för ett ögonblick riktigt få rulla omkring i sin egen idioti. När sker då detta? Jo, när de får chansen att berätta SANNINGEN !!!"

Med viss klarsyn redogör Jan för drag hos problematiska parasitiska och stupida personlighetstyper, sådana som de flesta stött på hos andra och förhoppningsvis också hittar hos sig själva vid läsning av hans text. Den mycket användbara insikten att idioter inte inser den egna idiotin för att de dras med idioti tål att upprepas, och Jan ser till att göra det med oregelbundna intervall. Emellanåt används underfundiga formuleringar, som inte helt lätt låter sig tolkas, exempelvis avslutas den korta texten om sanningar och människor som använder dom för att såra andra med uppmaningen "tro mej, det är sant!", vilken det inte framgår hur mycket glimten i ögat den innehåller.

Under rubriken manipulation delges en handfull praktiska råd om hur omgivningarnas invånare kan påverkas utan att märka för vilka syften det sker. Lätt att lära, och oerhört svårt att bemästra, det vet alla som prövat på dylikt, och särskilt riskabelt är det egna egot vilket mer än gärna lägger krokben i form av begär eller hämningar. Även Jan har lagt märke till detta, och varnar också.

"Risken finns att den berusar Dej och Du tappar greppet; det som finns inom Dej och som är skapat för att tjäna tar över och Du vet inte längre när Du är falsk eller när Du manipulerar. Detta innebär att de Du ofta möter i livet snart genomskådar Dej och allt Du då åstadkommit är att ha byggt Ditt eget fängelse på en öde ö."

Bitvis påminner textens innehåll om den lära som sedan en tid tillbaka sålts som The Secret, Jan kallar det för livets flöde och tillskriver levnad i sig närmast magiska egenskaper om bara attityder och grad av frigjordhet från moralism tillåter det. Delvis påstås det att tålamod ger oanad avkastning, bland annat med en anekdot om lupin-odling, och delvis argumenteras för en 'dra åt helvete'-attityd som innebär en villighet att låta motgångar förlora i betydelse, dessemellan varierar förslagen mellan klassisk fromhet och inbiten envishet, hela tiden framfört med en språklig stil som vittnar om att Jan med sitt skrivande försöker förvalta en stark innerlighet men också om att textens innehåll kanske inte givits tillräcklig tid till att mogna eller det efterarbete den förtjänar.

"Vi har respekt för överhet, titlar och papper med höga betyg; Livet kommer senare att lära oss att sådant ofta är kulisser och att människan bakom många gånger är liten och svag."

"Kanske gör Du misstag beroende på brist på kunskap men Du begår likväl ett misstag. Livet struntar i om Du visste eller inte och resultatet av det Du gjorde kommer till Dej i form av belöning eller problem.

Så – det är åter dags att upptäcka ett av Livets verktyg, en annan regel som finns där för att hjälpa Dej och för att förenkla Din tillvaro: SKILLNADEN MELLAN ANLEDNING OCH MENING. Denna är besläktad med skillnaden mellan vägen och målet, men mycket svårare att upptäcka och inse."

Över lag håller Konsten att vara falsk rätt god kvalitet, och blundar man som läsare för de negativa aspekterna finns ganska rikligt med tänkvärda idéer i den. Bokmärk, och läs igenom den då och då.

Vämjande material

2009-04-27T14:38:00.002+02:00

Motkulturens presbyt saknar för tillfället ord om detta.

Rapportering om dödsknark i media

2009-04-26T11:58:00.004+02:00

Expressens Kvällsposten och Göteborgs-Posten rapporterade i dagarna om ett tillslag polismyndigheten i Göteborg gjort mot en krögare, där misstanken var att det rörde sig om en stor mängd amfetamin. Ett kilo drog i ett kylskåp, som det av pseudojournalistiska återgivningar att döma verkar som att den medelålders krögaren själv trodde var klassiskt tjack.

Reaktionen från poliskommissarien Erik Blomstrand på att det inte finns en analog- eller euforilagstiftning mot rusmedelshantering och -bruk är direkt komisk, som om det vore en nyhet att enskilda substanser kriminaliseras av narkotikaklassificering:

- Det är helt osannolikt.

Även kammaråklagare Karl-Erik Esbos utsaga om substansen ifråga får motkulturens presbyt att dra på smilbanden:

- Det största problemet är att detta för tillfället är ett lagligt knark, men precis lika farligt som vanligt amfetamin.

Påståendet att 4-flouroamfetamin är precis lika farligt som amfetamin, saknar stöd i farmakologisk forskning. Sedan flera år tillbaka råder vetenskaplig konsensus om att centralstimulanter som frisätter både serotonin och dopamin har en allvarligare neurotoxikologisk profil än de mer renodlade stimulanterna, vilka saknar serotoninfrisättande eller -återupptagshämmande egenskaper. Jämförelsen som Esbo gör låter sig heller inte göras med den intellektuella hedern i behåll, det ligger helt uppenbart en brist på kunskap till grund för den, annars hade påståendet varit att 4-FA är farligare än amfetamin eftersom studier av empatogener såsom MDMA visat på sannolika orsaker till neurologiska förändringar vilka mycket väl kan gälla för den från krögaren beslagtagna drogen.

Båda nättidningarna har avstått från att göra research, och artiklarna har genomgående en sensationalistisk stil som inte bara gör våld på sanningen, den journalistiska kompetensen hos Peter Linné och TT kan också göras till föremål för kritik. Utöver att skribenterna i det här fallet undvikit att skriva med annat underlag än intervjumaterial som till dels helt tydligt är lögnaktigt har artiklarna inte korrekturlästs, vilket ytterligare understryker den bristande seriositeten i den här rapporteringen. Det är inte helt klart vad för ambitioner som finns bakom dessa artiklar, utöver det helt uppenbara, profitintresset.

Göteborgs-Posten publicerade häromdagen också en artikel om den nya innedrogen i Njurunda, ett samhälle i Sundsvallstrakten, nämligen muskotnötter. Berusning med muskot köpt i gängse livsmedelsbutik fungerar mycket sällan som avsett, och även i det här fallet har TT kissat journalistisk researchtradition i ansiktet. Det påstås att myristicin, som inte ens stavats rätt i artikeln, är ett amfetaminliknande ämne, vilket inte stämmer alls. Molekylen innehåller däremot en metylendioxy-grupp vilket gör det till en möjlig, om än praktiskt taget olämplig, prekursor till metylendioxymetamfetamin/MDMA och kemiskt liknande substanser. På så vis liknar myristicin safrol, en substans som finns i relativ hög halt i olja från Sassafras-magnolior. Även i den här artikeln finns ett inslag av solid humor i form av citat:

- När vi fick klart för oss hur den kan användas tog vi bort den från hyllorna direkt, säger Anders Eriksson, butikschef på Ica Kvantum, till Dagbladet.

Jag ser fram emot att Anders Eriksson också väljer att ta bort alla etanol- och isopropanolhaltiga varor från hyllorna, som i denaturerad form ger ungefär samma kombination av halter av illamående och berusning som torra muskotnötter. T-Röd är garanterat nästa innedrog land och rike runt, och förslagsvis ser myndigheterna till att ta sitt ansvar för ungdomarnas väl och ve. Det drogpreparatet kostar ungefär fyrtio kronor per liter, och en liter räcker gott och väl för att berusa en handfull ungdomar långt bortom vett och sans. Alkoholerna måste omgående narkotikaklassas eller klassificeras som hälsofarliga varor, så att butiker slutar sälja detta slags knark till vem som än är intresserad av att köpa.

Eller hur?

Blonda modeluder och deras försörjare, några korta reflektioner

2009-04-25T19:48:00.006+02:00

En av de bästa symbolerna för den svenska samtidskulturens allmänna dekadens är Blondinbella, Isabella Löwengrip, som med sitt bloggande aktiebolag omsätter hundratusentals kronor i månaden, enligt hennes blogg.

Motkulturens presbyt ser skäl till att betrakta företaget som lyckat i sig eftersom det innebär en bedrift att generera kapitalförvärv i sådan omfattning med så lite arbete, däremot utgör det ett extremt tydligt symtom på sociokulturell sjuklighet. Det finns varken bildning eller författarkvalitet bakom den aktuella bloggen, och texterna har i huvudsak dagbokskaraktär, detta i flera avseenden, dels avseende kvaliteten som klart kan anses undermålig relativt klassiskt författande, dels avseende innehållet eftersom Isabella praktiskt taget inte skriver om annat än den egna vardagens innehåll i lättsamma och ytliga ordalag.

Det ständiga tjatet om så kallad självkänsla äcklar, inte bara motkulturens presbyt utan även den avundsjuka klandrande pöbeln, den senare saknar dock förmåga att sätta fingret på varför detta tjat uppfattas som så motbjudande och lögnaktigt vilket konkret innebär att dess försök till kritik får pueril såväl som plump karaktär. Barn och ungdomar saknar självinsikt, inte förrän någonstans mellan tjugo och tjugofem utvecklas hjärnan till förmågor såsom självrannsakan, självkännedom, väl övervägda beslut, med mera. Den neurofysiologiska forskningen som belägger detta kliniskt konstaterar att dessa personlighetsrelevanta områden i pannloben normalt sett myeliniseras först i nämnda ålder. Isabellas påståenden om självkänsla ekar alltså tomma, och likt annan reklam för varumärken, i det här fallet Isabella själv, finns en generell underton av falskhet och ytlighet i produktframställan.

Och likt nästan all annan reklam, betalar konsumenterna för produktionen och lönsamheten i reklamproduktionen. Såvitt motkulturens presbyt erfarit diskuteras detta ytterligt sällan, och det verkar faktiskt som att många människor i västvärlden inte inser att dom genom val av genom reklam marknadsförda varumärken accepterar avsiktligt manipulativ verksamhet och också att betala för dess fortlevnad.

Apropå manipulativ, så har Blondinbella AB en rätt intressant verksamhetsbeskrivning registrerad, nämligen:

"Bolaget ska bedriva opinionsbildning vi internet, försäljning av annonser inom nämnda område samt därmed förenlig verksamhet."

Notera felstavningen i citatet, den återfinns i källan.

Inte bara fröken Löwengrip bedriver verksamhet som denna, det finns ganska gott om blonda bloggande kvinnor i mode-/media-kapitalprostitutionen, som bedriver sådan verksamhet med varierande framgång och genomslag. Systrarna Fahrman (Frida och Sofi) och Ebba von Sydow hör till de som med samtidens mått mätt lyckats bäst, och det finns horder av unga kvinnor som konkurrerar om möjligheten att kunna leva på att publicera tattigt skriven dagbok om sin konsumtion och alltsomoftast djävligt ointressanta vardag.

Som tidigare nämnts, detta är en sociokulturell sjuka, en folkligt förankrad allmän neuros. Modebloggarna har ingenting av värde att ge sina läsare, det finns ingenting berikande i läsandet av dom, med undantag för andra i samma mentalparasitiska bransch som söker raffinera den egna verksamheten till än större kapitalomsättning på samtidsträlarnas bekostnad. Modebloggarna exploaterar en lystnad efter acceptans och upplevt människovärde i en inhuman levnadsmiljö, men om ni avser opponera er mot denna sociala kräfta, avstå gärna från att sälla er till nämnda klandrande pöbel, vilken samtidigt betalar för träcket och avskyr det utan att redovisa någon form av resultat av rannsakan eller ambition till självförändring.

Mephedrone, en framgångssaga

2009-04-25T16:51:00.003+02:00

För ett år sedan, i april 2008, kom ett nytt rusmedel ut på den svenska marknaden för halvlagliga preparat. Det kallades mephedrone, ett marknadsföringsmässigt snärtigt namn på 4-metyl-metkatinon, och hade tidigare sålts som ingrediens i ett israeliskt företags ecstasy-substitut.

Mephedronet såldes via webbutiker, och kostade inte mer än femtio, sextio, kronor per gram pulverpreparat, som faktiskt hade rätt stor renhet även mot slutkund. Raskt fick preparatet öknamn som anspelar på den ganska fräna skaldjursminnande lukten, såsom 'räka' och 'krabba', sedermera också med suffixet '-gift' på grund av de negativa egenskaperna hos det som drog betraktat.

Motkulturens presbyt prövade substansen första gången i december 2007, och insåg omedelbart att en succé var att vänta om den lanserades som relativt tillgänglig RC i Sverige. Med en rustid på ungefär 1.5 + 3 timmar (euforisk period + stimulerad period) vid peroralt intag, och något längre vid kombination av sådan administration med insufflering, snortning, är det passande som ecstasy-ersättning som festdrog. Det relativt korta ruset kombinerat med kraftig påverkan, drogen både centralstimulerar och inledningsvis i ruset har en milt empatogen effekt, och att måttligt bruk inte medför några dagen-efter-biverkningar gör detta till en i teorin närapå perfekt kalaskemikalie.

Det dröjde inte så länge för nackdelarna att komma upp till ytan, under försommaren 2008 hade drogen börjat säljas med stor framgång (1, 5, 10, eller 25 gram per beställning, i de flesta fall) och snart därpå började det rapporteras om missbruksbeteenden i samband med mephedroneanvändning. Rusets senare del, då den empatogena effekten avtagit, innebär för de flesta en stark lust att återdosera, vilket naturligtvis inte är lämpligt i längden. Efter en tid rapporterades det om neurologisk problematik, skakningar/tremor, sömnstörningar, stickningar i huden, så kallade 'hjärnzappar'/'brain zaps', med mera, i Flashbacks drogfora. Pseudonymen Qidush (som troget gör reklam för MOTKULTUR!) tog sig tiden att skriva en FAQ baserad på egna erfarenheter och spekulationer baserade på dessa och viss kännedom om farmakologi.

Drogen är aktiv i doseringar från 75-100 mg peroralt, och något lägre vid nasalt intag. En lagom peroral dos anses allmänt ligga mellan 200 och 300 mg, vilket nog kan betraktas som rätt mycket ur säkerhets- och hälsosynpunkt, emedan påfyllnadsdoser vanligen ligger omkring 100-150 mg. Det förekommer intravenös administration, vilket rapporteras som mycket starkt rusgivande, men drogens korrosiva egenskaper och den sannolikt extrema betingning som uppkommer gör detta till en direkt olämpligt metod för mephedroneberusning, oaktat riskerna med injektioner i sig. Samma korrosiva egenskaper gör det klart olämpligt med anal administration, och sublingual likaså, det senare går an men rekommenderas inte. Både smak och frätskador gör det direkt obehagligt.

Missbruk av mephedrone förekommer, och i Stockholmsområdet har drogen sålts av gatulangare och på klubbar, krogar, et cetera, vanligen under namnet 'krabba' enligt vad motkulturens presbyt erfarit under våren.

I december 2008 klassificerades mephedrone som hälsofarlig vara, och såväl hantering som handel med det är därmed kriminellt. Narkotikaklassning verkar inte helt osannolik.

Återupptagande av bloggen

2009-04-25T14:35:00.005+02:00

MOTKULTUR! har återupptagits, och framledes kommer den här bloggen att användas för fortsatt postande om droger, politik, samtidskultur, konstnärsskap, med utgångspunkt i att det konsumtionistiska repressionssamhället helt saknar etisk legitimitet.

Tack för responsen som kommentarer på förra årets inlägg, den uppskattas. Förutom jämförelsen med Blondinbella, den vämjde snarare, men det tar MOTKULTUR! igen genom att skriva en artikel om just de ljusblonda mode-media-ludren och deras bloggverksamhet med samma vämjelse som drivkraft. Den publiceras här, inom kort.

På http://motkultur.blogsome.com annonseras händelser och nyheter om MOTKULTUR! som koncept, bland annat dyker information om vad som händer i det materiella upp där först och när väl hemsidorna som planerats rinner ut på nätet så finns information om det där i direkt anslutning till det.

Välkomna till en ny skön värld, där det fortfarande finns människor som opponerar sig mot prostitutionen av människovärde och raserandet av individuell integritet. Som gör vad dom faller in utan hänsyn till normer och andra pöbelns verktyg för förtryck av de starka och progressiva.

Utkast till en idé, en apologi.

2008-04-01T19:00:00.003+02:00

En sund drogpolitik kan liknas vid våldspolitik.

Det är helt okej att organisera träning och tävling i strukturerad misshandel, och tekniker för effektivt genomförande av kroppskadande handlingar och dödande. Proffsboxning är förbjuden, man får inte ha som yrke att skada eller skadas, men det är oundvikligt med skador på wushu sanshou-pass, eller för all del andra kontaktkampsporter. Även fotboll, hockey, et cetera, men där är inte syftet och bakgrunden till utövandet våld i sig.

Men alla narkotikaklassade substanser är det på grund av de risker för skador ett ansvarslöst bruk medför.

Rimligen bör droger legaliseras och tillhandahållas via föreningar för drogbruk, eller centralt statligt, som också ordnar med kringaktiviteter. På samma sätt som butiker säljer munskydd och slagpåsar, bör butiker också få sälja MDMA-tabletter och mentholinhalatorer.

På samma sätt som föreningar får organisera att människor slår på varandra och utsätter varandra för risker inom ramarna för intrikata system av religion och våld, bör också föreningar få organisera danskvällar genomsyrade av kärlek och respekt för medmänniskor, kantade av drogkultur.

Staten säljer by proxy död, och ger bort död, till andra länders fiender.

Därför bör den i konsekvensens namn också ta tillbaka drogerna från kriminella nätverk som bedriver långt mer oetiska verksamheter än produktion och försäljning av rusmedel, och själv ge medborgarna ansvar för sina liv vad gäller kryddandet av livet med sinnesförändrande substanser. Självklart ska också lögnerna kring drogerna förintas med kraft och stadiga nävar, mycket få populära droger dödar eller skadar, det gör däremot många av de populära som ännu inte regleras i lag vilka också lockar ungdomar och okunniga, de som brister i driftighet och mod.

Varje tonåring som dör av DXM är ett mord begånget.

Varje tonåring som dött av Br-DFLY är ett mord begånget.

Varje människa som fått sitt liv förstört av uteslutning ur samhället på grund av opiatberoende är en genomförd tortyr och ett vidrigt kränkande av människovärdet.

Varje barn som växt upp med skuldbelagda och utstötta (miss)brukarföräldrar är en genomförd tortyr och ett vidrigt kränkande av människovärdet.

Var människa har ansvaret att ta vara på varje dag av sitt liv, att hjälpa sina medmänniskor när de behöver, och bistå så många som möjligt med sympati och empati i handling.

Svik dessa ideal, och du är inte värdig att ta del av de fantastiska upplevelser rusmedlen kan visa för dig.

Om MDMA, LSD, och den dödade döden.

2008-04-01T16:35:00.003+02:00

Jag läste i en bok för en tid sedan. Den bär titeln Klinisk Psykiatri, och är en introduktionsbok i ämnet avsedd att användas som kurslitteratur. I kapitlet om illegala droger fanns en underrubrik, Hallucinogener, där man kunde förvänta sig någon rad om farmakodynamik och subjektiva verkningar av ett par vanligt förekommande preparat.

Men icke. Sju-åtta rader, som inleddes i stil med "LSD kallas ett av de typiska hallucinogena narkotika." Därpå följde en utläggning av LSD-25:s berusande effekter.

För de som undrar utgörs alltså ett LSD-rus av ungefär 2-4 timmars psykotiskt psykologiskt tillstånd, som karakteriseras av konfusion, senare i ruset övergår det vanligen till självskadebeteenden.

Jag köpte inte boken.

Jag väntar fortfarande på den dagen då mitt LSD verkar ungefär en femtedel, en tredjedel, av den tid det brukar, och jag plötsligt under ruset börjar skada mig själv. Det verkar konstigt att så mycket knark säljs, som faktiskt inte ens har verkningar som påminner om LSD, som kallas LSD. På riktigt känner jag mig förvånad över att så många människor uppenbart tar en annan drog, som är helt fantastisk och oerhört njutbar, men kallar den vid ett namn på ett preparat klart legitimt att kriminalisera.

För substanser som kroniskt ger upphov till självdestruktion finns det faktiskt ingen anledning att befatta sig med. Etylalkohol kunde gott regleras som hälsofarlig vara, exempelvis.

Det finns en annan drog, som sällan nämns i psykiatrisk litteratur. Jag har köpt standardverket om forskningen på det, och väntar i dagarna leverans av den boken.

Den storslagna MDMamfetaminen, vilken har den ovanliga förmågan att ge människor både njutning och empati, en mycket sällsynt kombination. De flesta njutningsmedel skänker rus på bekostnad av något, och det enda MDMA kostar är att man blir så illa tvungen att uppleva hur det känns att älska sin nästa, och självkärlek av renaste sort. Den kostar också ansträngning vad gäller att ta ansvar för sina själv och sin hjärna, men det bör man ju rimligen göra ändå.

Ni som eventuellt har för avsikt att pröva på extasens okrönta drottning i drogverkligheterna, har jag några tips och tricks för att göra kvällen och tiden efter till det häftigaste och mest omvälvande man kan uppleva. Det är klart jämförbart med klippdykning, fallskärmshoppning, streaking på fotbollsmatcher, eller liknande, den första MDMA-upplevelsen. Så det är viktigt att planera ordentligt och göra tillfället så minnesvärt som möjligt.

Tänk på att vara utsövd, välmatad, och i gott sällskap. Elementärt och basalt, men ändå lätt att glömma. Bestämmer man med sina vänner att man ska gå på ett kalas och pröva E/MDMA för första gången, men råkar sova dåligt natten innan eller missar lunchen för att jobba in någon timme så man kommer i tid till mötet med vännerna, så kan det faktiskt vara bättre att skjuta upp MDMA-premiären ett par dagar eller en vecka, helt enkelt för att minimera negativa eftereffekter. Det kan också kännas knepigt eller konstigt att ha stressat in i ruset, på så vis att man känner sig okoncentrerad eller förvirrad när det väl pågår men inte riktigt lägger märke till det. Det är också viktigt att någon i sällskapet är, om inte van, så åtminstone inte MDMA-oskuld, som kan prata om bra och fina saker som kommer att kännas viktiga även när ruset klingat av.

Ett ganska vanligt misstag är att man tar sina första exkursioner till välsignat heligt drogade verkligheter med människor som man inte känner så väl, eller i stökiga miljöer. "Inappropriate bondning" listas ofta som en potentiell biverkning av den här substansen, och det går faktiskt inte att leva sig in i hur det skulle gå till utan att faktiskt ha suttit där med fuktiga ögon, lyckligt käkspänd, och så djupt älskande allting. Det är ganska lätt hänt att man känner det som att man lär känna sin omvärld på ett helt nytt sätt, samtidigt som medvetandet kontinuerligt befinner sig i ett oerhört empatiskt tillstånd, varvid tidigare lösa bekantskaper plötsligt får en osannolik känslomässig betydelse.

Vätskepreferenser i samband med serotoninstormar är lite olika från person till person, men ett kvalificerat tips är saft eller något utspädd juice. Apelsinjuice är antioxidant, vilket kan ha gynnsam effekt på hjärnan inför dagen efter. Det smakar kalasbra, det gör det mesta när man knarkat lycklighetsknark, och både ser och känns roligare än rent vatten. Det är också mindre risk för övervattning med saft/utspädd juice, på grund av smaken, det händer lätt att man fastnar i tanken på att hålla sig välvätskad och dricker litervis på kort tid, något som definitivt medför risker för välmåendet, eller i värsta fall hälsan.

Musik är inte så viktigt som man tror, nästan vad som helst låter helt sjukt bra just då, tills ruset börjar släppa. Men då finns det ingenting att göra annat än att slappna av och glädjas åt det fantastiska man just upplevt. Samtala hellre om vad för roligt man har att göra dagen efter, eller i veckan som kommer, än att prata om MDMA-peaken eller nästa gång det ska knarkas.

Glöm inte att krama ordentligt på trippkamraterna när ni sovit ut, om någon känner ångest eller liknande så kan det kännas svårt att säga det, och det är bättre att det är en stämning av acceptans och ärlighet än en tryckt bakrusdimma bland allt som kommer att behöva städas efteråt.

Det finns mycket mer att tillägga, det kommer mer med tiden, eller på uppmaning.

Jag har haft ett bra påskfirande, firandet att döden är död. Glad påsk, och christos aneste, i efterskott.

LSD och Gud, och sidoprojekt.

2008-03-08T21:32:00.003+01:00

Så har man återigen känt lysergsyredietylamidens ljuva vindar svepa genom hjärnvindlingarna. Receptorerna kommer att behöva lite återhämtningstid, tyvärr. Det hade varit fint att kunna gå upp varje morgon, lägga två gratisbitar under tungan, och sedan spendera resten av dagen med studier och färgkritor.

Visst, jag ska lägga upp lite bilder på vad för vackert jag sett på papper och sedan i infantil hets försökt kladda dit med pastellkritor.

Man känner sig som ett barn ibland. Två och en halv timme från dosering, så upptäcker man att man faktiskt håller på att lära känna sina själv och världen omkring dom. Upplevelsemaskineriet snubblar på sig självt, man raglar alkisartat omkring i ett bibliotek av vackra ord att säga till sina medmänniskor. Tankens kärna, pudelhjärtat i alltings centrum, det slår varmt och kärleksfullt inför skapelsen som den kan se ut.

För vad knarkandet lärt mig, som jag hoppas att andra människor också lär sig, är detta, ingenting är i sig, utan allt är direkt beroende av sinnesstämning. Ett samtal kan kännas skitkonstigt, fast det egentligen bara består av välbekanta fraser. En bild kan kännas som det första uttrycket man verkligen älskar att man gjort, som man verkligen älskar att dela med sig av. Det kan kännas som att reklamfilmer på TV hånar det fullödiga och sköna liv man lever, där dag efter annan fylls av livskärlek, livslusta, hunger efter mer upplevande.

Där tryggheten tar slut, på den gränsen mot död och liv lärde jag mig att använda otryggheten i sig som ett täcke, en mjuk värme om mina axlar. Ett stöd att falla tillbaka på, när allt känns tråkigt och bökigt, släng ut en granat i livet och hoppas på det bästa.

Gudinnan älskar dig. Det vet du. Det vet du, därför att du själv har förmågan därtill, åtminstone förmågan att lära dig älska andra människor. Och älskandet ger så oerhört mycket tillbaka. Skit detsamma vad du kallar Henne, om det så är heroin eller Jan Guillou som håller dig igång, det är Gudinnans försyn som gör att du kan känna kärlek till något alls. Vårda det, och sköt det väl, dela med dig av allt du kan. Tvivlar du, droppa sisådär nittio milligram metylendioxymetamfetamin. En timme senare fattar du, igen, och igen, och sedan tänder man av och kan leva lycklig i ett par månader till. Ett par månader till av strävan och omsorg.

http://motkultur.blogsome.com , jag lackade ur på Christer Sturmark häromdagen. Så jag har startat en blogg, och mailat till christer[snabel-a]sturmark.se . Jag hoppas verkligen att han antar utmaningen, så får jag lite motstånd.

Hah!, som om en fåntratt kunde slå världens skarpaste motkulturella hjärna på livsåskådningsfingrarna. Plfft, skulle inte tro det.

Dsxpprdrl

2008-02-28T05:04:00.001+01:00

Sköter man om sitt sinnestillstånd, medelst mat och att man håller igång, inte komar ihop i ett hörn, så kommer substansen till sin rätt. Då går det att vara aktiv både med huvud och kropp i ett par dagar utan nämnvärda biverkningar, förutom sömnskuld att ta igen, några extra timmar för att fylla på sockerdepåerna (särskilt i hjärnan, vad jag förstår) och läka ihop eventuella slitningar i muskulatur.

Dos relativt effekt varierar ju våldsamt, beroende på individ och vad den gör av drogen. SWIMar, labbråttor i amatörlabb, sådana, som jag haft kontakt med meddelar att 5 mg verkar som en rimlig startdos i desoxykarriären. Tro nu inte att jag administrerar något slags RCtestarklubb, jag har helt enkelt några kamrater som jag diskuterat substansen med. För personer som inte har erfarenhet av stimulanter, alternativt brister i disciplin och vet med sig att de inte kommer att äta när det behövs, eller lägga märke till när lite motion är på sin plats, så räcker några enstaka milligram lämpligt.

Återdosering bör inte göras inom sex-sju timmar från första dos, eftersom platån i ruset, i den mån det är ett rus, inte nås förrän då. Återdosering verkar förlänga sömnlösheten markant i gröna användare, i mindre grad hos mer rutinerade. Med lite vana föreslås en inledningsdos på 10, eventuellt 15, mg, med en återdosering vid T+10-12h, något sådant. Det håller vaken, pigg, och ganska alert i ett och ett halvt, två, dygn ungefär. Planera in måltider, förslagsvis tallriksmodellerat med mycket kaninmat och sådant, för att tillföra fräscha enzymer och vitaminer till kroppen. Sojakött, torrvaran, eller annan högkoncentrerad och fiberrik proteinkälla som kan förvaras och ätas kall i en sallad eller som en gröt, rekommenderas då bristande engagemang i matlagning antagligen infinner sig under nätter. Räkna med minst en eller ett par extra måltider per vaket dygn på substansen, för att hålla allt igång.

Vätskeintag är naturligtvis också vettigt att hålla koll på.

Som det verkar får sömnbristen stresseffekter, trots drogen, och alltför mycket stress medför risk för sockertömning i hjärnan och skev kroppslig hantering av socker. En rapport i Oxfords toxikologiska journal menar på att insulinceller inte påverkas av desoxypipradrolen, vilket antagligen har relevans även om jag inte riktigt begriper hur. Hursom, hypoglykemi förekommer på substansen, och det vore faktiskt väldigt tråkigt om några ungdomar bara satt stilla när det händer, och känner hjärnan smälta bort under hallucinos, kraftiga synförsämringar, och stickningar i kroppen. Det verkar heller inte helt orimligt att spekulera kring acetylkolinerga effekter som orsak till liknande tillstånd, jag klurade någon natt och hittade en farmakologisk analogi mellan nattskattealkaloiders verkningar och den stressverkan som uppstår av långt gången sömnbrist.

Long time, no see.

2008-02-02T14:38:00.001+01:00

Det var ett tag sedan.

Igen.

På temat just nu är naturligtvis desoxypipradol. Det började som en noradrenalinåterupptagshämmare tänkt som demenshämmare och ADHD-/ADD-läkemedel, men den långa halveringstiden försvårar administration. Verksam i mycket låga doser, typisk tröskeldos ligger på ungefär 0.5-1 mg, och verksam över tid, det går inte att sova utan insomningssubstanser första 18-24 timmarna efter intag.

Tämligen kraftfull stimulant, utan de sedvanliga biverkningarna. Body load i stort sett obefintlig, enda nackdelen är vasokonstriktion som på grund av epiduralödem (rätta mig om jag har fel!) ger svårmedicinerad huvudvärk hos en del användare.

En dos på 3-6 mg ger en markant humörförändring och ökad koncentration. Relationer verkar intressantare, liksom pratande. Onset varierar något, det verkar som att ett sublingualt upptag ger märkbar effekt kring 1.5+ shulgin vid ungefär T25-30 minuter. Peroralt intag tar ytterligare 20-30 minuter. Därefter smyger det sig upp på en stadig nivå, med tydliga euforiska drag de första 4-6 timmarna.

Ruset varierar kraftigt beroende på humör, men ångest och stress verkar ovanligt. Puls och blodtryck ökar något, vad jag förstått och märkt, men inte särskilt mycket i rekommenderade doser. Alltså, rejält potent som humörhöjare om den får lite hjälp på traven av givande sysselsättning. Antagligen lämplig som prestationshöjare för människor med tillfälliga deadlines, eller tillfälliga perioder av stressigt arbete, eftersom glädjande och stimulant effekt håller en jämn nivå.

Den går att redosera på vägen, SWIM har prövat att dosa 3 mg vid T0, 4 mg vid T7h, 3 mg vid T17h, 6 mg vid T21h, 4 mg vid T26h. Detta med start mitt på dagen efter en sömnfattig natt. Fram till cirka T38 hölls humöret stadigt uppe, därefter krävdes sysselsättning, och vid T50 infann sig John Blund. Förutom sömnbristbiverkningar och något störd matrytm inga meddelade nackdelar, SWIM anser det vara en bättre metod för att dra ut på ruset än att ta en enstaka stor dos. Antagligen fungerar det väl att utgå ifrån en lätt euforiserande dos, testa fram den varsamt, och sedan fylla på, förslagsvis med jämna mellanrum på 10-24h, beroende på om sömn bryter av på vägen.

Desoxypipradolen har som läkemedel gått igenom prövningar till och med steget med frivilliga mänskliga försöksobjekt, så den är bedömt inte toxisk eller på annat vis skadlig i sig vid doser upp till 20 mg, kanske högre.

Dock, små får, tänk på att sömnbrist ger ospännande hallucinos och bäddar för kroniska depressiva tillstånd. Jag avser återkomma efter mer efterforskningar och rapporter från SWIM angående kontraindikationer, med mera. I egenskap av noradrenalinåterupptagshämmare bör den antagligen inte blandas med substanser som verkar på samma signalsubstanser. Den har inte MAO-hämmande egenskaper enligt tillgängliga rapporter. Antagligen går den bra att blanda med serotonerga hallucinogena tryptaminer, då den inte belastas av body load.

Long time, no see.

2008-02-02T12:56:00.002+01:00

Det var ett tag sedan.

Igen.

På temat just nu är naturligtvis desoxypipradol. Det började som en noradrenalinhämmare tänkt som demenshämmare och ADHD-/ADD-läkemedel, men den långa halveringstiden försvårar administration. Verksam i mycket låga doser, typisk tröskeldos ligger på ungefär 0.5-1 mg, och verksam över tid, det går inte att sova utan insomningssubstanser första 18-24 timmarna efter intag.

Tämligen kraftfull stimulant, utan de sedvanliga biverkningarna. Body load i stort sett obefintlig, enda nackdelen är vasokonstriktion som på grund av epiduralödem (rätta mig om jag har fel!) ger svårmedicinerad huvudvärk hos en del användare.

En dos på 3-6 mg ger en markant humörförändring och ökad koncentration. Relationer verkar intressantare, liksom pratande. Onset varierar något, det verkar som att ett sublingualt upptag ger märkbar effekt kring 1.5+ shulgin vid ungefär T25-30 minuter. Peroralt intag tar ytterligare 20-30 minuter. Därefter smyger det sig upp på en stadig nivå, med tydliga euforiska drag de första 4-6 timmarna.

Ruset varierar kraftigt beroende på humör, men ångest och stress verkar ovanligt. Puls och blodtryck ökar något, vad jag förstått och märkt, men inte särskilt mycket i rekommenderade doser. Alltså, rejält potent som humörhöjare om den får lite hjälp på traven av givande sysselsättning. Antagligen lämplig som prestationshöjare för människor med tillfälliga deadlines, eller tillfälliga perioder av stressigt arbete, eftersom glädjande och stimulant effekt håller en jämn nivå.

Den går att redosera på vägen, SWIM har prövat att dosa 3 mg vid T0, 4 mg vid T7h, 3 mg vid T17h, 6 mg vid T21h, 4 mg vid T26h. Detta med start mitt på dagen efter en

Men, det kanske lossnar över tid

2008-01-20T17:54:00.001+01:00

http://www.bluelight.ru/vb/showthread...

Den här trådens första inlägg, sprid det, antingen i form av länken eller som *.txt/motsvarande.

Knarkkrigets nattsida, där människor möter Undret, självläker, tänder Flamman, och når Gemenskap, den kan inte överbefolkas. Ju fler som tar ansvaret, som bränner Lögner, ställer frågorna, och strävar i Riktningen, desto bättre för Harmageddon.

Jihad!, ett korståg mot tyranniet och imperialiserande kultur avsedd att stagnera och exploatera. Deltag!, inget annat handlande kan försvaras.

Vidare, desoxypipradol lockar runt hörnet.

En riktig knarkare tackar inte nej.

2007-12-03T16:19:00.001+01:00

Faktiskt, bara svenneknarkare fegar ur.

En riktig knarkare vet vad knark är värt, och har därför också vett att ta emot allt som bjuds, oavsett vad det är. Världsliga ting går ju att växla in mot knark, på ett eller annat sätt, och gratis knark går oftast att byta ut mot annat knark som kanske passar bättre in i den enskilde knarkarens idealimage.

Ponera att du sitter hemma hos din langare, han är paranoid och ljusskygg men trevlig på sitt lite skeva förbrytarsätt. Det dyker upp en annan kund, som har samma ärende som du själv, och hamnar sålunda också i soffan. Snacket börjar gå, och som alltid knarkare emellan handlar pratet om knark. Den nytillkomne visar sig ha fickorna fulla med odefinierade benzoliknande piller, antagligen kryddat med några antipsykotika och lite ovanliga barbiturater.

Svenneknarkaren känner sig obekväm redan vid soffsittningsvägskälet, och kommer antagligen lämna langarkvarten fattigare kapitalmässigt men rikare knarkmässigt (dock inte lika knarkmässigt rik som den riktige knarkaren, eftersom han har bättre priser), hellre än att dryga ut knarkandet med eventuella smulor som ramlar från bordet om man snackar lite skit och låter bli att sova i ett par timmar. Det cirkulerar ju också alla möjliga underligheter genom en aktiv langares liv, dygnet runt, året runt, och dessa sprider också smulor omkring sig.

Du tar emot ett par nävar piller, i utbyte mot ett par ciggaretter av något odefinierat lågbudgetmärke som du röker av vana, hjärnan påverkas inte längre nämnvärt av sådana fjolldroger. Langarens andra kund har dock väldigt hårt rotade vanor, och drabbades av lite nojor på väg till hörnkiosken varvid han nu istället sitter i soffan bredvid dig, inte längre nojig, men definitivt röksugen fram tills alldeles nyss, då bytesaffären hände alltför fort.

När mörkret senare fallit kliver du ut på gatan, och vänder kosan hemåt, med närmare ett hekto mer av piller och annat knark än du räknat med. Men, erfarenheten säger att okända piller kan göra en darrig knarkare till en rumstempererad knarkare på bara fem-sex timmar. Lite harvande på http://fass.se ger naturligtvis avkastning, men de där ovala tabletterna är nog importerade i röven på ett polskt traffickingoffer som din langares langares kompanjon köpte in för ett tag sedan, och gudvetvad dom innehåller.

Då får man helt enkelt hitta på vad dom innehåller, och hitta en köpare i en annan stad via Internet. Lifta dit och tillbaka med någon annan knarkare, många knarkare åker runt rätt mycket för att köpa och sälja illegala saker, och har du en jäkla tur kanske du kan profitera lite på att snacka, snacka, snacka, snacka, snacka, snacka, snacka, snacka, hela vägen dit och sedan köra visslande tillbaka för att din chaufför däckade på pillren du sålde till hans säljares flickvän som sedan sålde dom till honom. "Jo, men du får dom här alprazolamen också, riktiga svenska. Apoteket, jag köpte dom själv. Tolv spänn styck, jag har tio på mig. "

Väl tillbaka i hemtrakterna har du nu en bil att lalla runt så mycket du behagar med, tanken är kvartsfull, och det lär väl dröja ett par timmar till innan du känner för att sova.

Svenneknarkaren, han har missat: 15% prispåslag för att han är feg, två nävar piller, och obegränsad tillgång till en bil med kvarts tank.

Den verkligt driftige knarkaren rensar ur lånebilen, och lägger vänligt ur bilens ägare på en hyggligt varm och torr plats, han kanske blir användbar senare, för att sedan sälja den till ett lokalt gäng som avser genomföra ett kioskrån nästa natt.

Det har framkommit önskemål om bilder på tunga narkotika. Det dröjer nog lite innan något riktigt roligt kommer in. Men det ska väl gå att lösa. Tills vidare, håll till godo med en bild på en present som en annan fick häromdagen, cirka ett gram bubbelbraj:

Liten, men naggande god. Kass fotokvalitet, tyvärr. Om ni läsare gör väsen av er så engagerar jag mig nog tillräckligt för att posta bilder på allt jag drar i mig.

Dagens bibelord, Romarbrevet 1:22ff:
22 När de berömde sig av att vara visa, blevo de dårar 22 dicentes enim se esse sapientes stulti facti sunt 23 och bytte bort den oförgänglige Gudens härlighet mot beläten, som voro avbilder av förgängliga människor, ja ock av fåglar och fyrfotadjur och krälande djur. 23 et mutaverunt gloriam incorruptibilis Dei in similitudinem imaginis corruptibilis hominis et volucrum et quadrupedum et serpentium 24 Därför prisgav Gud dem i deras hjärtans begärelser åt orenhet, så att de med varandra skändade sina kroppar. 24 propter quod tradidit illos Deus in desideria cordis eorum in inmunditiam ut contumeliis adficiant corpora sua in semet ipsis

Notera de latinska ord som översatts till "skändade".

Och, ja, alla svagsinta fittor som inte fattat att Gudsrelationen är viktigare än livet omfattas av begreppet "dårar".

Första post, om mig och bloggen.

2007-12-02T09:49:00.001+01:00

Motkultur karakteriseras av en kreativt utövad respektlöshet för sociokulturella premisser och värdesystem. Kulturdestruktion i sig är inte motkultur, även om motkulturella metoder mycket väl kan ge upphov till omfattande förstörelse av etablerad kultur i samhälleliga subgrupper.

Jag tänker föra fram särskilt två temata på den här webbloggen. Andlighet och neurofarmakologi.

Religion och knark.

I allmänkulturen, särskilt bland idealistiska omogna 20-25-åringar, betraktas dessa två som ungefär likvärdiga vägar mot en säker undergång för Sanningen. Endast idioter hörsammar deras lockelser, om man ska tro sekularismens och scientismens navelskådande profeter.

Religion, har ju alltid använts för att förblinda de svaga massorna, för krig, för etablerandet av förbannad lögn. Eller hur?

Knark, har ju alltid använts för att snärja ungdomen och lura i den lögn, för att förstöra individer, för vidskepelseliknande verklighetsflykt. Eller hur?

I mötet med det Heliga och Omvälvande, där lär sig människor ödmjukhet och respekt inför såväl de egna förmågorna som de upplevda verkligheternas nyckfullhet och akuta meningsfyllnad. Därför är dessa lögnens och idiotins områden mina största intressen.

Jag har en grundmurad erfarenhet av både privatreligiositet och esoterik i en exklusiv gemenskap. Jag har några högskolepoäng i religionsvetenskapliga ämnen, men de åberopar jag helst inte, av den enkla anledningen att inhämtandet av poängen inte har lärt mig ett skit. Det har dock kontakten med akademin i övrigt gjort. Examen kommer nog inte att hämtas ut, då vilket tankemässigt rövhål som helst kan sluska fram en sådan, och jag trivs inte i sådant sällskap.

Jag har en ganska betydande erfarenhet av nikotin, koffein, cannabis, 4-HO-DMT/psilocin, lysergsyredietylamid-25/LSD, metylendioxymetamfetamin/MDMA(/ecstasy), och opium-té. Naturligtvis har jag ägnat många timmar åt etanolförgiftning, men, spritens rus ger inget annat än skador, vad gäller bestående effekter. Jag är, just nu, beroende av koffein och nikotin, men har slutat röka för en tid. Mitt liv kretsar kring droger, varje morgon börjar med dosering av snus och kaffe, varje kväll försöker jag avsluta med ett rus. Varje möte med valuta eller människor som inte är kära nära ger upphov till ett vanemässigt kalkylerande av dess värde i drogmängder.

Med tiden kommer fler substanser att tillföras erfarenhetslistan, kanske kommer jag också att nämna udda krockar med skevheten, såsom Sinicuichi eller Salvia Divinorum. Dock, tills vidare, så har inte fjortisknark såsom dessa nämnda, och DXM, lustgas, poppers, med flera, ingen plats i mina tankar. Jag vill få rå psykedelisk kuk eller hårdför extatisk dubbelfistning av mina psykoaktiver, gärna med tillhörande lång verkningstid.

I god biblisk anda utövar jag bön dagligen, vanligtvis vid fyra eller fem tillfällen per dag. Läsning av nytestamentliga texter både morgon och kväll, gammaltestamentliga i mån av intresse och tid (läs "när någon fitta påstår något gruvligt idiotiskt om en GT-text på något nät-forum"). Medlemskapet i Svenska Kyrkan tänker jag behålla, för att utan dåligt samvete ha möjlighet att ta del av dess verksamheter, men jag är varken döpt eller konfimerad inom den. Jag har inte tagit emot kommunionen, nattvardsåminnelsen, i någon etablerad kristen fåra, däremot har jag döpts i och bevistat mässor i ett par romersk-katolska, en ortodox (relativt snart antagligen en till), och en koptisk församling.

Mer trivia om mig: har dykcertifikat (PADI advanced open water diver), livslång erfarenhet av djur och djurhållning (kan exempelvis slakta får), inte körkort (men kör dock problemfritt de flesta bilar, traktorer, ATV's/fyrhjulingar, lättviktiga MC's), för vana att prioritera fel relativt den allmänna normen, inga som helst moraliska hämningar vad gäller åverkan på opersonliga företag och societas, en djup Kärlek till några få (K, B, J, S, E, L/M, A, med flera, men inte så väldigt många fler), en barnslig envishet i fråga om bristande insikt i talanglöshet (http://myspace.com/grobarsweden , hämta demon på http://www.introvertdistortion.com).

Webbloggen kommer att användas för såväl knarktankar, som "alla svenskar borde tvingas uppleva hallucinogen förvirring", som religiositet, som "'Davids son', frukten av d-w-d, 4-6-4 == 14 == 5, är den Smorde".

Den här hemsidan vill jag ha tid att översätta till svenska och råd att köpa domän och host till översättningen: http://mdma.net/

Jag hänger på flashback.info, bluelight.ru, helgon.net. MSN använder jag för att älska en liten skara, och för att uttrycka hämningslöst poetisk kärlek när jag ätit MDMA. Fråga inte ens, och lyckas du deduktivt, induktivt, associativt, eller på annat vis hitta på MSN-addressen, jag blockerar alla jag inte känner igen.